Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Att finna ord

Det är absolut en fördel att bli äldre, alternativet är som bekant sämre. Men en sak börjar jag irritera mig över – jag hittar inte rätt ord snabbt längre.

Senast var när jag bevarade en kommentar till Paula under inlägget om ”Stenålderskvinnorna”. Jag tänkte på högkulturers ”uppgång” och fall. Ett känt uttryck, men ordet uppgång fann jag inte, jag visste vad jag ville ha fram, men det gick inte. En baggis, kanske, kan ju finna en synonym. Men det här händer gång på gång. Ofta dyker ”ordet” upp en kort stund efter jag behövde det, eller något dygn senare! Det kan variera. Obekvämt och irriterande är det!

Kommentarer till: "Att finna ord" (23)

  1. Det är ju lite sånt där som skrämmer med att bli äldre. Även om det är en småsak… just nu.

  2. Håller med. Det är inte roligt.

  3. Just sådana ”detaljer” är inte roliga.

  4. Det känner jag igen😊

  5. Hög igenkänning på det! Hm … inte kul alls!

  6. Det finns synonymordböcker lättillgängliga på nätet… som tur är.

    • Jo, visst, men så mycket energi lägger jag inte på mina inlägg, kommer jag inte på ordet heller så är det inte lätt att söka synonymen 🙂 Sådant händer också när jag samtalar med folk IRL, jag brukar fixa det med att välja andra beskrivande ord!

  7. Ha ha… ja det känner jag igen, men så har jag nog alltid varit (undrar just om jag borde vara lite orolig för det??? – äh, inte nu. Det får jag vara någon annan gång!)

  8. Haha! Om det har att göra med att bli äldre, så har jag varit ”äldre” under många många år. Förmodligen alltid. Fått förklaringen att det kan ha att göra med när man sysslar mycket med ord. Jag har ju skrivit mycket under många år, så det snurrar väl många ord i skallen, antar jag.
    Jag vänder på bokstäverna när jag skriver också, särskilt vissa ord. Kankse, ohc… i och o byter ofta plats. Men det är för att jag skriver fort. Fingarna hinner inte med. Jag är inte dyslektiker. Vet mycket väl hur mab stavar och hur det ska se ut. Däremot språknörd, och får alltid redigera efteråt det jag skriver. Även blogginlägg. Och hittar ändå emellanåt mer efter det som jag vill ändra på.

    • mab…. 🤣🤣🤣

    • Sådant du nämner är mer ”inte kopplad till åldern”, utan som du beskriver, att man skriver för fort, som jag ser det.

      Men det här att jag inte finner orden, det är nytt för mig. I vart fall i den utsträckning det är nu, alltså betydligt oftare än tidigare. 🙂

      • Jo men även det har jag upplevt läääääänge, särskilt om jag ska säga nåt, berätta nåt… Personlighet? Nån stressvariant?
        Vägrar hänga med på vad man ofta får höra, att det skulle vara enbart åldern i sig, som gör att man får krämpor av olika slag.

  9. Känner igen mig i detta och ibland är det oftare förekommande än annars. Har för min del funderat på i vilka situationer det inträffar och också konstterat att det varierar. Högst irriterande är det.

  10. Det är något som jag också känner igen mig i. Det är så irriterande och ingen tröst för mig att jag inte är ensam om problemet.

  11. Jag har en fördel när det gäller just den där typen av minnesknutar. Jag har alltid fungerat på det sättet. Det ingår i min läggning. Det har också alltid blivit värre när jag känt mig stressad över att hitta orden.
    Med andra ord behöver jag inte skylla på åldern när detta händer … 😉

    MEN … det gör ju i och för sig att man kan oroa sig på ett annat sätt. Eftersom det här problemet ingår i min läggning som disträ så finns inte heller någon marginal att ta av, så jag undrar ibland om det kan finnas ett problem i just den detaljen då jag åldras. I stället för att det sakta går utför vad det gäller minnet så kanske jag plötsligt blir helt tom i knoppen …. 😉

    Hoppas att allt är väl med dig!
    Kramis

    • Stress kan blockera oss, men det händer betydligt oftare nu för mig än för 10-20 år sedan. Det tillhör det naturliga åldrandet, men det är klen tröst. Helt tomt blir det nog aldrig i knoppen, men nog får vi hoppas det är relevanta tankar och upplevelser vi har i våra knoppar även vid hög ålder! 🙂

      Tack, allt är bra med mig, även om jag är väldigt trött i kroppen efter Stockholms-vistelen… 🙂

  12. Hej, vet du, jag har en hjärnskada, eller vad man ska kalla det. En artär till huvudet är totalt blockerad och det innebär en del knasigheter. Enligt doktorn borde inte hjärnan alls fungera för blodet kan inte löpa fritt mellan de olika delarna, men, som han glatt påpekade, hjärnan har sätt att reparera skador, blodet hittar nya vägar. Det tror jag absolut på, men det händer lite ett och annat under vägen. Som att man tappar ord. Jag har blivit så mycket sämre i mitt sätt att uttrycka mig. Lider av det, varje dag. Det funkar skapligt att lösa korsord, men när jag skriver texter, i bloggen t.ex, då blir det fnurra på tråden direkt. Och det är så trist. Jag har aldrig varit jätteduktig på något, men ändå varit skapligt stolt över min verbala förmåga, och nu är den inte heller vad den varit..,.trist. Men tydligen uppfattar inte min omgivning det lika starkt som jag själv, ska jag känna mig glad då?

    • Kroppen är fantastisk och finner ofta alternativa sätt att kompensera förluster. Tur det har blivit så även för dig.

      Tror nog man märker det först själv, innan andra tänker på det. Jag hoppas att du får behålla de förmågor du har idag, då fungerar du bra i alla fall, vad jag kan förstå!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: