Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för juli, 2019

Regn och kvinnors klädsel

När jag steg upp i morse och kollade termometern var jag tvungen att kolla två gånger innan jag förstod att jag såg rätt. 16,1 grader. Sedan har temperaturen sjunkit ytterligare, 12,1 stannade det på. Vilket omslag! Igår hade vi nästan 30 grader. Riktigt skönt både med regnet som med litet kyligare någon dag. Det har ju varit väldigt kvavt, nu känns luften renare och lättare att andas. 🙂

Tänk att kvinnors klädsel ska engagera män genom tiderna. Titt som tätt får man höras talas om att män tycker att kvinnor visar för mycket hud, för urringat, för kort kjol/klänning eller för mycket kläder på sig. Jodå, även kvinnor uttrycker sådana åsikter ibland. Förr fanns det skarpare klädkoder, skönt det luckrats upp, men alla verkar inte ha hängt med där. Jag tycker att fallet inom Skåne-trafiken sköttes snyggt. Den unga tjejen fick offentliga ursäkter och chauffören togs ur tjänst under utredningstiden. Det gäller att chaufförerna vet vad som gäller och inte skapar egna regler.

Självklart får alla ha åsikter, men allt behöver inte offentliggöras. Låt var och en klä sig som den känner sig bekväm med! Titta bort om det stör dig, blir mitt råd!

PS! Litet förhastat inlägg kanske. I arbetslivet när jag representerar något företag eller liknande gäller förstås ”yrkes-koden”. En del har olika typer av uniformer, annars bör man vara klädd så det inte stör någon… Ja, jag tror ni förstår hur jag tänker..,

Rådhusparken

Jag har många gånger tänkt och även skrivit att jag ska skriva några inlägg om min stad utifrån det jag vill visa upp. Idag börjar jag litet försiktigt med ett inlägg om Rådhusparken. Nåja, ni bloggläsare har flera gånger fått stifta bekantskap med Vätterstranden under alla årets årstider… nu kommer litet annat…

Rådhuset i Jönköping ligger förstås i Rådhusparken och det är därifrån som kommunen styrs litet slarvigt uttryckt. Det finns mer att läsa här om någon är intresserad. 🙂

Jönköping fick stadsprivilegier 18 maj 1284, det dokumentet finns bevarat, faktiskt Sveriges äldsta kända bevarade privilegibrev. Det är utfärdat på latin av Magnus Ladulås. Man tror att Jönköping som ort kan ha kommit till för att markera gräns mot Danmark! Sverige såg litet annorlunda ut på den tiden.

Skulpturen ovan finns i Rådhusparken. Varför den mannen var så viktig för staden finner jag inga uppgifter om, än så länge i alla fall. Men skulpturen finns. Det jag vet är att Johan Printz (född 1592) utsågs till Guvernör över nya Sverige 1642 och blev sedan också utnämnd till landshövding i Jönköpings län 1658. Båda dessa titlar innehade han ända till sin död 1663. Johan Printz gifte sig två gånger och hade sammanlagt fem barn.

Viktor Rydberg

En idag mer välkänd man finns i bystform i Rådhusparken, Viktor Rydberg, (1828-1895). Rydberg föddes i Jönköping, blev som bekant känd som författare, men innan dess hade han haft en sorglig uppväxt.

Viktor föddes som nummer sex i syskonskaran. Hans pappa var fångvaktmästare och hans mamma var barnmorskeutbildad och dog redan 1834 i kolera. Dagen efter henens bortgång dog även en syster till Viktor. Pappan kunde inte ta hand om barnen, han ” blev helt nedbruten av sorg och sinnesförvirrad och kunde inte längre sköta sin tjänst, vilken han lämnade 23 september 1834 i samband med att han beviljades en ettårig tjänstledighet. Han söp därefter ned sig och fick bo ensam hos en vårdarinna och därefter på en invalidinrättning. Barnen skingrades efter moderns död.” (Citat från Wikipedia)

Efter mammans bortgång blev det fattigvården som ”ansvarade” för barnen och de placerades ut i fosterhem. Viktor bodde i fyra olika hem under åren 1834-1839, i det fjärde hemmet bodde han hos en muraränka som hade en son i samma klass som Viktor gick i och där trivdes han inte. 1841 upphörde fattigvårdens ansvar och därmed fick Viktor, 13 år gammal, försörja sig på egen hand och det gjorde han genom undervisning!

Min refeflektion: Vilken sorlig uppväxt. Inte nog med att han förlorade sin mamma och en syster tidigt, det verkar som om pappan försvann helt och hållet ur hans liv när han var endast sex år. Dessutom funderar jag över varför pappan bodde hos sin vårdarinna en period, hade de en relation eller var det vanligt att vårdarinnor hade ”patienter” i egna hemmet? Någon som vet?

Rådhusparken ligger nära Järnvägs- och Busstationen, många personer passerar här dagligen. Nyårsfirande brukar ske i parken plus en del andra begivenheter under året som jag inte är så bekant med. Inget jag brukar intressera mig för, med andra ord 🙂

Det var en första introdution till ”mitt Jönköping”. Jag hoppas att ingen redan hunnit tröttna! 🙂

Stadsparken

Är det självaste Karlsson på taket som står där…

Jag tycker väldigt mycket om umgänget med mina barnbarn, det berikar mig, Killen är så stor så det är intressant att ta del av hans intressen, lillasyster tar också plats. Pratar om allt och ingenting 🙂 När vi skildes åt framåt kvällen idag tror jag att jag var tröttare än barnen. Det är en nackdel med att bli mamma när man är 30+, jag orkar inte med barnbarnens tempo på samma sätt som om jag varit 10 år yngre. Inbillar jag mig i alla fall.

Det märks att det är semester även för barnen, de var vakna länge igår kväll och sov tills kl 09.00. Mitt på dagen åkte vi buss upp till Stadsparken. Själva staden, centrum och stora delar av staden, ligger nere i sänkan, på höjderna har vi ofta en magnifik utsikt ned över staden. I närheten av Stadsparken finns även vår s.k ”Gräddhylla”, där villornas pris inte är till för vem som helst 🙂 På bilden ovan står barnen och tittar ned mot Jönköping uppe i vår Stadspark. En väldigt vacker plats med mycket olika nöjen. På torsdag planerar jag att gå med i en guidad promenad för att lära mig mer om Stadsparken. Jag återkommer förmodligen under kommande vecka.

Idag tittade vi in i ett litet Fågelmuseum som finns där uppe. Den lilla gillade det, men inte killen. Han ville se levande fåglar! Lekparken där uppe fick de ägna sig åt och det uppskattades av båda, sedan en tur med bussen till pizzerian som ligger nära min lägenhet. Där satte vi oss och åt, vi var för hungriga för att gå hem och äta den.

Hemma igen blev det litet glass, Barnkanalen och snack, bl.a planering av en ny dag tillsammans…. är det semester så är det… Men då blir det endast med killen. Tjejen och jag får umgås ensamma en annan gång

En intensiv, men väldigt trevlig helg tillsammans. Jag kommer att sova gott även den kommande natten.

Premiärbadet 2019

Bilden arrangerad, de fick inte gå längre ut utan att jag var med! 🙂

Idag blev det premiärdopp för mig, i Vättern.

Som ni förstår är jag ingen som längtar efter att bada, jag behöver någon som drar iväg mig. Idag var det mina små ”trollungar” som kom för att besöka mig. Badet kallade! Jätteskönt, när jag väl hade doppat mig. Långgrunt och fint. En härlig dag, som fortsatte med en glass och sedan en stund i lekparken på väg hem.

Dagen var till belåtenhet för både de små som för mig!

Högsommar

Litet tjatigt med mina promenader utmed Vättern, men jag älskar den platsen. Ikväll var det verkligen full rulle där. De som badade och var vid vattnet var inte så många, men de fanns. Däremot de som fanns andra sidan gångvägen var desto fler. Jag funderar på hur många språk som fanns i luften. Svenskarna är i minoritet när det gäller att njuta av sommaren vid Vättern-stranden. Men det fanns gäng med svenskar också i olika åldrar.

Stämningen var god som vanligt, mycket snack, en del åt mat vid restaurang eller medhavd matsäck. Andra pimplade nog mest öl eller andra alkoholhaltiga drycker. En del spelade volleyboll, barn som lekte.

Och så de vackra solnedgångsbilderna gillar jag också. Jag trodde att varenda bänk utmed gångvägen var upptagen, men till sist fann jag en ledig där jag slog mig ned en stund och njöt. Kvinnor, män, barn, en och annan hund också, fast de får inte vara där vid den här tiden på året. Cyklister, alla samsades vi bra…. Efter en sådan promenad mår jag extra gott.

Samtal från USA

Mr Trumph from USA kan fortfarande få mig att höja på ögonbrynen. Att han förnedrar andra, gapar, fördömer andra, ja, det är vi vana vid så här dags. Jag trodde inte han skulle göra mig förvånad fler gånger… jag har nog tänkt att vad den mannen än gör, så förvånar det mig inte…

…men det kunde han, förvåna mig alltså. Att han skulle ringa upp vår statsminister för att försöka få en amerikan ur häkte i Sverige det förvånade mig! Inte avgörs misstänkt brott via statsöverhuvuden! Hur kunde han sänka sig så lågt? Tänkte han över huvud taget? Trodde han verkligen att ett telefonsamtal till statsministern i Sverige skulle göra någon skillnad? *skrattar*

Är det någon mer än jag som blev förvånad? Lyckas nämnde Mr Trumph förvåna dig fortfarande?

Det finns mycket att fundera på

Idag när jag var ute och promenerade, gick i mina tankar som vanligt. En ung man på cykel stannade på gångbanan och sa något till mig. Jag var så okoncentrerad på honom att jag var tvungen att fråga vad han sa. ”Jesus älskar dig”, fick jag till svar! Jag, som ateist, bara avvisade honom med en handrörelse, kommenterade inte, promenerade vidare. Då ropade han ”Du ska veta att Jesus älskar dig”.

