Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för kategorin ‘Familj’

Barndomsminnen – nostalgi

axel

Många människor glömmer man, eller de blir åtminstone väldigt suddiga i minnesbanken. Jag minns namn på många avlägsna släktingar som vi besökte när jag var liten, men jag minns inte hur de bodde eller personens utseende eller personlighet. Någon enstaka kan jag minnas att jag var litet försiktig med, eller kanske t.o.m rädd för. Jag var ett blygt och ganska känsligt barn, tror jag så här i efterhand. En tant Elly minns jag inte mer än att jag satt på mammas cykel och vi var på väg till Elly. Varför minns jag det, vad är det som gör att vissa små obetydliga händelser fastnar i minnet. Vi vurpade inte, jag bara satt där bak på cykeln när mamma trampade iväg på grusvägen! Varför minns jag det när jag inte minns själva besöket eller Elly? 🙂

Andra personer minns jag desto bättre, t.ex Axel född 10 februari 1892. Idag är det alltså 125 år sedan han föddes! Han bodde hela sitt liv i sitt föräldrahem tills han flyttade in på ålerdomshemmet någon gång i slutet på 1970-talet. Den mannen betydde väldigt mycket för mig. Han var aldrig gift, han hade hur mycket tid som helst med barn (mig). Jag bodde på landsbygden som barn, inte så många barn i husen runt om, och de barn som fanns var alla killar, ja, i alla fall de som var i någorlunda ålder med mig. Jag minns att jag fick följa med honom till skogen för att hugga julgran, släpa hem den, svagt minne av att vi kollade på solförmörkelse någon gång på 50-talet men framförallt minns jag de gånger han läste sagor för mig. Det gjorde han ofta. Han läste en sorglig saga, jag minns inte vilken. Jag tyckte så mycket om den sagan, ville han skulle läsa den ofta. Jag tror inte jag grät varje gång, men den gång jag minns speciellt så levde jag mig in i sagan så mycket att jag låg i hans säng och grät när han läste. När han upptäckte att jag var ledsen blev han också ledsen och  sa att han aldrig skulle läsa den sagan mer! Om den sagan blev bojkottad efter den händelsen vet jag inte, men det var förstås inte det jag ville!

I min släktforskning ser jag att Elly var storasyster till Axel. Dessutom ser jag att de förlorade fem syskon under åren 1887-1892, tre av dem 1888, i något som Axel brukade berätta om som ”pesten”. Jag har väldigt lätt för att försjunka i tankar runt hur det såg ut i deras barndomshem då på 1880-talet, hur deras föräldrar och hur de själva mådde under sådana förhållanden. Att förlora ett barn, ja, den sorgen och saknaden går inte att föreställa sig, för mig som aldrig upplevt det. Att förlora fem små barn under så kort tid, hur mår familjen då? Var de ständigt deprimerade? Säkert behövde de även kämpa hårt för egen överlevnad, dessa år var ju nödår och många drog till Amerika.

Tänk vad ett födelsedatum på en kär gammal släkting kan sätta igång minnena! Härligt! Jag har fler foton av Axel än det ovan, men det är detta lilla jag har tillgängligt i datorn. Så fin, uppklädd, när han ska posera framför en kamera! Idag tar vi foton i alla situationer.. 🙂

Julmarknad och ”vanvitteaffärer”

nov-2016

Jag och en väninna hade bestämt att ses under söndagen för att besöka julmarknaden på ”Tändsticksomådet” i Jönköping. En  gammal anrik del av sta´n där Tändstiksfabriken en gång i tiden fanns. En liten julmarknad i julmarknaden. Hade haft en del annat för mig under det gångna dygnet dessförinnan, kände mig inte alls sugen på någon julmarknad några timmar innan vi skulle ses. Jag hade haft övernattande barnbarn hos mig och vi var igång hela tiden, än med lek och stoj, än med mat och allt vad det innebär. Hur kul det än är så kräver det sin kvinna… 🙂  Sms:ade kompisen och frågade om hon blev besviken om jag backade från julbasaren… Svaret kom nästan omgående…. Nej, inte alls, hon var på julmarknaden redan med barn och barnbarn och det blåste hej vilt. Det räckte gott och väl med en runda, tyckte hon. Jag andades ut

kniv

Ser i Znogges blogg att hon tar upp begreppet ”spenderar” så jag tänkte berätta om vad jag spenderat några, ja flera, hundralappar på. En kniv!  Jag har en ganska bra köttkniv, för övrigt så är mina knivar inte så mycket att ”hänga i julgranen”. Någon borde förpassas till soptipp, vet inte ens var man lämnar sådant, får kolla på sortergården. Hur som helst, efter moget övervägande kom jag fram till att jag skulle unna mig en riktigt bra kniv – och inköpte en sådan. Vass som tusan, blir säkert bra att ha, gäller bara att inte skära sig… 🙂 Jag tänker framförallt på diskningen. Det gäller att hantera den rätt och riktigt.

Jag skickade efter den, känns litet lyxigt när det ringer på dörren och utanför står en kille med ett paket hemburet till mig! Överlämnar paketet varsamt och vill ha en namnteckning av mig…

Vanvitteaffär kan jag tycka. Har levt så många år utan knivar av knivvass kvalitet… men den här ska väl hålla min tid om jag inte slarvar för mycket med den. Å andra sidan när jag lever pensionärsliv så lagar jag mycket mat så förmodligen är det nu som är rätt tid att skaffa bra köksredskap.

PS! Ser ni hela inläggets text i kursiv stil? Jag gör det i min webläsare, men finner inte ”problemet”. Jag vill nämligen inte ha det kursiverat. Åtgärdat! Alltså funnit ”felet”, nu har jag fått bort kursiveringen… 

Konfirmationsminne

1931

Vissa saker verkar bestå årtionde efter årtionde. Tryckta konfirmationsminnen är en sådan sak. Om konfirmander  har sådana än idag att dela med sig av till vänner och bekanta vet jag inget om. Kanske någon här vet.

1935

Till min konfirmation hade jag beställt och fått liknande pappersminnen att dela med mig av i mitten av 1960-talet. När yngste sonen konfirmerades runt senaste sekelskiftet hade han också något i samma stil.

 

1944

”Minnena” fann jag i min Fars gömmor när han gick bort och sparade dessa tre.

Vad jag ska ha dem till? Tja, kan väl vara ”bra-att-ha-saker”… fick ju något att blogga om! Nostalgi.

 

4-årskalas

paketöppning1

Koncentrerad Vincent som öppnar födelsedagspresenter!

Idag har jag varit på ett underbart 4-årskalas för mitt äldsta barnbarn som heter Vincent. Det är han som syns  tillsammans med sin mormor på bilden ovan.

Vi har tidigare år haft tur med vädret, varit strålande sommarväder, i år vräkte regnet ned på förmiddagen. Föräldrarna hade varit förutseende och lånat hem tält ifall, ifall. Just när kalaset  pågick så var det uppehållsväder så vi kunde vara utomhus hela tiden, lekte, spelade fotboll m.m. Vincent var på strålande humör, han önskade sig många paket och det fick han sannerligen. Både stora och mindre, men jag tror att alla pakets innehåll uppskattades av honom även om en del nyttigheter kanske inte kollades in lika noga som en del  annat som skramlade litet mer! 🙂

Som sagt, ett underbart fyraårskalas!.

Ett stort tack till föräldrar och kanske även morföräldrar(?)  som hade fixat allt. Toppenfika intogs!

Fotokurs och barnbarn

Alva maj 2016

Min systemkamera köpte jag tidigare i år hos Scandinavian Photo och de bjöd sina kunder på en kurs för att man ska kunna hantera inställningarna bättre i dag på fm. Givetvis nappade jag på det erbjudandet! Jag behöver litet påfyllning då och då, för mycket behöver repeteras, allt fastnar inte på en gång. Litet jämn påfyllning är inte alls dumt.

Under eftermiddagen var jag barnvakt till två små godingar. Emellanåt sken solen, men vinden var ganska kylig, i alla fall för småtrollen. Det är inte långa stunder de är stilla, jag hade fullt upp med att försöka fotografera storebror och ha koll på lillasyster. Lättare var det att rikta kameran mot lillasystern, för storebror vet jag att jag kan lita på. Han springer inte ut från trädgården! Mysigt!

89/100 blogg100.mini

#blogg100, #fotokurs, #barnbarn

Fotografering och Livet

anka1

Vad gör man med nyförvärvade kunskaper?

Som jag berättat om de senaste dagarna så har jag varit på en fotokurs för nybörjare ”utifrån de tre nyckelorden komposition, motivation och teknik”. Som pensionär tror jag att jag kommer att ta vara kunskaperna på bästa sätt. Alltså träna, fundera över hur mina bilder kan bli bättre och bättre vilket innebär att träna mer och mer… En fin hobby! Mitt i livet upplevde jag ofta att så mycket annat pockade på så jag tog mig inte tid att fördjupa mig i mina intressen, Just nu känner jag mig taggad för det här med fotografering… 🙂

Jag tänker tillbaka på tiden när jag köpte min första kamera, då var det att välja att köpa en filmrulle med 12, 24 eller 36 foto. När rullen var slut var det dags att framkalla den för dyra pengar… Då hade jag ingen möjlighet att i efterhand förändra bilden, jag fick vara nöjd med resultatet oavsett om det var bra eller ej. Nu är minneskorten till kamerorna billiga så man har råd att ta många foto vid samma tillfälle, lätt att redigera dem både till format som en hel del annat. En väldigt positiv utveckling för oss som gillar att fotografera!

Så till något helt annat:

Idag, den 26 april, är en litet speciell dag för mig. 1958 fick jag en lillasyster som inte levde mer än tre månader. Hon hade ett medfött hjärtfel som gjorde hennes liv så kort. Idag hade de förmodligen kunnat operera henne redan som spädbarn, 1958 vågade de inte göra någonting förrän hon fyllt två år ifall hon blev så gammal, var läkarnas budskap. Föräldrarna var kanske mer medvetna om hur allvarligt det var, men när jag fick den informationen som åttaåring tyckte jag givetvis att det var självklart hon skulle leva.

Det första halvåret, året efter att hon gått bort sörjde jag henne, därefter kom en lång period under många, många år då jag inte tänkte på henne speciellt ofta. Däremot, kanske de senaste tio-femton åren, har jag alltid skänkt henne en tanke det här datumet. Det handlar inte om sorg eller saknad, mer ett konstaterande att idag skulle hon blivit så och så gammal.

Det sägs att när f-n blir gammal så blir han religiös, nåja, jag är inte religiös, men det här med att minnen förstärks och man tänker på saker som inte känts så viktiga tidigare. Så är det för mig i alla fall…

57/100 blogg100.mini

#blogg100, #fotokurs

 

Trevlig lördag

tårta 60

Yngste brorsan har fyllt år och jag gjorde min förta långkörning efter ögonoperationerna. Inga problem i dagsljus…

Träffade båda mina ”svenska” bröder med familjer. Trevligt!

Efter god mat så blev det god tårta! Inte fy skam! ;.-)

12/100 blogg100.mini

#blogg100

Dagen till ära!

ros gul 6juli 2015

För 34 år sedan inföll kanske den mest omtumlande dagen i mitt liv!

Jag födde mitt första barn hemma i toalettstolen, nåja, jag tog emot honom så han hamnade inte i stolen. Allena i huset, i väntan på ambulans! Jag hade åtta mil till KK, barnmorskan jag hade snackat i telefon med två gånger under morgonen hon ville helst jag skulle stanna hem litet till – enligt henne kunde det minsann inte gå fort första gången!

Hur har jag firat dagen idag då? 34-åringen var här på snabbesök, vi firade med middag och varsin semla! Inte alls dumt.

Nyårstankar – tillbakablick

tårtan

Jag har tittat runt på en del bloggar och önskat gott nytt år, ska vandra vidare senare idag. Trots det vill jag i ett inlägg önska alla ett riktigt bra 2016! Det finns en del som läser här utan att själva blogga!

2015 har varit ett bra år för mig personligen. Redan under första veckan i februari blev jag farmor för andra gången och det ser jag som ”den bästa” händelsen under året. Bara ett par dagar senare var jag på en mycket trevlig tjejträff där jag avnjöt en bit av tårtan ovan. Det var vinter och hade blivit glashalt innan vi skulle hem framåt natten, inte hade vi någon aning om det. Jag som gick först gjorde en färd nedför stentrappan på ett sådant sätt som inte var planerat. Tänkt på det många gånger – det hade kunnat gått riktigt illa med bestående men, men jag rätade på mig, ställde mig upp och kände att inget var brutet i kroppen. Efter några dagar var den vurpan ett minne blott, inga fysiska men….  Minnet av den tjejträffen är idel goda, en jättemysig kväll!

vätterstrand

Under första halvåret var jag i Norge och arbetade mycket, upplevt många fina miljöer, men bilden ovan visar en av Jönköpings alla vackra platser. Bilden tog jag den 9 februari under en promenad! Inte mycket snö, trots att februari anses som den mest snöpålitliga månaden på mina breddgrader.

Norge, Norge…. ett land jag lärt mig uppskatta mer och mer. Trevliga människor, lugnt arbetstempo oftast, bra betalt (har varit – är inte riktigt sant längre) vacker natur som ger mig många fina minnen att ta med mig hem. Här kommer några foton från Kristiansund på norska västkusten, Farsund södra Norge och så Nidarosdomen i Trondheim, tre platser i Norge jag besökte under året.

kristiansund131  vamse  nidarosdomen21

Så anlände jag hem till Jönköping igen i slutet av augusti månad. Treårskalaset som egentligen skulle skett i början av juli väntade in att farmodern skulle komma hem. En solig, varm och mysig dag gick det av stapeln, treårskalas och namngivningsfest för jubilarens lillasyster hade slagits ihop. Två huvudpersoner blev det denna dag!

treårskalas  Alva 29-08-2015

Under tidig höst hann jag och tre vänner med en kompisresa. Det har blivit en årlig tradition att vi gör en dagsresa någonstans tillsammans. I år var det jag som stod för planeringen och då är det alltid hemligt mål tills vi är framme. I år var huvudmålet Västergötlands museum i Skara. När vi kom fram till målet började vi med en fika innan vi vandrade runt och såg de delar av utställningarna vi var intresserade av. Det var också en mycket trevlig dag, soligt och härligt sensommarväder i goda vänners sällskap.

postgång  postdiligens

Den 1 september opererades mitt vänstra öga för grå starr, och sedan i slutet av oktober gick högra ögat igenom samma procedur. Efter den andra operationen har mitt liv blivit betydligt begränsat Ser inte bra med mina gamla glasögon och inte utan dem heller. Ibland har det känts litet trist, vissa saker som jag brukar göra har inte kunnat göras, samtidigt så vet jag att jag kommer att se betydligt bättre än jag gjort på många, många år när jag väl har fått nya glasögon. Den 14 januari 2016 ska jag få hämta ut dem. Då blir mitt liv betydligt rörligare igen! Så det finns hopp om ännu ett bra år!

En kort sammanfattning av några av mina personliga höjdpunkter under året har ni fått ta del av ovan… Hoppas och tror på ett bra år 2016 också – på ett personligt plan! Ser jag litet utanför mig själv vet jag inte vad jag ska tro… så många människor som har det svårt samtidigt som vi andra lever i ett stort överflöd. Politiskt är det oroligt, terrorhoten har oroat Europa vid flera tillfällen under 2015, hur blir det under 2016 på den fronten återstår att se.

Trots allt så önskar jag alla läsare Ett riktigt gott slut på 2015 och en ännu högre önskan om ett GOTT NYTT 2016!

 

 

Spegel

spegel spegel

Spegel, spegel på väggen där, säg mig som vackrast i världen är! 😉

Tack för besöket idag!

 

Etikettmoln