I drömmens värld

Under många år kom jag aldrig ihåg om jag drömt något, eller vad jag drömt i så fall. Nu har jag börjat komma ihåg drömmar, kanske beroende på att jag är utsövd på ett helt annat sätt. Jag misstänker det kan påverka.

I drömmar kan det mesta hända. Jag befann mig i något främmande land, hade kommit i samspråk med någon/några. Av någon knepig anledning jag inte minns lovade jag att städa deras hem. De behövde väl den hjälpen och jag var så snäll så jag ställde upp. Kom till deras hem, enskilt beläget, många, många trasmattor gick härs och tvärs över golven i det gamla nedslitna huset. Att städa där skulle bli ett stort jobb förstod jag – men det blev mer besvärligt än jag trodde! Det fanns ingenting att dammtorka med, ja, det fanns ingenting, ingen dammsugare, ingen sopborste, ingenting. De menade att det skulle jag haft med mig! Jag som turist! Till råga på allt kunde jag inte deras språk, tog lång, lång tid innan de förstod att jag frågade efter en dammsugare. Konstigt att vi hade språkproblem då, för jag förstod mycket väl när de önskade hjälp med städningen. I drömmens värld kan tydligen allting hända 🙂

Ja, jag vaknade nog av ren frustration 🙂 Vet inte om jag lyckades göra dem nöjda – förmodligen inte! Vet inte heller vad en drömtydare skulle få ut av den drömmen.

Guldbaggegalan

Guldbaggegalan är inget för TV längre!? Ja, jag tycker inte det i alla fall. Inbördes beundran och framförallt tråkigt!

Finns det någon/några som gillar programmet?

Jag instämmer fullständigt i Aftonbladets Karolina Fjellborgs recension. Efter halvlek stängdes TV av hos mig.

***

Från det ena till det andra så hoppas jag innerligt att det blir slut på sprängningarna i Stockholm, ja, i hela vårt land, förstås. Helst i hela världen. Det är bedrövligt att det finns människor som inte har respekt varken för mänskliga liv som för materiella ting.

Det finns mycket att reta sig på eller oroa sig för. Det är en orolig värld vi lever i. Bränder, tsunamis m. fl naturkatastrofer och ovanpå det så krigar människor, bråkar och skadar varandra. Inte nog med att skada varandra, de har som syfte att skada eller döda varandra!

Ur led är tiden! Visst är det lätt att tänka och tycka så? Frågan är om inte människor under alla tider tänkt och tyckt så?

Nu skall jag ta tag i den här dagen och göra det bästa av den 🙂

Apropå konst

Det här med konst, vad som är vackert och vad som provocerar, det är en ganska intressant tanke att fundera på. Vem ska bestämma vad som är sevärt och vad som bör tas bort?

Tavlan ovan har jag i mitt hem, en tavla som jag fastnade för direkt när jag såg den, köpte den endast någon timme senare. Sitter på hedersplats här hemma hos mig.

Det är denna tavla som provocerar några få.

Som framgått i något inlägg tidigare så gillar jag inte när folk som är på tillfälligt besök, alltså inte mina vänner, kommenterar nedsättande om något hemma hos mig. Jag tycker helt enkelt de borde knipa igen om sina negativa tankar 🙂 Men nu ber jag alltså om era åsikter – då vill jag ha ärliga svar!

Är tavlan provocerande? Jag kan nämna att flaskan i nedre högra hörnet är riktig, sönderslagen, likaså sladden till mikrofonen är en riktig sladd.

Fiskset

Jag misstänker jag har en del besökare som är allmänt matkunniga. De här båda knivarna fick jag efter att ha nappat på ett erbjudande, fiskset är det, påstås det.

Det jag inte riktigt förstår är vad den understa kniven ska användas till? Är det tänkt jag ska ha den med mig i ryggsäcken när jag ger mig ut på fisketur för att nacka fisken? Eller är den bra när man ska fjälla fisken?

Någon som vet?

PS! Jag har redan sagt upp erbjudandet, två nummer av Bonniers hisstoria-magasin. De är duktiga på att övertala, jag hoppas jag har förstånd att lägga på luren i fortsättningen när folk inte förstår vad jag menar när jag säger att ”jag är inte intresserad”! Man lär så länge man lever. 🙂

Menskonst

Vad menas med menskonst? Är det all konst som kan provocera någon? I så fall är det jättemycket konst som kan räknas dit, t.o.m i mitt hem finns det en sådan tavla som jag insett provocerar en del ytligt bekanta. Eller handlar det endast om sådan konst där bröst, blod, bajs och kiss förekommer? Om det handlar om bröst så är det många av våra uppskattade och erkända konstverk som faller i den gropen. Vem avgör vad som är menskonst? För mig är det i betraktarens öga ett konstverk tolkas. En del äldre konstverk visar mord, död, strid, ska de också bort?

Konst som provocerar många, roar kanske andra. Vem bestämmer vad som ska kallas menskonst och vad som vissa politiker strävar efter ska bort från offentliga platser?

Sverigedemokraterna är ett parti jag inte gillar. Som bekant fick de den styrande makten i bl.a Sölvesborgs kommun vid senaste valet, därför tycker jag det är intressant att följa vad som händer där. En del kan man läsa utan att prenumererar på tidningar i området. Bl.a har jag förstått att tjänstemännen i kommunen granskas och köps ut vid behov. Då handlar det inte om att tjänstemännen har misskött sitt arbete, utan mer att politikerna vill lägga sig i deras arbete på ett sätt som inte bedöms som acceptabelt av tjänstemännen. Sölvesborg har figurerat i media flera gånger sedan senaste valet, bl.a när det handlar om utmanande konst, sådan ska numer inte finansieras av Sölvesborgs kommun! Sådant som provocerar gör människor engagerade. Engagerade medborgare borde uppskattas, enligt mig.

Var går gränsen mellan politikernas makt och tjänstemännens bedömningar och ansvar? Politikerna sätter ramarna, tjänstemännen gör arbetet. Hur långt sträcker sig ramarna? Samhället skulle förändras väldigt om sd kom till makten och började bestämma litet här och där. Betydligt mer än många tror idag, misstänker jag.

Från det ena till det andra, idag äter jag säsongens första semla 🙂

Sista brevet från din älskade

Det kommer med all sannolikhet att vara ganska tyst ett tag från den här bloggen. Kanske dyker det upp något enstaka inlägg, precis som jag kollar mina bloggvänners inlägg någon gång ibland. Har dock bestämt att jag ska skriva något om alla böcker jag läser klart det här året men lägger det som privata inlägg. Jag har inte tänkt att Miatankar ska bli en bokblogg, i vart fall inte just nu. Författaren Jojo Moyes är dock värd att nämna ifall någon bokslukare ännu inte stiftat bekanskap med hennes böcker. Hon är väl värd att kolla in – i vart fall om du gillar sådana böcker jag gillar. 🙂

Ännu en bok har jag plöjt igenom på kort tid. Det är Jojo Moyes bok ”Sista brevet från din älskade”, en helt fantastisk kärlekshistoria. Finns sådan kärlek på riktigt, måntro!?

”London 1960. När Jennifer Sterling vaknar upp på sjukhus minns hon ingenting – inte den tragiska bilolyckan som gjort att hon hamnat där, inte sin man, inte ens vem hon är. Hon känner sig som en främling i sitt eget liv. Tills hon råkar hitta ett passionerat brev, undertecknat B, som ber henne att lämna sin man.

Många år senare, 2003, hittar journalisten Ellie samma gåtfulla brev i arkivet på tidningen där hon arbetar. Hon blir besatt av historien bakom, mycket på grund av parallellerna med hennes eget liv, där hon brottas med rollen som älskarinna åt en framgångsrik – och mycket gift – författare. Men om B och hans älskade fick ett lyckligt slut, kanske det finns hopp också för Ellie?”

För flera år sedan läste jag ”Livet efter dig” av samma författare och tyckte den var fantastisk, rakt igenom hela berättelsen. Den här fångade mig inte på samma sätt från första sidan. Jag funderade till och från om jag skulle fortsätta läsa den eller inte inte läsa klart den. Men sedan hände något, jag fångades av berättelsen och läste sida efter sida som jag gör när det är en berättelse som fångar mitt intresse riktigt mycket.

Som sagt; finns sådan passionerad kärlek på riktigt så har jag missat något här i livet. 🙂

Har stiftat bekantskap med flera ”nya” författare för mig senaste tiden. Böcker jag verkligen gillat, lycka! Ännu mer lycka med tanke på att dessa författare skrivit fler böcker…

Betyg 9 /10

Bok 5 / 2020