Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för juni, 2018

Trevlig midsommarhelg

Har ni tänkt på att idag är det sommarsolståndet – årets ”längsta” dag! Så fort det gått…

Det var egentligen inte det jag tänkte skriva, nej jag tänkte i all enkelhet önska alla en riktigt trevlig midsommarhelg!

För egen del firar jag inte de s.k storhelgerna som var så viktiga i yngre da´r, nej, istället brukar det bli enkelt firande. Men litet sill, lax o potatis med gräddfil blir det. Den traditionen skippar jag inte. Om det blir uppehållsväder så blir det säkert minst en skogsrunda också.

Som sagt TREVLIG MIDSOMMAR!

Norrköping

Norrköping är en stad jag endast åkt in i med buss mellan Stockholm – Jönköping. Ingen stad som gett mig någon större entusiasm.

I helgen har jag varit i Norrköping och fann en helt fantastiskt vacker stad! I och för sig gjorde säkert vädret sitt till. Men helt klart är Norrköping en vacker stad. Vi bodde precis intill Motala Ström, så jag vandrade utmed vattnet flera gånger. Ljuvligt, både jag och mina kompisar var förundrade över de många ”vattenfallen”. Östergötland är ju platt! Vattenfall brukar fordra berg eller i vart fall högre nivåer. Läser nu på Wikipedia att höjdskillnaden mellan Glan som vattnet kommer ifrån och Bråviken är 22 meter! Ok, Östergötland är inte helt platt då, den kunskapen fick jag med mig hem efter helgen. 😉 Nåja, vattenfall är kanske att ta i, men vad kallas det? Vattenkraft?

Vi hade en jättetrevlig helg, trots att vi endast var fem som deltog. Men det var som Kerstin sa att fem är ett bra antal, vi får plats i en bil och vi får plats runt ett matbord och alla kan prata med alla. Det här gänget har träffats många gånger, i början på 2000-talet hade vi lekar, cyklade Visingsö runt en gång, ja, hittat på en hel del tillsammans. Nu börjar gänget åldras och alla har inte lätt för att gå. Vi har blivit ett gourmetgäng. Vi har ätit väldigt gott hela helgen, betydligt mer än jag är van att stoppa i mig, men gott var det. 🙂

Vi gjorde ett besök på Arbetets museum, jag var inte påläst, det var inte riktigt det jag tänkt mig. Av det vi såg tyckte jag EWK:s karikatyrer och tolkningar av politiker var mest intressanta 🙂

Igår när jag körde hem stannade jag vid en restaurang och åt en fantastiskt god morotsbiff. Jag har gjort morotsbiffar tidigare, men de gick inte att jämföra på samma dag med den jag serverades igår. När jag satt och åt funderade jag litet på att fråga efter receptet, långt ifrån säkert de hade delat med sig, men man kan alltid testa. Det som hindrade mig var att det var mitt på dagen, restaurangen var full med folk och personalen hade det körigt. Idag testade jag ett för mig nytt recept på morotsbiff, det blev också fantastiskt gott. Min uppläggning blev inte riktigt lika snygg som restaurangens, men absolut ett recept jag blev nöjd med. Den inspirationen fick jag också med mig hem från Norrköpings-helgen!

En riktigt trevlig helg blev de

 

Jag ser att jag får många besök trots att jag sällan skriver på bloggen. Kul att jag inte är bortglömd än, men vet att intresset brukar dala ganska snabbt om det inte händer något på en blogg.

Varför skrivs det inget? Har miatankar tappat alla tankar? Nejdå, det finns många tankar i hjärnkontoret, de bearbetas 🙂 Sommaren är igång på allvar, regn har vi brist på i Jönköping. En dag körde jag till Falköpingstrakten för att gå en geocachingrunda. Jag hann till andra gömman av tio tror jag det var, när regnet började, vid tredje gömman gav jag upp, var redan genomblöt. Återvände till bilen och körde hem. Det verkade inte ha kommit en enda droppe i Jönköping!

Igår åkte jag iväg cirka två mil söderut. Det mörknade på himlen, redan vid första gömman här kom regnet, men det var ett mer stilla sommarregn. Gick rundan, var blöt, men hade inte så himla långt hem. Kruttorrt på hemmaplan. Jag tycker om skogspromenader, fåglarna kvittrar, litet lätt sus från trädtopparna, tankarna får vandra fritt utan en massa störningsmoment. Avkopplande!

Varför nobbar regnet Jönköping? Tycker regnet vi har tillräckligt med vatten i Vättern, måntro?  Vätternrundan går av stapel i morgon kväll och jag reser från sta´n i vanlig ordning Tror inte jag varit hemma i Jönköping under Vätter-rundan de senaste 7-8 åren, kanske jag satsar på det nästa år, det har också sin tjusning att vara uppe mitt i natten, se och höra svischet från cykeldäcken mot asfalten från många cyklister 🙂

Så önskar jag er alla en fin helg! Om drygt en vecka är vi redan framme vid somarsolståndet! Konstigt att våren går så fort när mörka hösten och vintern drar ut på sina steg 🙂

Käre läsare, jag är inte endast seg på att skriva, bloggläsandet hos er ligger också litet i träda och jag lovar inte att det blir så mycket bättre förrän framåt hösten. Men något nedslag då och då kommer säkert att ske då jag lämnar någon kommentar här och där.  Jag har dock inte glömt er, tänker på er allt som oftast 🙂

Framtida mål

Vet du vad Agenda 2030 står för? Det är framtida mål för hållbar utveckling, otroligt viktiga mål, men hur ska vi kunna nå dit?

Här kan du läsa målen: Agenda 2030. Det är väldigt högt satta mål, men det är givetvis till sådan utveckling världen måste sträva. Förmodligen så högt ställda att man inte vågat uttala dem, de har känts helt omöjliga.

Nu tror jag inte vi når dit tills 2030, men det ligger mycket i ”att man ska sikta mot stjärnorna så når man trädtopparna” eller hur man nu brukar säga. Det är en god början!

Jag var på en heldagskonferens i ämnet för någon vecka sedan. En grupp med människor med olika bakgrunder och erfarenhet och jag hoppas att en arbetsgrupp kommer igång i min stad. Jag uppfattade svaret på frågan om vi ville det som litet svävande, även jag var svävande, mest för att ”hur mycket tid krävs det för detta” dök upp i mitt huvud, kanske i de andras också.

Ju mer jag tänkt på det sedan dess, desto mer hoppas jag att vi kommer igång. Det skulle kännas väldigt viktigt, meningsfullt och spännande att få delta i en sådan grupp.

Mitt förhållande till 6 juni

Nu förvånar jag mig själv, inlägg två dagar i sträck!

Idag är det Sveriges nationaldag. Vad känner ni för den dagen? Innan den blev helgdag berörde den mig varken som positiv eller negativ vad gäller nationaldagsbegreppet. Det som varit positivt med detta datum var att det ofta var skolavslutning den 6 juni när jag var barn. Därefter åkte jag med pappa eller mamma och pappa till min farmor som fyllde år den dagen. Nationalism, är det något bra, egentligen?

I dagsläget tycker jag inte om att 6 juni är helgdag. I och för sig spelar det ingen roll när jag inte rör mig i arbetslivet, då kvittar det. Men när jag arbetade dagtid så slogs den enda tredagarsledigheten under den absolut vackraste tiden på året sönder! Varför? Jo, för att några i beslutande ställning kom på att vi ska ha helgdag den 6 juni!  Det tyckte jag väldigt illa om.

Jag har givetvis inget emot att folk firar olika saker på ett positivt sätt. Men jag behöver ingen dag för att fira vårt land. Jag är glad varje dag att jag bor och lever i världens bästa land, det bästa land för mig i vart fall. Jag tillhör inte gruppen som kan tänka mig flytta utomlands som pensionär bara för att  kunna leva lyxigare. Däremot skulle jag kunna tänka mig att vistas i et varmare och ljusare land tre-fyra veckor under vintern.

Jag var i Norge flera år den 17 maj, deras nationaldag. Visst var det kul att titta på, men inget jag avundas dem. Det är så överdrivet, tycker jag som svensk. Alla är finklädda, helst nationaldräkt, kostymer o.dyl oavsett temperatur. Som utomstående uppfattar jag det som de är minst lika uppstressade som den mest julälskande och julpysslande svensk matmor är inför julhelgen. Måste hinna, hinna osv…. Jag tycker helt enkelt om det mer enkla, lugna… att ta dagen som den kommer och göra det bästa av den utan en massa stress, att fira saker på ett mer sansat sätt. 🙂

Men stolt över vårt land är jag dagligen! 🙂 Idag ska jag ge mig ut på en cykeltur och njuta av vårt sommarfagra landskap. Så till sist önskar jag er alla ett nationaldagsfirande precis på det sätt du vill ha det.

 

Åsle Tå

Långt mellan inläggen nu, litet sommarstiltje, men jag vill ändå skriva något inlägg då och då. Sommaren kan tas tillvara på många sätt. 🙂 Jag har hunnit med en hel del sedan förra inlägget så jag väljer att berätta om ett besök jag bjöds in till av Brottsofferjouren, en liten ”sommargemenskap” med de andra inom gruppen. Mycket trevligt. Vi gjorde en utflykt till Tidaholm och Falköpingstrakten.

Har du besökt eller läst om Åsle Tå vet du vad jag ”snackar om”. Åsle tå ligger strax utanför Falköping, en gammal bygd, det finns en minnessten rest vid Åsle kyrka från ”Slaget vid Åsle” den 24 februari 1389!  Ifall du inte vet vad begreppet Tå står för ska jag försöka förklara…

Förr fanns det många ”tåar” i Sverige, idag är det inget begrepp som är så välkänt. På 1700-talet kallades betesmark för tå, där djuren vistades men även människor som inte ägde någon mark fick bygga hus där, deras hus stod på allmänningens mark.. Under 1800-talet hade Åsle Tå flest invånare, ca 85 personer bodde där som mest. Det sägs att det är den äldst bevarade tån (backstuguby) där husen inte är ditforslade utan står på den plats där folk levde. Det sista husets ägare dog under sent 1950-tal om jag minns rätt av det guiden berättade. Hembygdsföreningen köpte in husen efter hand som de blev tomma. Guiden betonade också att ”gatan” var förstås inte så fint grusbelagd då på den tiden, djuren gick ju här, förmodligen ganska slirigt en regnig dag bland komockor o.dyl. Husen är öppna så man kan titta in och utanför varje hus så finns det en skylt med berättelse om någon/några som bott i huset.

Dessa människor överlevde genom att vara dagsverkare hos gårdarna i närheten. När det inte fanns arbete till dem så hade gårdarna i alla fall ett socialt ansvar för dem. Hur? Ja, att se till att de överlevde. Hur detta ansvar utövades eller efterlevdes har jag dock ingen kunskap om…

Guiden berättade att den förste i Tån som byggde ett utedass blev ansedd som högfärdig och förtalades, grannarna tyckte att han var väl inte finare än att han kunde gå till den närliggande ån och göra sina behov som alla andra!  🙂 På tal om guiden så hade hon minnen av ett par människor som bodde där, värdefulla minnen för henne, minnen från en svunnen tid.

I området finns även ett jordbruksmuseum som jag varit inne i tidigare, men den här gången så var det för varmt, vi iddes inte gå så långt – trots att det inte var så långt dit. Kaffekoppen lockade mer…

 

Etikettmoln