Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Kvinnor på sjön

Idag var jag på sopplunch och föreläsningen ”Spantad för traden” som föreningen Amalia bjöd in till. Sjökapten Linda Svensson berättade om meetoo-rörelsen bland sjöfolk, deras upprop kallades #lättaankar och var en av alla uppmärksammade aktioner. Linda fick 2018 års SAN-pris tillsammans med Frida Wigler och Cajsa Jersler Fransson. Hon berättade också att arbetsmiljön för dem har blivit bättre i det här avseendet, men det kan bli än bättre.

Skillnaden för dessa kvinnor i jämförelse med en massa andra yrken är att de lever på båten under flera dygn eller veckor i sträck. De kan ju aldrig gå hem och vila sig ifrån att se sina arbetskamrater, de är aldrig helt ”lediga”. Linda berättade att de uppmanas att inte låsa sina hytter ifall något händer och det finns behov av att komma in och rädda dem. Det gör ju också att det inte är så svårt att gå rakt in till dem i annat ärende heller, om någon känner för dem.

Under träffen idag såg vi också en amatör-film som gjorts av kvinnor bakom #Lätta ankar, den talar för sig själv. Ljudet är inte det bästa överallt, men den går att se både en, två eller tre gånger om det behövs. Se den gärna.

Visst känns det som om kvinnor har lång väg kvar till att bli sedda som jämbördiga? Det har ofta sagts att kvinnan får skylla sig själv p.g.a att hon skojat så friskt eller hur hon är klädd osv… Kvinnor har och har haft en förmåga att lägga skuld på sig själva för att de blivit utsatta för kränkningar. Kan vi våga hoppas på att små flicktjejer ska få bli respekterade fullt ut? Tyvärr, tror jag inte det… Vad tror du?

Intressant föreläsning, men jag kan inte påstå att innehållet förvånar mig.

Till sist önskar jag oss alla en Trevlig 1:a advent! 🙂

Kommentarer till: "Kvinnor på sjön" (18)

  1. Ska titta på filmen lite senare.
    Jag hoppas och tror faktiskt, att flickorna framöver kommer att respekteras på ett helt annat sätt än tidigare. Det kanske tar lång tid men en förändring är på gång. Jag kan se det på mina flickbarnbarn… de uppfostras inte till att vara ”mjäkiga”, utan till att ta för sig och inte låta andra hunsa över dem.
    Många föräldrar idag, (inte alla, tyvärr), är medvetna om att de måste ge flickorna styrka och självkänsla. Det är förstås inte lätt för flickorna för under åren kommer de att mötas och kommenteras på många olika sätt. Och de kommer att behöva hjälp av oss alla som ser hur de behandlas.
    Men jag har gott hopp.

    • Man kan alltid hoppas! Jag är kanske inte lika positiv, men när Metoo var mest i ropet så hade mitt ena barnbarn lagt av med blöja under dagtid. När hon var här hos mig en gång ropade hon kissa och sprang till toaletten, jag efter, tog tag i hennes trosa för att dra ned henne och tog ett grepp för att lyfta upp henne på toastolen. Hon satte upp ett litet varnande finger mot mig och sa ”Stopp, min kropp”. Snacka om att bli helt perplex, fick bara ur mig ”men hur ska du komma upp på toastolen”? Hon hade inget svar så jag lyfte upp henne. Småskrattar åt hela situationen, hon var litet drygt 2,5 år! Snacka om en tjej som kunde säga ifrån! 🙂

  2. Hur vi än gör så har vi rumpan bak. Jag har alltid fått höra att jag får skylla mig själv för att jag är så ”öppen” Eh? Jag har inte öppnat brallorna, bara öppnat för samtal med män som givetvis tolkat det precis som dom velat. Jag tror aldrig att det kommer att förändras däremot tror jag att man kommer att prata mer om det.

    • Ja, någon förbättring blir det förhoppningsvis, men att vi ska bli helt jämställda, fullt ut respekterade det känns inte nåbart tycker jag!

      Ja, alltid är det något hos kvinnan som ”bjuder in” om man får tro på dessa män som sysslar med sådana här oegentligheter.

  3. Än så länge har vi tyvärr inte full jämlikhet mellan könen som inte behandlas lika fullt ut. Vi är på gd väg men inte där än. Ett nej är alltid ett nej och klädseln oväsentlig. Svårare än så är det inte.Ändå fungerar det inte så i verkligheten vilket är beklämmande…

    Kram

    • Jo, i Sverige har vi kommit långt om man jämför med andra länder, så är det helt säkert. Men som du skriver, det finns en hel del kvar. Det här tafsande m.m från viss män, jag vet inte ens om de fattar hur kränkande det är. Har det blivit bättre? Ja, på ett sätt kanske, men å andra sidan har det accelererat oerhört via sociala medier. Illa!

  4. Lång väg att gå, små steg får räknas in i förändringsarbetet.
    Gamla kulturer med invanda djupa sociala, psykologiska mönster och föreställningar har en tendens att hänga kvar, så vi har att jobba på här också.
    Om jag tror att? Ja, jag tror och har hopp att det blir bättre, åter igen det där att jag måste ta tag där jag befinner mig och står tillsammans med andra.
    Bland unga i familjen och bekanta så finns det goa tongånger kring genustänket och ta tillvara sina rättigheter och inte bära skuld.
    Trevlig första advent till dig med 🙂

    • På ett sätt håller jag med dig, på ett annat inte. På skolgårdar är det inte ovanligt att tjejer kallas för ”hora” och liknande. Det hände aldrig när jag gick i skolan som barn. Allt är så laddat nu för tiden. Titta bara på politiken, både lokalt som på riksnivå. Politik är att vilja, inte att förgöra varandra. Men visst finns det positiva tongångar också, många krafter kämpar emot… kämpar för något bättre…

  5. Tack för ett intressant inlägg. Många tankar blir det hos mig också. Ska absolut se filmen för detta ”ämne”engagerar mig verkligen. Att vi engagerar oss och att män gör det kan ta oss en bra bit på väg. Men mycket handlar det om att ändra attityder och det tar tid. Att stärka flickorna från det de är små är en väg att gå. Och ditt barnbarn hade förstått att hennes kropp var just hennes. Bra där!
    Önskar dig en fin adventshelg.

    • Ja, både att stärka flickorna. Du må tro jag blev väldigt förbluffade, tänkte ”vad säger hon”! Samtidigt blev jag glad och stolt över henne. Det var mitt i eller strax efter MeToo så det hade säkert snackats mycket om sin kropp både hemma som i förskolan. Hon visste var gränsen gick!

      Det gäller att ändra attityder hos småkillarna också Ja, se filmen, som sagt du blir nog inte så himla förvånad, samtidigt så blir man trött och skrämd över hur vanligt sådant förfarande är.

  6. En intressant film … jag är egentligen inte ett dugg överraskad, men trodde i min enfald att det blivit bättre. Ja, jag förstår att det de berättar hände före ”metoo”, men ändå … tjejerna är unga och jag tänker att vi har ju kommit en bit in på 2000-talet. Tyvärr hade jag helt fel! Hoppas och tror att det kommer en förändring, men det tar kanske längre tid än vad som är önskvärt. Bra att det finns kvinnor som vågar ställa upp och som säger ifrån på allvar!
    Ha en fin adventshelg du också!

  7. Nu har jag tittat på filmen. Det är tungt att höra deras berättelser. Kvinnor på sjön har verkligen en speciellt svår situation eftersom de, precis som du skriver, inte kan komma ifrån jobbet under lång tid.
    I kommentaren här ovanför skriver du att det är viktigt att ändra attityden hos killarna också. Ja, verkligen! Det behövs redan när de är små och sedan under hela dess uppväxtperiod. Och faktiskt bör vi reagera och säga till när vi ser och hör vuxna män behandla flickor/kvinnor på ett nedvärderande sätt.
    Sedan önskar jag verkligen att männen gör sina röster hörda.
    Tänk om de många, många män som ser kvinnorna som jämlikar och behandlar dem väl, kunde visa sin avsky mot dessa ” s.k. karlakarlar” oftare och högre.

    • Ja, man pratar ofta om att man ska stötta tjejerna och fostra dem att säga stopp. Visst det är viktigt, men ännu viktigare är att försöka förändra mönstret hos killarna.

      Ju mer jag tänkte på det här problemet i går kväll, så tänkte jag… det kanske finns hopp i alla fall! För 100 år sedan hade ingen kvinna fått rösta i Sverige, idag är det en självklarhet. Kvinnor sågs som slampor om någon blev gravid utan att vara gift osv. Aldrig var något männens fel… Det har funnits många föregångare bland kvinnorna som kämpat för ”bättre tider”, vi är många på universitet… det var en stark kvinnokamp innan någon kvinna fick skaffa sig en sådan utbildning osv. Förr var det också helt OK att slå sin kvinna eller våldta henne inom äktenskapets ramar! Det är mycket som är historia… visst kan det bli än bättre!

      Men som du antyder, vi måste hjälpa till! Säga ifrån när vi ser och hör något som inte är bra

  8. Jag tror att man får vara glad för varje litet steg framåt när det gäller jämställdheten och hur man blir behandlad jämställt. Givetvis för kvinnornas del allra mest men också till en viss del också för männens. Vi fostrar våra söner och det är där det också börjar. Sen bär vi alla på den prägel som vi har fått med oss från början och att vända på det inkörda spåret i ett huj är ingen enkel match. Mycket har man med sig från generationer bakom en. Jag tycker ändå att det har gått framåt rätt bra. Jag tänker bara på hur det var på min mors tid och på min och senare på min dotters. Det går åt rätt håll. Jag ser också en annan respekt för kvinnans situation från manligt håll.
    Attitydförändring behövs, respekt måste finnas. Det kommer att ta tid men jag är ändå optimistisk. Här i Norden har vi kommit långt, redan i Tyskland ser det annorlunda ut och på många andra ställen i världen är de fortfarande kvar i medeltiden när det gäller synen på kvinnan. Tack för ett intressant och inspirerande inlägg. Nu ska jag titta på filmen!
    Trevlig första adventshelg!

  9. Jag är ser ljuspunkter i det mesta och har lätt för att fokusera på det som är bra. Men i det här fallet är jag tyvärr inte särskilt optimistisk. De ungdomar som finns i min närhet, och nästan mest killarna, är väldigt medvetna om detta och reagerar väldigt starkt när de ser och hör om hur vissa tjejer/kvinnor bemöts. Men jag tror ibland att de tillhör undantagen även om jag hoppas att deras attityd är ett tecken på att något håller på att förändras. Jag kallar mig inte feminist eftersom jag är för jämlikhet mellan könen, även för männen i vissa lägen. Men nog finns det mer att jobba på för kvinnors jämlikhet än för männen.

    • Jag tycker att det låter som du är feminist 🙂 jag kopierar från Wikipedia: ”Feminism är en samling rörelser och ideologier vars målsättning är att kvinnor ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män och där feminismen verkar för kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter” Det är kärnan i feminismen och det har behövts mycket kamp för att nå så långt som vi är nu. Jag kallar mig absolut feminist när någon frågar.

      Om du läst kommentarerna tidigare i inlägget så ser du att jag velar, antingen tror jag på förändring framöver, annars inte. När jag tänker på så mycket våra kvinnliga föregångare har lyckats med så hoppas jag att vi ska lyckas med att få litet mer respekt och känsla av jämlikhet fullt ut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: