Ännu en månad har passerat i raketfart, dessutom en månad med övervägande vackert väder – om jag minns rätt. Minnet är bra men kort, kanske den sorterar bort sådant som inte kändes så kul.
Hur som helst. Idag tänkte jag att jag ska ta vara på det soliga och vackra höstvädret. Tog med mig matsäck och begav mig till en av sta´ns friluftsområden. Siktade in mig på 6-km-spåret. Men inte blev det sex kilometer, när jag nyss satt mig för en matpaus ringde telefonen – sedan blev det en starkt förkortad bana. Det var en god vän som ringde och undrade om jag kunde komma till henne under eftermiddagen. Visst ville jag det. Rundan finns kvar, 6-km-spåret väntar på mig. Länge sedan jag var i detta friluftsområdet och just den här rundan har jag aldrig gått. Den verkar vara i fint skick.
Slutet av augusti blev bra, återstår att se vad september har i beredskap för mig. Hur har din augusti varit? Min augusti har varit mycket bra när jag ser tillbaka.
Idag har jag bytt lakan i min säng. Är det något att skriva om? Nej, det tycker jag inte, men gör det ändå… 🙂
Jag brukar låta sängkläderna hänga ute på balkongräcket ganska länge, tycker det känns fräscht. Hur länge beror på årstid och väder. Idag sken solen så mycket så jag drog ned persiennerna, åt frukost. Tog in täcket och bäddade klart, överkastet kom på. Satte mig och kollade datorn, kollade ut och då ösregnade det! Överkastet tog jag in endast 5-10 min tidigare.
SMHI hade rätt – de hade varnat för sådant här väder för dagen. Att solsken blandat med kraftiga skurar. Inte var det här så mycket att skriva om.
Ikväll ska jag hämta mitt barnbarn Alva. I morgon ska vi ha en heldag tillsammans, Ser fram emot det. Storebror är stor nu, går i första klass! Tiden går väldigt fort när man tittar på barnbarnens utveckling.
Trevlig helg önskar jag er alla! Snart är vi inne i september månad…
PS! Det här skrev jag ganska tidigt på förmiddagen, trodde jaghade sänt. Förmodligen var det en telefonsignal som gjorde att jag inte gjorde klart. Bättre sent än aldrig, blir slutklämmen. Nu är klockan drygt 21.30 när jag sänder iväg det 🙂
Nu har jag varit hemma några dagar och hunnit få litet distans till Berlin-upplevelserna. Berlin är en fantastisk stad för den historie-intresserade och fascinerande med tanke på hur mycket som förändrats sedan Berlin-murens fall 1989. Om jag reser tillbaka kommer jag inte bo vid Alexanderplatz som jag gjorde i år. För den som saknar inbyggd kompass i hjärnan eller med andra ord lokalsinne var det inget bra område. In i det sista hände det att jag hade svårt att hitta hem, om jag inte tog min GPS till hjälp och om jag inte kom från de båda ”vanligaste hållen”. Knepigt, men sådan är jag skapad, kompassen glömdes bort vid leveransen! 🙂
De mest intressanta platserna har jag redan skrivit om, förutom Stasi-museet. Om jag reser till Berlin fler gånger ska jag absolut gå dit en gång till. Det är säkert ett betydligt mer intressant museum än jag kunde tillgodogöra mig, texten på de flesta informationsskyltarna om allt vi kunde se var alltför liten för mig. Dessutom satt texten på fel höjd för oss som har progressiva glasögon. Jag hade inga läsglasögon med, äger ett par, men använder dem aldrig. Här hade de förmodligen varit till stor hjälp. Att ett museum har så svårläst text har jag aldrig upplevt tidigare. I och för sig ska jag skaffa nya glasögon i höst, dessutom har jag en ögonsjukdom, men ändå! Förutom stasi var jag på ett annat ställe, ett utomhusmuseum, som jag tappat namnet på. Det var också intressant, men i den gassande solen såg jag nog endast hälften, hade tänkt återvända dit. Tyvärr blev det inte så, det fanns så mycket annat som lockade.
Berlinarna, upplevde jag att de är så sura som det sägs? Njaae, både ock, faktiskt. Det fanns de som inte kändes trevliga, trots att de är i service-branschen. Men överlag var de som folk är mest, serviceinritkade och hjälpsamma.
Har man funnit en uppgift även för blindtarmen nu?
En gång i tiden lärde jag mig att blindtarmen är den enda del i kroppen som verkade vara onödig, alltså, den har ingen uppgift. På nyheterna idag hörde jag att det finns forskning som visar att de som opererat bort blindtarmen tidigt i livet, före 14 års ålder, har en högre risk för att drabbas av psykisk ohälsa. Det beräknas en ökad risk med cirka 20 procent. De diagnoser som nämns är depressioner, bipolär sjukdom och ångest senare i livet! Man tror att det har något samband med bakterierna i just blindtarmen. Allt bygger på en svensk studie.
Intressant, tycker jag! Kanske är inte blindtarmen helt utan uppgift i våra kroppar. Vad kan man ha för nytta av den här kunskapen, om den verkar hålla över tid? Kanske att man kan rensa ur det som inte hör hemma i blindtarmen på riktigt unga personer som får inflammerad blindtarm!? Eller med någon antibiotika som biter just på de här bakterierna?
Visst är det märkligt att jag vaknade och kände mig utsövd efter drygt fyra timmars sömn. Jag var hemma i lägenheten kl 04.00 idag. Steg upp och varit väldigt aktiv under förmiddagen. När jag kommer hem från semestrar med flyg som transportmedel så brukar jag vara skittrött dagen efter. Kan det vara så att jag vilade kroppen i form under den långa bussresan!? Litet märkligt känns det allt, men det kan givetvis komma ett bakslag.
När jag var ute på min förmiddagspromenad så såg jag något ligga ”kastat” på en parkering, kollade litet noggrannare, det var en mobiltelefon i ett fodral av god kvalitet. Tog den med mig. När jag kom hem började jag undersöka den närmare, fann ett par kort i den så jag kunde ”identifiera” vem som ägde den. Den personen kunde jag förstås inte ringa, telefonen var hos mig! Av namnet att döma ringde jag en person som jag misstänkte vara nära släkting, inget svar. Funderade ”ska jag verkligen behöva åka ned till polisstationen” och lämna in den när jag vet vem personen är till namn och adress. Ett annat sätt vore att köra hem till denne….
När jag satt här hemma och funderade som bäst…. så ringer den upphittade telefonen… Jag svarade med mitt namn och det blev litet hummande som svar… men hon presenterade sig. Efter de uppgifter jag sett på nätet förstod jag att det var hustrun! Så bra… Bara 15-20 minuter senare var de hos mig och hämtade telefonen och lämnade hittelön via presentkort! För min del hade det gått bra utan present, ett tack hade räckt. Men jag förstår dem också, både telefon och bankkortet var värt att få tillbaka… det andra var kanske inte lika viktigt. Så var ”dagens goda gärning gjord”. Nåja, jag gör inte goda gärningar varje dag! Jag känner mig dock väldigt nöjd och glad när jag kan vara behjälplig i ett sådant här fall. Det kan bli mycket bekymmer med telefon och bankkort som kommer i orätta händer.
PS! Kul att så många verkar ha tyckte om ”att vara med under min Berlin-resa”! Hänger ni med nästa gång också?
Nu är det slut i rutan från Berlin, åtminstone för den här gången. Igår öste regnet ned stundtals, idag har vi haft ett underbar soligt väder under eftermiddagen och kvällen. Det blev en hel del vandring idag också, utan något större resultat. Jag hade siktat in mig på en båttur, den verkar inte gå måndagar. Andra sidan Spree gick sightseeingbåtarna som vanligt, men jag var helt enkelt för lat att vandra de uppskattningsvis 2.000-3-000 stegen för att komma dit. 🙂 Satt och njöt i solen istället och tänkte igenom min vistelse här.
Sedan har jag ”sovit middag”, slocknade nog nästan direkt. Visste inte riktigt vilken dag det var när jag vaknade… 🙂 Haft en del kontakt med värden för lägenheten, tycker inte riktigt det stämmer med det som utlovas i annonsen mot verkligheten. Dessutom upptäcker jag att han ljuger, vi svenskar är nog litet speciella där med att klassa människor som ljuger som opålitliga. Men hur kan man lita på människor som ljuger?
Nu till packningen…. hör ni inget mer från mig försvann jag väl någonstans på vägen hem…. 🙂 I annat fall återkommer jag innan veckan är slut i alla fall. Ha det gott och tack för alla era kommentarer under min resa, ni har varit mitt sällskap!
Bilden ovan är från ”Checkpoint Charlie”. Jag hade blivit varnad för att ficktjuvar är i farten där när det är mycket folk på platsen. Mycket folk var där, så jag tog endast ett par foton. Nedersta fotot tog jag som fotolog till en s.k virituell geocache. Med bild ska vi bevisa att vi varit på platsen. Bilderna visar inte på samma sak, men det är från samma plats… 🙂 Jag hade gärna kollat in på museet och litet mer överhuvud taget här, men jag tyckte det var för mycket folk där för att jag skulle komma åt och se i lugn och ro. Om någon undrar vad Checkpoint Charlie var för något kan du kolla länken här, en viktig historisk plats under några år då Tyskland var detat.
En aning sammanbiten när jag tar selfies 🙂
Checkpoint Charlie var huvudmålet idag, men jag lämnade platsen snabbt. Jag tyckte det var rörigt och ville ha koll på mina prylar. Vandrade mot Judiska museet som inte ligger så långt från platsen, men när jag väl fått mat i magen så var museet stängt – om det varit öppet överhuvudtaget idag söndag vet jag inte. Jag bjöds in där, när jag frågade om museet var öppet så fick jag veta, nej, men jag var välkommen in på gudstjänst. Jag avstod… Satsade på nytt besök på Potsdamers Platz, jag var fascinerad av husen sist jag var där. Platsen var en grushög efter kriget, och inget gjordes egentligen åt platsen förrän Berlinmuren fallit. Då började platsen rustas upp… och nog har det blivit elegant, eller i vart fall speciellt. Men jag tycker faktiskt att de här annorlunda husen är vackra.
Så här blir det litet lösryckt, en bild här och en där, men helheten tycker jag om. Tänkte vandra Unden den Linden hem, verkligen uppleva gatan på riktigt! Men när jag hade tagit en kopp kaffe och en glass, då drog molnen in ordentligt och jag hade inte hunnit gå långt förrän regnet verkligen stod som spön i backen. Det regnade i stort sett hela förmiddagen, mulet sedan, men uppehåll i flera timmar. Väldigt behagligt väder. Blöt blev jag innan jag var hemma igen…. men regnet behövs säkerligen…
Sist, men inte minst undrade jag vad det är för spiror som sticker upp där, men jag får behålla nyfikenheten, det var inte på det hållet jag skulle gå 🙂 Jag får nog dö nyfiken i det här fallet om jag inte återvänder till Berlin, som inte känns otänkbart.
Jag har inte känt mig utvilad i kroppen idag, Trött i rygg, ja, i hela kroppen. Det har blivit för många steg, dessutom med en del packning på ryggen. Igår blev det längre än jag tänkt mig. Jag gjorde besök på Stasi-museet, vandrade dit och vandrade runt där ganska mycket. Sedan gick jag till en spårvagnshållplats. Upptäckte ganska snart att jag behövde gå en kurs i hur man vet vilket tåg man ska ta. Jag var ensam på perrongen, såg ingen tidtabell, ej heller någon karta över sträckningen de olika tågen tog. Visste inte ens vilket håll jag skulle åka på. Trött var jag redan och blev än tröttare. Traskade iväg en bit och fann en tunnelbanestation. Tunnelbanan är inga konstigheter, tydliga linjer, bara att kolla och åka. När jag sedan kom hem upptäckte jag att jag hade passerat 20.000-stegsgränsen litet och dagen innan var jag upp i nästan 19.000. Sådant traskande blev för mycket för min kropp.
Nåja, efter en lugn förmiddag, med kolla av datorn, läsning ur min medhavda bok, handlade inför söndagen… vill inte bli utan bröd i morgon bitti som jag blev i Spanien. Jag lär mig av misstagen!
Framåt eftermiddagen promenerade jag iväg på jakt efter några lätta geocacher. Fann dem alla, vandrade sakta, med en väldigt lätt packning, bjöd dessutom kroppen på en vegetarisk måltid, den ni ser ovan. Det godaste jag ätit sedan jag kom till Berlin faktiskt – och billigast! Nu verkar kroppen vara nöjd med mig igen… Jag köpte en flaska rött vin på väg hem och smuttar litet på det. Inte det bästa jag druckit, men gott nog.
Fem små frågor att fundera över även den här veckan från Elisa. Litet lagom att klura över en fredagskväll när kropp och själ kanske är en aning trötta. 🙂
Vilket snacks har du svårt att äta i lagom mängd?
Vilken verbal (o)vana vill du bli av med?
Vad finns längre inte i ditt liv efter lite ansträngning?
Vilket ställe går du till för att du alltid har gjort det?
Vad är något du hoppas fortsätter för alltid?
1. Godis, chips, nötter, ja det som står framför mig i snacksväg tar gärna slut när jag är i farten.
2. Inget jag är medveten om. Borde kanske fråga vänner.
3. Cigarretter, men det är massor med år sedan, 1992 eller 1993 jag tog min sista cigg. Ja, inte bara den senaste utan verkligen den sista.
4. Mitt första svar blir till toaletten! Men det gör ju alla… OK, jag återvänder gång på gång till den plats jag bodde mina första 11 år, trots att jag inte har någon anknytning dit idag för övrigt. En resa på cirka 30 mil så det händer inte ofta, men resorna och längtan återkommer med ojämna mellanrum.
5. Att jag livet ut får behålla både hörsel och syn så jag kan lyssna på musik, radions P1 och vad andra människor säger. Synen så jag kan se och njuta av allt vackert som finns och att kunna läsa böcker och tidningar, sist men inte minst viktigt!
Idag var målet Berlinmuren där konstnärer har skapat alster med tanke på dess historia.
Jag visar några av de jag tycker mest om eller som ”säger mig mest”. De två mest berömda (kyssen och bilen) visade jag när jag gjorde rundturen för ett par, tre år sedan.
Bilden ovan tror jag kan tolkas olika av olika människor. När jag gick sakta utmed den så såg jag ibland ingenting och hux flux så frammanades tydliga bilder. Fascinerande.
Litet konstiga vinklar ibland på fotona, men det fanns massor med folk. En del hänsynsfulla mot de som fotograferade, andra bara gick eller ställde sig precis framför målningarna. Som sagt, det är kul att studera hur folk beter sig. 🙂
Målningen ovan gillar jag. Enkel, med ett enkelt budskap.
Muren beskrivs som 1,3 km lång, kändes betydigt längre. Nu har de även börjat måla baksidan av vissa partier 🙂
Jag gillar alla ovanstående konstverk och än fler…. men de finns kvar på plats för er om ni vill se dem IRL. 🙂
Miatankar 