Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Allt för statistiken

Veckan som gått har inte varit till belåtenhet för mig.

I måndags kände jag mig seeeg, men gjorde det jag skulle. Tisdagen kände jag mig inte alert, men ändå inte sjuk. Men nog måste det handla om sjukdom, det är inte normalt att vara så här hängig. Jag tror jag sov bortåt 20 timmar det dygnet.

Trots allt så tyckte jag det var bra att jag sov så mycket den dagen med tanke på att jag skulle resa till Stockholm under torsdagen. Onsdagen kom och gick, segt då också. Packade dock resväskan inför Stockholms-kursen plus att jag bokat en natt extra för egen ”semester” i vår huvudstad. Torsdagen kom och det var bara att ställa in, det var inte tänkbart att resa iväg, hur gärna jag än ville. Först igår kväll, lördag kväll, jag började känna att livsandarna återvände till mig!

Mitt mål att gå 70.000 steg/vecka var ju bara att se att det blev inte så mycket med det, den här veckan. Under måndagen hade jag gått drygt 10.000 steg, därefter hade det inte blivit så mycket med det. Flera dagar jag inte varit utanför ytterdörren, som minst hade jag rört mig med 1.756 steg under tisdagen. Jag har tagit minst 70.000 steg/vecka samtliga veckor hittills i år och hade tänkt mig klara hela året! Insåg att nu var det kört!

Igår kväll när jag började piggna till ordentligt så tyckte jag det var bedrövligt att jag skulle missa att fullfölja året, började räkna på det hela och det var drygt 32.000 steg kvar för att uppfylla den här veckans mål. Ska det vara en omöjlighet, började jag fundera. Jo, så var det – men ju mer jag tänkte på det hela så nog skulle jag försöka 🙂

Klockan var mycket när jag bestämde mig, men gav mig genast ut och vandrade ända tills klockan hade slagit midnatt! 🙂 Söndagens mål är att uppnå 26.569 steg för att vara exakt för att klara 70.000 steg! Ganska häftigt, men omöjligt? Nu när klockan är 18.30 har jag 7.109 steg kvar ska jag fixa det? Det återstår att se! Men det känns inte helt ouppnåeligt! Visst är det här tokigt!? Varför så viktigt att uppnå det målet när jag inte varit frisk? Ja, det kan man undra, men tävlingsinstinkten vaknade till liv i mig… 🙂

Har jag gjort något mer än att promenera idag? Jodå, jag är snart klar med boken ”Stalins dotter” som jag kommer att skriva något om någon dag, misstänker jag. Böcker jag tycker är bra brukar hamna här, och ”Stalins dotter” tillhör absolut den klassen.

Dessutom har jag kollat på filmen ”First They Killed My Father”, en film som bygger på verkliga händelser från kriget i Kambodja med start 1977. En förfärlig film, krig är förfärliga, jag började kolla filmen en kväll i veckan, men avbröt. Jag tyckte helt enkelt att den var för tragisk. Igår började jag åter titta på den och idag har jag sett slutet på den. Hade det varit en uppdiktad historia rakt av hade jag aldrig tittat på den. Det blir annorlunda för mig när det bygger på verkliga händelser. Har folk haft det så bedrövligt så kan jag också ta del av deras elände, tänker jag. Det är kunskap för mig. Det som gör att den här filmen upplevdes så tung för mig är säkert att kriget skildras via en flicka som var fem år när kriget började. Hon är huvudperson genom hela filmen.

Nog låter min vecka ganska dyster? Jo, det har den varit, både fysiskt och psykiskt. Jag hade sett fram emot både kursen som min ”egen tid” i Stockholm. Kanske kommer jag att planera en ny resa till huvudstaden under november, det finns en utställning jag gärna vill se. Den som lever får se. Nu känner jag mig pigg och alert i alla fall. Det  är förstås en bra början 🙂

Kommentarer till: "Allt för statistiken" (20)

  1. Oj, det var tufft att ge sig på att ta igen alla steg! Man får vara sjuk också vet du… men, jag ska inte träta på dig för jag vet hur jag själv kan vara. Envis är väl bara förnamnet 😉

  2. Du är ju rolig! Hoppas att du mår bra nu resten av året.

    • Rolig eller knasig, bara att välja. 🙂

      Nu ska jag ge mig ut på dagens sista promenad. Eller, ja, jag får se vad stegräknaren visar när jag åter landar här hemma i värmen! 🙂

  3. Du är en envis rackare.
    Slår t.o.m.mig skulle jag tro. Jag hade nog inte satsat på att uppfylla veckans steg om jag hade varit så ur slag som du verkar ha varit. Kanske tidigare under årens lopp, men inte numera. Nu försöker jag lyssna mer på kroppens signaler och då kan vissa saker gå på sparlåga.
    Jag förstår dock att du känner dig frisk nu, för annars skulle du inte ha ork till dessa långpromenader. Det är positivt.
    Klarar dina fötter att gå så långt utan att få ont? Det skulle inte mina göra

    • Envis eller dumdristig, det är bara att välja. Jo, mina fötter klarar det ganska bra. Visst känner jag av mina fötter, men ganska OK i alla fall. Jag hade dock inte klarat det när jag var 45 år!

      Jag trampade sönder ena foten när jag skulle jogga och hade stora problem flera år. Jag fick specialgjorda inlägg och sedan har jag tränat upp mig pö om pö. Jag har alltid gillat att promenera så det var ett sorgearbete att inse att jag inte kunde gå långt. Jag trodde förstås att jag aldrig skulle kunna gör det mer. Tänk om jag då hade vetat hur bra mina fötter fungerar!

  4. Eva Hammarbro sa:

    Känner igen det där med statistiken. Jag undrar hur det gick, fick du ihop de sista drygt 7000 stegen tro?
    Jag kan ju ge .ig ut mitt i natten om så behövs för att jaga steg… Hur många steg siktar du på/dygn?

  5. Så trist att du blev dålig. Men hälsan rår en inte på. Och att vila sig i form är nog det bästa. Men sen detta med att gå i kapp steg. Jag hade nog inte kommit på tanken. Men å andra sidan varför inte. Om du kände att du orkade så är det ju bara bra. Med envishet och målmedvetenhet kommer en långt.
    Kanske får du till ett annat besök i huvudstaden för vid ett besök där är det skönast att vara helt i god form-
    Fint att du är pigg igen.

    • Jo, jag tycker själv att det är litet tokigt att gå ifatt, men… det blev så . Det är jätteskönt att vara på benen och känna mig frisk igen.

  6. Härligt att du piggnat till! Önskar dej fortsatt god bättring.

  7. Envishet är bra…till en viss gräns, men den måste man själv sätta. Fantastiskt att du orkade gå så många steg ändå. Jag är imponerad. Hoppas nu att du ska börja känna dig som vanligt igen. Kram

    • Hade jag känt att jag fått ont i knä eller annat, hade jag inte fullföljt. Det var jag helt inställd på. Men jag vilade benen mycket mellan promenaderna. Den längsta gjorde jag på fm, drygt 10.000 steg. Sedan blev det kortare etapper 🙂

  8. Vilken otur med Stockholmsresan men är man inte bra så är man inte. Vilken imponerade insats med stegen!

    • Nej, är man sjuk så spelar det ingen roll att man väldigt gärna vill resa. Tack, jo, jag är nöjd med gårdagens ”stegande”, har inte varit lika aktiv idag 🙂

  9. Trist för dig att bli sjuk och känna dig seeg och inte kunna göra det du tänkt sig. Så bra då du nu är i form igen och fick dina steg trots allt.
    I min värld förstår jag inte vitsen med dessa stegräknare, men det får stå för mig 🙂 Var och en får finna sitt. Jag går ut varje dag mellan 1- 3 timmar oavsedd väder, inte i storm då men.
    1 timme är motionsgång, småjogga. Cykel är ett bra alternativ, ibland båda formera. Sedan är det fingå = promenad med små stopp för att njuta av omgivningen och se mig omkring. Fota lite.
    Statistik ja — om jag skulle föra det tro? Tål att tänka på … 🙂

    • Det är ett sätt att hålla koll på mig själv. 🙂 Hade jag inte målet uppsatt skulle jag inte röra mig lika mycket 🙂

      Statistik för jag inte, egentligen, men då stegen ligger kvar i telefonens stegräknare så kan jag gå tillbaka och kolla om jag vill. Det behöver jag nu inte göra då jag vet att jag fixat tidigare veckor. Så går det till i det här huset 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: