Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för januari, 2019

Torsdagen

Nu måste jag kolla i kalendern ett par gånger varje dag för att vara säker på vad det är för dag. Dagarna flyter ihop för mig, fastän det är ju inget stort problem med dagens mobiltelefoner och datorer som pekar på datumet. 🙂

Mulet mestadels idag, och då tyckte jag att jag kunde ta en geocachingrunda. Det är inte så lätt i centrum eller vid havet. Det finns folk överallt och jag vill vara diskret när jag söker. En burk trodde jag fanns under en soffa som en tjej satt på. Jag satt på en annan soffa och väntade ut henne, men icke, hon satt kvar. Efter cirka 20 minuter gick jag fram till henne och frågade om hon visste vad geocaching är för något. Neee… En ung tjej som kunde betydligt sämre engelska än vad jag kan så vi hade svårt med att förstå varandra. Jag pekade att jag ville kolla under soffan hon satt på… hon såg misstänksam ut, så jag gjorde bara ett par snabba försök med ena handen och fann inte det jag sökte. Vandrade vidare. De andra jag spetsade in mig på var inte ens lönt att leta efter när jag inte såg dem bums. Alldeles för mycket folk runt mig för att jag ska få ro och kolla ordentligt. De gillar att gömma cacher i trafikljusstolpar. Kan tycka att det inte finns så många ställen, men det gör det tydligen. Dessutom i en stad som Malaga så finns det nästan alltid folk som står och väntar på grön gubbe, när det är grön gubbe rusar många fram.

Hur som helst, jag hade en lugn och behaglig eftermiddag. Spetsade in mig på asiatisk mat. Fann en thailändsk, skulle stänga, fann strax efter en vietnamesisk skulle stänga. Klockan var strax 16.30. OK, jag drog mig till restaurangerna vid stranden för jag började bli riktigt hungig. Det blev asiatiskt även om jag inte tänkt mig indiskt. Har ätit indiskt flera dagar här, kul att variera sig. Jättegott blev maten idag och det är förstås det viktigaste. Inte alla dagar jag varit så belåten med det jag fått.

Var sak har sin tid

Jag brukar i regel resa på tidsmässigt kortare semesterresor än vad jag gör nu. Nästan alltid har jag tyckt att de tar slut alldeles för fort. En gång tror jag att det var tre veckor vi reste runt, men det var en gruppresa i Peru, där vi hann se och uppleva väldigt mycket.

Jag börjar faktiskt längta hem nu. Glädjen över att se och insupa olika nya saker har dämpats betydligt den här veckan. Det blir skönt att komma hem till Sverige,. När jag ser väderleksrapporterna för Sverige och Jönköping blir jag kluven, gillar inte snö och halka, älskar när jag kan sitta ute och läsa som idag. Väldigt behaglig temperatur, inte mycket blåst, litet solsken, men mest mulet faktiskt.

Ikväll när jag var och handlade skulle jag endast ha ett par, tre saker så jag tog ingen korg. Upptäckte ganska snart att jag hade en som förmodligen var kontrollant, eller vad de kan kallas, som kollade in mig. Inte precis smart att göra det så iögondefallande. Nu var jag inte där för att stjäla, men även om jag varit det så hade jag förmodligen inte gjort det med dom ögonen på mig 🙂

Får se vad jag gör av dagen i morgon. Det finns ett par saker till jag hade tänkt att se, men lusten måste förstås infinna sig, annars får det vara.

Museo Carmen Thyssen

Sådärja, nu tror jag det börjar bli folk av mig igen. Varit ute, på museum, ätit lunch, drack faktiskt kaffe när jag kom hem. Det känns fortfarande bra. Det var säkert något jag ätit som inte var helt OK, då brukar man känna sig pigg så snart det lämnat kroppen helt och hållet.

Semestern börjar lida mot sitt slut så det gäller att ta tag i det jag vill göra innan hemfärden. I eftermiddag blev det besök på Museo Carmen Thyssen här i Malaga. Jag vet inte så mycket om henne mer än att ett museum är uppkallat efter henne. Museet innehåller målningar från olika konstnärer som skildrar 1800-talets Andalusien.

