Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Kyrkogårdsbild

En bild från dagens promenad som gick via en kyrkogård. Mörkt var det inte, men många ljus var redan tände, såg att det även bjöds på kaffe i kapellet. Det avstod jag dock ifrån, gick hem och fixade eget fika!

Kanske går jag ut en runda senare ikväll för att se kyrkogården och alla dess ljus. Allhelgonadagens kväll brukar det vara ”rena folksamlingen” där. Visst är det litet knepigt? I vart fall tycker jag så. 🙂

Kommentarer till: "Kyrkogårdsbild" (20)

  1. Jag tycker inte alls det är knepigt. Jag tycker att det är väldigt fint att en enda gång på året samlas för att minnas sina döda. Även om man ju så klart minns dem övrig tid på året också. Det som jag däremot tycker kan vara knepigt, är om det blir för mycket känsla av ”jippo” på kyrkogården. Det bör finnas lugn och frid bland de besökande…

  2. Jag brukar inte bry mig om att gå till kyrkogården och en minneslund men nu, när jag har flyttat hit där han är, ville jag veta om det skulle ge mig något. Det gjorde det inte. Visst var det vackert med alla ljus men jag blir störd av att det är så mycket folk och det här datumet betyder egentligen ingenting för mig. Det finns viktigare datum som betydde något för just oss. Men jag vet att det betyder mycket för andra och det respekterar jag.

  3. Jag tycker att det är fint att besöka Solna kyrkogård där mina föräldrar har sin grav. Och jag gör det en gång i månaden ungefär. Men av någon anledning vill jag, om jag är hemma, alltid ta mig till kyrkogården denna helg. Men jag har svårt för att förstå att de som inte kommer annars ska komma just denna kväll/dag,
    Och inget är ju som du säger rätt eller fel. Våra tankar är bara olika.

    • Kyrkogårdar är nästan alltid vackra och rogivande. Jag vandrar nog igenom den närmaste kyrkogården varje vecka, jag bor väldigt nära och jag tycker också om att besöka mina föräldrars gravar, men känner inget ”måste” över att göra det. Våra tankar fins med oss var vi går, sä tänker jag.

  4. Jag tänder ett ljus i minneslunden dagen innan … för mycket folk där just denna dag och de stör mina tankar. Tankarna på nära och kära finns där mycket oftare än just denna helg, men visst är det vackert med alla ljus …

    • Precis så som du skriver tror jag det är för väldigt många. Hade jag haft mina närmaste nära kanske jag tänt ett ljus den här helgen.

  5. För mig är inte den här dagen så speciell. Jag tänker på mina föräldrar när som helst. Ibland känns det som att en del sätter ljus bara för att alla andra gör det och att det ser dumt ut om en grav är utan ljus. Man kan ju tända ett ljus hemma och minnas, Man gör det väl inte för att visa andra?

    • Jag känner igen mig i dina tankar. I dagens samhälle handlar mycket om ”att glänsa inför andra”, ibland har jag också tänkt att det smugit sig in på våra kyrkogårdar också. Precis som du skriver, vi tänker på våra närmaste som gått bort.

  6. Förr – då när jag hade ansvar för en gravplats, så brukade jag åka dit någon dag tidigare än just på själva Alla helgons dag. Det var lite lugnare då.
    För övrigt så vandrar jag gärna runt på kyrkogårdar. Många som följer naturens landskap är så vackra och jag tycker också om vemodskänslan som jag får där.

    • Jag vandrar gärna på kyrkogårdar också, en liten bit av historia i närtid. Allra helst på kyrkogården där mina föräldrar ligger, där finns också en del andra släktingar till mig. Dessutom finner jag gravplatser för skolkamraters föräldrar… Sådant väcker barndomsminnen hos mig 🙂

  7. Jag besöker kyrkogården regelbundet men denna gång blev det redan i torsdags. För min del spelade det ingen roll utan var och en gör som den vill. Däremot tror jag inte att någon tänder ett ljus för att glänsa inför andra utan mer att dagen har blivit en knuff för alla personer som inte annars tar sig till kyrkogården.

  8. Går också helst på den kyrkogård där mina förfäder och barndomsbekanta ligger. Det blev ingen kyrkogårdsvandring alls denna helg, har inte varit i Rångedala sedan i somras … >Men det är fint med alla ljusen,fint med en minneshelg…. till skillnad mot den (enligt min mening) nymodiga, förfärliga halloweentraditionen.

  9. Karin Eklund sa:

    Jag är ingen gravgårdsbesökare i stor mening. Jag sköter mina ”gravar” så de inte ser för hemska ut, pyntar dem inför vintern med granris och liknande men inte desto mera. Jag bär dem med mig hela tiden, de som en gång var. De finns fortfarande kvar inom mig. Men jag vet att det är väldigt viktigt för många att tända ljus just den här helgen och de har min fulla respekt. Var och en på sitt sätt, men jag tycker inte om att det ska bli ett måste, vilket jag har upplevt att det har blivit hos en del av mina vänner. De vill egentligen inte men grupptrycket är hårt. Sånt förstår jag inte. Allt ska komma från hjärtat och vad som kommer därifrån vet man bara själv.

    • Jag är litet som du, jag har dem med mig på ett helt annat sätt. Ju äldre jag blir, desto oftare tänker jag tillbaka på dem. Det är så vi människor är funtade har jag förstått. Hur mycket är det inte som jag skulle velat fråga dem om hur deras barndom var, hur de hade det under krigsåren, hur de träffades osv. Men det jag inte gjorde för dem när de fanns i livet, ja, det är inget jag kan ändra på nu. Jag är dessutom inte mycket för traditioner, tända ljus tycker jag om, det är vackert – det är en helt annan sak.

  10. Knepigt är det men ändå väldigt normalt..att gå till kyrkogården denna helg. Jag brukar ju oftast vara ensam på kyrkogården det är direkt inga folksamlingar till vardags där.
    Jag tycker det är rofyllt att vara på kyrkogården bland alla gravar.

  11. Jag tycker om att besöka kyrkogårdar och gör gärna det när jag är ute och reser. Det blir både kyrkor och kyrkogårdarna. Det är vackert, rofyllt och stämningsfullt. Några få gånger har vi besökt någon kyrkogård kvällstid, men är det tända lyktor och ljus, så är det mycket vackert.
    den allra vackraste kyrkogård som jag har besökt är en i Köpenhamn. Minns tyvärr inte namnet just nu. Men den kyrkogården var som en grönskande oas!
    Kram Gunilla

    • Skogskyrkogården i Stockholm skulle jag gärna vandra runt på. Absolut är det vackert med tända ljus i mörkret. Vandra runt på kyrkogårdar när jag är ute och reser, nej det är inget jag gör.

  12. Jag och lillebror hade bestämt att gå dit lite sent… just för mörkrets intåg att få se de ljus lysa upp. Men så missade vi den grillade korven. Men ett par kakor slant ned, en som skötte kyrkogården skämdes lite då han bjöd in oss på korv i slutet av kyrkogården vid minneslunden där vi också hade ett ljus att tända… men vi kunde värma händerna i alla fall över glöden. 1:a advent tar jag med stativ och kamera hoppas det ligger lite snö då… det brukar vara lika stämningsfullt då också. Det är något visst med ljus och kyrkor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: