Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Herrarna satte oss hit

Herrarna satte oss hit, om tvångsförflyttningarna i Sverige är en bok som skildrar samernas utsatthet under en period i Norge och Sverige vid 1900-talets början.

När Norge blev egen nation så ville de inte ha en grupp människor, samer, som vandrade över nationsgränsen med sina renar gång efter gång. 1919 gör Sverige och Norge gemensam sak av det hela, de bestämmer hur många renar som får förflyttas över gränsen. Det leder till tvångsförflyttningar av många renskötarfamiljer.

Författaren Elin Anna Labba är same och berättar om sina förfäders historia. Materialet har hon samlat genom sparade dokument och intervjuer med de som var med.

Boken ger mig många tankar / frågor. Jag var betydligt mer positiv mot minoriteter före jag läste boken än efteråt. Jag tänker som så att många andra människor har också drabbats av myndigheterna, av sin utsatthet, men varit tvungna att ”rätta in sig i ledet”. Ska en minoritetsgrupp behandlas annorlunda?

Hursomhelst, boken är läsvärd, ger oss en inblick i samernas situation under den här perioden.

***

Den här boken väcker så många tankar och funderingar inom mig, därför publicerar jag inlägget och vill gärna höra andras tankar runt minoriteters skyldigheter och rättigheter.

Att tvångsförflytta folk som Sverige gjorde är förstås inte OK. Frågan är dock; hur kunde Sverige löst frågan på bättre sätt när Norge inte godkände att samerna vandrade över den ”nya” landsgränsen varje år med sina renar? Är det självklart att samerna skulle få nyttja den mark de själva ville?

Det här är absolut en svår fråga, desto roligare att höra hur andra tänker. Välkommen med dina tankar! 🙂

Betyg: 7 /10

Sidor: 183

Bok : 15 / 2020

Kommentarer till: "Herrarna satte oss hit" (20)

  1. Det var intressant. Jag tänkte att böcker om minoriteter ofta ökar förståelsen än det motsatta.
    Själv kommer jag från trakter där det blev en gränsdragning 1809 vilket gjorde att ägor och släkter helt plötsligt hamnade i olika länder varav det ena landet stod under Tsaren. Det skapade ett sår hos människor. I generationer. Dessutom hade de ett eget språk som i Sverige ansågs vara så fult att ungarna fick stryk i skolan om det talade det. Min egen mormor kämpade på med svenskan och lärde aldrig de egna barnen meänkieli, eller Tornedalsfinska som det hette innan det blev ett minoritetsspråk.
    Det är svårt det där med hur mycket ursprungsbefolkningar ska anpassa sig. Många svenskar talar om hur Amerika behandlade indianerna men verkar ovetande om hur bla samer behandlades och faktiskt fortfarande blir behandlade.
    Jag måste nog läsa boken för att se vad du menar!

    • Tack för din intressanta kommentar! Ja, jag tror nog att man måste läsa boken för att förstå hur jag tänkte. Att samerna blev illa behandlade är det ingen tvekan om, men i historien tänker jag att många andra grupper också blev det. Ja läs, fundera och återkoppla gärna, även om jag inte bloggar så mycket just nu, tittar jag in ett par gånger varje vecka så inga kommentarer ligger obesvarade.

      Ursprungsbefolkningar världen över kämpar nog med ungefär samma slags problem, att de inte blir inte respekterade och förstådda.

  2. Trevligt att ha dig tillbaka i Blogglandia!
    Svåra frågor och tyvärr ofta dåligt skötta av staten eller staterna. Hoppas man tar var a på sina misstag och inte gör om dem.
    Sköt om dig!

    • Jo, det är en svenår fråga…

      Idag har jag haft en skön eftermiddag i skogen, så ljuvligt. Fikade i en solglänta, i en annan solig plats satt jag på en sten och läste i medhavd bok. Det blev drygt 10.000 steg innan jag var tillbaka vid bilen. Vitsippor prydde min stig, en sjö glittrade och fåglarna kvittrade – en ljuvlig dag med andra ord. 🙂 Ha det gott du också.

