Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Idag börjar vår kära ”fruntimmersvecka”. Veckan är förtalad, det sägs att vi kvinnor inte kan hålla tätt – det ska tolkas som att fruntimmersveckan ger regn! Hur mycket sanning det ligger i det, ja, det vet jag inte, men enligt meterologerna är ett högtryck att förvänta för vår del under den närmaste veckan. 🙂

Nu var det inte fruntimmersveckan jag har tänkt skriva om utan mer om hur lika blir vi våra förfäder. Jag märker att i vissa moment så blir jag mer och mer lik min pappa. Jag tar ett par exempel: När jag suttit en stund och reser på mig så kan jag inte bums räta på ryggen riktigt utan tar mina första steg väldigt likt som min pappa gjorde. Litet krum. Bara efter några steg kan jag åter räta på ryggen. Ett annat exempel är hur jag sitter när jag kör bil. Jag kan inte närmare precisera ”hur jag sitter”, jag bara känner att jag gör som pappa gjorde.

Ålderskrämporna, var de sätter sig, går tydligen i arv åtminstone till en del. Vårt rörelsemönster kan man se det i yngre generationer? Eller, kanske ska man säga våra svaga punkter i kroppen kanske går i arv. Hur som helst, det är med en viss ömhet jag lägger märke till de här små likheterna. Sådant ser jag inte hos mina bröder, där ser jag mer likheter i utseende med tidigare generationer.

Käre läsare, är det här något du har reflekterat över för egen del? Berätta gärna om du har lust.

Tänk vad mycket det finns att reflekterat över här i livet när man ger sig tid 🙂

Kommentarer till: "Mamma är lik sin mamma!?" (10)

  1. Medieskugga sa:

    Jodå, jag har märkt, eller kanske mer att frugan märkt att jag blir mer och mer lik mina föräldrar, min far i vissa och min mor i vissa, precis som du att jag har lite svårt att räta på ryggen direkt när jag går upp från en fåtölj eller soffa precis som min far hade i min ålder + några fler kroppsliga och personliga. Vi säger väl alla ibland att vi aldrig vill bli som våra föräldrar i mångt och mycket, så smyger det i alla fall på oss varken vi vill eller inte, och varför skulle det inte vara så egentligen. Trevlig helg!

    • Förmodligen ”drabbar” det de flesta. 🙂 När jag skrev det kom jag inte på någon likhet mellan mamma o mig, mer än utseendet. Hon blev aldrig så gammal som jag är nu så några ålderskrämpor hann hon aldrig få. Men nu har jag kommit på ett par andra likheter mellam oss.

  2. Bror min tycker att jag beteendemässigt beter mig som vår älskade morfar…och jo…ligger nog lite i det.
    Bla när nåt kuckelimurigt uppstår då man måste tänka till kliar jag mig i huvudet och sätter händerna i sidan som nån professor Baltazar.
    Jo..så är det.

    Ha det bäst nu. 🙂

  3. Visst finns det likheter men det är svårt att själv se dem. Däremot har andra talat om för mig att jag ”stövlar iväg” med långa bestämda kliv precis som min pappa. Även min lillasyster har fått höra det. Min mammas gångstil går igen hos min äldsta dotter men några andra särskilda rörelsemönster som liknar hur jag, min man eller övrig släkt rör sig har jag inte lagt märke till. LIkheter vad gäller utseende finns det absolut men det är ju ganska självklart.
    Nu har jag också, precis som du, ett stelt rörelsemönster innan jag kommer igång men jag tror att min uppvärmda gångstil fortfarande är lik min pappas 🙂 Min man var väldigt lik sin far på många sätt men det är lättare att se de likheterna hos andra än hos sig själv.

    • Vissa saker är lättare att se hos andra än sig själv. Men i vissa situationer ”känner” jag att jag gör som min pappa gjorde 🙂

      Tack för att du berättade, alltid kul att lyssna till andras upplevelser.

  4. Det där med ryggen känner jag igen. Helt övertygad att vi är lika någon av våra föräldrar i våra rörelsemönster. Är väl mest lik mamma… min bror är lik sin far…och farfar. Ser på lille Konrad, två och ett halvt, att han lägger händerna på ryggen, precis som hans mormorsfar och farfarsfar, då han går mot något bestämt mål. Häftigt! Ha det gott! Anna-Lena

  5. Jag har också funderat i dessa banor och är nog kroppsligen lik min mamma vad gäller lite ryggkrämpor. Även utseendemässigt kan både jag och andra se att jag är lik min mamma på ett sätt nu som äldre än vad jag var i yngre åldrar. Och vad gäller egenskaper så har jag nog med mig en del från båda.
    Spännande tankar att fundera vidare på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: