Idag läste jag något om psykoser som fick mina tankar att vandra iväg. Det är ju inte så ovanligt med att mina tankar vandrar både hit och dit. 🙂
Under min utbildning inom psykiatri lärde jag mig att ALLA kan drabbas av psykoser, men vi har alla ”lång väg dit”, vi tål helt enkelt olika mycket påfrestningar. En del behöver väldigt mycket påfrestning innan man blir sjuk men att alla kan nå gränsen då man ”går in i sjukdomen”. Ja, jag vet inte om jag riktigt tror på detta, men jag har många gånger funderat på det. Kan det verkligen stämma det föreläsaren sa? Jag tänker på alla som levde i koncentrationslägren under andra världskriget eller de som ser föräldrar eller andra familjemedlemmar både våldtas och dödas – utan att bli psykotiska. En del utsätts för tortyr utan att bli psykotiska osv.
Om det vore sant som en av mina ”gamla” lärare sa för många år sedan, skulle inte betydligt fler i krigsländerna vara psykotiska? Hur mycket elände skulle behövas för att tortyrutsatta går in i sjukdomen? Sådant har jag funderat över mer än en gång?
Ju äldre jag blivit, ju mer jag hört talas om, desto mer tvivlar jag faktiskt på att vi alla kan bli psykotiska. Jag tror helt enkelt att våra kroppar och sinnen har olika sätt att ta in och reagera på livets elände. En del får fysiska smärtor, andra psykiska och en liten del av den sistnämnda gruppen blir psykotiska.
Hur tror du? 🙂
Miatankar 
Kommentarer till: "Psykoser" (36)
Jag har faktiskt inte funderat på det tidigare men när jag läser ditt inlägg så inser jag att det ligger något i dina tankar. Kanske är det andra faktorer som påverkar men svaret är nog inte helt lätt. Jag tror att vi som individer tål olika mycket helt enkelt. Ett exempel kan vara en arbetsplats där alla arbetar väldigt mycket. En del klarar det år ut och år in medan andra ”går in i väggen” eller vad man vill kalla det. Drabbas av psykisk ohälsa. Nu är det självklart inte samma sak som en psykos men varför drabbas vissa och inte andra.
Tack för dina tankar!
Det finns arbetslösa som drabbas av utbrändhet. Det handlar mer om att man inte kan styra över livet. En slags maktlöshet. På en arbetsplats där det är hög belastning drabbas människor lättare om privatlivet samtidigt är knas. Där möjlighet till återhämtning saknas.
Ja och även tvärtom, vet jag att jag har läst. Alltså om relationen hemma är krasslig så kan det ändå fungera hyfsat om arbetslivet är bra!
Människan är en komplicerad varelse 😊
Ja, verkligen! Det är förmodligen därför vi är så spännande!
Svåra frågor du ställer. Jag har ingen kunskap om detta, men jag tänker att eftersom alla människor är olika på olika sätt, så bör vi också reagera och bearbeta trauman olika.
Egentligen vet jag inte riktigt vad som menas med psykos…. Finns det olika grader av det?
Inte lätt att förklara ”psykos” kort, jodå, det finns olika stadier och sjukdomen kan yttra sig ganska olika också. Det gemensamma är att man tappat verklighetsförankringen.
Nog tror jag det också handlar om någon form av benägenhet att drabbas. Som du skriver kan vissa överleva fasansfulla saker utan att bli psykotiska medan andra blir det utan att drabbas särskilt hårt (vad vi vet). Precis som med andra sjukdomar är vi kanske olika predisponerade för att drabbas? Inte för att jag egentligen har en aning men det är i alla fall mina tankar.
Ja, vi är olika sårbara, fast på olika sätt, om du hänger med i hur jag menar.
Jag tror det 🙂
Man vet ju säkert att genetiskt anlag ökar riskerna! Det behöver inte betyda att man blir sjuk, men större andel barn till psykotiska föräldrar blir psykotiska. Sedan kan man alltid fundera över ”miljö-inslaget.”
Visst kan man det!
Intressanta funderingar. Jag tänker att det borde finnas en koppling med hur bra vi är på att bromsa oss själva när det blir för mycket. Lite som med stress. Vissa bromsar tidigt, andra sent, vissa först när det är för sent. Vi är olika rustade för att hantera elände. Kanske skulle det vara sånt som gör att alla inte blir psykotiska. Eller så är det bara så att alla inte har det i sig.
Tack för dina tankar! Spännande att höra hur andra tänker om det jag tänker 🙂
Du är tankeväckande 😀
Tack! När man är pensionär har man tid att fundera på både det ena och det andra! 🙂
Låter fantastiskt. Jag ser fram emot den tiden.
Ja, jag njuter av min tid. Dels olika aktiviteter jag väljer själv och däremellan läsa, lösa korsord, promenera, tänka och filosofera och minnas människor och händeler 🙂
Bra där. Så ska pensionärsdagarna tas 👍
Jag lyssnade på just dom sakerna idag i boken Hjärnstark. Intressant!
Jag tror att det lite beror på vilket ”skyddsnät” man har runt ikring sig, och dessutom reagerar vi väldigt olika på saker och ting. Att dela in människor i ”svaga” eller ”starka” tror jag däremot är att förenkla det hela för mycket. Intressant ämne.
Tack för dina tankar! Du gör en litet annorlunda vinkling. Kanske är vi alla starka, fast på olika sätt, eller varför inte alla är vi svaga, fast på olika sätt!?
Jag har också då och då funderta på detta. Kanske är det så att vi i ävstvärlden talar mer om detta än i många andra länder och omgivningar där det är extremt hårda påfrestningar i livsvillkoren. Kanske finns det en möjlighet öfr alla att drabbas men det gör vi ju inte. Inte heller alla personer som utsatts för t.ex. koncentrationsläger eller tortyr drabbas. några har jort det. Jag tror som du att våra olika kroppar har olika benägenhet för att ta in , ta emot och bearbeta olika saker. Och vi har alla med oss olika saker i bagaget som också påverkar oss.
Jag tror också, till en del, att det handlar om vi vilken kultur man lever i. För egen del har jag aldrig hört vänner i Asien säga att de är stressade trots att arbetsbördan och livsvillkoren är synnerligen hårda.
Tack för intressanta tankar och ett lika intressant inlägg.
Om jag minns rätt finns det fortfarande kulturer där psykotiska personer kan vördas, anses som en ”upphöjd” nästan litet gudomlig. Är inte helt säker på nuläget, men det har i vart fall varit så!
För några år sedan då jag jobbade i nattpatrullen hade jag och min arbetskamrat denna diskussionen. Hon hävdar att ALLA kan få psykoser, medan mitt ressonomang var mer i ditt spår. Hur som så hade hennes läkare på psyk sagt detta. Men det sägs att det krävs någon form av ärftlig sårbarhet för att faktorerna ska kunna leda till en psykos. Jag har själv upplevt detta två gånger att personer som stått mig nära fått psykos. Den ena av dessa personerna där blev hjärnan helt utslagen av vaneföreställningar och alla grubblerier. Det svåra var att få personen att förstå att hon blivit sjuk. Inte lätt när man bliv missförstådd och misstrodd då hennes verkligen absolut inte stämde överens om hur det egentligen var.
Ha en bra dag!
Om det är så som du skriver ”att det krävs någon form av ärftlig sårbarhet” – då kan ju inte alla drabbas. Jag tror inte att man MÅSTE ha en ärftlighet för psykoser, men trots det så tror jag inte alla går in i en psykos oavsett belastning. Däremot så tror jag att en ärftlighet kan vara en faktor oc.
Jag är inte säker på att någon enda vet. Psykiatri är inte en vetenskap på samma sätt som inom somatiken. Hjärnan är väldigt komplicerad och detta är ett väldigt spännande område, tycker jag. Tack för dina tankar!
Ja du svår frågeställning..men jag tror att vem som helst kan få en psykos..beroende på vilken social situation man är i eller så har man varit extra utsatt under lång tid för något som gör en mer känslig. Men ärligt talat så har jag ingen aning..neurotiska människor finns ju överallt..och det tror jag att många blir av tex för höga krav på sig.
Personlighet spelar säkerligen in ..HSP personligheter med extra känslighet där man är extra intaglig för intryck. Om man inte kan stänga av sin känslighet kan det säkert bli för mycket. Eller så har det inget alls med detta att göra.
Man vet ju att trauman kan utlösa andra sjukdomar som tex psoriasis …så psyke och kropp hänger onekligen ihop.
Jobbade på psyket och där minns jag att det var en kvinna som fått en graviditets psýkos..det var lite läskigt. Har tänkt på henne många gånger under årens lopp ..hur det gick för henne. Hon var ju höggravid och hamnade i en psykos.
Av droger kan man oxå få psykoser ..
Hjärnan är onekligen spännande ..jobbar ju med äldre och åldrande hjärnor ..varför får en del demens och andra är helt klara livet ut i sina hjärnor.? Helt klart är att viss ärftlighet finns.. alzheimers är en sådan sjukdom ..där det bildas plack i hjärnan.
Nu kom jag ifrån ämnet lite ..men hjärnan är ett mycket intressant ämne. Psykapater tex varför blir de som de blir?
Som du märker så är hjärnan något som intresserar mig…
Hjärnan är intressant och vi människor är intressanta varelser! Tack för dina tankar!
Alla är vi väl olika, reagerar på olika sätt på olika saker. Tänk bara på maskrosbarnen!
Mina föräldrar hade vänner som överlevt koncentrationslägren. En minns jag var hypokondrisk, en tungsint (redan innan?). Men de levde sina liv som vi andra. Såvitt vi vet…
Det enda säkra tror jag är att ingen är osårbar. O så ska man inte sluta röka samtidigt som man skiljer sig, ex vis. Sägs det.
Ja, det är konstigt om de inte vore påverkade av sådana upplevelser! Jag träffade en kvinna som suttit i Aushwitz, hon var väldigt påverkad av det, men fungerade trots allt i samhället. Men hon darrade i hela kroppen bara hon hörde Hitlers namn nämnas eller koncentrationsläger. Men inte var hon psykotisk.
Efter 25 år minns jag att det kom ikapp en av våra vänner – då kunde hon inte längre se bilder från lägren på TV. Innan dess kändes de lika overkliga för henne som för oss.
Allt vi upplevt och sett finns lagrat i oss. En sanning som verkar sann via det du berättar. Till sist poppar vår egen historia upp i oss, även om den legat förträngd någonstans långt därinne!
Minnet är fascinerande, ständigt omskapande o ytterst flexibelt/opålitligt. Det tröttnar jag aldrig på att lära (o skriva 😉 ) om.
Precis! Vi människor (och hjärnan) är väldigt intressanta! 🙂
Tröttnar aldrig.