Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Gamla Östtyskland

Vi åkte ganska mycket i gamla Öst-Tyskland, på de flesta ställen syntes ingen större skillnad mot när vi reste i gamla Väst-Tyskland.

Men en sak var annorlunda, de där små vägarna vid sidan av bilvägen syns än. Stråken där jeepar körde fram och tillbaka så att ingen bil stannade eller att någon försökte fly över gränsen. Jag har ju sett dem i dokumentärfilmer, men inte trodde jag att jag skulle se spår av dem i dagens Tyskland. Förevigade en sådan sträcka genom bussfönstret, inte helt enkelt att få ett bra foto, men ni ser ju trots allt hur det såg ut… 🙂

Den väg ni ser till höger på fotot ovan är ”jeep-vägen”… en liten, liten trekant syns av autobahn som vi åkte på… På fotot ser nog ”jeepstrimlan” större ut än den är i verkligheten.

Jag hade inte tänkt publicera något inlägg idag. Är alldeles för trött för att tänka på sådant, men när jag såg hur många besök jag haft på min sida idag vill jag ända sända ut ett litet, litet bidrag… Det är mitt sätt att tacka för uppmärksamheten och intresset för min resa! I morgon kommer mera, om inget oförutsett inträffar. 🙂

Kommentarer till: "Gamla Östtyskland" (8)

  1. Det visste jag inte. Intressant! Välkommen till Sverige 😊

    • Tack! Piggnar nog snart till… men 16 timmars hemresa (buss + bil) med korta stopp för mat och toapauser känns i kroppen! Ja, det var nog inte många som var pigg ens på morgonen när vi började resan! 🙂

  2. Intressant! Det minns jag inte att jag såg på den tiden vi ofta åkte gm gamla DDR till Berlin.

    Däremot har jag traumatiska minnen av den gamla transitvägen – belagd med Hitlers betongplattor eller kullersten, i en allé av träd. När det blev mörkt o halt (o det blev det!) uppstod hjärtstannande situationer ibland, kan jag bara säga. En gång körde vi efter bilen som saltade(?) vägbanan, när den VEK sig, så vi såg den både fram-och bakifrån samtidigt. Ingen mötande trafik, så vi överlevde.

    • Vet inte om de syns överallt, jag vet inte heller om de underhålls på något sätt för att de inte ska försvinna. Vägarnas sträckning är nog inte desamma heller, men där vi åkte hade vi en lång sträcka där ”jeep-vägen” syntes.

      Det du berättar om kullerstensbeläggning har de också sparat en kort sträcka, ett sätt att bevara en bit historia. Där blev det ”dunk-dunk-dunk” och guppande i det oändliga kändes det som. Vet inte hur långt, kanske 1-2 km. Halt hade vi förstås inte… 🙂 Är din man från gamla Öst-Tyskland eller var det möjligt att komma in där som turist utan att ha någon anknytning? Intressant, uppskattar att du fyller på kunskaperna! 🙂

      • Min fd man var en västberlinare, som jag importerade 1969. Vi var tillsammans i 30 år o hälsade på hans familj där under många år. Jag har (förstås! 😉 ) skrivit om det, bl a här:
        https://lenaikistaminnen.wordpress.com/category/utflykter/berlinminnen-1960-90/

        Nu häromåret tittade vi (dvs min nuvarande man o jag) på fd svärföräldrarnas gamla radhus – tillbyggt o ombyggt.
        Man känner sig som en del av världshistorien, sitt dåliga minne till trots. Hela Västberlin var ju en helt osannolik historia, från början till slut.

      • Ok, du importerade en man… mycket kan man tydligen importera… 🙂

        Herre gud, vilken läsning! Ska kolla mer i din blogg… om jag någon gång tar mig tid! Tack för länken! Jag inser hur litet jag kan i detta ämne, var Väst-Berlin omgärdat av öst? Ska läsa på om detta…

  3. ha en riktigt fin vecka vännen!

  4. Tusen tack för det inlägget Mia 🙂

Lämna ett svar till lenaikista Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: