Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Stenålderskvinnorna

 

I senaste numret av ”Historia” finns det mycket intressant att läsa för en sådan som mig. Bl.a finner jag en kort artikel om stenålderskvinnornas muskler! För nog måste det handla om muskelmassan även om undersökningarna är gjorda på skelettdelar. Där står ”Skanningar av armar och ben från kvinnor som levde för över 7.000 år sedan har visat att dåtidens kvinnor hade större överarmar än dagens kvinnliga elitroddare”. Det beräknas att dessa kvinnor beräknas ha varit 11-16 % starkare än elitroddare (som ror mer än 12 mil/vecka). Sedan gör de en jämförelse med dagens kvinnliga studenter och då tros stenålderskvinnorna ha varit 30 % starkare än dagens tjej-studenter!

För att inte deppa ihop fullständigt med tanke på utvecklingen så kan jag också läsa att stenålderskvinnorna hade svagare ben än dagens kvinnliga elitlöpare!

Slutsatsen blir förstås att de fick slita hårt med sina armar, men att de inte vandrade eller använde sina ben i arbetets utförande speciellt mycket. (Slutsatsen är min egen). 🙂

Kommentarer till: "Stenålderskvinnorna" (28)

  1. Ha ha – nu låter du lite som min son. Han har ju precis avslutat lite studier i osteologi inom ramen för sina arkeologistudier. Många slutsatser om benbitar har jag hört på senare tid 🙂 Jag tror han kommer att sluta som något så käckt som osteoarkeolog – ett ord jag mig veterligen inte hört innan han började plugga på allvar 🙂

    • Jag har inte heller hört, men säkerligen superintressant!

      • Ja han är då helt såld på sina studier – han har verkligen hittat rätt! Han blir klar med kandidaten nu i vår men ska läsa vidare till en mastersexamen – annars får man tydligen inga jobb!

  2. Man blir bra på det man gör. Säkert en del tunga arbeten hemma som kvinnor utförde.

    • Samhället gick från jägar- till lantbrukssamhället, och i lantbruket var det grovarbete som gällde! Inget arbete jag avundas dåtidens kvinnor. Tänker jag på mina föräldrars slit i jordbruket så var det verkligen slitigt, trots att en hel del maskiner kommit då. Så hur var det inte på stenåldern!?

  3. Vad spännande och intressant tycker jag som också är historieintresserad. Men hårt arbetet gav ju starka muskler. Och idag när mycket i yrkeslivet är mer stillasittande så behövs ju annan träning för att musklerna inte ska krympa helt. Nu menar jag inte att man ska rusa iväg till ett gym utan att mer i vardagen använda kroppen om man kan.

    • Nej, inte behövs gym, men det är inget dåligt alternativ. Jag går på gym mycket för att jag känner att armarna är de som utför lindrigast ”arbete”. Jag pysslar inte med tunga saker, bär hem matkassar, men jag har enhållshushåll. Jag känner att jag blivit svagare, helt naturligt, både av ålder som att jag inte arbetar med dem. Visst är sådana här rön intressanta!

  4. Spännande! Tänk att det går att få fram sådana data.

  5. Man kan undra när det ändrades så muskelmassan blev mindre och varför.

  6. Jag är inte förvånad över det. Kan tänka mig att stenålderskvinnorna slet på ett helt annat sätt. Vi behöver nog bara backa ett par hundra år för att se hur böndernas kvinnor slet.

    • Jag håller med dig, kvinnorna har slitit hårt i tidigare generationer. Det räcker med att jag tänker på min mamma, hon grovarbetade under somrarna i alla fall med jordbrukets utomhusarbete. Ändå kan inte hennes arbete jämföras med tidigare generationers kvinnor. Trots allt är det nog inte så dumt att så många kvinnor i dagens samhälle går till gym… 🙂

    • Man behöver inte back långt heller, före man ser skillnad. Min svärfar, som är bondpojk, har tröskat med ”slaga” och kört in till stan med hast och kärra, och blivit uppmanad att köra på andra sidan (rätt sida) på Handelsesplanaden. ”Det har skett mycket på en mansålder” säger han.
      Hur mycket det ändrat på kvinnornas muskelmassa vet man inte, men arbetet för kvinnorna var garanterat tyngre då än nu.