Jag tycker sådant här är helt otroligt, har inte folk något annat att pyssla med? 🙂

Jag håller med August Strindberg i hans ord ”Det är synd om människorna” 🙂

Gymbesök

Idag kom jag äntligen iväg till gymmet, länge sedan förra gången. Jag är absolut en periodare när det gäller träning. Ska försöka göra ett ryck igen, minskar målet till två ggr/vecka istället för tre/ggr på vecka som jag brukat köra tidigare – kanske hjälper det!

Tog cykeln dit, brukar promenera, men vet att de första gångerna känns det segt att gå hem. Det kändes väldigt bra att cykeln stod och väntade på mig. I konditionssalen var det ett par människor, men när jag kom upp till styrkeavdelningen var det tomt! Så bra! Kvinnan ni ser längst in är en spegelbild av mig 🙂 Vissa har kanske behov av att se sig själva när de lyfter tung. Styrka i armar och ben vill jag försöka behålla så länge som möjligt. Vill absolut kunna ta mig upp när jag ramlat. 🙂

Nu har jag ätit en vegetarisk lunch, ska försöka skärpa till mig även när det gäller mat. För ett år sedan körde jag vegetariskt 4-5 ggr/vecka under en lång period och det mådde jag bra av. Idag blev det ajvarbiff med färskpotatis och paprikasås. En ny rätt och nytt recept för mig som utföll till belåtenhet. Med andra ord så känner jag mig nöjd med dagen så här långt. 🙂

Ilsken kärring

Igår när jag körde till Tåkern passerade jag Gränna via E4:an. Där är det väldigt ofta köbildning nu pga vägarbete. Flera olyckor har också hänt, det får jag veta via radion med jämna mellanrum. Ganska långt innan själva avsmalningen till en fil får man via skyltar uppmanng att gå in i högerfilen, likväl kör bil efter bil om vår långa kö, alltså i vänsterfilen för att tjäna några minuter. Hur tänker de? Vi andra som tänker på mer än oss själva kör snyggt in i högerfilen. Men alltför många susar förbi i jakt på en kortare väntetid för att passera nålsögat. Jag förundras över hur snälla många är som låter varannan bil köra, alltså en från höger- sedan en från vänsterfilen. Så är tryggt och säkert om alla gjorde så när man upptäcker läget. Men dessa bilister som nonchalerar uppmaningen och kör i vänsterfilen så långt som möjligt för att korta ned sin egen väntetid och förlänga alla övrigas väntetid – det är dem jag kritiserar. Hen som rattade bilen framför mig släppte fram både en, två och tre ibland.

Det där beteendet retade mig, mest på de i vänsterfilen? Tänker de förarna endast på sig själva? Jag tycker det hade varit bra om den filen fått vara tom ifall räddningspersonal behövde komma fram. Det behövdes inte igår… men de i vänsterfilen stal tid och tålamod från oss i högerfilen. När vi var alldeles framme där vänsterfilen inte kom längre blev det stopp. När väl bilen framför mig körde, låg jag så nära den så hen där ute i vänstern kom inte in, trots två provokationer som jag ignorerade. Till sist väntade den in nästa bil, men även den agerade som jag 🙂 Det roade mig…. Jag kände mig litet som en ilsken kärring med skadeglädje! 🙂 🙂

Jag brukar förespråka att man ska ta det lugnt och vara vänner i trafiken. Det verkar inte gälla i alla sammanhang, förstår jag efter gårdagen.

Tåkern

Tåkern

Idag gjorde jag en utflykt till Tåkern, fågelsjö i Östergötland. Jag är ingen fågelskådare, men upptäckte att fågelskådarna förmodligen är ett väldigt socialt och trevligt folk 🙂 I alla fall om jag ska döma utifrån dagens utflykt. Flera jag stötte på började prata med mig utan att jag visat tecken på att vilja dela några ord med dem.

På spångar eller stigar kunde man vandra fram. Dels ville jag uppleva Tåkern som jag hört mycket talas om, men även logga några geocacher. När jag väl fått klart för mig hur ”rundan” jag tänkt gå sträckte sig, vände jag åter och körde iväg bilen till ett ställe så jag kom ungefär i mitten av runda. Det känns alltid trist att vandra åter samma väg. Tror ni det var klokt gjort? Jag trodde det ända tills jag insåg att jag inte skulle komma ned till fågelsjön där jag tänkt. Nåja, jag hade gått en sträcka så jag vände hemåt istället, men det kändes snopet. Med all säkerhet kommer jag att vända åter till Tåkern och gå hela sträckan, helst en dag då det inte är stekande hett. Nästa gång hoppas jag att jag tagit min Nikon med mig. Jag hade långbyxor på mig idag, trots att det var riktigt varmt – beroende på att jag vill skydda mig mot fästingar.

Dags att vaccinera mig mot TBE! Det är ingen 100-procentig garanti mot sjukdomen har jag läst, men till stor del i alla fall. På måndag får jag ringa… har länge tänkt, nu får det bli verkstad!

Etikettmoln