Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Kul iakttagelse

Jag vet ju inte om ni får någorlunda liknande bilder i era huvuden som jag tänker mig, men jag gör ett försök.

Igår var jag ute på långvandring. Stannade på ett ställe för att äta lunch, en servitris kom nästan omgående till mitt bord, hon fick genast mina tankar till filmer från krigstidens Tyskland. En ganska liten, något mullig kvinna, bestämda steg stegade fram, ja verkligen en bestämd och snabb framtoning. Till råga på allt; i jägarbyxor… Jag hade svårt att förstå vad hon sa, vet inte ens om hon försökte tala engelska eller ej. Matsedeln endast på tyska som jag inte kan över huvud taget. Fick i alla fram att jag ville ha vegetabilier och kyckling. Hon la då till spagetti. OK, tänkte jag det är OK. Så var beställningen klar. Då jag är dålig på språk så är det spännande att se vad som serveras ibland… 🙂

Hennes kollega var en lång, smärt kvinna i tajta kläder som förde sig graciöst mellan borden. Jag blev fascinerad över dessa båda kvinnor, kolleger, så olika i typer, har de något gemensamt som arbetskamrater mer än själva arbetet. Hur funkade de tillsammans? Samarbete är inte alltid lätt. De hade ett högt tempo i sitt arbete, många gäster på restaurangen… Tänk vilka tankar som kan fascinera mig! Efter en ganska god stund kom jag underfund med att det fanns även en tredje kollega som hade fullt upp, men hon var mer ”vanlig”, gjorde sitt jobb, men inte utmärkte sig på något sätt i mina ögon.

Jag vet inte om detta egentligen är något som kan roa er… men hade ni varit på plats tror jag att fler än jag hade fascinerats av dessa båda kvinnor! Allra helst min servitris… hon var härlig på sitt sätt, men som jag skrev tidigare hon fick mina tankar tillbaka till tidigt 40-tal! 🙂 Jag hade en mycket trevlig lunchstund.

Vad jag fick på min tallrik? Ett baconinlindat kycklinglår som smakade bra och tallriken full med spaghetti… och salladsblad! Tja, jag hade tänkt mig litet andra vegetabilier… men lunchen var helt OK och jag kunde vandra vidare glad i hågen! En upplevelse rikare!

Kommentarer till: "Kul iakttagelse" (12)

  1. Det är alltid intressant att studera människor. Man har bra med tid för sånt när man reser ensam.
    Vad gäller språket så beror det på vilka tyskar man pratar med. De I min ålder och äldre som växte upp på andra sidan muren lärde sig sällan engelska utan de hade ryska som andra språk i skolan. Yngre människor talar bra engelska men jag har aldrig pratat så mycket tyska som i Berlin och jag kan inte tyska alls 😂

    • Så sant, man har inte så mycket annat att lägga energi på heller i väntan på mat.

      Det kan mycket väl stämma att det var tysk-ryska hon talade. Andra tyskar jag talat med har jag inte haft problem med att förstå.

  2. Jag har aldrig riktigt haft den där förmågan att kunna fantisera om människor jag ser. Jag ser dem och sedan glömmer jag dem. Möjligtvis skulle jag kunna fascineras av det du beskriver, servitrisernas olikheter, men min fantasi brukar hålla sig lugn, tyvärr. Jag är intresserad av människor och vill gärna veta mer om dem jag möter men har svårt att fantisera om de jag bara ser korta stunder. Lite avundsjuk blir jag för det vore kul att få den extra kryddan i iakttagelserna.

  3. Att studera människor är ju hur intressant som helst. Väldigt ofta ser man stora likheter mellan barn och föräldrar, både till utseende och kroppsform, men också till rörelsesätt. Att studera vuxna okända kan ge mig en hel berättelse…. tänk om man vågade fråga om berättelsen är rätt? Den sanna berättelsen är kanske/troligen något helt annat.

    • Absolut, ser man likheter mellan föräldrar och barn. Rörelsemönstret är nog det som fascinerar mig mest 🙂

      Alla skulle säkert inte bli roade om du frågade – men en del tror jag skulle tycka det vore kul!

  4. Det är alltid intressant att studera människor. På något vis drar vissa människor blickarna till sig och man fastnar just för att studera dem. När det gäller språket är det nog en generationsfråga men engelskan kommer starkt.

    • Dom här båda var verkligen personligheter, vitt skilda från varandra 🙂

      Nja, jag tror mer på Marias tanke. Det var inte ens försök till engelska, lät inte som tyska heller.

  5. Det är ju dessa iakttagelser /möten och upplevelser man tar med sig. Tack för din fina skildring. Och mätt blev du ju också.
    Ha det fortsatt bra,

  6. Karin Eklund sa:

    Att iaktta andra människor med öppet och vänligt sinne är alltid berikande.
    Det är nästan som att göra en resa på sätt och vis. Tack för att du delar med dig och på ett så beskrivande sätt.

    • Visst är det spännande, var litet rädd för att dela med mig just p.g.a att jag var rädd för att det skulle missuppfattas. Tack för att du tolkar mig rätt… 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: