Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för kategorin ‘Geocaching’

Bloggtorka

Det råder bloggtorka, eller mer sant – lust att blogga. Idag ska det i vart fall bli några rader.

Under veckan var jag och en bloggkompis ute på en geocachingrunda. Jag hade läst på om gömmorna, visste att det var en runda som passade oss, hade också läst att vid en av gömmorna brukade det finnas vildsvin. OK, bra att känna till, men tänkte att de håller sig nog undan, att de är rädda för oss. Hade läst att när en geocachare hade gått där för att leta gömmor med sin hund, ja, då hade vildsvin rusat fram. Vet inga detaljer runt det, men allt gick bra i alla fall.

Kompisen Maria

När vi närmade oss den gömman såg jag spår efter vildsvin, jord, del av stigen bl.a, var uppriven av vildsvin. Jag sa inget, men min kompis kommenterade med att ”jag tror det är vildsvin som gjort så”, jo, hummade jag med. Runt gömman fannsdet många spår efter vildsvin, undrar om det är en protest mot att människor kommer dit med omämna mellanrum!? För resten av rundan såg vi inga sådana vildsvinsspår! Först när vi närmade oss mål berättade jag vad jag läst. 🙂

Fotona här ovan var efter att vi tagit en fikapaus. Det var så varmt så vi valde att sitta i skuggan!

Har tagit det lugnt under veckan. Det är väl så det bör vara i en pensionärs liv? Har läst ett par böcker, latat mig mycket…. Det låter som en behaglig vecka, tycker jag. Det har det varit, ibland är det skönt, andra veckor vill jag få mer ”gjort”.  Idag har jag inte ens varit utomhus än,  det är nog snart dags. Men just nu regnar det… Håller latmasken på att slå rot i mig?

Sonen med familj reste till Halmstad en vecka, de har hyrt en stuga där. Idag när de kollade in stranden ser de en skylt med en skylt det stod ”Otjänligt badvatten”, att det finns bakterier i vattnet som kan ge magsjuka! Hur kul är det för vuxna och framförallt för barnen!?Trist är ordet, tycker farmor Mia.

Omberg

I tisdags blev det återbesök för mig på Omberg i södra Östergötland tillsammans med Anna-Lena. Henne har jag lärt känna via bloggen och geocaching. Det har sedan några få år tillbaka blivit en tradition att vi ses en gång varje sommar för att träffas, trivas tillsammans och gå en lättare geocachingrunda. Mycket trevligt! I år gick turen till Omberg. Jag har varit där några gånger tidigare, men det är en plats jag gärna gör återbesök till.

Vi började med kaffe innan vi gav oss ut i skogen. Ljuvligt lätt terräng att promenera i, oftast. Bokskog, många böcker (förlåt bokar) fanns det och sex geocacher loggade vi utan några större svårigheter. Behållningen blev dock allt det vackra vi såg. Bilderna får tala för sig själva.

Är ni läsare kunniga inom botaniken? Jag tror det här är en Jungfru Maria nyckel, men vet att flera arter finns det som är väldigt lika varandra. Rätta mig gärna om jag har fel.

När jag är i de trakterna drar jag mig gärna mot Ellen Keys sommarbostad Strand som ligger väldigt vackert vid Vätterns strand. Anna-Lena och jag satt en lång stund på hennes brygga och njöt av sommarens värme och lugn. Dessutom hade jag sett att den geocache som fanns en kort promenad från Strand och jag loggade för några år sedan var arkiverad och en ny utlagd. Den letade vi förstås upp.

Jag misstänker att en del människor tycker att vallmon är ett ogräs, men i så fall ett väldigt vackert ogräs.

Efter Omberg åkte vi till Vadstena, var inne i kyrkan där, Anna-Lena kollade runt medan jag valde några vykort som jag ska använda i postcrossingen. Många i den gruppen önskar olika sorters motiv vilket  jag irriterade mig mycket på den allra första tiden jag var medlem. Jag ville välja sådana kort jag tyckte var vackra eller tyckte om på något sätt. Nu har jag vänt på de tankarna efter att någon sa… Men visst är det roligt att göra någon annan glad?! Jomenvisst… En del vill ha vykort på fyrar, järnvägar, religiösa kort, erotiska motiv, pin-up,  historiska, gamla vykort osv… i all oändlighet verkar önskemålen gå… Sedan kan det stå en hel radda med vilka sorts motiv de inte vill ha… någon har skrivit att hen inte ville ha några fler vykort med blommor på från Nederländerna. Vederbörande hade lagt till ”det räcker nu”. 🙂 Det fick mig att dra på smilbanden… Ibland struntar jag i önskemålen, ibland uppfyller jag dem! 🙂 I Vadstena åt vi också en både välbehövlig som supergod lunch.

(Foto: Anna-Lena Larsson)

Dagen gick fort, det var snart dags att dra oss hemåt igen, Anna-Lena hade aldrig varit vid Rökstenen och jag hade tänkt köra dit någon gång i sommar. Jag har varit där en gång för många år sedan när barnen var halvstora. Tideräkningen i många fall räknas ju i hur stora barnen var när man gjorde olika saker… 🙂 När vi ändå var i de trakerna bestämde vi oss att ta den omvägen när vi styrde kosan söderut igen. På fotot ser ni mig studerande Rökstenen. Det är Anna-Lena som är bildmakaren och hon har sagt ja till att jag lägger upp det här.

 

Var sak på sin plats är bra

Mitt hem ska gås igenom riktigt ordentlig så snart jag har tid. Skåp för skåp, låda för låda.

Under  de senaste 5-6 åren när jag varit på resande fot har mest hemmets yta hållits någorlunda i ordning. Ju längre tid desto fler saker får jag leta efter, de finns inte där jag trodde jag lagt dem. När jag varit hemma mellan de olika uppdragen så har jag prioriterat socialt umgänge och vila. Det som varit kul med andra ord. Jag har varit noga med att hålla liv i mitt sociala umgänge. Även nu när jag tycker att jag inte hittar det jag vill så tycker jag att jag har gjort  bra prioriteringar, städning går att åtgärda, förlorade vänner är svårare att fånga upp igen. Ibland i alla fall. När jag väl funnit det jag sökt har det ofta legat i samma låda där jag sökt massor med gånger, alltså där det borde varit! Eller i bokhyllan sådant jag har där… Konstigt att man blir så blind på ögonen!

Idag är det min GPS för geocaching jag inte hittar. Senast jag använde den var när jag var i Skåne och Danmark för ett par veckor sedan. Jag har nu på morgonen letat efter den, ska lägga in några geocacher jag och en geo-kompis ska försöka logga i morgon. Nåja, jag kan följa med utan att ha GPS:en i värsta fall, men det är ju inte tanken. Ska kolla bilen också, den kan ha blivit liggande där i något fack, men om jag minns rätt så har jag sett den sedan dess!?

Så har jag det nuförtiden… Jag har varit väldigt social de här veckorna jag varit hemma, ”väldigt” för mig i alla fall… 🙂

Att lägga tid på att leta efter prylar det tär på tålamodet!

Kanonhelg

 

Jag hoppas att din helg har varit lika fin som min. Ledig helg och våren kom till Stockholm på riktigt!

Igår var jag på Fotografiska igen och idag vandrade jag till Djurgården och besökte Vasamusseet. Väl värt ett besök, det berömda regalskeppet Vasa som låg på sjöbotten i 333 år var stort, mycket stort. Men allt som är stort är förstås inte bra, det vittnar det här skeppet om, jungfruresan blev både den första och sista!

Efter det besöket vandrade jag åter in mot Centralen, stannade  vid ett matställe och åt en god asiatisk buffé. Åt så jag nästan sprack! 🙂

Såg också de första vårblommorna i Stockholm. Där jag bor ska vara ett köldhål och jag har inte ens sett en liten tussilago här, men på Djurgården blommade det. Vackert, ljuvligt, jag satt t.o.m på en uppvärm träbänk och solade. Under den bänken fanns en geocache jag hade loggat. Tre bänkar stod bredvid varandra, efter en stund upptäcker jag tre personer som letar frenetiskt under de andra två bänkarna… Jag log stort för mig  själv. Efter en stund ursäktade sig den ena tjejen och frågade om det var OK att leta under den soffan jag satt på. Jo, sa jag… jag vet vad du letar efter och jag sitter och vaktar den… 🙂 hehe… hon plockade snabbt fram geocachen, loggade den, och drog vidare…

Tack vare bloggkompisen Maria kom det här blogginlägget till. Jag kör datorn på mobilens bredband… Jag visste att det skulle gå, men inte hur jag gjorde…

Så kul det var att blogga igen även om jag inte saknat det under de dagar jag varit datorlös!

Dödlig avundsjuka

dodlig-avis

Så har jag läst ännu en deckare av Ramona Fransson.  Första halvan tyckte jag var så där, men tillräckligt intressant för att läsa klart och den blev betydligt bättre mot slutet. Upplever att så har det varit med flera böcker jag läst i år.

”Dödlig avundsjuka” är en roman som bygger på ett verkligt kriminalfall. En ung flicka mördas strax innan hon skulle ta studenten när hon var på väg ut en kväll tillsammans med sina bästa kompisar. Just att Rmona Franssons deckare bygger på verkliga rättsfall tycker jag höjer hennes böcker.

En deckare utläst 11 september. Hmm… 11 sept  är ett datum som finns i mångas minnen.

11/9 1973 Militärkuppen i Chile som ledde till att många chilenare flydde till bl.a vårt land.

11/9 2001  Attacken mot World Trade Center

11/9 2003 Sveriges utrikesminister Anna Lindh dog av sina skador efter knivattacken mot henne dagen innan på NK i Stockholm.

Tror att ännu någon ”stor” tragisk händelse har inträffat just 11 september men kommer inte ihåg det i rappet

För mig har dagen idag inte varit någon otursdag. Haft en  jättetrevlig dag tillsammans med sonen Vi har ätit middag tillsammanns, varit ute på en långpromenad, tänkte logga en flerstegsgeocache, men fann inte steg tre av fyra och då var det kört. Det blev i alla fall en lång promenad för oss i härligt septemberväder. Inte illa det heller! Vi köpte goda wienerbröd och avslutade med fika hemma  hos mig. En bra dag.

 

Skogspromenad

blåklockor

Anna-Lena och jag hade bestämt oss för att geocacha tillsammans det här datumet för länge sedan. Tänk vi prickade in en dag med behaglig temperatur för en sådan sysselsättning. Vi började dock med litet god mat på en golfrestaurang, min erfarenhet är att golfrestauranger serverar  god mat och visst stämde det även idag.

änder

Mätta och belåtna gav vi oss iväg ut i skogen. Jag kan inte påstå att jag är någon hängiven geocachare nu för tiden, har varit mer biten av hobbyn, men i trevligt sällskap är det småmysigt. Vi fann inte alla burkar vi sökte, men en del. Dessutom är naturen väldigt vacker så här års, så det är ett nöje bara att vandra.

Anna-Lena och jag försöker träffas en gång varje sommar för litet geocachig. Trevligt!

Naturvandring

kossor

Naturen är fantastiskt läcker att vandra i nu. Jag tror inte en enda människa säger emot mig, det skulle i så fall vara pollenallergiker!

Efter en ordentlig middag drog jag iväg till Falekvarna by strax utanför Falköping. En by som haft 13 kvarnar förr i tiden, idag finns det rester från sex stycken. Där fanns det förstås en utmärkt promenadrunda och där hade också lagts ut elva stycken cacher som jag hade siktat in mig på. De verkade inte alltför svåra, vilket jag gillar. Alla cacherna fann jag inte, men jag hade en härlig naturvandring. En kort sträcka i början av vandringen var det dock blött så där fick man gå varligt – trots den torra väderleken vi haft! Hur ser det ut där efter en regnperiod, måntro!?

Hursomhelst, en bäck fanns som jag vandrade över mer än en gång och det var ifrån denna som kvarnarna försörjdes med vatten. Jag vandrade över ån på broar, vandrade också över flera färistar under min vandring. Hux flux upptäcker jag att jag vistas i samma kohage som ungdjuren här ovan! Dom tittade nyfiket på mig men verkade inte det minsta hotfulla ut, så upp med kameran och så fick jag några fina foton på dem. De vandrade vidare, och jag vandrade vidare i samma hage. Upptäcker så en tjurkalv och det gillade jag inte riktigt, dem har jag respekt för… och längre fram finns en hel flock med ungdjur. Jag tänkte jag håller mig på min kant… jag såg ju vägen dit jag skulle och tänkte att jag kan nog gå sakta och fint fram dit. Men flocken med ungdjur ville bekanta sig med mig. Hela flocken kom vandrande och mötte mig strax innan jag var framme vid vägen. Jag ökade takten, de ökade takten, jag sänkte takten och det gjorde de. Både de och jag förstod väl att vi skulle mötas och då var det bättre att det skedde i lugnt tempo. De som gick främst fick lukta på mig och slicka mina händer… sedan gick jag sakta mot staketet medan de tittade nyfiket på mig. Jag rullade under stängslet och så kände jag mig trygg igen.

En annan gång upptäckte jag att jag vandrade i en hästhage och flera hästar ville bekanta sig med mig, det gick också bra. Trots allt har jag respekt för främmande djur även om jag gillar djur, men de behöver ju inte ha kroppskontakt med mig… 🙂

Alla geocacher fann jag inte, som alltid blir jag mindre uthållig på slutet, finner jag dem inte bums så får det vara. Jag kan ju åka dit igen  om jag vill. En fin miljö att vandra i.

82/100 blogg100.mini

#blogg100, #Falekvarna, #geocaching

Etikettmoln