  3. Karin Eklund sa:

    Jag måste nog också läsa boken för att förstå din tanke på rätt sätt.
    Samerna är ursprungsfolket som har blivit undanskuffat av länderna de har bott i. Jag tänker ofta på det när man pratar om minoriteter i det land jag hör till, Finland. Jag hör ju själv till en autonom minoritet Man får kämpa för sitt egenvärde och många gånger får man veta att man ska veta sin plats .Nu talar om jag om öriket jag bor i; inte om min person.Det märkliga är att man sällan talar om samerna som det egna folkslag som de är i samma land De finns någonstans där norrut men så mycket mera pratar man inte om dem som var först på plan…så upplever jag att de också har det i Sverige och Norge. Men jag ska lägga titeln på minnet och se om jag lyckas hitta boken på biblioteket i stan, när det öppnar. Allt är coronastängt just u.
    Ha det gott Mia!

    • Ja läs boken. Ett svårt och ”känsligt” ämne att ta upp, men viktigt och intressant kan jag tycka. Jag har läst böcker om samer tidigare, fast inte skildrat från en från gruppen. Har aldrig känt så här tidigare. Något i början av boken gjorde att jag fick den här tvekande och ifrågasättande känslan.

      Tack för din tänkvärda kommentar Karin och ha det gott du också!

  4. Nu har jag läst boken. Men jag undrar fortfarande hur du menar med att även andra grupper fått ge vika? Menar du att det ger en slags praxis att det ska vara lika orättvist för alla? För tex samer (som indianer) så är marken både en del av kulturen och identiteten inte bara ett ställe man bor på. När man flyttade samerna så tillfrågades inte heller de som bodde i norr som nu fick dela utrymmet för odling och fiske med renskötande samer. Även där blev det en konflikt med markägarna. Även FN har kritiserat Sverige för att man inte tillräckligt väl tar hänsyn till urbefolkningen. Men jag har inte heller något svar på hur man skulle ha löst frågan och politik tar sällan hänsyn till människors behov.
    Själv kommer jag från en del av Sverige där man inte uppskattade samer. Det har jag inte fattat förrän jag blev äldre – att samehatet var så utbrett och helt ok och att ingen ifrågasatte det. Hemma handlade det mer om ”lappjävlar som låter sina renar gå överallt fast dom inte har någon rätt. Kör på en ren och släng den i skuffen, Lappen får ändå ut på försäkringen” :/

    • Nej, så tragisk är jag inte att jag tycker att andra ska fara illa för att några gör det 🙂

      Därmot så tänkte jag att under 1800- och första halvan av 1900-talet var det ”inte så noga med folk”, fattigt land dessutom. Statare, kvinnor m.fl grupper hade ”lågt värde”. Jag som bott många mil från dessa grupper har alltid tyckt det varit spännande med annorlunda grupper, förstått att de ”mobbats”, men något i början av boken belyste just det faktum (som jag upplevde det) att det var så självklart att samerna hade rätt att driva dit de ville med sina renar, nyttja den mark den ville osv. Så har inga andra kunnat göra… så är min tanke, jag tycker att det ska vara lika regler för alla. Att samerna var först på plats, ska det ursäkta inte att de skulle få vara var de ville, enligt mitt tyckande!? Nu fick de inte det, men det var litet den attityden som störde mig.

      I mitt hem, först arrendehem under 50-talet, senare köpte mina föräldrar en egen gård har jag inget minne av att vi pratade om samer. Vi bodde så långt ifrån, vi hade nog med våra egna problem… Det var inga gyllene tider att vara bonde då heller… 🙂

      Tack för ditt svar, så kul att få ventilera. Ju mer tid som gått sedan jag lagt ifrån mig boken och kanske framförallt sedan jag skrev så har frågorna minskat i skallen, jag behövde nog den utrensningen.

  5. Kan det varit vårt besök på Älmås du tänkte på, kolla denna länk
    https://kulturinatur.blogspot.com/2019/09/almas-med-svarttjarn-i-boras.html

  6. Hmm, jag förstår din tankegång eftersom jag kommer från de trakterna där de lokala samerna miste sina rättigheter att bedriva renskötsel. Inte alla inom en minoritetsgrupp behandlas lika och det är oftast så att den som ropar högst vinner och det är lätt att endast den ena sidan får komma till tals. Jag har inte läst boken men ska det så fort det låter sig göras. Trevlig blogg:)

    • Kul med en ”ny läsare”, trots att jag har blogguppehåll 🙂 Kul dessutom att du gillar min blogg och att du är från ett område jag inte har så mycket kunskap om. Du är så välkommen att återkomma när du läst boken, det skulle vara kul att höra din upplevelse och synpunkter på boken och dess innehåll.

  7. Jag har inte så mycket att tillägga om detta ämne, men det var intressant läsning och intressanta kommentarer. Ska fatiskt ta mig an boken jag också.
    Önskar dig en trevlig Lördag!

    • Ja, boken var intressant. Utan tvekan är tvångsförflyttningar av ondo. Ju mer jag tänkt på den här boken så skulle jag önskat att myndigheterna hade försökt förhandla fram en lösning direkt med samerna. Det framgår inte om sådana försök gjordes. Tror inte riktigt det var den tidens sätt heller.

      Du får gärna återkomma med dina tankar om/när du läst boken.

  8. Intressant ämne du tar upp och ännu mera intressant att du genom boken har fått en mer negativ syn på minoriteter. Det kanske inte författaren hade väntat sig.
    Här handlar det ju om Sveriges ursprungsbefolkning och då tycker jag att frågan blir lite svårare. Som jag förstår det så styrdes samerna av att renarna hade det bra… För att kunna hålla hjorden vid liv så vandrade de dit där de kunde klara sig bäst… både folk och djur.
    Att sedan gränsdragningen kom till måste ju ha blivit ett stort orosmoment för dem. Att tvingas till något som rör hela ens existens ger säkert djupa sår.
    Hur skulle då det hela ha lösts? Den frågan har jag inget bra svar på. Men jag tycker överhuvudtaget att Norge, Sverige och Finland ska samarbeta mycket mera över gränserna i de nordligaste delarna. Ett gemensamt starkt Norr skulle gynna alla.
    För övrigt har jag inte läst boken, men genom ditt inlägg blev jag nyfiken. Få se om jag lånar den efter att mitt nuvarande stickprojekt är klart. Jag stickar finvantar / marknadsvantar från Jokkmokk… med samiska färger och mönster.

    • Nej, så har jag också tänkt – att författaren skulle nog bli förvånad om hon läser det här inlägget 🙂 Visst var det en stor inskränkning i deras liv och leverne, men jag tänker som så: Hur många är det inte som fått sina livsbetingelser uppryckta, t.ex sjukdom / handikapp, uppsägningar / arbetslöshet m.m. de allra flesta nyorienterar sig även om det gör ont i själ och hjärta. Det saknade jag i den här boken. Det finns två vägar att gå i sådana livsavgöranden skeden, antingen att försöka finna nya vägar eller ”bara” det ske, det får bli som det blir

      Förmodligen är det jag som inte förstår det här. 🙂

      Tack Anna-Lena, alla kommentarerna får mig att tänka litet till. Att sticka verkar ha blivit riktigt ”inne” igen!

  9. Samer var väl inget jag tänkte på i min barndom, det är väl först de sista 20 åren som man börjat intressera sig för andra folkslags situation i fosterlandet.
    Lite sent kanske men det är väl aldrig försent.

    Ha det bäst nu.

  10. En svår fråga tycker jag. Har ännu inte läst den här boken men ska göra det. Vad gäller Sveriges del så har ju landet fallit till föga förr när det gällt påtryckningar utifrån. Baltutlämningen 1945 är ju en sådan. Skamligt, tycker jag.
    Jag såg filmen ”Sameblod” och blev väldigt berörd av den. Och där visas ju tydligt hur illa behandlade samerna blivit. VIsserligen är det ingen dokumentär men filmen har en historisk bakgrund.
    Just som du skriver är min spontana tanke att Sverige borde gjort just ett försök att förhandla fram en lösning för samerna.
    (Just nu läser jag en helt annan bok. Alex Schulmans ”Glöm mig” . Rekommenderas.)
    Hoppas allt är bra med dig.
    Har saknat dig här på bloggen

    • Sverige har inte alltid handlat korrekt när man ser tillbaka. Vår historia är väldigt blodig.

      Sameblod tyckte jag väldigt mycket om. Den gav mig enbart goda vibbar liksom andra böcker jag läst om samerna. En bok som poppar upp i minnet direkt i ämnet är ”vår” rasbiolog Herman Lundborg som uppehöl sig mycket långt upp i norr och mätte skallar m.m på nakna samer. Absolut är samerna en grupp som varit utsatta på flera sätt, det är jag medveten om, trots det var det inte enbart positiva känslor jag fick av den här boken.

      Tack för boktipset. Ska kolla in den boken, jag har hört titeln nämnas, men inget jag lagt på minnet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: