Jag brukar säga att juli månad är den vackraste månaden i ”vårt” rosarium. Men i år är det helt otroligt redan i juni månad. Jag borde haft min Nikon med mig för att fånga bättre bilder, men jag får nöja mig med min mobilkamera. Vackert så.
Rikligt blommande överallt. En del växter, rosor framförallt, doftar ljuvligt när man sakta flanerar på grusgångarna.
Är det någon som har vägarn förbi nu eller inom närmste månaden rekommenderar jag ett besök där. Ja, ifall du bedåras av blomster! I annat fall kanske du ska söka dig till någon annan plats 🙂
Den 4 juli ska de ha guidad vandring där, kanske något som lockar?
Gillar du inte växer, eller rosor, gör dig icke besvär 🙂
PS. Jag ser att bilderna inte har skärpa, trots att jag brukar skryta med min mobils kamera. Får skylla på mänskliga faktorn, misstänker att jag var exalterad över det jag såg kanske 🙂
Jag fick det här tipset av en deltagare i dagens Ring P1 och letade upp programmet. Lyssnade. Ju mer man läser eller lär om fascism, nazism desto mer kan man fundera över en hel del likheter med sådant som växer fram i vårt samhälle idag.
Jag har länge sagt att jag tror J Åkesson är påläst om Hitlers metoder för att fånga folkets uppmärksamhet. Tar sedan efter sådant som kan gå hem i vår tid. Hitler var duktig som agigator som bekant. Lyssna på hela programmet och fundera själv över likheter med SD och NMR:s budskap, uppförande. Ja, det blir mitt budskap.
Ni är förstås ”fel grupp” att vända sig till, det borde läggas fram inför de som gillar sd:s politik t.ex. Risken är förstås att de uppenbara likheterna skulle viftas bort som inte intressanta eller tillfälligheter.
Min tanke blir: Hur många gånger ska historien behöva upprepa sig? Går det stoppa? Hur i så fall? Jo, jag vet att jag återkommer till detta ämne, men jag tycker det är superviktigt, att vi ser och reflekterar…
För någon månad sedan bokade jag boende i Berlin, även resa. Det ska bli spännande att återse den stad litet mer närgånget. Staden som gjorde mig så intresserad av den under en timmes sightseeing för ett par år sedan.
Jag har lånat hem ett par böcker om Berlin, ska se om jag finner några bättre handböcker. Den ena jag hade om Malaga, var helt suverän. Konstigt nog hittar jag ingen bok om Berlin i den serien. De kanske riktar in sig på städer med badmöjligheter. Men storstäder har ju också en stor dragningskraft på resenärer!
Jag kommer att bo centralt, hyr via airbnb som jag gjorde inför Malaga. Värdinnan i Malaga var helt suverän. Redan från jag gjort första betalningen fick jag adress till lägenheten, en hel del tips, uppmaning att höra av mig om jag undrade över något osv. Dessutom alltid tillgänglig under min vistelse där, även om jag inte nyttjade det så ofta! Trots allt bra service, om något oförutsett händer. Den här uthyraren har jag inte fått någon personlig respons från, endast de automatiska mail som går ut när man bokat, bekräftelse, kvitto på första betalningen. Nu när jag gick in och kollade så har jag fått meddelande om att jag får veta adress m.m tre dagar innan jag kommer! Egentligen spelar det ingen roll, men jag reagerar på beteendet. Jag vet i villket område lägenheten ligger, vet också via bilder hur den ser ut. Litet serviceanda ger så mycket positiv anda så jag tycker uthyraren missar något… Jag reser inte förrän i augusti så det är gott om tid.
Nu har jag börjat läsa in mig på Berlin. En stor och mångskiftande stad, med en hel del gamla hus, historiska platser, museer m.m – ja sådant jag uppskattar att promenera runt i. Jag har läst att Tyskland har drabbats av extremvärme nu, vet inte om det gäller även så långt norr ut som Berlin, men jag vill gärna ha varmt 20-25 grader C när jag kommer. Varken extremkyla eller extremvärme – undrar var man kan beställa det någonstans 🙂
Har du läsare besökt Berlin och har tips på sådant jag ”inte bör missa” tar jag tacksamt emot det. Har redan en del egna idéer, inte svårt att finna tips i och för sig, men ändå…
Fr.o.m den här månaden har jag digital prenumeration av morgontidningen, lokaltidning. Tidigare har jag haft den i pappersformat. Ungefär halva priset för en årsprenumeration, eller drygt halva priset.
Tja, vad ska jag säga om det här nya greppet för mig? Jag saknar den färska tidningen varje frukost, inte har jag datorn med mig vid köksbordet. I telefonen är det alldeles för smått att läsa tidningen. Med tiden kanske det blir mobilen i alla fall som får ta över. Idag t.ex kom jag på nu vid 20-tiden att jag inte kollat dagstidningen! När väl frukosten är överstånden så plockade jag litet i köket innan jag kollade bloggar. Kommenterade litet här och där. Sedan har dagen rullat på med olika aktiviteter… Jag har svårt att få samma känsla för läsandet via datorn. I tidningsformat läste jag ledarsidan, debatter m.m noga. Dessutom vill jag få kunskap vad som händer inom politiken lokalt, ja, vad som är på gång över huvud taget i mitt område. Likaså hade jag koll på ”intressanta insändare” osv. Numer kollar jag rubriker och ingresser… skippar ofta resten.
Vad är det som gör att materialet känns mindre intressant när jag inte har det i pappersformat vid frukostbordet? Var det just känslan kaffekoppen, filmjölken m.m tillsammans med tidningen som var en höjdare? Innehållet är ju detsamma! Ja, jag vet inte. Tiden får utvisa om jag vänjer mig vid att läsa i datorn. Men det är litet svårt att vika ihop datorn (tidningen), luta sig tillbaka (eller över – beroende på var jag befinner mig) för att läsa något som intresserar mig.
Tiden får utvisa hur det blir med fortsatt abonnemang. Jag har dock betalat för ett helt år, så jag har tid på mig att fundera… 🙂
Jag ska försöka återge en del av det jag lyckades radera ur gårdagens inlägg. Under någon av helgens promenader fick jag syn på något i ögonvrån som såg ut som konstgjorda bajskolvar dinglandes i ett träd jag passerade. Klart jag stannade upp och studerade det hela. Det var inga bajskolvar, det var nya grankottar som höll på att utvecklas.
Otaliga små grankottar fanns på granen. Kom på då att jag hade hört på radion att i år bildas många, många fler grankottar än vanligt på grund av fjolårets torka. Ja, trots att jag vistas mycket i skog och mark kan jag inte minnas jag sett sådana mängder av nya kottar.
Dagen idag bjöd på riktigt vackert sommarväder. Det lockade ut mig på en ny naturrunda. Jag bestämde mig för att köra iväg till en geocachingrunda som jag förberett för ett-två år sedan. Väl iväg insåg jag att jag borde haft en kartläsare med för det fanns många småvägar att välja på. Insåg att jag kört förbi ”rätt avtagsväg” men fortsatte, tyckte att det borde finnas en annan liten väg längre fram. Försökte på ett par ställen, men det blev inget bra. En skogsväg jag testade blev sämre och sämre, jag började bli orolig för bilens underrede, men ingenstans att vända och dessutom sa min GPS att jag skulle komma fram till en grusväg. Det visade sig dock att den ”grusvägen” var smalare och sämre än den jag körde på 🙂 Det var bara att vända åter och köra tillbaka den väg jag borde svängt in. Nåja, jag blir hemtam i många trakter. Kom rätt så småningom. Kom inte ihåg att promenadrundan gick delvis över sankmarker, men det var fina spångar, dessutom är det väldigt torrt i skog och mark nu. Litet längre fram blev det stig som nedan och senare riktiga skogsvägar så det blev en jättefin promenad och jag fann några söta små geocachingbon också.
Flugorna var envisa att följa med mig. Dom överföll mig så snart jag steg ur bilen och hängde med under min promenad. De irriterade mig inte hela tiden, men till och från. Men när jag satte mig för att äta medhavd sallad så lyckades jag vifta bort dem. Konstigt nog. Men inte blev det lugn och ro för det, myggorna verkade tro att jag välkomnat dem istället. Så var inte fallet. Åt snabbt, drack, behövde fylla på med både mat och dryck och sitta på en stubbe i skogen och göra det – det är inte fy skam för den som gillar naturliv! Trots flugor och mygg.
Sommartid är jag väldigt glad för att ha min bil kvar, den ger mig möjlighet att komma ut på utflykter precis när jag vill och vart jag vill!
Vem kan ha intresse av innehållet i detta inlägg? Ja, förmodligen endast jag själv 🙂 Inlägget blir liten minnesklocka, jag kan gå tillbaka och kolla vilket år jag var där eller vad jag gjorde då! Håll till godo du som orkat läsa till slut! Då kanske du kan instämma i att kalla mig för ”en skogsmulle” kanske inte är helt fel. En kollega jag hade för ett tiotal år sedan brukade kalla mig så när jag berättade om vad jag sysslat med vissa helger 🙂
Jag hoppas att inte alltför många i vårt land har haft så mycket regn under midsommardagarna. Här hos mig har det inte fallit en droppe, vad jag känner till i alla fall. Varmt och behagligt i luften även om det är en blåsig sommar. Ljuset, ja, det är faktiskt inte riktigt mörkt vid midnatt på mina breddgrader… Nu minns jag inte riktigt, men vid 01-02-tiden någon gång kan man säga att det är mörkt, men vid 03-tiden börjar det ljusna igen! Fantastiskt! Jag uppskattar verkligen den här ljusa årstiden. 🙂
Visst är det en vacker blomma!
Midsommarhelg för mig är tradionell midsommarmat, men för övrigt gillar jag inte traditionerna med midsommarstång, små grodorna och allt vad det är. Mina midsommartraditioner är istället att vistas i naturen när vädret är hyfsat. I år prunkar verkligen naturen med all sin skönhet. Jag tog en tur till ett naturreservat där brudbröd växer och den blommar för fullt. På Wikipedia kan man läsa att framåt hösten när växtens rötter blir mjukare smakar de gott och att vildsvinen brukar hålla sig framme då och böka upp dem för att gotta sig. Aja baja… vill jag säga till vildsvinen. Låt dessa växter vara i fred!
Alsters Herrgård är ”Gustaf Frödings minnesgård”. Det var där Gustaf föddes den 22 augusti 1860, Dog den 8 februari 1911 i Stockholm. Han är begravd i Uppsala om någon är intresserad av det. 🙂 Tyvärr tog jag inget foto på herrgården utifrån, väldigt vacker byggnad och likaså miljön runt om!
Jag gick en guidad tur i ovanvåningen där själva familjen Fröding bodde. Gustaf hade fyra systrar, vilka var honom kära.
Ett av rummen i minnesgården. Möblerna är inte från familjen Frödings tid. Endast en makalöst vacker tapet frinns kvar från den tiden – tapeten fotograferades inte 😦
Lägenheten är byggd i en cirkel. Går man genom alla rum så är man tillbaka vid trappan. Ingen risk att man inte hittar ut där. Själva guidningen i dessa rum togs det avgift för, för övrigt kunde man vandra i hela herrgårdsområdet00 (ej ovanvåningen) utan att betala någon entré. Där finns café, butik – där jag fann kanonvackra hattar. Jag hade gärna köpt en, men priset hejdade mig. Att betala mellan 800-1.000 kronor för en hatt som jag kommer att inte använda så himla mycket gör jag inte. Tyvärr. Hantverk, vackra var de i alla fall! 🙂
Gästbok och fjäderpenna
I den ”öppna delen för allmänheten” fanns en gästbok där var och en kunde sätta sitt signum med en fjäderpenna. Jag har aldrig tidigare skrivit med en sådan, så självklart satte jag dit mitt bomärke!
Från herrgårdens altan (och inifrån huset) hade man en magnifik utsikt med Vänern som mål för ögat.
Inte att förglömma de vackra promenadstigarna som finns runt området. Jag promenerade en liten runda, men skulle vilja återvända dit, promenera mera men även kolla in de olika lokalerna litet mer.
Min ”konstrunda” i Värmland blev betydligt mer innehållsrik och uppskattad av mig än vad jag kunde inse innan jag påbörjade resan. Återvände till Jönköping med många fina minnen i bagaget. Kommer att skriva några rader även om besöket på Rackstadmuseet i Arvika någon dag.
Som en del av er läste i ett av gårdagens inlägg i min blogg så var besöket på Sandgrunds till stor belåtenhet för mig! Fantastiskt, helt enkelt. Innan jag lämnade Sandgrunds tittade jag på böckerna som fanns i butiken. Råskinn (bilden ovan) köpte jag. Visste ni att Lars Lerin och Kerstin Högstrand givit ut tre böcker innehållande brevväxlingen mellan dem?
Jag hade inte ens hört talas om Kerstin Högstrand! Jag sökte hennes namn på Wikipedia, fann inte speciellt mycket om henne. Igår läste jag dessutom på Facebook av alla platser att hon avlidit den 12 juni i år, två dagar innan jag besökte utställningen och köpte boken.
I vart fall för er som är lika okunniga som jag var om henne, så har Lars Lerin och Kerstin Högstrand varit väldigt nära vänner, haft en långvarig brevväxling mellan sig som nu är utgiven i tre böcker. Den jag köpte är den sista av dem.
Jag kunde inte låta bli att börja läsa i Råskinn, trots att jag har två andra böcker på gång. Det här första halvåret i år har jag läst som aldrig förr, bok efter bok, och dessutom ofta två på gång. Tidigare har jag aldrig förstått varför man läser två böcker samtidigt! Nu har jag tre på gång, för Råskinn är underhållande. Jag återger en liten del av ett av breven från Kerstin till Lars, det finns så mycket humor i deras brev. Underbara att läsa. Så till Kerstins text:
”Apropå parkeringsplatser hörde jag en fasansfull historia om ett Årjängspar som råkade backa in på Ikeas parkeringsplats utan att märka en katt som låg där och sov. Mannen blev översiggiven och la katten i en plastpåse bak på jeepflaket. Medan han letade efter kattägaren smög sig en kvinna fram och stal plastkassen. Hon kikade i kassen och svimmade. Ambulansutryckning. Kvinnan lades på bår och en hjälpsam medmänniska plockade upp kassen och lade den på den avsvimmade kvinnans mage. Den döda kattens vidare öde är obekant.” (Ur Råskinn, sidan 14)
Visst är det en underbar text, både språkligt som innehållsmässigt? Deras brevväxling, det lilla jag läst hittills är verkigen underhållande. Dessutom finns många vackra bilder, de är/var ju konstnärer båda två. Jag är glad att jag köpte boken, trots att jag tvekade.
Den här helgen har år efter år varit vikt till ”IRL-träff” i ”vårt gäng” från i stort sett hela landet, Samtals-gänget s.k. Men det infann sig en viss trötthet i gänget på mer än ett sätt. Åldern tar ut sin rätt, ett par av de ursprungliga medlemmarna har avlidit. Ja, jag la ned listan. I år är första gången på många, många år jag är hemma i Jönköping den här helgen när cyklisternas ”Vättern runt” pågår. Egentligen har jag tyckt det varit ganska skönt. På den tiden jag arbetade i sta´n och bodde i ett samhälle utanför Jönköping mot Hjo-hållet så gällde det att se upp när jag körde hem. På den tiden i alla fall cyklade de i stort sett utmed samma väg som jag körde under ett par mil. Det gick bra, jag var yngre…. men man fick se upp, stressade cyklister håller inte alltid på kant.
Idag under min förmiddagspromenad så gick jag en stund utmed deras cykelgenomfart i Jönköping. Klungvis eller tv-tre stycken kom de oftast, men ibland någon ensam cyklist också.
Allt har sin tjusning… 🙂 I år har de haft bra väder än så länge i alla fall.
Lars Lerin, ja, vad ska jag säga? Jag är helt överväldigad efter att vandrat i utställningshallen och beskådat dena ena vackra tavlan efter den andra. Bilderna talar för sig själva.
Ljuset i den här tavlan fastnade fler än jag för. Vädigt vacker, om ni frågar mig.
Lars Lerin målar inte endast vemodiga, ödsliga motiv. Här fångar han två män i arbete…
… och här stillasamt lantlivsliv från första hälften av 1900-talet, tolkar jag in. Jag gillar hans återgivande av mulliga kvinnor från den tiden. Ser en humoristisk sida i de tavlorna. 🙂
Visst är han en fantastisk konstnär och även som människa. Tänk vad världen skulle vara sund och varmhjärtad om alla vore som Lerin.
Hur som helst, efter allt detta vackra behövdes en kaffetår. När jag höll på att betala mitt fika så kom många damer in, misstänkte att det var bussresenärer. Kanske var det Dittes gäng? Jodå, när jag litet senare satt och fikade och tittade upp, ja, då stod Ditte och snackade med ett par andra kvinnor bara ett par-tre meter framför mig. Ditte och jag fikade tillsammans, så trevligt med ett spontant, oplanerat möte. Blev inte så långvarigt, Ditte hade sitt arbetsuppdrag att sköta och jag skulle vidare till Gustaf Frödings barndomshem. Så himla trevligt att få en stund tillsammans med dig, Ditte! 🙂
Miatankar 