Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för februari, 2020

Litet gott att äta

Snöslask och grått i luften

Visst kan man tycka det är onödigt med snö nu när vi inte har haft det tidigare inne i sta´n under hela vintern. Snöslask, ingen torr fin snö ens. Inte många som kan bli glada av sådant väder.

Men… det går ju göra något bra av dagen i alla fall. Jag var bjuden på lunch av en vän och det blev en trevlig stund. Kompisen ville inte vara med på bild på bloggen så det blir ingen bild av hen. 🙂

Jag åt fisk, jättegott, dagen till ära fick vi också varsin semla eller fettisbulle. Det hade jag inte tänkt på ens att det var fettisdagen idag. Liten men naggande god var den.

Promenerade både ned till centrum som hem igen. Livet har återgått mer till vanliga förhållanden, även bloggen som ni märker.

Fidel Castro

Fildel Castro. En biografi av Anne M. Sörensen är en bok som kändes som självklar inför resan till Kuba. Kuba är starkt förknippad med den mannen, som bekant. Jag tycker boken är väldigt intressant, om än litet långdragen under cirka 40-50 sidor.. Nu skulle jag gärna vilja läsa något om utvecklingen av landet åren efter bröderna Castros styre. Vad jag vet redan nu är att det hänt en del, men fortsatt hårt styre. Men först ska jag plöja igenom litet annan litteratur. 🙂

Baksidestext:

Då Fidel Castro i februari 2008 officiellt överlämnade makten till brodern Raul, var det efter nästan femtio år som ledare för Kuba. Trots att han var ledare för en liten stat och att hans politiska makt utanför hemlandet var begränsad, har han utövat ett inflytane som få under 1900-talets andra hälft – vare sig det varit som förebild eller hotbild.

Journalisten Anne M. Sörensen berättar historien om ett av samtidens mest fascinerande levnadsöden. Hon har intervjuat människor i Fidel Castros omgivning, såväl fiender som vänner. Bland de hon har träffat finns flera som står diktatorn nära, däribland hans bror Martin. Hon målar ett porträtt av en man som var oförmögen att släppa ifrån sig makten, en man som inte insåg att hans tid var förbi, trots att Kubas folk törstade efter förändring.

Fidel Castro är en initierat skriven biografi om en man som gäckat lönnmördare och politiska omvälvningar under ett halvt sekel.

338 sidor.

Betyg 8 / 10

Bok 7 / 2020

PS. I och med detta inlägg avslutar jag ”Kuba” här i bloggen. I och för sig har jag fler bilder och fler ställen vi besökte som jag hade tänkt berätta om, bl.a Che Guevaras masoleum, men det känns som jag behöver ändra inriktning nu. 🙂

Kuba-bilder

Bildinlägg idag, men varierande bilder från Kuba.

Gatubild från Trinidad
Korvträd. Varför tror ni det heter så? 🙂
Lägg märke till de tunna ”trådarna” som hänger ned från trädets krona
…när de trådarna når marken så slår de rot och bildar en ny trädklunga! Stora områden kan bildas. Det fanns ett ganska stort område med sådana trädklungor till vänster utanför bilden.
Den här sortens blommande träd fanns litet överallt… Vackra, tyckte jag.
Inuti en sådan ”bulle” kan finnas upp till sju paranötter fick jag lära mig

Hemingway på Kuba

Hemingways skrivarlya och bibliotek i Kuba-villan

Finca Vigia är namnet på Hemingways Kuba-hem och det är det hemmet som det här inlägget kommer att handla om. Vi får inte gå in i huset, men det är öppet (endast rep avgränsar) så vi kan titta in och se hur han hade det. Med tanke på att det var under under 1940- och 1950-talet han bodde där så hade han väldigt hög standard i sitt hem, ja, det tycker i vart fall jag som kommer från betydligt enklare förehållande 🙂 Stort hus, stor prunkande trädgård. Å andra sidan är det nog inte så svårt att ha prunkande trädgårdar i det klimat de har – inbillar jag mig i alla fall.

Bild från trädgården

Hemingsways livshistoria är det intressant att ta del av. Är du intresserad så finns det en hel del att läsa på Wikipedia. Rekommenderas.

Det finns svenskar som är mäkta imponerade av Hemingways författarskap. Den skånske miljardären Dan Olofsson beundrade Hemingways författarskap så mycket så han ville skänka en gåva till honom. Han anlitade Johan Falkman som tillverkade en 2,25 meter hög byst som fraktades till Kuba med ett specialchartrat flygplan. 🙂 Den ståtar nu i trädgården, man går förbi den när man går upp till villan så man kan knappast undgå att se den. Givetvis står det under övrig text: ”Un regalo de Dan y Christin Olofsson, Suecia”. (Fritt översatt: En gåva från Dan och Christin Olofsson). En fråga som man kan ställa sig är ”Varför? Hemingway hade inga anknytningar till Sverige över huvud taget?!” Men har man gott om pengar går det förstås att göra sitt namn känt 🙂 Läs gärna mer här.

Bilden ovan visar litet från vardagsrummet. Ett väldigt vackert hem på Kuba, som stått orört vad jag vet, sedan han lämnade Kuba. Han flyttade tillbaka till USA i slutet på 50-talet.

Kuba-artiklar

I sådana här hyddor bodde vi i ett par nätter. Det fanns fem st små lgn i varje hydda.

Jag tipsades om den här länken av Maria. Har läst vissa delar ingående, andra mer skummande. Jag delar den här ifall någon vill läsa, men kom ihåg detta är historia, artikelsammanfattningen är skriven 1998, alltså drygt 20 år gammalt.

Det här med att kubaner inte får bo på hotell, det är historia, och inget annat. Problemet idag är att det är väldigt få kubaner som har råd att bo på hotell en helg t.ex. Därför har de ett system där kubaner kan få hyra in sig på hotellområdet en dag, få måltider och tillgång till pooler och annat som finns inom hotellområdet. Det här har skapat problem på något hotell där Scandorama brukar hyra in sig. Vet inte om vi var där, jag brukar inte vistas vid pooler. Ska jag bada så vill jag ha hav 🙂 Eller åtminstone sjö.

Problemet blir att det kan bli väldigt trångt i hotellets pooler, så blev det vid något hotell. Hotellet har då gett kubanerna företräde och övernattande turister har fått stå tillbaka. Då blir det missnöje hos turisterna och nu ska Scandorama försöka få till en annan lösning, inte för att mota bort kubanerna…. utan finna någon någon slags kompromiss. Hur vet jag inte. Jag hörde inget från mina medresenärer att de haft problem vid poolen, det skulle bara kunnat uppstå vid ett av de hotell vi bodde vid.

Jag önskar jag hade läst de här artiklarna innan resan. Jag skulle gärna vilja veta hur prostitutionen har artat sig under den här perioden. Likadant, ökat eller minskat? Ett kvinnoproblem som förmodligen aldrig kommer att försvinna från jordens yta.

Apropå rasismen har jag läst, tror det är i boken om Fidel som är tio år yngre än artiklarna att den minskat, men finns delvis kvar. Desto fler mulattbarn som blivit vuxna, desto mer har rasismen tonats ned. Jag hoppas det stämmer med verkligheten. Kan vara någon annanstans jag läst det, minns inte…

Det är absolut viktigt att se när saker och ting skrivits. Tänk så mycket som hänt i Sverige under de senaste 20 åren.

Tack för artiklarna, Maria! Jag har läst med intresse, som du vet är jag inne i en riktig Kuba-period! 🙂 Trots fattigdom och elände så trivdes jag väldigt gott med både människorna som landet, att turista i. Skulle inte vilja bo där, men å anra sidan så vill jag inte bo någon annanstans än i Sverige 🙂

Man tycker man kommer hem fullproppad med information om landet. När man tänker till en gång extra har man massor med frågor att ställa. Att resa är att njuta av det man ser och skumma av en del kunskap, det finns mycket som man är okunnig om även när man reser hem 🙂 Jag skulle gärna vilja lära mig mer… 🙂

Diktatur som diktatur

Diktaturer har en hel del gemensamt oavsett om de hör hemma långt till höger eller långt till vänster på den politiska skalan. Jag tror att vi flesta känner till ganska bra vad som hände i Europa strax före och under andra världskriget, med andra ord Hitlers herravälde.

Kuba ligger längre bort för oss och även om det var väldigt laddad stämning i världen under 60-talet så stelnar jag till när jag läser citerad text här under i boken ”Fidel Castro.” En biografi av ”Anne M. Sörensen.

Redan 1961 hade Fidel tagit de första stegen mot att styra Kubas kulturliv. Han kallade till en konferens tre lördagar i rad på Havannas bibliotek och fyllde rummet med landets författare, intellektuella och konstnärer, som alla slutade med att ge honom stående ovationer, trots att han under de tre dagarna rejält beskar deras konstnärliga frihet. Det var ännu ett exempel på hans osedvanliga förmåga att manipulera varje församling i den riktning han ville.

Han hade redan skaffat sig full kontroll över merparten av pressen genom att ersätta de ursprungliga journalisterna med folk han litade på. Det nya filminstitutet hade fått hans gamle vän Alfredo Guevara som ledare, Haydée Santamaria var chef för det prestigefyllda kulturhuset i huvudstaden. Nu återstod egentligen bara litteraturbilagan varje vecka i tidningen Revolución, men det var i gengäld landets mest lärsvärda kulturmagasin. (sid 188)

Jag skulle gärna citera flera sidors text, men det ovan talar ganska tydligt att just konstnärers frihet i sitt arbete begränsas tidigt när det gäller totalitära styren. Men om någon är intresserad att läsa vidare har ni både bokens titel, författare, som sidangivelse här i inlägget. Boken finns helt säkert på ert bibliotek, låt dem annars ta hem den. 🙂

När jag hamnar i diskussion om sd:s politik, för det gör jag med jämna mellanrum , så verkar alltför många inte förstå allvaret i de begränsningar sd vill och även genomför i vissa kommuner i södra Sverige! Jag blir helt kall, när jag läser om hur lika det verkar vara när diktaturer byggs upp, vad de ger sig på, vad som begränsas, konstnärers frihet och oberoende journalister verkar vara sådana som genomgående styrs upp i tidigt skede. Homosexuella var också illa behandlade tidigt i Castros styre. Homosexuella i Sverige står inte så högt i kurs hos sd. Det här inlägget föds direkt ur hjärtat utan att leta efter bilder och fundera över hur det var. Men jag tycker det är viktigt att det finns motkrafter mot de mörka krafter som vill ta över mer och mer i vårt land. Att vi är många som ifrågasätter och vågar syna och diskutera vad det är som sägs och vad det är som pågår – innan det är för sent!

Jo, jag är oroad av utvecklingen i Sverige.

Har jag lyckats skrämma bort någon så är det tråkigt, men får jag någon enda att tänka till, söka kunskap så är det värt att det blev ett inlägg som inte handlar om min resa och mina upplevelser i Kuba. Min personliga åsikt är att en hel del obehagliga krafter växer sig starkare och starkare i vårt samhälle.

Havanna

Revolutionstorget, Havanna

Revolutionstorget är ett av världens största och känt för Fidel Castros tal till folket. Ett enormt torg, vi besökte det, inte mycket att titta på egentligen, trots det intressant att ha stått där och insett hur stort det är.

Här samlas Havannaborna varje 1 maj fortfarande. Guiden berättade att det är obligatorisk närvaro för invånarna, att de prickas av en efter en när de kommer dit. Det lät helt otroligt i mina öron, men jag har ingen anledning att misstro guidens ord. 🙂 Castro höll långa tal, om jag minns rätt så var hans längsta nio timmar långt, jag tror inte just det talet var första maj-tal. Kan vara fel, men ett fem timmars tal vet jag att jag läst om! Vem orkade lyssna? De måste vara fanatiskt intresserade… eller tvingade…

La Habana-vandring

På bilden ovan ser ni vår guide och delar av gruppen jag reste tillsammans med under en vandring. Jag är int helt säker, men tror vi var i ”gamla sta´n” i Havanna där.

Som jag skrivit så finns det rika, såväl fattiga på Kuba. Jag får inte riktigt ihop bilden av den fattigdom som landet lider av med det jag såg. Visst såg jag risiga bostäder, främst från bussfönstret när vi färdades på landsbygden. Då såg vi trasiga och hus som det tydligen bodde människor i, men överlag syntes inte misären så tydligt som jag sett i andra länder jag besökt. På Kuba fanns det många väldigt vackra hus. Någon i gruppen som kollade mina bilder frågade varför jag inte fotograferat de ”fallfärdiga” husen. Ja, jag vet inte, tyckte kanske inte det var anständigt att fotografera andras elände. Jag vet faktiskt inte. Helt klart är det roligare att fotografera det vackra, det som sticker ut positivt!

Denna bild kan förstoras

På ett torg i Havanna fanns ovanstående skulptur.

Prostitutionen har varit utbredd, om den är det än, vet jag inte. Den här skulpturen skulle då visa kvinnans makt över mannen även i hennes utsatta situation . Hon har satt sig grensle över mannen och kan sticka gaffeln i honom…. Ungefär så berättade vår guide.

Lite konstig ”makt” kan jag tycka, då kvinnan pga fattigdomen, utsattheten förmodligen inte hade något val… men ändå tycker jag det är en gripande tanke bakom konstverket. Om det är en man eller kvinna som kommit på tanken om makt, skulle kunna vara intressant att veta.

Jag har sett vilket intresse det har blivit för min Kuba-resa och kanske för landet Kuba bland mina bloggläsare. Det tycker jag givetvis är kul, så kul så det blev ett inlägg även idag. Förkylning är inte så ovanligt man får när man semestrar på varmare ort under svensk vinter. Igår skulle jag gå på teater, gjorde det också, men gick hem i pausen. Jag orkade helt enkelt inte sitta kvar. Idag skulle jag träffa en vän över en bit mat, men ställde in, kan ju inte sitta och halvsova eller hosta, snörvla osv. Sängläge det mesta av dagen, men ett inlägg blev det 🙂

Etikettmoln