Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Hårdnat klimat

Bild från Harstad, Norge, 2014

Jag tror nog att det är fler än jag som ibland funderat på vad det var som hände eller vad som gjorde det tänkbart att bli så hård, till och med förnedrande i synen på medmänniskorna.

Som exempel: Tonen i debatter om invandrare och invandringen. Varför denna rädsla för andra? Fanns den rädslan eller för all del hätska tankar om andra människor tidigare också, men näring att föröka den enkelt saknades? Näring som är betydligt lättare att få fart på via våra sociala medier i dagens samhälle. Det är så himla enkelt att kränka någon annan, inför många andra, genom att skriva något elakt. Ibland t.o.m via trollkonto! Om det är sant eller ej, spelar mindre roll tolkar jag det som.

Det är inte endast i sammanhang runt invandring. Regeringsbildningen som pågår just nu, sker inte precis i ”samtalens” anda, många hårda meningsutbyten har skett där också. Vid tidigare problematiska regeringsbildningar har man i modern tid löst problemet tillsammans. Eller som Ingvar Carlsson sa vid något tillfälle; Carl Bildt och jag älskade inte varandra men vi båda var inställda på att göra det bästa för Sverige”, något i den stilen. Just tanken på ”vad är bäst för vårt land just nu med de förutsättningar vi fått via valet” – var finns det tänkande idag? T.o.m in i riksdagspolitiken har det här spridit sig. Ola Ullsten (fp) var statsminister i en liten minoritetsregering något år under 70-talet. Sverige var tvunget att regeras vidare fram till nästa val… Sådant sunt tänkande verkar vara bortblåst i dagens politik.

Ungdomar idag, vad får de för förebilder när det verkar som om det är tillåtet att skrika ut sin ilska, sätta okvädingsord på människorna runt omkring sig och förnedra andra? Bara för att visa vad jag tycker? Klart våra ungdomar idag påverkas och lär sig. Eller för all del, de som går ett steg längre, tar sig rätten att misshandla motståndaren eller t.o.m dödar denne. Eller tar ”som kvällsnöje” att misshandla någon utsatt som sedan lämnas åt sitt öde. Utvecklingen skrämmer mig.

När jag började blogga så var det ganska heta diskussioner om samhällsfenomen då som nu, ofta invandringen då också. Men jag minns inte att man öste galla, tog ära och heder av den som tyckte annorlunda än sig själv. Jag hade betydligt mer ”heta ämnen” i min blogg då, tyckte det var kul! Idag försöker jag undvika rena politiska åsikter, bara litet grand ibland som inte kan reta så många 🙂 Jag minns att jag satte punkt ibland, det respekterades i stort sett, om jag minns rätt. Min bloggdebut skedde 2000-2005, någon gång där. Det är inte speciellt länge sedan!

Frågan är dock kvar: Vad hände för att göra allt missnöje, hat, oliktänkande kan ösas över andra på ett sätt som inte förekom över huvud taget för 20 år sedan! Var finns de vuxna i rummet och hur behandlas de i så fall? Motsättningar, olika tänkande mellan människor i vårt land har alltid funnits. Det är inget nytt fenomen.

Inlägget verkar kanske vinklat mot politiker och sociala medier. Det var inte alls meningen från början utan jag tycker synen på varandra och samtalstonen är ett så mycket större problem. Varför har vi fått så hätsk offentlig samtalston i vårt land, ja, det vidgar kanske problemställningen något…

Ni som läser det här, ni bär säkert på samma sorts tankar emellanåt, tack för att du orkat läsa mina tankar jag satt på pränt! Kanske det kör igång dina tankar också ännu en gång!?

Med andra ord igen:
HUR blev det allmänt ”tillåtet” eller ”accepterat” att kränka varandra inför öppen ridå?

Kommentarer till: "Hårdnat klimat" (32)

  1. Ja, de tankarna dyker ofta upp hos mig. Ofta kan jag då tänka i lite egotrippade banor och vara glad för att mina barn växte upp i en värld som visserligen var hård, men absolut inte med samma hatande krafter på nätet. Men visst hamnar jag också väldigt ofta i tankar på både invandring, politik, och andra områden där olikheter inte accepteras. Jag brukar akta mig för att uttrycka mina politiska åsikter men en sak jag aldrig försöker dölja är mitt förhållningssätt till människor från andra länder och kulturer. Jag kommer aldrig att kunna förstå den ilska/rädsla/dumhet som verkar bli allt vanligare hos oss. Och jag skäms. För det är skamligt att vi inte kan vara mer öppna och välkomnande när människor har det svårt. Det är jättebra att du lyfter de här frågorna men tyvärr vågar nog många av oss inte ge oss in i djupa diskussioner.

  2. Jag undrar ofta varför människor verkar ha glömt bort funktionen att scrolla förbi saker istället för att skriva saker som inte på något sätt för debatten vidare. Vuxna människor är ju värst. Jag skäms ofta över att människor inte inser deras enfald.

    • Ja. Men HUR blev det allmänt ”tillåtet” eller ”accepterat” att kränka varandra inför öppen ridå? Tack för dina tankar!

      • Det är nog för att man kan. Det finns inget hinder. Och när fler gör det så blir det inte så stor sak, det sker en tillvänjning.
        Jag minns när jag hörde den första svordomen på tv som barn och jag blev helt chockerad. Det blir inte barn idag.

      • Sant. Gränserna töjs hela tiden!

  3. Jag tycker det är helt okej att vi har olika åsikter men det gäller att skilja på sak och person vilket många verkar glömma bort i dag. Tyvärr passar många på att häva ur sig vad som helst när de tror att de kan vara hyfsat anonyma. Jag arbetar med elever som är 12 år. Det språk som de använder till varandra när det tror att ingen hör är skrämmande. Likaså hur de kan hänga ut varandra på nätet.

    Dagens politiker borde verkligen titta på sina föregångare för gick saker och ting att lösa då så borde det fungera nu. Men det blir snudd på omöjligt om samtliga partier har som krav att få igenom just sina krav. Ge och ta brukar man säga men det ser man inte mycket av numera.

    När det gäller invandringen så är det lätt att ge den orsaken när inte allt fungerar i ett samhälle eller om ekonomin inte räcker till. Det blir ett vi och dom och dom hör inte till utan är orsaken till problemen. Egentligen är det inget nytt. Andra världskriget är ett skrämmande exempel på där vissa grupper inte tolererades. Så ja, klimatet har definitivt hårdnat.

  4. Jag är inne lite på Znogges linje, vi har förlorat förmågan att skilja på sak och person. Dessutom är vi ganska mycket mer egotrippade nu, jag, jag och jag vet bäst, kan bäst och är i största allmänhet bäst. Att diskutera blir ju lite knepigt då…
    Usch, nu känner jag mig allmänt gnällig men faktum är att jag nog märker att var och en är sig själv närmast i större utsträckning nu än förr. Men det är vad jag tror det… jag kan ju förvisso ha fel (och dessutom kan jag erkänna det 🙂 ).

    • Jo, det verkar vara så som du skriver; att med det ekonomiska välståndet blev vi alltmer egotrippade. Det känns så.

      • Ja det är en känsla jag har. Allt vrids och centreras mot den enskilde på något sätt.

      • Betyder det automatiskt då att empatin minskar i ett ekonomiskt välmående land? En tanke som dök upp i min skalle, jag hoppas det lösa antagandet är fel. Men… det blir ju kontentan av det.

      • Ingen aning. Jag vet inte en säkert att det är det ekonomiska välståndet som är roten till egoismen eller om vi helt enkelt utvecklats (uppfostrats) till en mer egoistisk skara. Egentligen har jag ingen aning…. men gissa går ju 🙂

      • Jo det är fritt fram ”troende” här i min blogg 🙂 Att tro, visar ju att man tänkt på frågeställningen i alla fall. Tror ingen av oss har det ”enda, sanna svaret”. 🙂

      • Nej det har du nog så rätt i 🙂

  5. Har tänkt dessa tankar många, många gånger … vad hände egentligen? Hur kunde det bli så här? Hur kan en del människor vända så tvärt i sina åsikter … och vart tog empatin vägen?
    Har inga svar … tyvärr…

  6. Idag ska ju alla ”förverkliga” sig själv och hinna med så väldans mycket. Förutom jobb måste man ha en bunke fritidsaktiviteter och det gäller även barnen. Allt är väldigt fokuserat på den egna personen. Hur det kunnat bli så är en gåta, men det har nog smugit sig in under lång tid och fått hjälp på vägen av de med lite snedvriden uppfattning om sina medmänniskor. Kram

  7. Nåt helt annat, jag har varit i Harstad två gånger i vinter. Hade knappt hört om stället tidigare.

    • Åh, då blir jag nyfiken på vad du hade för ärende dit? Väldigt vacker liten ”by”

      • Min svåger bodde där, han träffa honom några gånger här, sen dog han. Åkte dit då och sen på begravningen. Oerhört trist, men som du säger, otroligt vackert ställe, som ofta i Nordnorge.

      • OK, då var det inte i så trevliga ärenden du var där. Jag var där ett par månader och arbetade på sjukhuset där.

      • Nej, det var inte så det var tänkt, men det finns kvar där släkt där så det blir säkert återbesök.

      • Jag bodde där uppe vid sjukhuset, hade kanonutsikt från lägenheten ut över vattnet! Jättevackert. Snöade väldigt mycket när jag var där och vaknade av snöskottningen tidigt, tidigt på morgonen. Plogade sjukhusets stora parkering då! Inte så himla populärt av mig, men självklart nödvändigt för många! Att gå uppför backen till sjukhuset var kämpigt, allra helst om underlaget var halt! 🙂

      • Jag vet den backen!!

  8. Dessa tankar har jag också. Och varför det blivit så här kan jag bara gissa. Jag är lärare och har jobbat inom grundskolans samtliga stadier och när jag började jobba som lärare 1970 fanns inte detta. Inte hos eleverna och inte hos föräldrarna Jag har nästan alltid arbetat i invandrartäta områden och här var det aldrig hårda ord som det är idag. Visserligen fanns inte mobiler eller datorer men föräldrarna var intresserade av sina barn och trots långa jobbdagar fanns engagemang. Jag tror efter att i alla fall ha besökt ganska många länder att detta beteende inte ser likadant ut runt om i vår värld. I andra länder är det inte föräldrarna som ”styr” skolan och lägger ut på ”facebook” skitsnack om andra elever, lärare och skola. Vad ger det för signaler? I varje fall inte respekt. Föräldrarna tycker jag har missat mycket i sitt ansvar och om man tycker att det är jobbigt med barn kanske man borde avstå från dem. Man talar ofta om samhället men föräldrarna är ju en del av det.
    Jag tycker att man i hela samhället, även riksdag och regering, måste kunna tala med alla. Ett grundkrav. Och kan man inte det är man på fel plats. Att man sedan inte har liknande åsikter är något annat.
    Respekt och tolerans tycker jag ska vara ledord.
    Tack för dina tankar.

    • Instämmer i dina tankar. Funderar dock på hur det är i USA!? Jag brukar tänka att Sverige tar efter USA i allt, eller åtminstone det mesta. Vi kommer några år efter, både på gott och ont. Skolskjutningarna är väl det senaste, även om vi i Sverige är ganska skonade – än så länge. Föräldrarna är givetvis största delen av barnens fostran, även om hela samhällsutvecklingen påverkar förstås barn och ungdomar. Mina tankar går vidare… som du märker… Tack för att du delar med dig av dina tankar i ämnet. 🙂

  9. Det kan man fundera mkt över. En delorsak kan vara att förr snackade man skit med fem kompisar runt fikabordet eller över en öl. Nu kan man lägga ut samma skitsnack på nätet, för världen att läsa – och en del gör det. O det verkar smittsamt. Intressant är också blandningen av lättkränkthet och bajskastning. Vågar man hoppas att det kan pejla in sig småningom?

Lämna ett svar till Ditte Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: