Kraft i nyporna

Dammsugare a la 2020

Igår köpte jag ny dammsugare. Min f.d dammsugare hade sett sina bästa dagar..

Ny, fin, blänkande… men ack… att allt tekniskt ska bli mer besvärligt. Jag har aldrig haft problem med att sätta ihop delarna slang, mellandel och ned till golvmunstycket. Det fanns TVÅ golvmunstycken, men det såg jag snart i anvisningarna hur det ar tänkt. Det ena till golv och släta mattor, det andra för lurvigare mattor.

Det som beredde mig störst problem var att två delar var inte så lätta att få ihop. Jag skulle trycka in två spärrar samtidigt som jag förde in det på rätt ställe i metallröret. Spärrarna var tröga för en kvinna som mig, jag är svag i nyporna. Svor litet för mig själv, tyckte det var tusan med om jag skulle behöva få hit en karl för att kunna använda min nya glänsande dammsugare. Skam den som ger sig, jag lyckades efter många försök, vet inte om det var skicklighet eller tur 😉

Jag upplever att prylar görs mer och mer besvärliga. Är det tekniska prylar räcker det inte alltid med att vara läskunnig för att få det att fungera. Bara att ställa in TV-kanaler på TV:n är inte det enklaste. Bruksanvisningen jag har till TV:n, ja, den texten är så liten så den kan jag inte läsa.

Åter till dammsugaren. Jag har provkört den och den har väldigt effektiv sugförmåga – bra. Vi ska nog bli kompisar tänkte jag och skulle ställa undan den. Hur få in sladden? Jag kände och letade efter någon knapp, men icke. Jag kunde inte lösa problemet förrän jag läst innantill! Visst är livet underbart? Har dammsugit i många herrans år vid det här laget, ändå så ska det vara så svårt ibland….

Jaha, det går att göra blogginlägg av det mesta om energin finns.

Ett amerikanskt äktenskap

Vilka böcker det finns! Det här är en väldigt bra roman, jag tror att många, många skulle hålla med mig – men då måste man förstås läsa den. 🙂

Ömsint, helt fantastiskt har Tayari Jones skildrat de tre huvudpersonerna.

Roy och Celestial personifierar den amerikanska drömmen och bilden av det nya svarta Södern. Han är en ung affärsman, hon en lovande konstnär. Men precis när de ska inleda sitt liv tillsammans, händer något som sliter dem isär. Roy blir anklagad för ett brott som Celestial är övertygad om att han inte har begått och han döms till tolv års fängelse. Trots att Celestial alltid varit självständig känner hon sig vilsen och övergiven, och när domen efter fem år upphävs och Roy kan återvända hem, är den kärlek som en gång fanns inte lika självklar. Går det att rädda ett äktenskap som berövats sitt fundament?

Ett amerikanskt äktenskap är berättelsen om en kärlek som aldrig tillåts mogna. En drabbande och insiktsfull roman om ras och klass i dagens USA.

Alla lässugna människor – LÄS DEN, tror inte ni ångrar er. Boken tilldelades ”Women´s Price for fiction 2019”. Om någon funderar över varför jag skriver att det finns tre huvudpersoner i boken så beror det på att Roys barndomskamrat Andre är en viktig person i berättelsen.

Betyg: 10 / 10

Sidor: 322

Bok: 21 / 2020

Mellan hägg och syrén

Trots coronarestriktioner så har jag inga problem att förströ mig. Det har funnits dagar som känts ”tråkigare än vanligt” i vår, men nu när solen tittar fram känns det helt OK. Det sägs att det är vackrast mellan hägg och syrén, visst är det så, men vi har mycket vackert att se fram emot innan höstrusket sätter in igen. Med andra ord blommar syrénerna här i norra Småland för fullt. Doften är ljuvlig när jag passerar syrénbuskar.

Natten tills igår läste jag ut den ”sista” låneboken jag hade hemma, så ett biblioteksbesök planerades in. Dels var en bok jag reserverat inkommen, dels hade jag kollat ett par boktitlar så de fanns för utlåning – en av dem fanns i två ex. En som skulle finnas i Hc hylla, den andra i bokcirkelhyllan. Hittade ingen av dem. Bad om hjälp, tjejen kollade i bokcirkelhyllan, fann den inte, så gick hon till Hce-hyllan, där hade jag inte kollat, hon letade….. jag fick syn på den…. den låg på hyllan för att synas och locka läsare till sig! Tänk vad bra det är att få hjälp, så jag kan stå och svepa med ögonen litet runtom 🙂 Just nu känner jag mig väldigt förälskad i böcker! Förälskelser hör ju våren till.

Sedan strosade jag runt en del bland bokhyllorna, gillar det. Ibland finner jag inget jag blir sugen på att läsa, igår fann jag många böcker som jag kan tänka mig att läsa. Spännande läsning väntar mig, sex böcker av lika många olika författare som jag inte stiftat bekantskap med tidigare hamnade i min kasse. När jag kom hem upptäckte jag att en av böckerna var 7-dagarslån, det hade jag missat, brukar sällan låna sådana böcker, brukar vänta ut dem i så fall. Den får givetvis bli den första jag ger mig i kast med.

Idag blev det skogsrunda för mig och en vän. Vi pratade så vi missade att svänga av på något ställe – trots att jag visste att just på den markerade rundan var det lätt att hamna fel! 🙂 Men, en kvinna med hund kom och hjälpte oss så vi kom på rätt håll igen.

Efter promenaden smakade vi på vår medhavda fika. Trevligt! Man kan umgås på många olika sätt…

Den stora skrivboken

Agota Kristof, är en ungersk författare som flydde landet 1956 som 21-åring och var sedan bosatt i Schweitz fram till sin död 2011.

Hon skrev bl.a ”Den stora skrivboken”, ”Beviset” och ”Den tredje lögnen”, tre böcker som presenteras i en bok. Detta är en roman som fått superbra recensioner i många tidningar, med all rätt kan jag tycka. Det är en bok som är i en klass för sig, liknar ingen annan roman. Samtidigt som jag gillade den mer och mer ju längre fram i böckerna jag kom, så tycker jag det är en ”sjuk” historia 🙂 Mörk, rå berättelse skildrad i krigstid.

Baksidestexten består av flera recensioner, jag återger endast ett par, men samtliga är väldigt positiva:

”närmast genial… sällan har jag läst något så nervigt raffinerat och på djupet originellt.” (Maria Schottenius, DN)

”Triologin är något av det bästa jag läst… Det är en snillrik hyllning till litteraturen. Hur läsande och skrivande – som upphöjts till berättarmagi – håller människan upprätt. Hur tomt och prövande livet än kan vara.” (Anneli Jordahl, Aftonbladet)

Boken är lättläst, flyt i texen. Rekommenderas till läsare som orkar med det mörka. Jag kan nämna att under de första 50-100 sidorna tyckte jag boken, eller berättelsen, enbart var en sjuk historia! Men för den som fortsätter att läsa faller allt på plats så småningom… 🙂 En roman som sannerligen inte är lik något annat jag läst!

Betyg: 8 / 10

Sidor: 426 + 6 sidor efterord

Bok: 18 / 2020

Apropå prostitution

Bild från Kuba som visats tidigare

Nu har jag vaknat till liv igen. Tycker det är intressant att vädra ”känsliga” frågor. Jag vet med mig att jag blir väldigt envis i min argumentation ibland, jag hoppas det inte skrämmer iväg någon. 🙂

Flera nämnde att en lösning vore att förbjuda att sälja sex i vårt land. Som bekant är det förbjudet att köpa sex. Litet knepigt är det, kan jag tycka, att det två gör tillsammans endast är kriminellt för ena parten. Å andra sidan, hur blir det om det även blev lag om förbud för att sälja sex? Tyvärr, tror jag att det drabbar fel person. Jag är ganska säker på att det är mycket trasiga tjejer/kvinnor eller killar/män som säljer sex. Det blir i så fall både säljaren såväl som köparen som skulle straffas. Hallicken som ligger bakom de här säljarna, de som sannolikt tjänar de största pengarna på prostituionen de blir lika osynliga och lika svåra att få fatt på då som nu. För att vara hallick är inte lagligt i dagens samhälle?

Vi är många som önskar att den här handeln skulle upphöra helt och hållet. Tror ni det är möjligt? Har ni några tankar på hur i så fall? Trots allt har det här pågått under århundraden, kanske sedan människans begynnelse på jorden.

Det här inlägget skriver jag inte i ett kör. Jag försöker tänka efter hur jag ser på prostitution eller mer korrekt – på möjligheten att få stopp på det. Ju mer jag tänkt på det så tycker jag att jakten på sexköparna slår litet fel. Visst, enklaste åtgärden, polisen kan enkelt visa på resultat. Undrar hur mycket energi polisen lägger ned på att söka efter hallickarna? Köparna och säljarna – är inte de ”bara” symtomen på problemet?

Välkomna med alla tankar i ämnet…

Folkmobben

Allt som oftast funderar jag på hur folk mår inombords. Hur vi hanterar våra egna tillkortakommande, ångest, illabefinnande över huvud taget är väldigt varierande och personligt.

På sociala medier, främst facebook… har inte så mycket kunskap om de andra, förutom bloggvärlden och där väljer jag mer vad jag läser. Än så är det politiker, än kändisar som folkmobben går igång på. Ibland ”bara” för att några tycker att någon har fel åsikter. Det senaste är hatstormen mot Paolo Roberto. Jo, jag vet, han har köpt sex som både är moraliskt fel liksom är en kriminell handling. Men vad har ”folkmassan” för rätt att köra igång en folkmobb mot personen? För något år sedan var det Örjan Ramberg som genomgick mobben, för att nämna en kvinna också för det händer givetvis oss kvinnor också, så är Mona Sahlin ett exempel.

Är människor överlag så himla präktiga själva att de känner att de kan ösa sitt missnöje och hat mot människor de i regel inte känner? Har inte dessa människor gjort saker de skäms över, skulle uppleva det väldigt obehagligt med en massa kritik. Jag känner mest avsmak både mot handlingarna de utpekade har gjort, men även mot alla som går igång i hatstormen såväl i media som ”i riktiga livet”.

Jag försvarar absolut inte de utpekades handlingar, men låt rättsväsendet sköta ev. kriminella handlingar och vad det blir för straff. Jag har mer än en gång funderat över vad som ligger under ytan i alla människor som tar sig rätten att uttrycker sig nedsättande och hatiskt på nätet och öser skit över namngivna människor… Jag själv försöker leva efter ”beröm ska gärna ges till någon inför andra, negativ kritik ges direkt till den det gäller. Man behöver inte skrika ut sitt missnöje till allmänheten över ”allt och ingenting”. 🙂

Är folkmobben vår tids skampåle? Skampålen som folk fick sitta vid för att visas upp för allmänheten som gärna fick spotta, sparka eller på annat sätt förnedra dem. Jag tycker det är förfärligt.

Litet om varje

Jag har inte riktigt bestämt om jag ska låta blogga vila helt och hållet eller försöka åstadkomma något inlägg då och då. När jag ikväll såg att jag fått flera kommentarer idag, då fick jag litet att skriva.

Visst är det härligt med våren och all den fina grönskan vi har, åtminstone i södra delarna av landet. Hörde att Härjedalen och norröver hade det kommit en massa snö igen. Jag väntar på kommande veckas värme, betydligt roligare att ge sig ut i skogen eller på utflykter när solen skiner och värmer oss. För ett par veckor sedan gjorde jag utflykter, två dagar efter varandra. Tänk att det genast gav utslag på mätningen av hur vi svenskar rör oss. I vart hade folkhälsomyndigheterna snappat upp att vi var ute och rörde på oss mer än tidigare:-) Nåja, det var nog inte bara jag som rörde på sig. Vårvärmen lockade ut folk. När jag körde iväg hade jag inte ens någon tanke på att det inte var något önskvärt beteende. Jag var ju ensam i bilen, var ensam på mina vandringar på de platser jag begav mig till. Som tur är så krockade jag inte, eller blev sjuk så jag belastade inte sjukvården.

Ju mer som kommer fram om hur Covid-19 angriper människokroppen, desto mer otäck blir sjukdomen, tycker jag. Måtte både jag och alla andra slippa den. Ja, alla andra slipper den inte, det vet jag, men önska måste jag förstås få göra.

Kristina Lugn var en person som många gillade, andra var inte så förtjusta i hennes framtoning. Jag tillhör de som gillar henne och hennes sätt att fundera och formulera sig runt livet. Ikväll har jag tittat på ”Min sanning” med henne på svtplay. Programmet är från 2012, väl värt att se!

Älmås naturreservat

Härliga tider, trots corona 🙂 Naturen vaknar till liv, solen skiner, blommorna blommar, fåglarna kvittrar – vad mer kan vi begära? Jo, att corona förpassas till historien.

Men, nog går det att njuta av livet trots omständigheterna. Igår besökte jag Älmås naturreservat utanför Borås efter tips från bloggkompis. Ett område jag aldrig hört talas om innan jag läste om det i en blogg. Ett väldigt vackert område.

Kuperad terräng, stenigt och knotigt som i ”gammal bevarad Smålands-natur”, inte så konstigt jag kände mig hemma.

Idag blir det en ny utflykt i det gröna. När naturen vaknar till liv och solen värmer våra sinnen älskar jag att vandra runt i vackra miljöer.

Pusseldags

Så har 1.000 bitar funnit sin plats!

Det första pusslet jag köpte gav jag upp. Där fanns inget pappersark med bild på färdigt pussel. Man skulle ha locket som skiss, men det gillade jag inte. Jag var nybörjare. Förstod att det skulle vara klokare om jag hade en s.k ”poster” med. Fann då dt här pusslet och började om

Sedan jag startade har jag lagt minst två bitar, dag efter dag, de flesta dagarna betydligt fler bitar. Väldigt kul att se bilden växa fram även om vissa partier kändes litet irriterande. Mörka partier har jag svårt att se bitarnas form. Nåja, med litet god vilja och envishet så löser det mesta sig.

Nu ska jag fundera över om jag ska köpa ett nytt (med poster) eller om jag ska göra ett nytt test med det som jag har i ett skåp. 🙂