      • Sant. Jag tänker på skillnaden mellan mammas och min fysiska styrka. Tänk om samma minskning av fysisk träning sker varje generation, ja, då är det en otäck utveckling. Ska folk bli bensköra innan de är 40 år i framtiden!? Jag hoppas jag är pessimistisk i överkant i den tanken! 🙂

  7. Spännande läsning!

  8. Jag ser i det långa perspektivet att vi människor trots gym-timmar blir svaga och muskellösa eftersom kroppslig kraft inte behövs, vi behöver bara hjärnan…Nu leker jag alltså sf-framtid. Inte om tjugo år eller så utan betydligt längre än så.
    Jag prenumererar på mejl från popularhistoria.se och gillar deras artiklar. Lagom långa och alltid intressanta.För att veta något om framtiden måste vi känna till historien, men hur många gör det idag? Mina unga men dock vuxna barnbarn har inte lärt sig särskilt mycket i skolan och intresset saknas. När jag var ung var jag heller inte särskilt intresserad av att lyssna till äldre som pladdrade på om ”annat var det på min tid”

    • Några få yngre är intresserade, riktigt intresserade då. För övrigt tror jag det växer fram hos många ju äldre vi blir.

      Det är en dyster framtidsbild du ger. En annan dyster framtidsbild som jag har, men den fick jag redan när jag läste historia i skolan. Vad handlar det om? Jo, när vi läste om högkulturers framväxt och fall i gångna tider, utgrävningar som visar det så tror jag att det kanske är så det blir med högkulturer! Också en framtidsvy, inte om 20-100 år, utan betydligt längre perspektiv. Vet inte om jag tror på det scenariet, men det kan vara en möjlig framtidsbild i alla fall!?

      • Jag läser gärna dystopier, de får fart på både fantasin och tankarna. Skulle de framtidsutsikterna stämma som författarna målar upp då har du helt rätt. Men det kanske inte ens är så långt borta i tiden…

      • Om det inte är så långt bort, vad finns det för tecken på det i så fall? Eller finns det inga tecken innan, utan det bara händer?

  9. I dystopiernas värld är ofta det som händer att tekniken spricker, dvs. våra datasystem kollapsar, elen slås ut osv. då blir vi människor rätt hjälplösa. Sen följer det ena på det andra, alla slåss snart om att överleva, folk ger sig ut på vandringar för att få tag på mat osv. Kriminella gäng härjar värre än någonsin osv. Sen på det kommer sjukdomarna, det finns ju inte längre mediciner för inget går att tillverka utan el…ja lite så…

    • *skrattar* Det var en väldigt dyster framtidsutsikt, kanske dags att skaffa sig ett självmordspiller 🙂

      Trots allt så har människan överlevnadsinstinkt. Alla mänskliga varelser har inte den kraften, men tillräckligt många för att artens överlevnad. I fattigdom och elände så har människan överlevt och gör det än idag i vissa delar av världen.

      Jag som är en optimistisk person har litet svårt att tro att något sådant är nära förestående. För den delen är det inte orealistiskt att vi kan få en kraftig ekonomisk tillbakagång. Det här är värt att återkomma till, jag hoppas du hänger med då, Paula. Kul med folk som skakar om tankarna… 🙂

  10. jag är en positiv dysterkvist som själv anser mig ha levt på övertid ett bra tag nu. tänker dagligen på döden och det har jag nog alltid gjort vad jag kan minnas. ingen förstår mig utom en syster som är likadan. självklart hakar jag på vidare diskussion. ha en bra dag,

    • Tänker på döden, ja, den är ju en del av våra liv. Den kan vi inte smita ifrån hur gärna vi än vill. I dina inlägg och kommentarer upplever jag dig som en tänkande och positiv kvinna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: