Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Barnafödande

Nu blir det ett högst kvinnligt ämne, herrarna får välja att läsa eller att fly fältet redan från start! 😉

Midsommarros skrev om sin snabba förlossning och hur lätt det är att personalen inte tar den blivande mamman riktigt på allvar då. ”Du har ju nyss kommit in” och de allra flesta kommer i god tid, tänker personalen, kanske!? När jag läste inlägget tänkte jag att jag ska skriva om min upplevelse av när jag blev mamma första gången, men det får bli en dag när ”lusten faller på”. Det gör den idag.

Det är snart 40 år sedan det hände så jag minns inte riktigt vad de första tecknen var. Jag ringde i vart fall till förlossningen, åtta mil bort, när jag fick en blödning. Nej, inga problem, rinner det inte nedför benen så var det bara att ta det lugnt. OK, jag tyckte nog det var ganska skönt, detta var tidig morgon så jag åt frukost i lugn och tro, var framme i affären och handlade litet, ifall, ifall. Vaga värkar kom, ökade i styrka, men inte så mycket. Dock var det mindre än fem minuter emellan som jag hade hört att ja, då var man välkommen till sjukhuset. Ringde till Skövde förlossning igen…. Nej, som förstföderska kan det ta många dagar innan det blir något om det bara molar litet. Jag stod på mig för jag förstod nog undermedvetet att det var dags, till sist sa barnmorskan att jag var välkommen in så skulle de titta på mig, men jag behövde inte ha bråttom!

Ringde min sambo som var på jobbet och sa att han fick komma hem, sa också att ”du behöver inte ha bråttom”! Han var två mil bort. När jag kommit så långt började värkarna tillta, men ändå överkomligt, tyckte jag. La mig dock på sängen, ville inte stöka runt och skynda på förloppet. Poff, så gick vattnet – och då gick jag till toaletten. Sambon kom hem och ringde efter ambulans. Då vi bodde i utkanten av samhälle ville de han skulle gå ut till vägen så de inte missade stället. Där satt jag på toalettstolen, värkarna intensiva, krystvärkar och ja, ni gissar rätt, Sonen föddes på toaletten kl 10.25. Sambon kom in och ropade ”nu har de kommit” (ambulansen alltså). Mitt svar blev: Ja, nu är det klart! 😉 Ambulanskillarnas första ord var ”det här har vi aldrig varit med om”.

Trots stränga länsgränser vad gällde sjukvården så blev det ambulansfärd till Jönköping istället för till Skövde. 😉

När jag blev mamma för andra gången behövde jag endast säga att jag hade haft en snabbförlossning så var jag välkommen att komma! 😉 T.o.m blev ombedd att åka till Jönköping, trots att länsgränsen var lika ”hård” då som tre år tidigare. Det blev en snabb förlossning den gången också, men inte lika häftig. Kanske beroende på att jag inte var uppe och ”stökade runt” tills det inte gick längre.

Litet kuriosa är att jag själv föddes i bilen utanför BB i Älmhult, men då var det min mammas tredje förlossning.

Kommentarer till: "Barnafödande" (36)

  1. Men …ett sådant drama. Gott att det gick bra! Tänk att sådant också kan vara ”ärfligt”. Att du, för så länge sedan, är född i en bil… Sånt brukar man ju läsa om i tidningar!
    Tänk så olika det kan vara! Jag är ingen bra barnaföderska. Första gången slutade det med akut kejsarsnitt, då Johanna låg i ansiktsbjudning. Andra gången var utdraget, men fungerade utan några extra hjälper.
    Johanna har haft två snabba förlossningar medan Karin fick sättas igång efter två veckor och sedan blev akut snittad. Som sin mor….
    Gott att det går bra i alla fall!
    Och förresten… Nu är din barnstol urvuxen här oxå. Johannas tvååring vägrar sitta på annat än vanlig stol. Som storebror! Oj, vad det går fort! Din kille har väl börjat skolan redan?Ha det fint!

    • Vincent, ja han fyller nio år i sommara och lillasyster börjar i förskoleklass till hösten. Har du ingen annan att lämna den vidare till? Annars får du vänta in barnbarnsbarnen 😉

      Nja, tror inget tyder på att lätta förlossningar är ärftligt. Men å andra sidan vet jag inte. Kanske tillfällighet… inte vet jag.

  2. Hej. Först: vad himla roligt att du är igång o bloggar igen!!!
    Sen: Det var en riktigt snabb första förlossning. Ganska ovanligt va?

    • Ja, mycket ovanligt, skulle jag tro. De jag hört talas om har inte varit mammans första förlossning.

      Tack, ja något inlägg då och då verkar det bli nu 😉

  3. Dramatik på hög nivå detta, fint att det gick bra iallafall.
    Fly fältet gör jag aldrig 😉
    Men har inte detta med förlossningar blivit svårare och svårare?
    Tänker på tillgången till förlossnings-ställen att åka till?
    Har för mig jag läst om att det läggs/lades ner lite varstans.

    Ha det fint nu.

    • I mitt fall hade det inte hjälpt om jag haft KK andra sidan vägen. Jag tror du tänker på nedläggningen, tror det var i Sollefteå, som blev så kritiserad.

      Det är en knivigare fråga, tycker jag, än att ha KK i varje liten stad. De okomplicerade förlsosningarna klarar vem som helst, påstår jag. När det blir kritiskt, komplikationer, ja då krävs det rutinerad personal. Personal som alltså träffar på komplicerade förlossningar med jämna mellanrum för att få kompetensen. Som väl är så kommer de flesta bebisar till världen utan ”några större besvär” vad gäller hälsoläget hos mor och barn.

  4. Det var snabbt jobbat! Skönt att allt gick bra första gången

  5. Det var säkert en mindre trevlig upplevelse första gången! Tur att det slutade bra. Själv har jag haft relativt enkla förlossningar (tre st, den jag berättade om i bloggen var den mellersta, på den dotterns 40-årsdag 18.12.2020), men har nog hört om svåra och som avskräckt från att skaffa fler barn. Numera tror jag att läkarna och barnmorskorna är mer ”humana” än då. Det som här också diskuterades om att lägga ner BB är något jag förundrar mig över. Även om man säkert klarar av det i normala fall, såsom du på ”tuppen” och förr i bastun, så tror jag nog det känns tryggare om BB finns nära och framförallt förstföderskor slipper oroa sig om de hinner i tid dit eller inte. Kanske är det män eller icke-födande kvinnor som planerar indragningarna, eller som jag brukar säg lite sarkastiskt ibland: skulle karlarna föda hade vi dött ut för länge sedan”….. 😉

    • Som jag minns det så ”var jag bara i och följde med i situationen”. Det var varken hemskt eller roligt. Vi är väldigt omhändertagna i vårt samhälle idag, förr gick kvinnorna ut i skogen och födde barn i ensamhet. Vi har en väldig styrka och intuition inom oss. En normal förlossning skulle vi alla klara av. Att vi lägger in oss på sjukhus beror mest på ifall komplikationer uppstår. Då vill vi ha tillgång till sjukvårdens resurser… 🙂 Vår generation är omhändertagna för att inte snacka om våra barn… 😉 Så tänkte jag förstås inte då, då var jag nog bara i stunden 😉

      Apropå indragningarna av BB så är jag kluven. Det är inte OK att vi har bygder där folk har så långt till sjukhus över huvud taget. Å andra sidan hur ska små BB eller sjukhus kunna behålla kompetensen om de väldigt sällan står inför komplicerade situationer? Erfarenhet av olika kritiska lägen ger kompetens, studierna ger teorin…

      • Jag var nog glad i synnerhet första gången, att få föda på ett BB med proffspersonal, som även under de två-tre dagarna jag vistades där lite hann handleda i hur man ammar, tvättar babyn o byter blöja. Alla har inte någon man kan fråga om råd, så någonstans i skogen skulle jag inte ha velat föda….inte bor vi ju i grottor eller rökpörten heller mera, all utveckling är ju inte av ondo i mitt tycke 🤓 Men det är ju bra att man numera även får välja att föda hemma om man vill 🙂

      • Nej, det jag skrev ska inte missuppfattas. Jag förordar inte att gå ut iskogen eller föda ensam, jag ville bara trycka på vår inneboende styrka när det väl gäller! Man vet aldrig på förhand vilken som ska råka ut för komplikationer… Jag hade ingen att fråga om råd, ja svärmor hade jag nära, men vi hade inte en sådan relation att jag ville ha hennes hjälp i sådana frågor.

        Vi klarar dock mer än vi på förhand tror. Hade någon sagt till mig en månad tidigare att jag skulle föda ensam hemma…, ja, det hade jag förstås inte gillat då. Men det blev en fin upplevelse, i alla fall. Jag förringar absolut inte sjukvårdens resurser, det är inte det jag ville ha fram. Jag valde inte att föda hemma andra gången… Bara ett förtydligande.

      • Jo jag tror nog jag förstod din ‘point’. Har dock hört om en del förlossningar som varit så otrevliga upplevelser, att det inte blivit fler barn…. och har förståelse för sådana mammor & dem som är oroliga. Tur att man själv inte behövt ha det så svårt och framföra allt att allt slutat väl 🙂 Allas upplevelser är ju unika, själv anser jag också att jag har en ganska hög smärttröskel, eller att jag tål rätt mycket (vilket också en barnmorska konstaterade då hon tittade på kurvorna och jag inte klagade, bet bara ihop). Belöningen är ju sedan ändå så stor när allt gått bra och man har sitt lilla knytte att åtminstone jag glömt det i följande sekund (nästan) 😉 Kanske ändå en lättnad att man inte behöver göra det om, får bara njuta av både barn och barnbarn 🙂

      • Absolut har vi väldigt olika förlossningar. Vi upplever saker olika också pga personlighet och omständigheter, det är mycket som spelar in.

        Det finns absolut olika aspekter i den här frågan. Om jag hade haft en riktigt komplicerad förlossning tror jag att jag skulle uppskattat kompetensen hos pesonalen mest. Så tänker jag… jag respekterar om du tänker annorlunda. Det som känns rätt för mig, behöver inte vara rätt för dig eller ”alla andra”.

      • Precis så är det😊 leva och låta leva.

  6. Vilken annorlunda förlossning minst sagt och att du själv dessutom föddes i bilen! Min mamma hade mycket snabba förlossningar och det brukar finnas en liten tendens till att det är ärftligt men tji fick jag. Min första tog tre dagar och övriga två gick marginellt snabbare. Läkaren frågade om jag var tävlingsryttare för jag hade så enormt kraftiga bäckenbottenmuskler. Det kunde jag dementera… Vår yngsta dotter föddes med segerhuva och det var lite speciellt.

    • Det kan vara så att det finns viss tendens, vi har ju fått hälften av våra gener från våra mammor.

      Hur en långdragen och besvärlig förlossning går till kan jag inte riktigt sätta mig in i. Jag är så nöjd med det sätt jag hade det… Segerhuva, hur vanligt /ovanligt är det? Jag har ingen aning…

  7. Hej! Där är du ju. Välkommen tillbaks.
    Intressant läsning här, men så skräckartat det måste ha varit? Eller höll du dig kall och bara tog emot det som skedde. ( Så tror jag att du gjorde. Du verkar inte vara den som råkar ut för panik i första taget).
    Själv har jag fött ett av barnen i sätesbjudning. Det var också en upplevelse. Alltså, jag kanske inte fattade så mycket av det hela, men det stod fullt med folk… alla möjliga yrkesgrupper runt väggarna i förlossningssalen som skulle vara med och lära. Bl.a. ambulanspersonal. Numera tror jag att alla som har ett barn som ska födas med rumpan först blir förlösta med kejsarsnitt. Men så var det inte för 40 år sedan.

    Tack för välkomnandet, förresten! 🙂

    • Jo, du gissar rätt… jag tog det som det kom, kan man säga. Sätesbjudning, det låter minst sagt jobbigt. Hur långdragen var den förlossningen… Visst är vi kvinnor och våra kvinnokroppar enastående att ”fixa till det”. Även om inte alla förlossningar slutar lyckligt.

  8. Tove Elisabeth Olberg sa:

    Men där är ju du på blogg igen 🙂
    Vilken historia om ditt födande, dramatisk och rolig på samma gång. Tidsperspektivet den tiden det tog att föda.
    Må gott Mia!

  9. Här gick det undan må jag säga, vilken tur att allt gick bra. Jag hann iallafall komma innanför dörren på BB när min yngsta föddes. Jag skulle också vänta hemma sa de, men jag visste vad som höll på att hända så jag åkte in ändå.

    Trevlig söndag!

    Kram

    • Från det körde igång på allvar, sedan gick det så fort så det hade inte hjälpt om Kk varit tvärs över gatan. Från det jag gick in till toaletten så fanns inget annat att tänka på än själva födandet. 😉

    • Tror nog att de s.k ”störtförlossningarna” brukar sluta bra, nästan alltid. Färre påfrestningar för både mor och barn. Väl uppe på avdelningen sände jag litet medlidsamma blickar till en kvinna som vandrade fram och tillbaka i korridoren med droppställning i handen. Återkom gång på gång… Men även hon kom så småningom tillbaka till avdelningen med en bebis i plastsäng istället för i magen 😉

  10. Oj! Så dramatiskt! Har ingen alls erfarenhet av förlossningar på detta sätt. Våra döttrar är adopterade. Men det var i sig en lång och spännande process på sitt sätt och med ett lyckligt slut.

    • Jo, adoptioner kan bli ganska dramatiska också, mycket som ska stämma innan man har barnet/barnen i sin famn. Det är nog i rege minst lika ång längtan som en graviditet. Graviditeten har ju den fördelen att du vet på ett ungefär när barnet kommer… Skönt att ni fick hem era älskade döttrar och att allt gick bra.

  11. Kul att du är igång igen. Mina två första förlossningar var nog ganska ”normala” och jag var på plats när det hände. Sista gången däremot höll sonen på att komma i bilen. Det tog 10 mínuter efter jag gott in på förlossningen tills han kom. Det blev varken dusch eller några prover utan upp på förlossningsbordet direkt.

    • Dusch i det läget ärinte så mycket att tänka på. Då är det effektivt arbete på gång! Så bra att du hann upp på förlossningsbordet.

  12. Spännande läsning 🙂
    Om det var första barnet antar jag att det fanns oro och rädsla med i bilden, när det gick så fort och ingen var till hands. Det skulle i alla fall jag varit.
    Jag var inte direkt rädd när jag skulle in första gången, men jag minns att jag ändå fick som lite frossa när jag satt på britsen efter inskrivningen på BB. ”Nu är det dags, tänkte jag”!

    Åh, vad detta förde mig tillbaka i minnena ❤
    Det har gått fort för mig också, med alla tre … men på lite olika sätt.

    Kram ❤

    • Nej, faktiskt ingen rädsla, mer förvåning och att jag ville vara ifred – och det fick jag vara 😉

      Alla vi kvinnor som fött barn har säkert de minnena med sig som just starka minnen. I vart fall så länge vi inte drabbas av någon demenssjukdom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: