Jag borde sova

Jag borde sova, har jobbat natt, ska jobba natt och har inte sovit så mycket hittills.

Min son springer Göteborgsvarvet. En morsa tror förstås att ungarna inte har förstånd att tänka själva. Trodde inte han skulle fixa värmen. Ja, han är inte i mål än,  men ser på nätet att han har fixat 15 km. Jag hoppas att han inte ska få energistopp nu under de sista 5 km innan målgång!

Tredje året i rad han springer loppet, men de andra båda åren tror jag har varit mer måttligt varmt än vad det är idag! Håller tummarna, men inte kan jag sova innan målgångsresultatet för honom kommer ut på nätet! Nattjobbet, ja, det fixar sig nog ändå… Det brukar det göra… 🙂

Stolt morsa, det märks nog!?

Valborgsmässoafton

Vad har ni för minne  av vädret under valborgsmässoafton? Ja, då menar jag inte årets utan gångna?

På den tiden barnen var små och halvstora gick hela familjen fram till Hembygdsparken i samhället vi bodde i för att se risbålet, lyssna på ett tal av någon mer eller mindre klok man som hälsade våren välkommen. Har inget minne av att det var någon kvinna som gjorde det. Kallt, blåsigt, ibland regnigt är mina minnen. Var det verkligen så varje år? Ja, minnet säger mig det. Å andra sidan kanske minnesbanken har dolt de positiva minnena, alltså om det var varmt och behagligt? Vad vet jag.

Två valborgsmässoaftnar minns jag speciellt, 1985 respektive 1987.

1985 hade jag nyss kommit hem från KK med en nyfödd liten son, därför är jag säker på årtalet. På valborgsmässoafton det året vräkte snön ned, distriktssköterskan som skulle kommit på hembesök enligt överenskommelse, ringde och frågade om jag tyckte det var viktigt, annars ville hon vänta tills en annan dag. Ut till landsbygden körde de inte över huvudtaget, inom samhället bara till de hem det var viktiga besök. Framåt eftermiddagen informerades det via radion att valborgsfestligheterna hade ställts in. Rishögen va övertäckt av ett tjockt lager snö, gick inte elda. De trodde nog inte att folk skulle komma ut ur sina varma bon heller… 🙂

1987 var min sista arbetsdag på den tidning jag hade arbetat för under 16-17 år. När jag kom hem på eftermiddagen den dagen, hade arbetat dagpass, så satt jag och sambon ute på altanen länge den kvällen, en underbart varm och behaglig valborgsmässoafton. Om vi var framme vid elden? Nej, det tror jag inte, barnen var så små så vi hade nog inte dragit igång de traditionerna. Ooops – det är alltså 30 år sedan idag sedan jag lämnade tidningsvärlden. Den kommande hösten började jag min omskolning till sjuksköterska! Åren rullar på, minsann.

Senast jag var på valborgsmässo-festligheter var när jag besökte en väninna i Västerås. Vi tog oss fram till festligheterna, lysssnade på musik och sång, det kändes högtidligt. Vädret var ganska hyfsat, men efter en stund vräkte regnet ned. Som väl var hade väninnan och jag ställt oss i ett fönster inne i byggnaden som var där. Minns inte vad det var för byggnad… Kanske någon som vet. Tror detta var år 2014 eller 2015, har ingenting speciellt att hänga upp minnet på, därför minns jag inte riktigt årtalet.

På förmiddagen i dag var jag ute på en ganska lång promenad. Svor litet över att jag inte hade någon kamera med mig, förutom mobilens. Det blev de bilder det blev, en del av dem finns här i inlägget, en liten vitsippsbukett plockade jag med mig hem.

Önskar er alla en trevlig valborgsmässo- och 1 maj-helg!

Barndomsminnen – nostalgi

Många människor glömmer man, eller de blir åtminstone väldigt suddiga i minnesbanken. Jag minns namn på många avlägsna släktingar som vi besökte när jag var liten, men jag minns inte hur de bodde eller personens utseende eller personlighet. Någon enstaka kan jag minnas att jag var litet försiktig med, eller kanske t.o.m rädd för. Jag var ett blygt och ganska känsligt barn, tror jag så här i efterhand. En tant Elly minns jag inte mer än att jag satt på mammas cykel och vi var på väg till Elly. Varför minns jag det, vad är det som gör att vissa små obetydliga händelser fastnar i minnet. Vi vurpade inte, jag bara satt där bak på cykeln när mamma trampade iväg på grusvägen! Varför minns jag det när jag inte minns själva besöket eller Elly? 🙂

Andra personer minns jag desto bättre, t.ex Axel född 10 februari 1892. Idag är det alltså 125 år sedan han föddes! Han bodde hela sitt liv i sitt föräldrahem tills han flyttade in på ålerdomshemmet någon gång i slutet på 1970-talet. Den mannen betydde väldigt mycket för mig. Han var aldrig gift, han hade hur mycket tid som helst med barn (mig). Jag bodde på landsbygden som barn, inte så många barn i husen runt om, och de barn som fanns var alla killar, ja, i alla fall de som var i någorlunda ålder med mig. Jag minns att jag fick följa med honom till skogen för att hugga julgran, släpa hem den, svagt minne av att vi kollade på solförmörkelse någon gång på 50-talet men framförallt minns jag de gånger han läste sagor för mig. Det gjorde han ofta. Han läste en sorglig saga, jag minns inte vilken. Jag tyckte så mycket om den sagan, ville han skulle läsa den ofta. Jag tror inte jag grät varje gång, men den gång jag minns speciellt så levde jag mig in i sagan så mycket att jag låg i hans säng och grät när han läste. När han upptäckte att jag var ledsen blev han också ledsen och  sa att han aldrig skulle läsa den sagan mer! Om den sagan blev bojkottad efter den händelsen vet jag inte, men det var förstås inte det jag ville!

I min släktforskning ser jag att Elly var storasyster till Axel. Dessutom ser jag att de förlorade fem syskon under åren 1887-1892, tre av dem 1888, i något som Axel brukade berätta om som ”pesten”. Jag har väldigt lätt för att försjunka i tankar runt hur det såg ut i deras barndomshem då på 1880-talet, hur deras föräldrar och hur de själva mådde under sådana förhållanden. Att förlora ett barn, ja, den sorgen och saknaden går inte att föreställa sig, för mig som aldrig upplevt det. Att förlora fem små barn under så kort tid, hur mår familjen då? Var de ständigt deprimerade? Säkert behövde de även kämpa hårt för egen överlevnad, dessa år var ju nödår och många drog till Amerika.

Tänk vad ett födelsedatum på en kär gammal släkting kan sätta igång minnena! Härligt! Jag har fler foton av Axel än det ovan, men det är detta lilla jag har tillgängligt i datorn. Så fin, uppklädd, när han ska posera framför en kamera! Idag tar vi foton i alla situationer.. 🙂

Julmarknad och ”vanvitteaffärer”

Jag och en väninna hade bestämt att ses under söndagen för att besöka julmarknaden på ”Tändsticksomådet” i Jönköping. En  gammal anrik del av sta´n där Tändstiksfabriken en gång i tiden fanns. En liten julmarknad i julmarknaden. Hade haft en del annat för mig under det gångna dygnet dessförinnan, kände mig inte alls sugen på någon julmarknad några timmar innan vi skulle ses. Jag hade haft övernattande barnbarn hos mig och vi var igång hela tiden, än med lek och stoj, än med mat och allt vad det innebär. Hur kul det än är så kräver det sin kvinna… 🙂  Sms:ade kompisen och frågade om hon blev besviken om jag backade från julbasaren… Svaret kom nästan omgående…. Nej, inte alls, hon var på julmarknaden redan med barn och barnbarn och det blåste hej vilt. Det räckte gott och väl med en runda, tyckte hon. Jag andades ut

Ser i Znogges blogg att hon tar upp begreppet ”spenderar” så jag tänkte berätta om vad jag spenderat några, ja flera, hundralappar på. En kniv!  Jag har en ganska bra köttkniv, för övrigt så är mina knivar inte så mycket att ”hänga i julgranen”. Någon borde förpassas till soptipp, vet inte ens var man lämnar sådant, får kolla på sortergården. Hur som helst, efter moget övervägande kom jag fram till att jag skulle unna mig en riktigt bra kniv – och inköpte en sådan. Vass som tusan, blir säkert bra att ha, gäller bara att inte skära sig… 🙂 Jag tänker framförallt på diskningen. Det gäller att hantera den rätt och riktigt.

Jag skickade efter den, känns litet lyxigt när det ringer på dörren och utanför står en kille med ett paket hemburet till mig! Överlämnar paketet varsamt och vill ha en namnteckning av mig…

Vanvitteaffär kan jag tycka. Har levt så många år utan knivar av knivvass kvalitet… men den här ska väl hålla min tid om jag inte slarvar för mycket med den. Å andra sidan när jag lever pensionärsliv så lagar jag mycket mat så förmodligen är det nu som är rätt tid att skaffa bra köksredskap.

PS! Ser ni hela inläggets text i kursiv stil? Jag gör det i min webläsare, men finner inte ”problemet”. Jag vill nämligen inte ha det kursiverat. Åtgärdat! Alltså funnit ”felet”, nu har jag fått bort kursiveringen… 

Konfirmationsminne

Vissa saker verkar bestå årtionde efter årtionde. Tryckta konfirmationsminnen är en sådan sak. Om konfirmander  har sådana än idag att dela med sig av till vänner och bekanta vet jag inget om. Kanske någon här vet.

Till min konfirmation hade jag beställt och fått liknande pappersminnen att dela med mig av i mitten av 1960-talet. När yngste sonen konfirmerades runt senaste sekelskiftet hade han också något i samma stil.

 

”Minnena” fann jag i min Fars gömmor när han gick bort och sparade dessa tre.

Vad jag ska ha dem till? Tja, kan väl vara ”bra-att-ha-saker”… fick ju något att blogga om! Nostalgi.

 

4-årskalas

Koncentrerad Vincent som öppnar födelsedagspresenter!

Idag har jag varit på ett underbart 4-årskalas för mitt äldsta barnbarn som heter Vincent. Det är han som syns  tillsammans med sin mormor på bilden ovan.

Vi har tidigare år haft tur med vädret, varit strålande sommarväder, i år vräkte regnet ned på förmiddagen. Föräldrarna hade varit förutseende och lånat hem tält ifall, ifall. Just när kalaset  pågick så var det uppehållsväder så vi kunde vara utomhus hela tiden, lekte, spelade fotboll m.m. Vincent var på strålande humör, han önskade sig många paket och det fick han sannerligen. Både stora och mindre, men jag tror att alla pakets innehåll uppskattades av honom även om en del nyttigheter kanske inte kollades in lika noga som en del  annat som skramlade litet mer! 🙂

Som sagt, ett underbart fyraårskalas!.

Ett stort tack till föräldrar och kanske även morföräldrar(?)  som hade fixat allt. Toppenfika intogs!

Fotokurs och barnbarn

Min systemkamera köpte jag tidigare i år hos Scandinavian Photo och de bjöd sina kunder på en kurs för att man ska kunna hantera inställningarna bättre i dag på fm. Givetvis nappade jag på det erbjudandet! Jag behöver litet påfyllning då och då, för mycket behöver repeteras, allt fastnar inte på en gång. Litet jämn påfyllning är inte alls dumt.

Under eftermiddagen var jag barnvakt till två små godingar. Emellanåt sken solen, men vinden var ganska kylig, i alla fall för småtrollen. Det är inte långa stunder de är stilla, jag hade fullt upp med att försöka fotografera storebror och ha koll på lillasyster. Lättare var det att rikta kameran mot lillasystern, för storebror vet jag att jag kan lita på. Han springer inte ut från trädgården! Mysigt!

89/100 

#blogg100, #fotokurs, #barnbarn