Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Allhelgonahelgen

Allhelgonahelgen stundar.

Jag tycker det är vackert när ljuslågorna fladdrar från gravarna. Vet att många pyntar extra med blommor, mossa, figurer och vad annat man tycker ska finnas på en grav. För vem, tänker jag.

En del kanske tror att den döde ser det från sin himmel, de flesta tror nog inte det, men pyntar ändå. Gör vi det för att alla andra gör så? Eller är det för att vi själva ska känna att vi gjort det andra förväntar sig? Ja, jag vet inte. Jag har så långt till mina närmastes gravar så jag har aldrig pyntat till den här helgen, men jag går gärna en runda till den närliggande kyrkogården för att det är vackert! Å andra sidan går jag via kyrkogården på många av mina promenader till city eller från asecs-området! (Ser ni att jag är lättlärd? Skriver redan vårt köpcentras nya namn med riktig stavning:-) ) Förmodligen fler än hälften av årets dagar vandrar jag via kyrkogården.

Traditioner över huvud taget är litet knepigt, tycker jag. Så mycket förändras över tiden, men traditioner till framförallt jul och kanske även påsk har stått sig år efter år. Julens traditioner är den enda helgen jag är trogen traditionerna, till viss del i alla fall. Matbordet består till största delen av traditionell julmat. Där jag inte är trogen jultraditionen det är att jag firar julafton på annandag jul. Litet motvalls kärring, måste jag vara. 🙂 I mitt föräldrahems julbord fanns alltid lutfisk på bordet vid någon måltid på julafton, det har jag aldrig haft på mitt julbord. Jag tycker om lutfisk när någon som KAN laga till god lutfisk har gjort den, jag har försökt, men kan inte. Därför förekommer det inte hos mig! Har inte lagt energi på att lära mig laga god lutfisk.

Till påsk kan jag äta traditionell påskmat, nästan samma som till jul, men det är inget måste. Har funnits år då jag inte ätit lax, sill, ägg osv vid påsk. Allhelgonhelgens tradition har ökat och blivit mer påtaglig sedan Halloweenfirandet kom till vårt land, hörde jag på radion här om dagen. Det är tvärtemot vad en del säger: Att halloween förstör allhelgonahelgen!

Idag blev det tankar runt traditioner i min blogg. Hur traditionsbunden är du?

Kommentarer till: "Allhelgonahelgen" (22)

  1. Firandet av Allahelgon är väl för att minnas de som har lämnat oss? Det kan kännas skönt att gå en promenad, tända ett ljus på kyrkogården vid helgen. Det är väl inte bara den helgen vi ska minnas men det har uppmärksammats som en helg ”Att minnas”. Ja, det är mina tankar kring Allahelgonhelgen. Jag har däremot inte så mycket för jul- påsk och midsommarhelgens traditioner.

    • Jo, så är nog tanken. Egentligen långt ifrån pysslet, kanske litet terapi för den mänskliga handen. Å andra sidan både de goda och de mindre goda minnena finns nog med oss dagligen, mer eller mindre i alla fall.

      Tack för dina tankar! 🙂

  2. Allhelgonahelgen tycker jag är en fin tradition. Jag har fyra olika gravar som jag sköter och gör redo för vintern. De ligger 20 mil bort. Därtill besöker jag ytterligare två för att tända ljus och lämna något fint. Det är en fint tid för eftertanke, att minnas och hedra, en symbolisk handling och dessutom väldigt vackert. Jag håller nu på att förbereda mosshjärtan som jag fyller med minnen för att hedra några av de som jag saknar allra mest. Många människor, i många olika situationer, har god nytta av olika typer av symboliska handlingar. De betyder mycket i våra liv.

    • Om jag tolkar ditt och Gerds svar så blir svaret på min fråga att vi gör det för vår egen del. Jo, jag tror det är så.

      För egen del känner jag inte att Allhelgonahelgen är den dag jag tänker extra på dem. Det är mer deras födelse- resp. dödsdatum sådana känslor hos mig. I tankevärlden, men jag har faktiskt aldrig känt att jag vill eller ska pynta, vara kreativ för att uttrycka mina tankar. Jag har nog litet svårt för ritualer, ”måsten” över huvud taget och går därför min egen väg.

      • Vet inte vad du menar med ”måsten”, känner inte att det finns något sådant i detta fall. Jag gör fint vid gravarna många gånger under året, dels efter säsong, dels vid vissa minnesdagar. Nu är det säsong, det är dags att ta bort de sista av sommarblommor och lägga på skyddande granris mm. Men jag tänker även ljus hemma och gör andra saker för att hedra minnen av de som inte finns kvar längre. En del av dessa aktiviteter gör jag ensam, andra tillsammans med andra.
        Jag är väldigt tacksam för att min farfar tog med mig till alla våra gravar när jag var liten. Det var en del av vår gemenskap och det var väldigt fint.

      • ”måsten” = mest sina inre krav/måsten.
        Risk att jag blir misstolkad nu, men jag menar det jag skriver här: För mig har aldrig gravvården känts som en handling för mina anhörig. Mer för oss efterlevande, att ha en vacker plats att gå till. I och med att ingen av oss bor nära gravarna och ingen av oss har det behovet att fixa själva så köper vi tjänsten av kyrkogårdsförvaltningen. Sedan gör vi förstås det vi känner för när vi är där. För mig är tankarna viktigare än handlingarna när det gäller mina anhöriga.

  3. Det är lite olika beroende på vad det handlar om. Traditionell julmat gillar jag inte så den avstår jag gärna även vid påsk och midsommar. Däremot tycker jag om att fira jul men det kan man göra på många sätt. Personligen tycker jag det är fint att ha en grav att gå till men samtidigt så känner jag att man kan minnas på många andra sätt. Kring midsommar har vi flera traditioner och dem hör verkligen till.

    • Sill, färskpotatis är tradition för mig. Dans runt stång och liknande har aldrig roat mig, mina barn har berövats sådant! Mmm…. där var en tradition till som jag faktiskt GILLAR… sill och färskpotatis m.m. 🙂

      • Här är ”Gåsaloppet” ett stående inslag som vi verkligen inte vill missa. En kul och trevlig tradition som hör midsommar till. Sillen avstår jag för något i räkväg i stället!

      • Gåsaloppet låter spännande, även om jag inte vet vad det innebär! 🙂

  4. Jag är inte längre alls traditionsbunden. Men visst var jag det en gång öfr länge sedan. Inte mycket , men så där ”lagom” Vad gäller maten så är det ju inte så stor variation annat än till jul när kansk eluutfisken och gröten dyjer upp. Men å andra sidan äts ju risgrynsgröt året runt. Julmusten blir påskmust och julskinkan blir påskskinka -osv. Jag är numer helst inte hemma i Sverige i december utan vi har flera år rest till Thailand. Oc i år blir det den spanska sommar/vinterstugan. För mig är julebn värst för det känns som om alla jäktar och handllar och många vet ju inte ens varför julfiras. Ja, inte påsk heller.
    Midsommar är något helt annat.
    Vad gäller Allhelgonahelgen tar jag gärna en sväng på kyrkogården och jag gör det nog för min egen skull. Jag tycker det är fint med alla tända ljus. Och jag brukar ta med ett par att tända på mina föräldrars grav. Men inte tänker jag extra på mina öfräldrar just då. Mamma skulle fyllt 100 år igår och då var vi vid graven och ”firade”. Det blev en fin stund. Och på något sätt har jag ofta minnena från mina föräldrar med mig. I tankarna. Och jag ler.
    Intressant att läsa om dina tankar. Och jag nickar många gånger instämmande när jag läser.

    • Så kul att läsa dina rader. Hela december är en plåga att handla, folk är helt förvirrade av allt de måste köpa. Eller om det är jag som blir förvirrad av alla de andra som trängs och ska köpa och ska köpa… 🙂 Såå himla skönt när julen passerat och alla lugnar ned sig, ja inte precis vid rean, men i matbutikerna brukar det bli lättare att handla i litet mer lugn och ro. 🙂

  5. Jag tycker att jag inte alls är särskilt traditionsbunden. Men ändå kan jag inte släppa traditionerna helt. Bl.a. finns det en kaka sedan barndomen som verkligen hör julen till. Skulle tro att man fortsätter med det som man anser vara av speciellt värde….
    Så jag tror att traditioner ändå är ganska viktiga. De ger (oftast och förhoppningsvis) fina minnen när man blir äldre… och då kanske traditonerna fortsätter på grund av det.
    Blir traditionerna ett måste, då är det tråkigt. Glädjen försvinner, och det blir bara jobbigt.

    Men traditionerna ombildas ju ständigt. Nya människor blir inblandade och för med sig andra traditioner som är viktiga för dem.
    Helt rätt… vi måste gå framåt. Kan inte stå och stampa på samma ställe.

    (för övrigt håller jag helt med om ditt svar här ovanför som börjar med ”måsten”).

    • Tack för dina tankar!

      När jag lagt mig igår kväll kom jag på att jag aldrig känt att Allhelgonahelgen varit för ”mina anhöriga” utan bara för andras! Så långt ifrån den här traditionen står jag. 🙂

  6. Det finns tre helger som jag alltid firar med allt som jag gjort sedan jag var barn, nämligen påsk, midsommar och jul. Nyårsfirandet är klart också ganska likt, men där är maträtterna ibland lite annorlunda.

    • Det är våra tre stora ”storhelger”. Pingsten som jag tycker allra bäst om, eller tyckte, den är som vilken helg som helst numer. Men när jag arbetade enbart dagtid var det underbart med pingsthelgen, tre lediga dagar i följd under den absolut vackaste tiden på året!

  7. Tror att jag ska ta en tur till skogskyrkogården på lördag för att titta. Jag känner ingen som ligger i grav på närmare håll än 1000 km så det blir inget pyntade. Jag har skippat de flesta traditionerna, blir nog lätt så när man genom åren jobbat helger. Att jobba helg är mer tradition 😉
    Tanken på att folk ligger i gravar är faktiskt lite obehaglig och jag är glad att jag inte har ngn grav att besöka.

    • Säkert vackert på Skogskyrkogården i Stockholm. Jag har ju förstått att den är väldigt stor och ligger i lummigt område…

      Det är nog så att ju närmare döden vi kommer, desto mindre rädda är vi. Är vi svårt sjuka, döende, då minskar rädslan sägs det. I äldreomsorgen där jag arbetat mycket, även med döende. Tror det endast är två av alla dödsbäddar som jag förstått att de är rädda, vill inte. Andra verkar ha helt accepterat sitt öde. Om jag tolkat det rätt varje gång vet jag förstås inte. Men tror det. Vi alla ska vandra den vägen, sägs det… alltså till döden.

      • Det är nog sorgligast med döden när det handlar om barn, det är svårt att acceptera att barn tas ifrån en för tidigt i livet.

      • Absolut. Det är en stor skillnad om det är ett barn eller en ung människa som dör eller drabbas av sjukdom och elände. Det går inte att jämföra. Att gamla människor dör är ”livets gång”…

  8. Tänk jag har aldrig haft det där behovet många talar om att ha en grav gå till. Kyrkogårdar gillar jag gå och filosofera på men resten … Känslan för allt det där finns inte. Minnas är något annat. Jag är nog konstig men då får jag väl vara det då 🙂 och kanske jag åker och tänder ett ljus eller så gör jag det här hemma eller inte alls. Får se. Trevlig helg på dig när den kommer!

    • Jag är väldigt lik där också. Jag går också gärna på kyrkogårdar och funderar över livet och döden, människoliv över huvud taget. Allra helst på den kyrkogård där mina föräldrar ligger, i den kommun där jag bodde mina första 11 år. Många namn jag känner igen där. Det räcker för mig. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: