Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för kategorin ‘Film’

Sameblod och vykortsklubb

Bild från SF Bio

För ett par kvällar sedan var jag iväg och såg ”Sameblod”. Jag rekommenerar den gärna, gå och se filmen om den känns intressant för dig. Förmodligen blir du inte besviken.

Betyg: 4,5/5.

Så till något helt annat. Det finns väldigt mycket man kan lägga energi på om man vill… 🙂 Häromdagen kom jag i kontakt med en sida för postcrossing. Det går ut på att sända vykort till okända som också är med i samma grupp, oavsett var de bor i världen. Ja, man kan välja litet; om man vill ha vykort från ”alla” eller från något ”speciellt land”.

Jag har alltid gillat att skriva, haft många brevvänner under mina barn-  och ungdomsår så jag nappade förstås. Har nu köpt vykort plus frimärken till fem ”medlemmar”, idag sänder jag iväg mina första två kort. Det ena går till Turkiet och det andra till Novosibirsk i Ryssland. Novosibirsk, nog låter det kallt? För varje vykort jag sänder ska jag få ett tillbaka, inte från samma person som jag sänt till utan till någon annan som postcrossing-systemet väljer. På min medlemssida hos postcrossing registreras det noga vart jag ska sända, mottagaren ska registrera när hen mottagit vykortet. Först då sänds min adress till någon som vill sända ett vykort till mig. Det bästa med det här, man kan sända när man får lust, kan hoppa av när man vill utan att någon väntar och blir besviken. Jag ska sända mina fem inköpta vykort, så får jag se om det känns kul att fortsätta.

Visste du att det kostar 21 kronor att sända ett vykort inom Europa? Inom Sverige kostar det sju kronor. Jag tycker att 21 kronor är skitmycket för att sända ett vykort inom Europa, å andra sidan, vad får man för 21 kronor i övrigt? Inte speciellt mycket. Kanske beror min reaktion på att jag inte sänt brev eller vykort utomlands på många år! 21 kronor är inte mycket för att förgylla dagen för någon medmänniska.

Julieta

julieta_2-1

Nu har jag landat hemma i Jönköping igen och passade på att se filmen Julieta igår kväll. Pedro Almodóvars filmer brukar jag gilla och tyckte Julieta var en finstämd film med bra skådespelare. Promenerade sedan hem i snöslask, ömsom slaskigt underlag, ömsom halt. Inne i de centrala delarna var det dock ”pålitligt” underlag.

Nu gäller det att vända dygnet rätt och det är inte det enklaste efter så intensivt nattarbete under flera veckor. På måndag måste jag vara nere i centrum kl 09.00, ska vara hos frissan då och få ordning på frisyren igen. Hur ska det gå? Förmodligen kommer jag att fixa det, men kan förstås inte vara helt säker….

Nu har jag lönearbetat klart för det här året, men vill återvända till Stockholm någon gång nästa år, vilket jag redan anmält till bemanningsföretaget. Jag trivs himla bra i Stockholm, det finns betydligt mer att utforska i den sta´n. Hann med att besöka en del museum, det är årstid för det nu, tycker jag. Medeltidsmuseet, Hallwylska museet, Fotografiska, Historiska och Nordiska museet hann jag med. Kollade in på Moderna museet också när jag ändå vandrade förbi, men det blev ett kort besök… 🙂

Nu är det åter dags för litet pensionärsliv. Känner mig privilegierad som kan skifta mellan arbetsliv och pensionärsliv på det sätt jag gör.

 

Biobesök

Livet_efter_dig

Bild från SF Bio

Under eftermiddagen var jag och såg filmen ”Livet efter dig”. Jag har läst boken och vad jag tyckte om den finner du här.

Att jag aldrig lär mig, tänker jag när jag ser filmer efter böcker som jag läst. Filmen är absolut sevärd, men långt ifrån så gripande som boken. Boken ger mycket,mycket mer. Dessutom visste jag ju slutet på förhand idag. Oavsett det så är filmen bra, bra skådespelarinsatser.

Jag tycker om att gå till SF Bio under eftermiddagsvisningarna. Oftast är det inte så fullt då, dessutom är även svenska filmer textade då, vilket jag med lätt hörselskada uppskattar. Någon gång har det bara varit jag plus 3-4 stycken till i salongen. Idag var det så gott som fullsatt, endast några få enstaka stolar lediga. Jag tycker inte om så mycket folk i salongen för luften blir inte alls så frisk och behaglig som när vi är få… Jag blir helt enkelt sömnig av dålig luft och fick kämpa för att hålla mig vaken idag!

Dessutom är det ett prasslande och tuggande, alla verkar numer tro att det är matdags när de sätter sig i biostolen.  Folk kommer in i salongen med händerna fulla av chips, popcorn, godis och dricka. Den delen av biobesöket har jag inte förstått. Jag har också köpt något ibland om jag varit hungrig, men det är väldigt sällan. De flesta prasslade försiktigt idag så det gick an, andra gånger kan det prasslas så det stör en hel del, tycker jag. Det skulle vara helt OK för mig med förbud av ätande i salongen.

 

Helgen

vatten

Helgen har varit intensiv. Kungen har fyllt 70, har inte skänkt honom så många tankar, men går inte att undvika om man läser eller lyssnar till media. Jag var inte bjuden och hade inte gått även om jag varit inbjuden… 😉

Första maj, förstamajtal både i små som som stora kommuner. Där har jag inte heller varit, varken för att delta eller för att lyssna/titta. Jag har haft fullt upp ändå.

Ikväll tänkte jag att jag skulle se någon film på Netflix. I morgon löper mitt abonnemang ut och jag tänker inte förnya det, har haft alldeles för litet nöje av det. Jag är en filmälskare, men då ska det vara filmer helt i mitt tycke.. Dokumentärer eller drama-grupperna brukar falla mig väl i smaken. Ikväll fann jag en film som är en dokumentär, har några år på nacken, men intressant ändå. Ja, intressant var den, bra skådespelare o.s.v. Trots det så avbröt jag tittandet!

Filmen heter ”The stoning of Soraya M” och finns på Netflix.

Soraya M lever i ett äktenskap där mannen inte är nöjd med henne. P.g.a missnöjet sprider han rykten om att hustrun är otrogen. Då de tillhör den grupp som ”lyder” under sharia-lagarna går det inte an att kvinnor inte uppför sig oanständigt, trots att bevisen är minst sagt tvivelaktiga och Sorya förnekar brottet hon anklagas för. Än mindre lyssnas kvinnor på, det är männens ord som gäller. Hon döms till döden i Allahs namn genom stening. Vedervärdigt, oanständigt och dessutom göra det i ”Guds namn”, det är helt enkelt en skam för världen. Dessutom stod hennes man som dragit igång ryktesspridningen, bara för att få det billigaste sättet att få igenom skilsmässa och slippa vanära gör det hela inte bättre, han stod där som åskådare. Maken kastade t.o.m de första stenarna då Sorayas pappa inte lyckades träffa henne!

Det här är något världen vet om, att straff utdelas i form av piskrapp, genom stening – med andra ord vedervärdiga straff. Det är första gången jag avbrutit att se klart en film som jag egentligen tycker har något att förmedla, men att titta på när hon stenas ihjäl det gör jag inte, det mår jag inte bra av. När ett par stenar träffat henne fick jag nog, stängde av. Trots det vill jag skriva om det pga av att det är något som pågår i världen än idag.

Ibland undrar jag vad vi har religioner till? Jo, jag vet, många finner stöd och tröst via en religion, men religioner ligger också bakom mycket elände. Religionskrig t.ex, stening som straffmetod nämns såväl i Koranen som i Bibeln. Idag är det endast islamska länder som använder sig av metoden som straffpåföljd! Jag misstänker att det måste vara det absolut värsta av alla dödsstraff man kan tänka sig, tortyr till döds. Jag behöver nog inte tillägga att jag är motståndare till dödsstraff över huvud taget.

Undrar hur länge det ska dröja innan stening, piskrapp o.dyl försvinner som straff över hela jordklotet? Det är helt enkelt inte anständigt något samhälle!

Dyster start på blogginlägg under månaden maj. Det kan bara bli bättre och bättre i bästa fall här i Miatankar!

62/100 blogg100.mini

#blogg100,

 

 

Suffragette

suffrage

Bild från SF Film

Idag har jag varit på bio, sett en bit kvinnokamp och kvinnohistoria.

Filmen heter Suffragette och utspelar sig i London. Det framgår inte riktigt när, men med tanke på att kvinnorna där får rösta första gången 1925  så utspelar sig handlingen 1915-1925 kan jag tänka mig. Det är ingen dokumentär men skildrar ändå kvinnors kamp  att få bättre arbetsförhållanden. Till en början skedde kampen på fredlig väg, men övergick senare till mer handgripliga sätt. Mer än så berättar jag inte för ev. framtida tittare ska få bilda sig en egen uppfattning.

I slutet av filmen rullade en lista med cirka 25 länder och när kvinnorna i dessa länder fick rösträtt. Saudiarabien avslutade listan med att rösträtt för kvinnor infördes 2015! När jag söker på internet ser jag att i och med att kvinnorna där fick rösträtt så har alla världens länder allmän rösträtt. Äntligen! Ett steg i rätt riktning även om det finns massor kvar att göra.

Mitt omdöme om filmen är att den är mycket sevärd och bra. Det är även en påminnelse om att det har krävts en intensiv kamp för sådant som vi idag ser som självklart, t.ex för att kvinnor ska få studera på högre nivå, att kvinnor ska få arbeta i alla yrken osv, osv.

För hundra år sedan hade inte kvinnorna i vårt kära Sverige rösträtt. Det är svårt att förstå – min farmor och mormor hade alltså inte rösträtt som unga vuxna kvinnor!

Jag känner stor respekt för kvinnokampen som förts i gångna tider!

10/100 blogg100.mini

#blogg100 #kvinnlig rösträtt #kvinnokamp

 

 

Netflix

and

Nu är jag en Netflix-tittare!

Tidigare har jag inte tyckt jag haft tid för att prenumerera på medlemskap. Som de flesta här vet är jag en trogen radiolyssnare och det förändrar inte Netflix. Jag har också gillat bra filmer… Nu kan jag titta på film när jag vill om jag finner något som jag gillar. Jag är så ny medlem så jag har inga problem med att finna filmer jag gillar. Drama och dokumentärer är det jag tittar på i första hand och där jag finner filmer jag gillar!

I morgon kväll är det åter dags för bridge och jag har gjort min läxa! 😉

 

En man som heter Ove

En_man_som_heter_Ove

Bild lånad från SF bio

Filmen ”En man som heter Ove” hade jag inte tänkt lägga tid och energi på. Men efter att Lassgård fått en guldbagge för sin rollprestation ändrade jag mig, igår såg jag filmen. Ja, vad ska jag säga om den, det är frågan?

Lassgård gjorde en helt fantastisk rolltolkning, utan tvekan är han värd guldbaggen. Efter knappt halva filmen var jag så urless på den så jag hade helst velat gå, men då biosalongen var så gott som fullsatt och jag satt i mitten av en rad så stannade jag kvar. Det var tur det, för slutomdömet blev annorlunda. Första delen var endast ett evigt mästrande av Ove mot sina grannar, demonstrativt visade han grannskapet hur han själv ville ha saker och ting. Struntade fullständigt i vad andra tyckte. Han kändes helt enkelt som något från en svunnen tid. I och för sig finns det små-Ovar idag också, men inte lika tydligt, det är ingen som tillåter det.

Den senare delen av filmen var betydligt bättre, ja, t.o.m riktigt gripande och bra, med andra ord kände jag mig nöjd när jag lämnade biografen. Om jag rekommenderar den? Vet inte, det finns betydligt bättre filmer innehållsmässigt. Å andra sidan, är man ute efter att se en bra rollprestation så OK, då är den mycket sevärd… 😉

Etikettmoln