Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Åsle Tå

Långt mellan inläggen nu, litet sommarstiltje, men jag vill ändå skriva något inlägg då och då. Sommaren kan tas tillvara på många sätt. 🙂 Jag har hunnit med en hel del sedan förra inlägget så jag väljer att berätta om ett besök jag bjöds in till av Brottsofferjouren, en liten ”sommargemenskap” med de andra inom gruppen. Mycket trevligt. Vi gjorde en utflykt till Tidaholm och Falköpingstrakten.

Har du besökt eller läst om Åsle Tå vet du vad jag ”snackar om”. Åsle tå ligger strax utanför Falköping, en gammal bygd, det finns en minnessten rest vid Åsle kyrka från ”Slaget vid Åsle” den 24 februari 1389!  Ifall du inte vet vad begreppet Tå står för ska jag försöka förklara…

Förr fanns det många ”tåar” i Sverige, idag är det inget begrepp som är så välkänt. På 1700-talet kallades betesmark för tå, där djuren vistades men även människor som inte ägde någon mark fick bygga hus där, deras hus stod på allmänningens mark.. Under 1800-talet hade Åsle Tå flest invånare, ca 85 personer bodde där som mest. Det sägs att det är den äldst bevarade tån (backstuguby) där husen inte är ditforslade utan står på den plats där folk levde. Det sista husets ägare dog under sent 1950-tal om jag minns rätt av det guiden berättade. Hembygdsföreningen köpte in husen efter hand som de blev tomma. Guiden betonade också att ”gatan” var förstås inte så fint grusbelagd då på den tiden, djuren gick ju här, förmodligen ganska slirigt en regnig dag bland komockor o.dyl. Husen är öppna så man kan titta in och utanför varje hus så finns det en skylt med berättelse om någon/några som bott i huset.

Dessa människor överlevde genom att vara dagsverkare hos gårdarna i närheten. När det inte fanns arbete till dem så hade gårdarna i alla fall ett socialt ansvar för dem. Hur? Ja, att se till att de överlevde. Hur detta ansvar utövades eller efterlevdes har jag dock ingen kunskap om…

Guiden berättade att den förste i Tån som byggde ett utedass blev ansedd som högfärdig och förtalades, grannarna tyckte att han var väl inte finare än att han kunde gå till den närliggande ån och göra sina behov som alla andra!  🙂 På tal om guiden så hade hon minnen av ett par människor som bodde där, värdefulla minnen för henne, minnen från en svunnen tid.

I området finns även ett jordbruksmuseum som jag varit inne i tidigare, men den här gången så var det för varmt, vi iddes inte gå så långt – trots att det inte var så långt dit. Kaffekoppen lockade mer…

 

Kommentarer till: "Åsle Tå" (13)

  1. Åsle tå är verkligen värt ett besök … eller flera 🙂 Vi har varit där två gånger och det är så mysigt att gå där bland husen 🙂

    • Ja idag ett mysigt minnesmärke över svunnen tid. Ändå är det inte speciellt länge sedan folk levde så. Ja, värt mer än ett besök, tror detta var mitt tredje eller fjärde besök. Gör gärna fler besök där varma sommardagar.

  2. Det här var en ny plats och ett nytt uttryck för mig men alltid lär man sig något. Jag tycker det är mycket intressant att se hur människor levde förr så utflykten hade passat mig. Lite långt dit bara tyvärr…

  3. Känner inte alls till det du berättar om men tycker att det påminner litegrann om fäbodlivet tidigare. Speciellt det där att djuren fick gå fritt.
    Förra sommaren jobbade jag en vecka som fäbodpiga… och korna var lite busiga. Gick ibland långt från fäboden och kom inte hem till kvällen. Vi fick leta och vandra med dem hem till fäboden igen. En annorlunda upplevelse och ett annorlunda liv.

    • Inte för att jag kan så mycket om fäbodslivet, men tror inte det kan jämföras riktigt. De som bodde i en tå var de allra mest fattiga, utstötta osv, även kallade medellösa.

  4. Vilka trevliga ställen du skriver om!

  5. Min farmor var från denna trakt och så jag kom faktiskt ihåg just Åsle Tå och vad ”tå” var. Men inte så mycket mer. Har som barn varit här en gång. för sådär en 62 år sen. Väldigt intressant att få veta mer om detta. Förstår att dte var ett både intressant och annorlunda besök. Jag tycker också om att se och ta del av hur det var förr. Och det är ju vår historia som format oss.
    Vilken fin utflykt! Och tack för att du delar med dig.

    • En jättefin utflykt och sådant delar jag gärna, upplevelser. Då går jag igenom dem en gång till, så minns jag dem längre. Ibland går jag t.o.m tillbaka till något jag vet jag skrivit om, men minns inte vad jag just lärde mig… Diffusa minnen får mer kött på benen igen. Visst är det som du skriver, Ditte, vår historia formar oss, det finns med oss hela livet…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: