Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för kategorin ‘Familj’

Bu för Jönköpings kommun

Minns ni att jag skrev om mitt barnbarn som lärt sig simma, hur kul han tycker det är osv.

Nu gör Jönköpings fritidsnämnd ännu ett försök att bli kvitt den privata simskolan som erbjuder undervisningen till ett överkomligt pris för många. Kommunen vill höja priset för uthyrning av simbassäng i Norrahammars Simhall så mycket så det förmodligen inte kommer att kunna bedrivas någon simskoleundervisning genom Swim Time som företaget heter. Vincent har en lillasyster som har längtat efter att få börja och tanken var att hon skulle anmälas till vårterminen 2018 då hon blir tre år.

Jag förstår inte hur kommunen tänker. Vill inte Jönköpings kommun att barn ska lära sig simma? Tänker de starta simskola i egen regi? Eller hur har de tänkt? Jag kommer att höra av mig till dem på något sätt, antingen via mail eller telefon. Kanske bör även lokaltidningen få skriva om det, det gjorde de förra gången kommunen ville stoppa simskoleundervisningen via SwimTime.

Att hyra ut Norrahammars simhall tre timmar under söndagseftermiddagen borde vara en bra investering för framtiden. Under sommarmånaderna hörs det då och då om hur viktigt det är att barn lär sig simma. Det borde gälla även under höst, vinter och sommaren, tycker jag som farmor till två små ”kids”. 🙂

Jag behöver nog inte säga att jag tycker det är väldigt tråkigt för barnens skull och oansvarigt av kommunen om de inte erbjuder någon form av simundervisning för barnen i egen regi i så fall.

#jönköpings kommun, #Swim Time, #simskola

Dinosaurielort

Idag åkte Vincent och jag iväg till ett av sta´ns bibliotek för att lära oss mer om dinosaurier. Först berättade en författare, Sarah Sheppard,  om olika dinosaurier och hur de levde för länge, länge sedan innan det fanns några människor! Hon har skrivit flera böcker om olika sorters dinosaurier, hon visade också bilder från flera av sina böcker.

Sedan började nog det allra mest spännande, alla som vågade fick hålla i en dinosaurielort som är 100 miljoner år gammal, Vincent gör det på bilden ovan, men Sarah var med hela tiden, hon var rädd om lorten 🙂 Hon hade också en tand från en spinosaurus, den ser ni på bilden nedan. Tanden är stor som en banan! Tänk att ha en sådan i munnen! Vincent fick ta på den också, och visst vågade han både att känna på lorten och tanden. Spännande, tyckte han det var!

Här kan ni se hur stor den gamla tanden är.

Till sist blev det tipspromenad med en massa svåra frågor om dinosaurier. Alla barn som gick rundan och lämnade in tipslappen fick ett fint dinosauriemärke de kan han på sin tröja eller jacka! Häftigt! En bra eftermiddag. Efter det så blev det hem till mamma för litet mellanmål innan det var dags att dra iväg till simskolan. Det är en kille som börjar bli stor och som farmor tycker det är mysigt att vara tillsammans med!

Simskola för små

Hur gammal var du när du lärde dig simma? Jag började i simskola när jag var cirka 7-8 år, fick cykla cirka en halvmil till simskolan och samma väg hem igen. Vi lärde oss simma i sjö. Så var det då på 50-talet. Då var det inga barn som kastades iväg rakt ut i det blöta…

Nu är det andra tider… Mitt äldsta barnbarn, Vincent, har gått i simskola två-tre terminer nu, tror jag det är. Från att inte ha vågat släppa föräldern så går det vilt till i bassängen numer. Barnen kastas iväg, först tyckte jag det såg läskigt ut, magplask, men visst är det härligt!? Ingen vattenrädsla här, ingen simdyna, endast plattan att hålla sig i. Mamman säger att han kan simma en längd utan något som helst flytetyg också. Vincent är killen i grön simdräkt. En riktig liten superhjälte i farmors ögon!

Nog syns det hur kul han tycker det är? Det är i en simskola i privat regi, en väldigt pedagogisk och duktig simlärare, enligt svärdottern, som gör att barnen blir trygga i vattnet och upptäcker hur kul simning och vattenlek kan vara.

Tror inte jag behöver säga att jag är stolt över både Vincent som över mamman Angelica. Det är mamman som varit pådrivande och fixat så han kommit igång med simningen. Jag ska följa med en gång och uppleva det med egna ögon, får bli efter min Prag-resa någon gång.

Till sist, ett stort TACK till kompisen Kerstin som har instruerat mig ända fram…. Lollo, bloggkompis, gjorde tappert försök, men jag lyckades inte fixa det.  Tack Lollo för det tappra försöket! Det här inlägget har tagit många timmar att få till, men nu har jag lärt mig något nytt! Kul!

Nu börjas det

Höst, höstmörker, skit med.

Vid frukosten idag insåg jag att det är dags att ta fram min lilla läslampan till köksbordet, trots att jag har lampa över bordet.

Jag brukar säga att jag varken hör eller ser…. så illa är det inte, men tillräckligt illa. Ja, så tycker jag i alla fall. Jag opererade båda ögonen för ett par år sedan, bytte linser, då jag hade grå starr. Det blev ju bra, säger de som vet. Jag har dock problem med gula fläcken i ögonen också som inte är lika lätt att åtgärda, ja, det kan man inte åtgärda än så länge i alla fall. Det gör att synen försämras successivt och att jag är väldigt ljuskänslig samtidigt som jag är väldigt ljusberoende.

Dagtid är det inga problem, mer än när jag ska läsa, då behöver jag extra ljuskälla så här års.

Från det ena till det andra… idag ska jag städa av lägenheten litet noggrannare inför avfärd nästa vecka. Barnbarnen kommer en runda fredag-lördag, sedan behövs nog en lättstädning kanske. Nu börjar jag planera litet mer inför nästa vecka… Vad ska jag ha med mig, spanskaboken får jag inte glömma… litet kläder, pengar, extra par skor, datorn får hänga med så jag kan blogga – om jag orkar, glatt humör och litet mer, tror jag. Skitlänge sedan (2011)  jag reste på en ”riktig” semesterresa, småutflykter har jag förstås gjort och det är inte det sämsta det. Ser fram emot Prag-resan med spänning, jag hoppas att mina fördomar mot bussresor kommer att krossas. Det gäller att utmana sig själv ibland!

 

Gammalt foto

Det här fotot har jag försökt skanna in, det går, men det passar inte jpg.formatet. Nu har  jag fotograferat av kortet som togs 1927, alltså 90 år sedan. Min pappa hade skrivit årtalet på baksidan… Min farmor är endast 35 år då kortet togs! Förmodligen fanns det en nyfödd bebis i huset, eller om farmor möjligtvis är höggravid när kortet togs.

Min pappa står närmast min farfar på vänstra sidan. Han var äldst i syskonskaran som blev sex så småningom. Min farfar dog 1934, alltså sju år efter att kortet togs. Jag kan ju bara gissa hur min farmor fick slita hårt för att få barnaskaran till att överleva utan makens inkomst.

Kortet överst har jag beskurit kraftigt för att få fram deras ansikten bättre. Visar hela fotot nedan, litet spännande med gamla foton, tycker jag. Vilka figurerna längst ut till vänster är, kan jag inte gissa mig till. Tror inte de tillhör släkten, men vet inte säkert… i så fall på farmors sida, för den släkten har jag inte så många minnen av. Min farfar träffade jag aldrig, däremot bodde hans syskon nära mitt första hem, så flera av dem har jag mer eller mindre klara minnen av.

Ibland är det intressant att fundera över hur tidigare generationer levde, ju mer man vet om dem, desto mer intressant!

Väntans tider

Tar fram datorn i väntan på barnbarnens ankomst. De ska vara hos mig ikväll och i natt då mamma och pappa ska fira att mamman har avslutat sin fasta anställning. Hon ska göra som jag när mina barn var två respektive fem år – sätta sig på skolbänken igen på heltid! Mina barnbarn är två respektive fem år!

Jag tyckte det var himla kul och inspirerande att omskola mig som vuxen. Samtidigt tyckte jag att det var kämpigt att få tiden att räcka till. Allra helst när tentor låg nära varandra i tid!

Jag önskar svärdottern LYCKA TILL i sina studier, samtidigt som jag ser fram emot  ett trevligt dygn tillsammans med mina små guldklimpar! Sonen och svärdottern får då roa sig i lugn och ro – och sova ut i morgon! 🙂

 

Jag borde sova

Jag borde sova, har jobbat natt, ska jobba natt och har inte sovit så mycket hittills.

Min son springer Göteborgsvarvet. En morsa tror förstås att ungarna inte har förstånd att tänka själva. Trodde inte han skulle fixa värmen. Ja, han är inte i mål än,  men ser på nätet att han har fixat 15 km. Jag hoppas att han inte ska få energistopp nu under de sista 5 km innan målgång!

Tredje året i rad han springer loppet, men de andra båda åren tror jag har varit mer måttligt varmt än vad det är idag! Håller tummarna, men inte kan jag sova innan målgångsresultatet för honom kommer ut på nätet! Nattjobbet, ja, det fixar sig nog ändå… Det brukar det göra… 🙂

Stolt morsa, det märks nog!?

Etikettmoln