Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Det här som presenterades idag, att de ekonomiska klyftorna i vårt land ökar, förvånade förmodligen inte så många. Gynnar det någon egentligen? Blir vi inte alla förlorare i sista änden?

I ett samhälle med stora klyftor skapas oro och ökad kriminalitet, tror jag. USA har varit ett varnande exempel under många år, ändå så lär sig inte omvärlden sig om varningssignalerna. Personligen tycker jag det här är väldigt oroande inför framtiden. Så mycket tankar i huvudet när det gäller det här att jag inte orkar försöka redogöra för det mer här idag… Jag får tänka vidare.

Har du några tankar i ämnet, dela gärna med dig! Oavsett hur du tänker!

Kommentarer till: "Vem ”vinner” på ökade samhällsklyftor?" (20)

  1. Jo tack, det är något jag ser varenda dag. Försöker blunda ibland men verkligheten är nu en gång sådan att den tränger sig på ändå…

  2. Jag har lyckats missa den här informationen.
    Måste bara säga att inte heller jag är förvånad. (Tror inte jag utvecklar det mer än så)..

  3. Väldigt intressanta och spännande tankar.

    Och ändå känns det som om klyftorna i Sveige i varje fall, sett ur ett historiskt perspektiv, är mycket mindre idag än för 100 år sedan. Idag har alla möjlighet till skola, sjukvård och utbildning och medellivslängden är hög i Sverige. Inte var kriminaliteten högre förr även fast många hade det besvärligt.

    Men sett ur ett globalt perspektiv är det väldigt annorlunda. Jag tror inte enbart den ekonomiska skillnaden är avgörande utan att man inte bryr sig om vad som är moraliskt viktigt utan bara ser till pengarna. Man vill ha allt materiellt.

    Tänker ofta på min farnmor och farfar i Västergötland med knappa omständigheter och 10 barn men hörde aldrig farmor klaga. Och alla barnen har lyckats med jobb och det då det var vanligt med sex år i folkskolan. Tycker min egen pappa är ett lysande exempel som gjorde en ”klassresa” Han åkte till Finland och Vinterkriget som knappa 18 år och då var dte en mun mindre hemma. Han överlevde och fortsatte hela sitt liv kämpa för friheten. Och den ligger ju adrig i pengar..

    Jag har inte heller alls tänkt klart om detta men funderar ofta på ämnet. Och inte var det bättre förr.
    Har på nytt läst Fogelströms Stockholmsskildringar och den tiden, med de ekonomiska skillnaderna, vill vi ju inte ha tillbaka.

    • Jag håller med dig om att vi har det väldigt bra i vårt land, de allra flesta. Ett av världens bästa länder med väldigt hög levnadsstandard.

      Men nog har vi stora skillnader idag också, kanske inte lika stora som för 100 år sedan, tack och lov. Men mäter vi i ett kortare perspektiv, 25 år t.ex så tror jag att det är en markant ökning. Det var hög kriminalitet förr också, men brotten var annorlunda, så idag ser vi de brotten som småsaker. Folk stal hönor, mat och mer överlevnadssaker tycker jag mig ha läst och hört mig till. Statistiken säger t.o.m att antal brott minskat de senaste åren, men brotten har blivit betydligt grövre. Sedan finns det en annan kategori brott, t.ex mot kvinnor, som inte ens registrerades förr, men som idag ingår i brottsstatistiken.

      Egentligen är det skamligt att klaga, men jag ser att det finns en del som vältrar sig i pengar, helst vill de föra ut pengarna ur landet, undan våra skatter. Syftet är förstås att få sin egen rikedom att växa än mer. Andra människor, många med låga löner, sjuka, handikappad, arbetslösa osv har det kämpigt. Att denna klyfta ökar år efter år, att det t.o.m pratas om att införa arbeten med ännu lägre löner – även om syftet sägs vara gott – medan det snackas väldigt litet mot att folk med skyhöga löner måste ha ordentliga lönelyft tycker jag inte är anständigt.

      En utopisk tanke: Tänk om alla kunde besinna sig och tänka på ”vårt bästa”, alltså Moder Svea och dess invånares bästa. Att fördelningen blev litet mer rättvis istället för att klyftorna ökar hela tiden, även med viss inbromsning nu. Jag vill tillägga att jag för egen del har det inte taskigt ekonomiskt, det är inte för egen del jag har de här tankarna. Jag har ingen hög pension, men jag har ett gott liv, ekonomisk standard så jag klarar mig, jag lever ett ganska enkelt liv, Det finns många som har det betydligt sämre.

      PS! Vad kul att du läst om Fogelströms Stockholmsskildringar. Jag har gått i samma tankar länge, senast jag var på biblioteket lånade jag den första i serien, Mina drömmars stad. Håller på med en annan bok som jag trodde skulle vara bra, får se om jag läser ut den. Jag vet att jag har en kanonbok som väntar sedan – just Fogelströms. 🙂

      Tack Ditte för en bra kommentar som ledde mig vidare i mina tankar.

  4. Missade att få med att jag givetvis tycker att alllt fortfarande kan bli till det bättre.

  5. Såg inslaget om ökade klyftor och jag kan inte säga att jag är förvånad.

  6. Tja! Det är väl de rika och besuttna som tjänar på det. Som alltid! Eller åtminstone tills de skurit av grenen de sitter på. Men då har de förstås en bra fallskärm.

  7. Jag hänger inte med vad som händer i Sverige, men har de sista åren märkt att Sverige är mer av ett klassamhälle än när jag lämnade landet.
    I Wales, där jag bor, och i hela UK är det stora samhällsklyftor och så har det alltid varit och kommer troligen också att förbli långt framöver, vi ändrar ju oss inte så fort precis. Ett helt annorlunda samhälle än det Sverige en gång var, i mångt och mycket.

    • Jag vet inte hur länge du bott utomlands, men nog har Sverige förändrats de senaste åren, både på gott och ont! Mycket har blivit bättre, det är lätt att förglömma när man diskutera den ekonomiska politiken. Det jag tycker är mest oroande är att de sämst ställda jagas vad gäller bidrag, folk som läkare sjukskriver får inte vara sjukskrivna. Det är bra med kontroll, men inte så till den milda grad att svårt sjuka inte får någon ekonomisk hjälp. Däremot tycker jag att de allra bäst ställda jagas inte, det är litet nu senaste året, kanske två åren som det börjat stramats åt något för dem. Pensionssystemet är galet, tycker jag, när inkomster med höga inkomster, vet inte gränsen men kan gissa cirka 45.000:-/mån får högre pensionspoäng på summan på summan över gränsen än den pensionspoäng som de med lägre inkomster får för sina tusenlappar. Vet inte om du förstår min något kortfattade förklaring, jag har hört den här förklaringen, har inte kollat upp den, men hoppas den stämmer. Mest pensionspoäng borde förstås ge upp till en viss årsinkomst, sedan planas ut, om jag finge bestämma 🙂

      Migrationspolitiken har det lagts för litet energi på, där behövs göras mer. Tror det är på gång. Jag försöker att inte bli alltför partipolitisk i mitt svar, skriver inte vad som nuvarande regering bidrar med eller vad den förra regeringen bidrog med för att öka klyftorna. Det senaste, det jag hörde igår var att klyftorna fortfarande ökar, även om ökningen planat ut något mot tidigare. Den behöver givetvis sänkas, de rikaste borde jagas istället för de fattigaste, det är där det finnas pengar att hämta hem till svenska samhället… 🙂 Något annat som oroar mig är att allt yngre personer mår väldigt dåligt. Vad är det vi människor missar när vi får ett materiellt överflöd?

      Ta det här som mina personliga tolkningar, det finns väldigt mycket positivt också i vårt samhälle. Jag skulle kunna skriva en ännu längre kommentar, men stannar här.

  8. Om man ser till hur vi har det i Sverige så har vi det ändå ganska så bra. Men visst, samhällsklyftor finns och det påverkar naturligtvis var och ens personliga situation. Det är stor skillnad på att vara en ensamstående lågavlönad mamma jämfört med ett högutbildat par med stora inkomster. Det går verkligen inte att komma ifrån. Jag kan tycka att löneskillnaderna inom till exempel vårdyrkena är på tok för stora. Men visst, möjligheterna finns om man vill och kan. Jag hörde en kvinna som vägrade utbilda sig för att hon inte fick utbildningen betald och det gjorde mig irriterad. Jag har själv fått ta studielån och förstår inte varför vissa förväntar sig att det ska ske bidragsvägen.

    • Absolut har vi det bra i Sverige. Det är jag den första att skriva under på. Men allt kan bli bättre.

      En del vill inte om de inte får allt gratis, ja, bara det är en knepig tanke. Ger materiellt välstånd så egoistiska människor så allt ska betalas av någon annan? Ibland blir man förvånad av dumhet. Men många har inte möjligheter, varken ekonomiska eller förmåga att utvecklas. Ibland låter det som att vi alla har samma möjligheter, men så är det inte, om du frågar mig.

      En annan sak jag funderar på är varför mår vi psykiskt sämre och sämre med ökat välstånd? Om det nu är så!? Beror det på att det inte känns som det finns något att kämpa för. Förr var det en kamp att överleva varje dag, vecka ut och vecka in. Då var det bara att göra vad man kunde för att bidra till att överleva… de fann kanske tillfredsställelse med att de lyckats få mat på bordet en dag till, till sin familj!? Jag vet inte, men har funderat en del på detta.

      • Jag tror tyvärr att många mår psykiskt sämre vilket egentligen är motsägelsefullt. Fler och fler blir utbrända och går in i väggen och fortfarande behövs det omskrivningar för det som är psykisk ohälsa. I dag blir kanske inte så många fysiskt trötta utan psykiskt i stället. Sorgligt nog drabbar det även unga och barn vilket jag ser i mitt arbete. Det tycker jag känns tungt. Ibland blir jag riktigt arg på vissa föräldrar men det har jag inte befogenhet att bli utan får hålla det inom mig men jag kan tänka i alla fall…

      • Sådant får man hålla inom sig. Många föräldrar tar nog inte sitt ansvar, orkar inte eller inte har förmåga. Ibland kan det bero på att barnet har ett osynligt handikapp. Jag tänker på en skolkamrat till min ena son. De lärde känna varandra redan på dagis där denne lille kille var en vilde. Jag hörde många föräldrar att förfasa sig över föräldrarnas bristande förmåga att fostra honom. Jag stämde inte in, jag kände att det var något ”annat” än föräldrarnas fel. När jag uttryckte det någon gång till de som baktalade blev jag nog betraktad som litet tokig, jag också. Han var urjobbig, han var hemma hos oss ibland… skitjobbig unge. Med tiden fick han elev-assistent till sitt förfogande, mycket bra, han började i min sons klass. Ännu litet senare var han färdigutredd, han hade Tourettes syndrom. Det fanns en förklaring till hans beteende. Jag sa inte ”vad var det jag sa”. men tänkte ”jag fick rätt i alla fall”. Idag finns det mycket mer kunskap om alla dessa syndrom, jag misstänker att ni lärare har mycket mer kunskap om det idag än då. Precis som vården m.fl kategorier.

        Ja, varför mår så många psykiskt dåligt idag? Allra helst ungdomar? Det är något jag undrat över många gånger? Ibland är det lätt att ”se”, barnen har det inte lätt i sin familj, eller bland kamraterna eller på annat sätt… men i vissa fall så undrar jag ”Varför”. Jag har ju arbetat, inte just med barn, men ungdomar och vuxna inom psykiatri. Ibland finner man någon bakomliggande orsak, men alla de andra!?

  9. Helt enig med dig. Har svårt att förstå vem jag ska rösta på i höst. Det finns ju inget parti som vill vända tillbaka, eller som vågar. Eller finns det? Du är ju mycke mer insatt i det politiska tänket än vad jag är. Vet bara att jag vill ha så stor utjämning i möjlighet att ha ett gott liv, som det någonsin går att få.

    • Trots allt så är jag ganska säker på vad jag ska rösta på, mer nu än för ett år sedan, 🙂 Vi får väl analysera läget under en geocachingrunda till sommaren!

  10. […] läste i Mias blogg, som jag följer, om samhällsklyftor. Det fick mig att tänka på en gång i mitten på […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: