Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Kuba igen

I den röda bilen åkte jag. P i registreringsskylten står för ”Privat”

Kuba har ett härligt klimat, i vart fall vintertid. Vi nordbor tyckte till och med att det var för varmt att vistas på solsidan, drog oss gärna till skuggan vid promenader o.dyl. Under ytan döljer sig allt annat än glamour.

Bilar finns inte i överflöd. I Havanna finns förstås gamla amerikanare, som används av privatpersoner, de får inte köpa nya bilar. De putsar och vårdar sina åk och många tjänar en hacka på att skjutsa turister. Inget som intresserade mig egentligen, men det var en rundtur till vackra platser i Havanna och sedan ett stopp för att vandra i några kvarter.

Allt som det går att tjäna pengar på, vill de tjäna pengar på. Allt från att utföra små tjänster till att försöka sälja saker. Drickssystemet är väl utbyggt, det täcker upp för dåliga löner. Omräknat till svenska valutan tjänar en heltidsarbetande mellan 1.000-9.000 kronor/månad! Det låter otroligt, men enligt guiden, som verkade påläst och som har kontakt i landet, så är det så. 9.000:-/månad har läkarna, som även där räknas som ett av högstatusyrkena. Vilka grupper som endast tjänar 1.000:-/månad, ja det gick vi inte närmare in på. Vi svenskar var så upptagna av att det är OMÖJLIGT att leva på en sådan lön. Det är det också. Men de allra, allra flesta har någon inom storfamiljen som lever utomlands och sänder hem pengar till dem. Är det någon som faller utanför det här systemet så fångar byn upp dem och delar med sig. Sammanhållningen, omtanken om varandra, verkar vara allomfattande. Guiden har träffat sin kärlek i Kuba, han (kärleken) som är 45-50 år gammal bor hemma hos sin pappa, medan hans bror bor hemma hos brödernas mamma. Skilsmässor är vanliga i Kuba, precis som här. Man bor alltså generationer tillsammans på liten yta. Tur de har ett behagligt klimat, så de kan vistas utomhus mycket, för slitningar måste det förstås bli mellan människor där som här. 🙂 Enligt guiden så har hotellanställda, liksom andra som kommer i kontakt med turistnäringen har det hyfsat bra, med tanke på all dricks de får. Guiden uppmanade oss ofta i början att ge dricks, inget MÅSTE, men ändå, för att visa uppskattning och att de är i sådant behov av den.

Livsvillkor för människor i främmande länder är intressanta, men det är även rutiner runt döden. Tycker jag i vart fall. Guiden berättade att det vanligaste är att den döde begravs ganska snart. Efter cirka två år gräver många upp kistan, tar hand om det som finns kvar av kroppen och bränner resterna. Detta placeras sedan i en urna som många sedan har i sina hem. Guidens ”kärlek” har sin farmor placerad i en urna i hemmet! En främmande tanke för mig, men ganska fin. Lika väl som att ha det så, kunna småprata med den döda när man har lust, istället för att dra iväg till en grav. Hur tänker ni om den tanken!? 🙂

Tillägg:

PS! Kom på att jag borde lagt till att de med lägst inkomster betalar ingen skatt. Skola och sjukvård är gratis till alla.

Kommentarer till: "Kuba igen" (15)

  1. Det är jätteintressant att veta hur ”vanliga” människor lever i andra länder. Som jag förstår det är de saker som finns att köpa oerhört billiga för kubanerna i deras egen valuta men det låter som väldigt lite pengar. Fast skolväsende och sjukvård och sånt kanske staten står för med tanke på deras statsskick? Vad gäller sättet att begravas på gör man likadant i en del länder kring Medelhavet. Grav i två år och sedan en urna.

    • Jo, även i Asien tror jag. Vet inte säkert.

      Jag gjorde ett tillägg, kanske samtidigt som du skrev det här, just om skola och sjukvård. Mat och kläder måste de dock ha, ja, inte så fett för dem.

  2. Spännande! En del av detta kände jag till och reser man till Kuba så är ju detta en del av deras samhälle. Undrar just om man fortfarande använder ”olika valutor” . Vänner har berättat om att det var så när de var på plats för en 4-5 år sedan.
    Men det är ju inget man kan påverka som gäst.
    Kanske lika bra att ha en urna hemma med en kär avliden…
    Tack för detta! Väntar på mer.

    • De har fortfarande två valutor, men det är på väg bort. Guiden berättar att när det väl bestäms, ja, då är det nästan från dags dato. Med andra ord reser hon helst hem utan några kubanska pengar varje gång, nu är hon hemma två veckor innan hon tar emot nästa grupp. Bestäms det att det är den inhemska valutan som ska gälla, enligt guiden tycker hon det lutar åt det hållet, men inget beslut taget, ja då blir turistvalutan helt värdelös omgående lät det som.

  3. Det är onekligen en lite annorlunda sed när det gäller döda släktingar. Själv undrar jag då varför inte kroppen kremeras direkt eller måste kvarlevorna gravsättas först? Vår första hunds aska förvaras i en urna och den står fortfarande i vår klädkammare. När det gäller människor finns i Sverige dock en regel om att gravsättningen måste ske inom en viss tid. I vissa naturreligioner förekommer det att en man sover på sin döde fars skalle. Det anses ge styrka.

    Vad som upplevs som annorlunda av oss kan vara en självklarhet för andra.

    • Om jag minns rätt så kunde de kremera den avlidne bums, om de anhöriga önskade det. Andra valde då jordbegravning först. Det finns många olika riter och ser runt döda anhöriga. Jo, det finns många olika sätt och seder att ta hand om anhöriga, ritualer i olika delar av världen. Visst är det intressant att få ta del av.

  4. Intressant inlägg Mia.

    ”En urna i hemmet”…det där får jag fundera vidare på.

  5. Vete sjuttan om jag velat ha resterna från mina gamla hemma egentligen men tanken är intressant trots det.
    Tänker ju ha min ena katt kvar här i en urna när vi kremerat honom, han är speciell….steget mellan att göra så med människor också kanske inte är så långt ändå.
    Som sagt, en intressant tanke men förmodligen är det väl förbjudet enligt lagen iallafall.
    Synd kanske?

    Ha det bäst nu.

    • För mig känns det helt OK, för de som vill. För mig räcker det gott med minnena jag har av dem, minnena finns med mig vart jag än är i världen. En klar fördel, tycker jag. 🙂

  6. Ja, visst är det intressant att lära sig om olika levnadsvillkor runt om i världen. Kanske borde vi inte jämföra allt med hur vi har det men det är lätt att man ändå gör det. De väldigt låga lönerna är svåra att förstå för oss och säkert inte tillräckliga för att leva gott. Men de löser det genom att hjälpa varandra de har kanske en mycket starkare sammanhållning med sina medmänniskor än vad vi i vår del av världen har. Man kan ju hoppas att ökad turism för med sig bättre inkomster.
    Jag skulle inte vilja ha mina döda anhöriga i urnor i mitt hem. Mina två senaste hundar stod i urnor i källaren tills jag hade möjlighet att gräva ner deras aska på rätt plats. Men några familjemedlemmar vill jag inte ha i urnor.

    • Jo, jag inbillar mig att sammanhållningen i familjen, släkten, byn är betydligt starkare än här. Tror att kamp för något gör det. Sköt dig själv-samhället missar något där, tror jag.

      Apropå anhörigas aska i hemmet, det är inget som skrämmer mig, egentligen. Men som jag skrev någonstans tidigare är det känslan inom mig, att de är med mig överallt som känns viktigast för mig.

  7. 1000 kr i månaden är inte mycket att leva på o av. Då måste man nog kunna trolla med knäna. 6000 kr är betydligt mycket mera men ….
    I jämförelse finns det rätt många pensionärer i Finland som måste klara sig på ca 7800 kr i månaden innan skatt. Men då får de hyresbidrag och andra liknande bidrag.
    Intressant att jämföra

    Begravningsseder kan verkligen vara olika . Undrar varför en jordbegravning ska ske först och att man sedan bränner det som återstår efter två år. Jag antar att du inte vet, men jag kan tänka mig att det har en religiös betydelse. I flera kulturer är det viktigt att inte bränna liket innan själen fortfarande är kvar.
    Jag har haft min brors aska hemma på ett skåp rätt länge i väntan på att alla vi anhöriga skulle ha tid att vara tillsammans, en tid som skulle passa, innan vi sjösatte honom och hade minnesstund. Jag pratade ofta med honom när jag gick förbi. Kändes hur bra som helst.

    • Visst är det intressant att jämföra, även om förhållandena är vitt skilda. De måste nog förlita sig på andras generositet. Våra pensioner är alldeles för låga, både i Finland och Sverige, trots allt är det en annan skillnad också. Kubanerna har kanske en familj med barn… De har värme och sammanhållning, hoppas de har glädje också, men rikedom i form av pengar och prylar saknas nog hos många. Sedan finns det rika även i Kuba.

      Angående jordbegravning så har du säkert en poäng där med att själen ska lämna kroppen innan kremeringen. Jag tror jag hört det, men inte just på den här resan. Fint du berättar om din ”relation” till din brors aska. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: