Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för november, 2019

Sol ute,

sol inne, sol i hjärta och sol i sinne! Är det inte så ramsan går?

Äntligen har solen kommit ihåg oss i Småland. Det var lätt att tro att den glömt bort oss.

Litet mer snö än på bilden finns det i mina kvarter – där inte solen kommer åt. Helt acceptabel nivå, tycker jag 🙂

Olga Tokarczuk

Styr din plog över de dödas ben är titeln på en av förra årets nobelpristagares (i litteratur) böcker. Själva titeln drog min uppmärksamhet till sig, jag undrade vad som kunde dölja sig bakom en sådan titel. Ställde mig i kö för den. Ett val jag inte ångrar!

En helt fantastisk historia! Trots det så är inte romanen spännande eller intressant i sig, det är själva språket och berättarstilen som jag fastnade för. Att kunna skriva en bok på drygt 280 sidor så fascinerande då måste man ha en säregen berättarförmåga, tänker jag. Jag har faktiskt redan ställt mig i kö för ytterligar en bok av henne. Alla hennes böcker är utlånade på mitt bibliotek så det är köande som gäller. Den som väntar på något gott…. ja, ni vet! 🙂

Då jag har svårt att berätta något om innehållet på ett intressant sätt så väljer jag att att citera baksidestexten:

I ett avsides hörn av den polska landsbygden, nära den tjeckiska gränsen, lever Janina Duszejko, en gång broingenjör och lärarinna. Nu ägnar hon sin tid åt att se om grannarnas vintertomma hus, att tillsammans med rådjur och vildsvin ströva genom markerna, att översätta Blake – och att ställa horoskop. Så påträffas en av de bofasta grannarna död, och plötsligt är det excentrikern Janina som befinner sig i händelsernas centrum. Det som för myndigherna ter sig oförklarligt bildar under hennes tränade blick ett tydligt mönster. Det enda hon behöver göra är att lära sin omgivning att läsa spåren rätt.

Tur det finns bra böcker, det gör att det varit lättare att stå ut med novembermörkret 🙂 Nu är det dags att göra ett nytt besök på biblioteket, problemet är att jag har inte några bra tips på böcker jag vill läsa! Har jag tur finner jag fler intressanta böcker, trots brist på tips.

Tunn luft

Jag såg ett lästips här i bloggvärlden som jag fastnade för. Vid bibliotekbesöket lånade jag hem den och nu efter endast tre dagar/nätter är den utläst. Det är Jon Krakauers bok ”Tunn luft” som fascinerade mig så den låg inte orörd långa stunder.

Den amerikanske journalisten och bergsklättraren fick en förfrågan av tidskriften Outside om han kunde tänka sig att skriva ett reportage om att bestiga Mount Everest som har världens högsta (kända) bergstopp. Efter att ha tränat sig i form och samrått med sin familj så anmälde han sig till en guidad grupp som skulle ge sig upp till Mount Everest topp med start i april (tror jag det var, ev, mars) 1996.

I den 335 sidor tjocka boken får vi läsa om hela ”resan” från förfrågan från tidskriften tills Krakauers var hemma i USA igen efter att deltagit i en guidad expedition till toppen av berget och hans privata reflektioner vad som hade hänt, skuldkänslor o.dyl.

Vi får ta del av bergsklättringens vedermödor avsats för avsats, hur den tunna luften påverkar kroppen, kämpaglöden hos vandrarna, möte med andra expeditioner. Hur andra expeditioner korsade deras väg och påverkade dem osv. Författaren var en av de som nådde toppen och hann komma ned en bit innan en oväntad snöstorm drog in över berget. När det hände var gruppen splittrad. Ovädret orsakade totalt tolv människors död och läsaren får ta del av författarens utsatthet, oro för övriga i gruppen, ovissheten och hur tragiken gick upp för honom. Den expedition han ingick i bestod av 12 eller om det var 13 deltagare och endast sex av dem kunde återvända hem levande.

En ruggig historia och väldigt intressant läsning.

Jag rekommenderar boken!

Litet låg

Den här tiden på året är jag ”litet låg” i sinnet. Jag tror det märks även i mina blogginlägg.

Idag har det varit en sådan dag jag hade kunnat kurat inomhus hela dagen utan problem. OM det inte varit för att jag lovat mig själv att ta mig ut en runda varje dag, så har jag även mitt mål på 70.000 steg/vecka jag försöker nå. Det kommer jag att göra den här veckan också… Det kan förmodligen kännas litet löjligt att ha ett sådant mål, men för mig känns det bra. Det gör att jag vet att jag rör mig ordentligt regelbundet, vet att kroppen mår väl av det. Jag har koll på mig själv.

Nu har jag även sett veckans avsnitt av ”Allt för Sverige”. Då kan jag endast bli glad när jag ser hur sommar-Sverige ser ut. Grönska, sol, ljus, ja allt vad man kan önska sig.

Min sinnesstämning under november är nog det man kan kalla för den svenska melankolin.

November

Gammal bild

Idag har det varit mörkt hela dagen i stort sett. Dagtid, var det i alla fall grått, mörkt och regnigt. Riktigt trist. Var ute på en promenad då, regn, tror det regnat hela dagen. Gick ut en kortare promenad ikväll, regn!

Tur det finns kaffe och böcker! Sysslolös blir jag inte, tagit en tupplur också. När jag vaknade var det så mörkt så jag fick fundera några sekunder över om det var natt eller dag. 🙂

Farlig utveckling

Jag är erbarmerligt trött på alla hot och allt hat som sprids litet varstans idag. Jag tänker just nu på Kinas hot mot Sverige. USA och Nordkorea hotar varandra ibland, kan inte det räcka? Hur tror Kina att de ska kunna bestämma över Sveriges ministrar, vad de ska göra och inte göra? Urbota dumt tycker jag.

Ingen har väl heller kunnat undgå hot och hat på sociala medier, förekommer mycket IRL också, varför misshandlas och skjuts det annars? Så många misstroendeförklaringar som gjorts senaste året har väl aldrig gjorts i vårt land. Väldigt hårt debattklimat i riksdagen från alla partiledare. Vad leder allt detta till? Man kan göra mycket om man söker efter gemensamma punkter, för den delen behöver inte, ska inte, alla tycka lika. Olikheter leder till utveckling, om olikheterna nyttjas rätt.

Självklart påverkar allt det negativa oss alla, mer eller mindre, på olika sätt. Jag blir mest ledsen och bekymrad. Oavsett om det är mellan länder, riksdagsledamöter eller gängkriminella, eller för all del mellan envar bland oss. Är det inte dags att sansa oss? Man kommer absolut betydligt längre om man försöker finna en sansad dialog och förhoppningsvis kan samarbeta om saker och ting. Kan man inte samarbeta så kan man åtminstone låta bli att bråka, ta ihjäl varandra bildligt eller på riktigt, hela tiden.

Vad har Kina att yvas över? Det finns mycket man kan klandra i deras land också, om man så vill!

Har mänskligheten blivit helt galen? 🙂

Bilden

Nu kastar jag ut frågan till alla, tror det finns en hel del fotokunnande bland er som läser.

Ovanstående bild tog jag i natt, närmare kl 23.00 när jag vandrade hem från centrum då jag varit ute på nöje. Jag hade sett ”Spelman på taket”, musikal som drar fulla hus här i sta´n just nu. En vanlig torsdagskväll fanns det endast några få, eller kanske inga platser kvar uppe på läktaren. Jag hade svårt att bedöma om alla platser var upptagna.

Hur som helst, när jag vandrade hem igenom en park tog jag bilden ovan. Jag blir imponerad över min mobilkamera, tycker den tar väldigt bra bilder i den mörka novembernatten. Nu till min undran… Det var väldigt svart ute, endast gatljus som lyste upp. Det var just gatljus i kombinationen med vattnet jag försökte fånga. Det lyckades jag med, men blev väldigt förvånad över att himlen är ljus långt där borta, ja, det ser ut som dagsljus. Hur kan det bli så?

PS. Bilden är helt oredigerad.

Etikettmoln