Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för december, 2018

Gott Nytt År

Snart är det dags att välkomna 2019, kanske med litet försiktiga kliv… men med flest positiv tankar i bagaget! Jag kan inte låta bli att tänka politik när jag ser ovanstående bild. Är det självaste fru Lööf som balanserar sig fram på slaka linan? 🙂 Vi får hoppas hon når fram till målet och kan få litet mer fast mark under sina fötter?

Nu vet jag hur årets influensa känns, för jag tror absolut det är den som besökt mig sedan juldagen. Inget trevligt sällskap, de allra flesta timmarna har använts sovande. Men snart ska väl snyltgästen Influensa ge sig iväg och låta mig leva livet litet mer i vaket tillstånd igen. Det ser jag fram emot.

Först som sist tillönskar jag er alla Ett Gott Nytt 2019!

GOD JUL

Så är det dags att sända ut årets traditionella GOD JUL-hälsning till er alla som tittar in på min blogg!

Hos mig blir det ett stillsamt julfirande som alltid. I helgen har jag haft barnbarnen hos mig och de har julpyntat det mesta, det blev inte riktigt som jag brukar. Dels hamnade två ganska höga tomtar framför TV:n, men det blev opraktiskt när de skulle se barnprogram! Nu balanserar de på yttersta kanten på bänken som TV:n står på, så de inte skymmer rutan 🙂 Jaja, det går ju att förändra ifall någon av tomtarna trillar ned och slår sig.

Mörkt, mörkt

Idag, torsdag, jo, jag vet, klockan har passerat midnatt, men det känns som torsdag i alla fall. Väldigt grått och mörkt har det varit hela dagen. Jag använder inte bilen mycket under vinterhalvåret, men idag bestämde jag mig för att ta bilen när jag skulle iväg och handla mat. När jag skulle köra hem var klockan 14.40 och skymningen verkade redan ha inträtt! Tur att vi alldeles strax är framme vid vintersolståndet annars hade det varit idé att gå i ide fullständigt.

För övrigt har dagen känts lugn och behaglig. Varit nere i källarförrådet och låtit tomtarna komma upp i lägenheten. Nåja, de är kvar i kartongen fortfarande, men i morgon är det dags. Dels är jag typen som inte plockar upp julpyntet så långt i förväg, ibland dagen innan julafton t.o.m, däremot brukar jag ha det framme ganska länge. Förstår inte riktigt hur folk är när de säger att de börjar tröttna på julpyntet nästan meddetsamma julafton passerat! Nåja, jag tog i litet… men i alla fall när nyårshelgen varit. Då njuter jag fortfarande av det julfina 🙂 Visst är det bra att vi är olika så vi har något att skriva om!?

Runt den 10 januari brukar jag kunna se att ljuset är på väg tillbaka om det inte är allt för mulet. Sådana tecken gillar jag verkligen. Framförallt känns det annorlunda utomhus, högre luft och fågelsången drar snart igång igen. Då känns det som att gå i väntans tider, allt fint och spännande framför mig… Vissa besväras av vårtrötthet, men jag har det mer tungt under den mörka tiden på året! Trots att jag tycker det är skönt att vi strax går mot ljusare tider igen så har jag svårt att ta till mig att det här året snart är till ända! Inte så länge sedan vi hade nyår och nytt år!

Strax tandborstning och sänggående… ny dag i morgon!

Allmän rösträtt

Idag snackas det i radion att det just idag är 100 år sedan det togs beslut om allmän rösträtt i Sverige. Men, med tillägget att det klubbades om att även kvinnorna skulle få rösträtt först 24 maj 1919. DÅ som först klubbades det om allmän rösträtt, tycker jag! Bäst att tillägga ”för myndiga personer”. 

Å andra sidan blev jag litet förvånad. Att kvinnor skulle ha rösträtt beslutades under 1919, det visste jag, däremot visste jag inte att det var först 1918 som männen fick ”allmän rösträtt”. 1921 var första gången de fick rösta till riksdagen i Sverige, i alla fall kvinnorna.

Som pensionär hinner man tänka mycket. Under året har jag flera gånger tänkt på vilken snabb utveckling vi haft i vårt land. Båda mina föräldrar föddes under första världskriget! Min mamma föddes under slutskedet, men i alla fall. Från fattigdom till överflöd har landet också utvecklats, på gott och ont. Jag minns när familjen köpte sin första bil, TV:n kom in i hemmet, de första åren i mitt liv hade vi inte ens rinnande vatten inomhus. Vi fick gå ut i trädgården och pumpa upp vatten som sedan skulle värmas på vedspisen för att kunna diska t.ex. Inget kylskåp eller frys, ja mycket som inte fanns då, sådant som vi tycker är självklart idag. Radio och telefon hade vi så långt tillbaka jag kan minnas, så kontakt med omvärlden var viktig, då som nu.

Tack och lov har utvecklingen gått framåt. Men vi människor har blivit köpgalna, nytt, nytt vill vi ha och vår planet börjar protestera. Utveckling på gott och ont, kan man säga.

Traditioner

Är du traditionsälskare? Jag kan inte påstå att jag är det, jag tycker att julafton är överreklamerad, mycket ståhej för en dag/helg. Det har blivit köpmännens och överflödets helg i stora delar. Jag själv firar en väldigt enkel jul, betydligt mer stök för mig under tiden mina barn var små 🙂 De julbestyr jag gör nu, gör jag med glädje, de är inte många.

Ingen har väl undgått skriverierna om luciafirandet det här året. Vissa förskolor/skolor anser att det inte tillhör skolans uppgift att uppmärksamma /fira lucia. Det har givetvis väckt starka känslor och på vissa sajter har många ondgjort sig över det ställningstagandet. Vad tycker jag? Tja, jag tycker det är familjernas egna val, kanske borde det ligga utanför skoltid, en frivillig grej. De som gillar sådana jippon får då delta, andra slipper. Det måste finnas viktigare saker att lägga obligatorisk skoltid på!? Det är min högst privata åsikt, det går inte undgå att se att många tänker annorlunda om man, som jag, läser tidningar och följer en del ”trådar” på nätet 🙂

Så i veckan som snart är slut fick jag en Hemmets Journal i min hand och läste texten ni ser i utklippet nedan. Nog drog jag på munnen och tänkte på allt skriverier om Lucias vara eller inte vara, gamla traditioner som ska föras vidare osv. Frågeställningar som ”kan det vara en kille? Kan det vara en mörk person?” osv har förekommet.

Var tid har sina ideal, men de varierar över tid, helt klart. Någon källa till uppgifterna i det lilla klippet anges inte.

Centerpartiet

Hur ansvarsfulla är centerpartiet?

Oavsett om man lyssnar på Annie Lööf eller deras partisekreterare Michael Arthursson så låter det som om de är det ansvarsfulla partiet i riksdagen. Trots att jag har tyckt det partiet har haft en hel del positiva punkter så har jag under senaste månaden förlorat ALLT förtroende för centerpartiet. Varför? De säger nej till ALLT! Nej-sägande är inte produktivt. Vet de själva vad de vill utifrån valresultatet?

Det är faktiskt centerns fel att det inte går att bilda regering, oavsett om det handlar om att bild en borgerlig eller socialistisk regering. Centerpartitet har målat in sig i ett hörn genom allt sitt nej-sägande och vet inte riktigt hur de ska ta sig ut. Jag tror de flesta ser att det är just centerpartiet som sitter som en propp och motar allt regeringsbildande! Alla, utom de själva… 

De är ett parti som fick drygt åtta procent av väljarstödet i senaste valet. De borde inse att de inte kan få som de vill i allt de dikterar, varken till höger eller till vänster.

Det ska bli spännande att se hur deras förtroende blir vid nästa val, oavsett om det blir nyval snart eller om det blir först vid valet 2022. 

Witnesses

Det är minst sagt synd att jag inte sett den här utställningen tidigare så jag kunde locka någon/några läsare av min blogg att resa till Stockholm för att ta del av utställningen ”Witnesses” som visas i Kulturhuset i Stockholm. Utställningen är nämligen inne på den sista veckan nu.

I utställningen finns många bilder, både på sådana som överlevde förintelsen och senare kom till Sverige som de som dog i koncentrationslägren. Det som gjorde mest intryck på mig var en film som visades, en film där en överlevande man berättade delar av ”sin” historia och sådant som hände andra i förintelsen. Det var en väldigt stark och gripande berättelser, han berättade detaljer om grymhet så ond så det är svårt att ta in.

Om jag inte varit så hungrig hade jag nog stannat i utställningsområdet ända fram till stängningsdags. Jag är väldigt glad att jag reste upp till Stockholm, för just den här utställningen var det som drog mig dit.

För övrigt hade jag en väldigt trevlig helg. Stockholms city är läckert julpyntat! Till sist, Ett Stort Tack till Ditte som tipsade mig om utställningen! Den kommer jag att bära med mig under lång tid.

Etikettmoln