Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för kategorin ‘Arbetsliv’

Det är inte klokt!

Ja, så sa jag för mig själv när jag hörde på TV:n att det är konstaterat att det är svårare att få arbete efter 40 års ålder! Det där har man hört under många år, men jag har tvivlat om det verkligen varit så. Jag själv märkte inget av det förrän i 60-årsåldern, eller strax under. Minns inte riktigt när jag började söka arbeta sista gången innan jag sa upp min sista fasta tjänst. 58-59 år, tror jag. När jag inte ens blev kallad till intervju till sådana tjänster jag ”alltid” tidigare tagit för självklart att komma till intervju, fick dem också oftast. När jag insåg faktum började jag snegla på bemanningsbranschen och tog mig så småningom dit.

40 år och åldersdiskrimineras vid jobbsökningar! 40-åringar är inte lika formbara som yngre, men då har de ju hunnit få erfarenhet, har driv och ork kvar. Framåt 60 år, ja, det kan jag mer förstå… att det inte ens var någon idé att kolla in mig 😉

Jag hann inte smälta detta förrän det togs upp om akutmottagningarnas långa väntetider i Rapport. Jag tror det sas att Södersjukhuset hade allra längst väntetider. Då gick mina tankar till min bloggkompis Maria65 som har erfarenhet av just Södersjukhusets akutmottagning. 🙂

Apropå höjd pensionsålder

Apropå förslaget om höjd pensionsålder så är jag VÄLDIGT glad att jag hann bli pensionär innan det här beslutet. Förvånad är jag inte, tror det är nödvändigt också, med tanke på att vi lever längre och längre.

Hur kul jag än tyckte arbetslivet var, jag gillade utmaningarna,  vet att jag tänkte HUR ska jag kunna gå i pension, att trivas med ett liv utan arbete. Minns inte när det var så mina tankar gick, men ungefär 10-15 år sedan, tror jag, kanske än senare.

Var ålder har sina tankar, man förändras över tid. Det gäller att få näringslivet med på de nya tankarna också, det haltar litet fortfarande. Det är ett annat frågetecken – hur påverkas arbetsgivarna, blir de mer rädda igen för att anställa folk i 55-60-årsåldern?

En stor fråga med många olika vinklingar på problemet ”pensionsålder”.

Bankärende

Första året jag arbetade i Norge fick jag kvarskatt. Inte så konstigt med tanke på att jag beräknade för låg inkomst under året än min slutliga inkomst blev. Beräknad inkomst får man ange när man hämtar ut skattekort där. Sedan hade jag förmodligen räknat  fel på avdrag man fick göra som gästarbetare, men jag orkade inte bry mig. Jag var nöjd och belåten, trots kvarskatten, över det årets inkomst.

Åren därefter jag arbetade i Norge fick jag alltid tillbaka pengar på inbetald skatt. Det kändes givetvis roligare. I fjol arbetade jag endast under några sommarveckor i vårt kära grannland. Utan att efterforskat hur de beräknar skatt på låg årsinkomst trodde jag i min enfald att jag skulle få tillbaka det mesta jag inbetalt i skatt. Men icke! Jag fick kvarskatt, inte så mycket, knappt 3.000 kronor, men ändå.

De ville ha pengarna senast idag. I måndags sökte jag mig till ett av Swedbanks kontor i Stockholmsregionen p.g.a att jag inte kunde överföra summan elektroniskt på egen hand. Förstår att man måste ha tillstånd för att föra ut pengar ur landet elektroniskt. Det är väl ett sätt att stoppa penningtvätt, men nog kändes det snopet. Hos skatteetaten kan man väl inte göra några dumheter eller penningtvätt med ett litet finare ord 🙂 När jag betalade in den 29 räknade jag med att pengarna skulle vara dem tillhanda senast idag, den 31. Men när pengarna var överförda sa bankkillen att det tar cirka 4-5 dagar innan pengarna kommit fram p.g.a att Norge inte är med i EU! Men, ojsan, det var inte så klokt att vänta i det längsta med att betala in pengarna, jag tyckte inte de behövde ha dem ”för tidigt”. Norge är väldigt bra på att ta ut avgifter är min erfarenhet. Ska bli spännande att se om de accepterar att pengarna kom in för sent eller om jag nu  får en förseningsavgift också… I så fall blir det en ny runda till banken… 🙂

Funderar över varför det tar längre tid att överföra pengar elektroniskt till icke EU-land än inom EU:s gränser. Någon som kan förklara? För mig låter det som ett skämt…

I år har jag inte arbetat i Norge alls, så nästa år har jag inte norsk deklaration att fundera över… Alltid något positivt, plus ingen risk  för kvarskatt till dem heller.

Upprepning

Tänk att jag alltid ska börja längta hem ungefär en vecka innan det är dags att resa hem. Oavsett om jag är på uppdrag fyra, fem, sex, sju eller åtta veckor.

Snart kan jag sova en stund, sedan rullar veckan på och jag är snart hemma igen, om allt går enligt planerna!

 

 

Valborgsmässoafton

Vad har ni för minne  av vädret under valborgsmässoafton? Ja, då menar jag inte årets utan gångna?

På den tiden barnen var små och halvstora gick hela familjen fram till Hembygdsparken i samhället vi bodde i för att se risbålet, lyssna på ett tal av någon mer eller mindre klok man som hälsade våren välkommen. Har inget minne av att det var någon kvinna som gjorde det. Kallt, blåsigt, ibland regnigt är mina minnen. Var det verkligen så varje år? Ja, minnet säger mig det. Å andra sidan kanske minnesbanken har dolt de positiva minnena, alltså om det var varmt och behagligt? Vad vet jag.

Två valborgsmässoaftnar minns jag speciellt, 1985 respektive 1987.

1985 hade jag nyss kommit hem från KK med en nyfödd liten son, därför är jag säker på årtalet. På valborgsmässoafton det året vräkte snön ned, distriktssköterskan som skulle kommit på hembesök enligt överenskommelse, ringde och frågade om jag tyckte det var viktigt, annars ville hon vänta tills en annan dag. Ut till landsbygden körde de inte över huvudtaget, inom samhället bara till de hem det var viktiga besök. Framåt eftermiddagen informerades det via radion att valborgsfestligheterna hade ställts in. Rishögen va övertäckt av ett tjockt lager snö, gick inte elda. De trodde nog inte att folk skulle komma ut ur sina varma bon heller… 🙂

1987 var min sista arbetsdag på den tidning jag hade arbetat för under 16-17 år. När jag kom hem på eftermiddagen den dagen, hade arbetat dagpass, så satt jag och sambon ute på altanen länge den kvällen, en underbart varm och behaglig valborgsmässoafton. Om vi var framme vid elden? Nej, det tror jag inte, barnen var så små så vi hade nog inte dragit igång de traditionerna. Ooops – det är alltså 30 år sedan idag sedan jag lämnade tidningsvärlden. Den kommande hösten började jag min omskolning till sjuksköterska! Åren rullar på, minsann.

Senast jag var på valborgsmässo-festligheter var när jag besökte en väninna i Västerås. Vi tog oss fram till festligheterna, lysssnade på musik och sång, det kändes högtidligt. Vädret var ganska hyfsat, men efter en stund vräkte regnet ned. Som väl var hade väninnan och jag ställt oss i ett fönster inne i byggnaden som var där. Minns inte vad det var för byggnad… Kanske någon som vet. Tror detta var år 2014 eller 2015, har ingenting speciellt att hänga upp minnet på, därför minns jag inte riktigt årtalet.

På förmiddagen i dag var jag ute på en ganska lång promenad. Svor litet över att jag inte hade någon kamera med mig, förutom mobilens. Det blev de bilder det blev, en del av dem finns här i inlägget, en liten vitsippsbukett plockade jag med mig hem.

Önskar er alla en trevlig valborgsmässo- och 1 maj-helg!

Nämndemännens plats i rättsväsendet

Bild från Pixabay.com

Jag ifrågasätter nämndemän i rättegångar.

I alla andra sammanhang så betonas kompetensens betydelse. I så viktiga saker som när människor står inför domstolen så har vi några helt outbildade inom juridik som är med och påverkar dombeslutet! Helt outbildade, nåja, de har fått litet ”utbidning” inför uppdraget. Jag skrev om min syn på detta för flera år sedan i en blogg. Då fick jag både medhåll som mothugg. En del ansåg att det gynnar rättssäkerheten! Jag minns inte ordalydelsen men jag uppfattade det så i alla fall. Jag förstår inte det tänkesättet, trots att jag funderat på det mer än en gång.

Är det i så fall endast inom rättssamhället som detta gäller?

Att jag åter tar upp frågan i min blogg är att jag vill ha fler infallsvinklar, för eller emot nämndemän, efter att ha läst ett avskräckande exempel. För mig avskräckande i vart fall.

Begränsningar

Bild från Pixabay.com

Det är kul att jobba. Det känns bra att ha en fot kvar i arbetslivet. Jag resonerar dock som så att någon gång måste jag lämna den delen av mitt liv, jag vill absolut inte arbeta tills jag dör… 🙂

Frågan är NÄR jag ska sluta lönearbeta, får ibland frågan… svarar flytande. Fr.o.m 1 september tror jag att jag slutar arbeta, ska i vart fall inte arbeta heltid natt längre. Nu efter sju veckor med nattarbete, heltid, så känner jag mig trött och sliten. Arbetstiden ruckar på dygnsrytmen, skittrött idag, hade tänkt åka in till centrum och även ut till Djurgården, men ställde in det. Jag började arbeta när jag var 16 år och har fyllt 67 år i år, nog borde det räcka? Dagens ungdomar tror jag inte kommer upp i så många år. I och för sig var det två år jag inte arbetade alls under min  omskolning, för övrigt har jag funnits med på arbetsmarknaden under alla dessa år. Upplevt båda trivsamma, roliga dagar och även skitjobbiga perioder under mitt arbetsliv. Med en blick i backspegeln så är jag glad att ha  fått vara med så länge, lärt mig mycket, känt mig nyttig och haft en inkomst Nog så vikiga saker för mig.

Kört en maskin tvätt i eftermiddag även om det var segt, först 15.30 laddade jag maskinen – då är jag seg när jag inte kommit till skott tidigare! 🙂

Tveksamt om jag kommer upp i 10.000 steg idag, ligger på drygt 7.100 just nu… Behövs egentligen inte så stor ansträngning att ta en liten kvällspromenad – det är lusten som saknas just nu. För att sätta ned orken än mer så tar jag mig ett glas vin, ska snart lägga mig på sängen och läsa i min ”pågående bok”…

Så kan man också fira påskafton.

Etikettmoln