Årets sista dag
Visst kan årets sista dag vara värt två inlägg!?
Min sista promenad i ljusan dag 2017 var ned till och utmed Vättern, denna underbara sjö som gör sta´n till det den är. På väg dit fann jag ovanstående stubbe som jag tyckte var ovanligt vacker för att vara stubbe! Vid 67 års ålder kollar jag efter vackra stubbar istället för vackra gubbar – tänk som livet kan bli! 🙂 Det blev en ganska lång promenad, såg ett brudpar som var nere och fotograferades nära vattnet, tänk om solen hade tittat fram bakom dem! Å andra sidan fick de nog ett vackert foto ändå! Det här engagerade en liten kille på 4-5 år så mycket att han inte märkte att pappan och förmodligen ett syskon gick sakta framåt. Han började gå bredvid mig precis som han var i sällskap med mig. Så märkte jag att han stirrade på mig, jag vände då ned mitt ansikte, log och sa ”hej du”! Han såg litet förvånad ut… det var ju inte pappa! Han fick bråttom att springa ifatt pappa. Sådana där små missar tycker jag är litet mysiga.
Nu har jag ätit grönsaksgratäng, hade planerat in vegetariska köttbullar till, men insåg det var bättre jag åt upp det sista av julskinkan innan den blev för gammal. Ojoj, vad mätt jag blev! Onödigt mätt, ska snart sätta på kaffe, men i väntan på det tar jag mig ett glas vin. Är det nyårsafton så hör litet vin till hos mig!