Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för augusti, 2018

Uppdrag granskning

Regn i Jönköping idag. Då passade jag på att kolla in ”Uppdrag granskning” som jag inte hade tillfälle att se när det sändes. Programmet handlade om ”Alternativhögern” – absolut inget upplyftande program, men nog så viktigt! Har ni inte redan sett programmet rekommenderar jag det om ni är det minsta samhällsintresserade!

Mina funderingar går till ”hur har de här unga männen blivit sådana”? Varför tycker de att vi vita, nordiska är så mycket bättre än andra? Hur kan de tycka att det är OK att använda skjutvapen, våldsmetoder osv mot oliktänkande?

Hur har dessa till det yttre synes väletablerade män ha så mörk, farlig agenda. Jag har länge sagt att NMR inte hade demonstrerat öppet på våra gator om inte Sverigedemokraterna hade ”sopat vägen” för dem. Här bekräftas det att mörka, rasistiska, nazistiska organisationer har koll på SD:s parti och väljare och tar sig steg för steg in i det svenska samhället.

Hur kan svenska män som vuxit upp i vårt välfärdssamhälle få sådana sympatier?

Bemanningsbranschen

Mycket får man vara med om när man arbetar inom bemanningsbranschen. Jag är glad att jag inte är så beroende av deras inkomster. I Sverige har jag blivit väl bemött. De första åren i Norge var det si och så. ibland helt bedrövligt, inte av arbetsgivarna jag arbetade för, men väl från just bemanningsföretagens personal.

I höst hade jag lovat att arbeta 8,5 veckor i Stockholm, jag såg faktiskt fram emot det. Tror det var ett arbete jag hade tyckt varit lärorikt och roligt. Dessutom tycker jag om att vandra i Stockholm och ta del av utbudet där.

I torsdags fick jag besked om att arbetsgivaren hade ”fått tag på” en annan syrra (billigare) under de första 3,5 veckorna. Men att de ville jag skulle komma som planerat resterande delen och gärna stanna både hela december och litet till. Jag tycker det är väldigt nonchalant av arbetsgivaren, jag har inte tom kalender bara för att jag är pensionär. Jag hade avbokat vissa saker, inte bokat upp mig på annat jag gärna velat delta i för att kunna tillgodose deras behov de hade när jag fick första förfrågan om uppdraget. Bemanningsföretaget tog ytterligare ett snack med arbetsgivaren, men resultatet var detsamma. Pengarna hade varit välkomna, jag hade litet vaga funderingar på en långresa när jag fyller 70 år om ett par år. Jag trivs dock bra hemma så det är ingen större uppoffring. Jag tackade nej till uppdraget i sin helhet efter det beskedet!

Alltså, chefen hade inte täckning i december och en bit in i januari. Hade de behandlat mig väl så kanske jag löst vissa delar av det ”problemet” plus det jag redan lovat. Nu har de ytterligare fem veckor till att lösa – de veckor som jag var uppbokad på men avbokade då de själva avbokat drygt en tredjedel av det vi kommit överens om!

Det skulle vara kul att veta hur chefens tankar går nu. 🙂

Allt börjar bli som vanligt

Nu börjar allt kännas som vanligt igen, men med en massa fina minnen i bagaget förstås.

Kom på igår att jag såg inte till att få ett enda foto på mig själv eller på storebror till brudgummen. Mitt fokus verkade vara helt på brudparet, ja, så kanske det ska vara. Men litet retar det mig, i alla fall! 🙂

Idag städar jag litet mer ordentligt, det har varit mer dammigt och smutsigt än vanligt i mitt hem. Idag känns det t.o.m roligt att städa, trots att jag tycker att städa är både otacksamt som väldigt tråkigt. Otacksamt är det förstås inte, för det känns inte kul när jag är så medveten om hur smutsigt jag har haft det 🙂

Måndag tisdag har jag sett till att få ihop mitt ”steg-mål” på minst 10.000 steg (10.277 resp 10.168) så det blev inget större plus de dagarna. Men jag fick anstränga mig för att nå dit. 🙂 Tecken på att jag inte är purung längre, två dagars vindrickande, fest och barnbarnsaktivitet gjorde att jag kände mig ganska trött, slö och orkeslös. Idag har livsandarna återvänt. Att äldre blev trötta efter något speciellt har man ju hört i alla tider, nu vet jag hur det känns… 🙂 Man får vara glad när man inte är äldre än att man känner att man kan ladda om igen! Ladda om för nya äventyr! 🙂

John Bauer-utställning i Jönköping

Det har pågått en John Bauer-utställning i Jönköping under många veckor nu. Jag har länge tänkt att jag ska kolla in den, och i söndags blev det av tillsammans med mina barnbarn. I och för sig var jag för trött efter bröllopet för att orka ta till mig utbudet, njöt mer av barnbarnens glädje i halvmörkret med litet hoande från ugglor och gök emellanåt. Jättemysigt.

Ska göra ett nytt besök på egen hand och gå runt i alla rummen, läsa, titta på alla bilder osv. Det finns säkert mycket intressant information även för vuxna där.

Som ni kanske redan vet föddes John Bauer i Jönköping 1882 och dog redan 1918 genom en drunkningsolycka på Vättern tillsammans med sin familj, hustrun Ester och sonen Bengt, kallad Putte. Olyckan ska ha berott på fellastad båt i samband med att det blåste upp, har det sagts mig.

Älgen nedan, den funderade jag på hur de tänkte, de som arrangerade utställningen. Var det precis det de ville, att folk skulle bli fundersamma över det vi såg? Hur tänker du? Inte står älgar stilla så det varken växer mossa eller skog runt dem!

Kärlekens dag


Bilden är tagen av bröllopets toastmaster Maria Kelekidis

Så har det varit bröllop i Jönköping – ett bröllop som vi som deltog inte kommer att glömma i första taget, förmodligen aldrig! Romantiskt rakt igenom.

Barnen fick åka med en liten, liten sträcka fram till bröllopsplatsen. De seglade uppför backen så galant. 🙂 Jag tror barnen blev litet blyga när de såg hur mycket folk som fanns på plats, men de var jätteduktiga med sina små ”uppdrag” i akten.

Killen bar det viktigaste, ringen, och lillflickan bar sin korg med rosenblad som kastades över brudparet efter vigseln. Vi bröllopsgäster hjälpte till så gott det gick sedan, men inte så himla lätt att få dem över brudparet, de blåste bort från festföremålen 🙂 Festligt var det i alla fall.

Så var brudparet vigda och det blev tillåtet med en kyss för brudparet! 🙂

Efter själva vigselakten blev det paus, fotografering för brudparet med barn, och för oss andra gällde förflyttning.

Under kvällen blev det ännu en kyss på uppmaning av mig. Jag tyckte en sådan här dag borde det bli mer än en kyss 🙂

Många fler bilder blev det, men jag stannar här. 🙂

En hellyckad dag/kväll. Framåt midnatt drog de äldsta och de allra yngsta iväg mot hemmet/hotellen/sängarna medan brudparet och den yngre generationen höll ut ytterligare ett par timmar.

Tack kära ungdomar för ett vackert, roligt och välarrangerat bröllop!

Valaffischer hett stoff

Tog en kort promenad nyss. Såg något som verkade vara som en lykta bakom någonting. När jag kom fram såg jag att det var valaffischer. Min första tanke var ”vilket parti har satt en lykta för att dra uppmärksamheten till sig”, såg att det var Liberalernas affischer. Direkt därefter noterade jag att det var ingen lykta, det brann i affischen! Bara litet, litet, men lågan växte ju… någon måste ha varit där precis innan jag kom och tuttat på. Jag hade inte sett någon, å andra sidan går jag i andra tankar och ser mig inte omkring under mina vandringar.

När jag väl förstod att det brann så ringde jag 112. Räddningstjänsten kom inom några få minutrar och därefter en brandbil. Från 112 blev jag uppmanad att stanna kvar tills räddningstjänsten kom, två cyklister kollade in mig under tiden, två bilister hann stanna och fråga vad som var på gång! Jag kände mig minst sagt misstänkt. Med tanke på att jag hade tagit ett par glas vin innan jag gick ut och suttit och ”mediterat” litet… så kanske jag uppträdde som misstänkt, vad vet jag. Éfter ett par frågor fick jag gå. Men många var på väg dit, tänk att folk är så nyfikna. Jag är glad jag får lämna en brandplats och kunna ge utrymme till professionen att göra det de ska!

Frågan är – ska det tuttas på fler affischer i sta´n i natt? Förmodligen är det dags att sluta upp med valaffischer! Folk kan helt enkelt inte hantera sina känslor utan att förstöra!

Sådant är himla trist, och vad kostar det inte kommuninvånarna? Tack och lov att det hade regnat litet idag, så det tog sig inte jättesnabbt i gräset… Ursäkta uttrycket, men sådana här människor kallar jag för ”djävla puckon”!

Reflexdags

Under de senaste två veckorna har jag tänkt att det strax är dags att börja använda reflex. Snart ska jag ge jag ge mig ut på en promenad och då ska använda reflexer för första gången den här säsongen. Det känns väldigt konstig – att det redan är dags att tänka på att synas!

Vi har haft en väldigt lång och behaglig sommar på många sätt, trots det så har den gått fort! 🙂 Snart är det dags att hälsa första höstmånaden välkommen!

Etikettmoln