Som oftast så gillade jag inte allt, en del målningar var mörka och dystra, medan andra var ljusare. Konstarterna skilde sig en hel del, några av de jag gillade visar jag här. Det är ett stort museum, stora salar och målningar i fyra våningar.

Väl värt ett besök för den konstintresserade.

Paus

Det blev paus i skrivandet igår, oplanerat. Mådde inte så bra efter att jag förmodligen ätit något olämpligt och magen reagerade häftigt, ja jag tror inte jag behöver gå in på detaljer… 🙂

Nu har jag i vart fall ätit frukost, inget kaffe idag, men frukosten har verkat landat bra. Ska ge mig ut en liten runda i eftermiddag. Inte omöjligt att det blir ett extra inlägg litet senare idag om allt känns bra. Vill ju kunna ta vara på även den sista semesterveckan.

Trampade visst på någons tår

Jag tänkte igenom mitt omdöme om vandringen mycket väl, tyckte jag. Jag vill att det ska vara genomtänkt och välformulerat när det inte rakt igenom är positiv kritik. När jag väl började utvärderingen så var det formulär steg för steg. Tyvärr minns jag inte allt jag skrev, men jag började med att förklara att jag är 69 år. Jag gav också tips om att de i presentationen kanske borde överväga att skriva att människor över 60 år som inte är vana vid att vandra i bergstrakter bör tänka efter en gång till om den här vandringen är lämplig för dem.

Mycket olyckligt att jag inte kopierde all text jag sände iväg. Min bedömning var att den negativa kritiken mer var tips på hur de kan förbättra informationen om vandringen, vilken målgrup de riktar sig till. Presentera både positiva som negativa saker. Jag letade upp min (förkortade) kommentar som presenteras på deras hemsida, lyder som följer + guidens svar i sin helhet:

  • + Very beautiful nature, small group. Aflonso was nice and good guide.
  • – The age of the group members changed greatly. Maybe our idea is to have a group for older than 60 years sometimes. Although we walk a lot, we don´t have the same strength and pace as younger in the 20-40.
  • Alfonsos svar26 januari 2019 (My name) came in a very bad physical conditions and was tired since the first minute. I think she didnt understand how was the activity (she doesnt speak english or spanish). Even though I was waiting for her more than 1 hour during the hike and helping her she didnt even say goodbye at the end.

Det svaret sändes ut ganska omgående efter att jag sänt in min utvärdering. Först blev jag förbannad och ledsen, blandade känslor. Men sov på saken. Han ”föll” i mina ögon. Jag tycker att frågar man efter deltagares omdöme / utvärdering, ja då måste man tåla både positiv som negativ kritik.

Under förmiddagen idag skrev jag ihop ett svar, för att inte något skulle bli fel hade jag kontakt med Maria för att inte min o Googles engelska skulle kunna missuppfattas. När jag väl skulle skriva svar på Alfonsos uttalande så var det förstås inte möjligt att svara på det mailet. Alltså – utföraren har sista ordet!

Jag tycker att det här inte är OK att behandla kunder så. Dessutom ljuger guiden då han påstår att jag inte ens sa hej då! Vi snackade någon kort stund innan jag lämnade bussen, jag avslutade med ett tack och hej då!

Jag tycker att jag blev illa behandlad i hans svar på min kommentar. Det spelar ingen stor roll för mig, då ingen kan identifiera mig. Däremot är det synd att mitt omdöme kapades, det ger ingen rättvis bild av min utvärdering.

Uppfattar ni det som en proffsigt sätt mellan kund och utförare? Det som stör mig mest är att jag inte kan ge ytterligare en kommentar!

Att resa ensam

Det är första gången jag reser ensam till en turistort i ett främmande land. Några funderar kanske litet på hur det är att semestra på egen hand 🙂

Jag är van att leva ensam, att ta mig för saker på egen hand, att resa ensam – med det menar jag ta mig fram på flygplatser, fixa och dona m.m, det känns inte nytt eller konstigt. Så här långt har det positiva övervägt mycket. Idag har det känts långtråkigt, litet repris på gårdagen… Jag har saknat någon att snacka med. Alltså, litet både ock.

Så länge jag hade saker jag ville se och uppleva, hade mål för dagen kändes allt positivt. Det kan jag göra tillsammans med andra, men även på egen hand. Inga problem. Den här veckan har jag dragit ned på olika kulturbesök och dylikt, mest för att semesterkassan inte ska skena iväg hur långt som helst. Jag vill leva ”gott”, vad nu det är för något, när jag semestrar. Både igår och idag har jag flanerat runt, kanonväder, suttit litet i skuggan och litet i solen, lyssnat på musiker, kollat på folk – en man gick t.o.m med mössa på huvudet idag trots strålande solsken och 17 plusgrader i skuggan vid 18-tiden när jag gick hemåt. Om det var mode eller om han tyckte det var kallt har jag ingen aning om. Mer fler och fler lämnar i alla fall vinterjackor o.dyl hemma, men långt ifrån alla.

Hade jag varit bättre på språk hade det varit enklare att ha intressanta samtal med människor, men där känner jag mig begränsad, tyvärr. Jag klarar mig. Svaret blir att det finns negativa sidor med att resa ensam men även positiva. Ska jag resa tillsammans med någon, så ska jag trivas ihop med denne, jag vill inte resa ”med vem som helst” även om det låter krasst. Då reser jag hellre ensam.

Har du semestrat ensam någon gång? Skulle du kunna tänka dig att göra det?

Till sist. Jag saknar inte fler saker på ”att-göra-listan”, jag kommer att genomföra några till av dem innan det är dags för hemresa. Plus att ta vara på det vackra vädret, för nu är det riktigt läckert här. Tidig eftermiddag misstänker jag att det är drygt 20 grader i skuggan.

Underbar fredag

Det var godare än som det ser ut.

Idag känns det som jag inte har något att skriva om, inga dramatiska eller kulturella upplevelser. MEN, jag har haft en underbar dag. Jag tror det varit minst 20 grader varmt idag.

Började dagen med att tvätta kläderna jag hade igår för de kändes inte fräscha .-) Tog mig ut vid lunchtid och var glad att jag hade valt en kortärmad klänning och tights. Jag vandrade litet olika gator i gamla sta´n, kul att upptäcka nya kvarter, klarar mig ganska bra utan GPS om jag inte promenerar alltför mycket utanför min invanda rutt.

Åt en god fisklunch utmed vattnet. En snygg och supertrevlig man som serverade och såg till att jag hade det bra. Sådant har betydelse. Vandrade sedan vidare bort mot stränderna, där några solade, ja, inte jättemånga, men några här och var. Några badade till och med. Själv satte jag mig i skuggan och läste i min bok. Efter en stund var det för varmt så jag drog av mig tightsen för öppeån ridå, men ändå litet diskret! Vadå, här är det ju ingen som känner mig ändå… 🙂

Så började återvandringen, tyckte att efter gårdagen var jag värd litet kaffe och glass. Beställde en okänd variant för mig och den var inte alls illa. Kaffet var OK, men inte alls lika gott som jag drack någon av mina allra första dagar. Det caféet hittar jag inte tillbaka till!

Inte så vackert foto, men solglittret i vattnet gillar jag.

Så promenerade jag vidare, satte mig i en ”stol”, enmanssoffa, kan man kanske också kalla det. Kollade folk. Trots att det var så varmt som det var så gick en del i både tjock tröja och täckjacka. Jackan var uppknäppt så jag såg tröjan… Många gjorde det, eller med knäppta tjocka jackor. De flesta hade dock litet lättare klädsel, men som jag barbent, vi var inte så många! Är vanans makt så stor? Det vi tycker är en härlig svensk sommardag är kallt och ruggigt för spanjorer! Otroligt… Ja, jag förstår det inte riktigtl. Men här säger de faktiskt att det är vinter! Man kan inte förstå allt här i världen. Några få gick i shorts och linne, så jag var inte den som hade mest ”utmanande” klädsel 🙂

Även i morgon är prognosen sol. Jippie.

Etikettmoln