Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Cathy Glass är en pseudonym, hon skriver under namnet Cathy Glass för att skydda barnens identiteter. Hon skriver nämligen om sina erfarenheter som familjehemsföräldraskap. ”Mamma sa att jag inte fick berätta” är en sann berättelse om den tid hon var familjehemsmamma till en liten kille.

Vad är det för hemlighet Reece inte får avslöja? Cathy Glass ställs inför sitt livs störst utmaning.

Sjuårige Recee har avverkat fyra famijehem på lika många veckor innan han placeras hos Cathy. Hon försöker finna svaret på varför Reece är så våldsam: han bits, slåss och skriker. Men han har lovat sin mamma att inte berätta någonting. Även Cathy är beredd att ge upp kampen om att nå fram till honom, när hon plötsligt finner nyckeln till pojkens mörka hemlighet.

Flera gånger under läsningen tänkte jag ”Tänk att det finns människor med så stort tålamod och engagemang som denna familjehemsmamma har”. Det är nämligen en sann berättelse. Jag är ganska säker på att Recees liv hade sett helt annorlunda ut om han inte fått möjligheten att bo hos Cathys och hennes familj under en period av sitt liv.

En bok som fascinerade mig mycket.

Betyg: 10 / 10

Sidor: 348

Bok: 47 / 2020

Kommentarer till: "Mamma sa att jag inte fick berätta" (17)

  1. Skriver upp den på min ”måste-läsa-lista”

  2. Läste den för ett tag sedan. Skrämmande. Men vilket tålamod och engagemang som fosterfamilj

  3. Tack för tipset om ännu en bok som verkar läsvärd!

  4. Tove Elisabeth Olberg sa:

    Dessa barn är det ju alltför många av i verkligheten. I vårt och andra länder. Jag har halvsyskon som upplevd .
    Så kärleksfull kvinna som gav så mycket, det ger hopp och möjligheter! Klart gör hon skillnad!
    Fint tips igen här Mia:-)
    Jag påbörjade förra inläggets bokuppläsning. Men var inte närvarande i sinnet nog att ta in, gör ett försök senare igen för jag tror ju på innehållet 🙂
    Ha det gott 🙂

    • Jag lägger endast ut de allra bästa böckerna, alltså de jag gillar jättemycket! Sedan är det inte säkert att ni läsare har samma smak som jag. Men bra att finna bloggar med boktips på sådant man själv gillar 😉

      Ha det gott du också!

  5. Underbart att det finns fina och ärliga människor som kan hjälpa de som inte får den hjälp de borde få.

  6. Tack för bra boktips. Antecknat. Har nyligen läst Malin Persson Giolitos bok ”Bara ett barn”. En stark och väldigt bra bok. Lite detta tema. Rekommenderas.

    • Tack själv för boktips! Jag har läst en bok av henne och gillade den och hennes sätt att skriva. Den här ska jag kolla in.

      Tänk att det finns så himla mycket bra och intressant litteratur, vilken skatt vi har 😉

  7. Lite jobbigt att läsa sådana böcker kan jag känna, ser ju sådant yrkesmässigt ibland, barn som försvinner från skolan plötsligt, ja, noterar denna bok i min lista över böcker att läsa någon regnig dag.
    Ha det bäst.

  8. Jag har också läst den boken och flera andra som är verklighetsbaserade jag blir rörd över att det finns de som har de rätta koderna att ta till. Tacksam över att det finns människor som öppnar upp sitt hem för de trasiga små själarna.

    Kram

  9. Ja, tur att det finns människor med så stort engagemang. Har inte läst just denna bok (ännu), men en som skriver om liknande berättelser är Torey Hayden, av hennes böcker har jag läst åtminstone Andras ungar (Somebody else´s kids) och Bara barnet (Just another kid). Inte kanske så uppmuntrande läsning, utom då det lyckas och barnet klarar sig.

    • Tittar in här ibland och blir lika förvånad som glad när jag finner en kommentar här. Ja, om du gillar den här typen av böcker rekommenderar jag den. Verkligen bra, om du frågar mig.

Lämna ett svar till miatankar Avbryt svar