Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för kategorin ‘Hemmet’

Mixer eller blender

Det är inte lätt att hänga med i alla prylar och dess namn som finns i vårt överflödssamhälle.

När jag ändå var ute och satte sprätt på en del pengar fick jag syn på en mixer som jag tycke skulle passa mig. När jag snackat litet med en personal så förstod jag att jag var rätt ute. Vi pratade en hel del och sedan återkom jag till mitt förestående köp av en mixer. Ja, du säger mixer men det är en blender upplyste hon mig vänligt. Haha, kände mig gammal och antik – tänkte jag struntar i vad det heter. Jag ville ha en bra mixer.

Visst står det ”blender” på förpackningen, men vad är det för skillnad? Jag funderade litet, kom fram till att blendern är nog starkare än mixern. Googlade på det, finner ingen definition på skillnaden på dessa båda prylar, men av texten drar jag slutsatsen att jag är på rätt väg.

Nu till expertisen: Jag misstänker att det finns någon här som vet svaret på skillnaden mellan mixer och blender. Tackar på förhand!

Jag tycker att jag försökt hänga med i utvecklingen, men börjar känna mig gammal ibland, riktigt gammal. Just vid sådana här tillfällen när jag tror jag vet vad saker heter, men förstår att jag står inför något helt annat… 🙂 Hur ska det inte bli när jag är 10 eller 20 år äldre, om jag nu blir det!??

Kanske utropar jag då ”Stanna världen, jag vill hopp av”!

Småland är namnet på landet det kära

Jag brukar trivas på de flesta platser, men hemma är hemma. Så är det för alla och så ska det vara. Trivs man inte hemma så är det något som är fel, antingen inom en själv eller i den närmaste omgivningen.

I går ställde jag färden söderut från Stockholm i strålande solskensväder. Trots att vi haft väldigt växlande väder, snö, blåst, mulet till härligt soliga vårdagar, de senaste dagarna mest snö och mulet faktiskt. Men, som sagt, igår sken solen och gjorde min färd till Jönköping litet extra läcker.

Kaffesugen blev jag och tog mig tid att söka efter ett fikaställe som inte bara är en plats där man kan köpa en kopp kaffe. Igår sökte  jag något mysigare, ibland lyckas jag och ibland inte när jag är ute i samma ärende. Det är inte så lätt att finna pärlorna om man inte har en susning var man ska söka. Tips från bekanta är bra, andra gånger har man turen på sin sida.

Igår hamnade jag hos Kapten Bille´s Café och Mat. Där finns även vandrarhem som golfbana och det ligger väldigt vackert vid Göta Kanal. Det finns gott om utomhusplatser för fikat, men litet väl kallt för det igår. Gammalt hus med trägolv, borde tagit mig litet bättre tid för att kolla huset kanske men som vanligt var det naturen som fångade mitt största intresse. Inom mig finns en liten plan att jag ska ta mig tid att göra ett återbesök där när jag kör hem nästa gång, då är det grönt och vackert i naturen.

Den allra vackraste sträckan och upplevelsen igår var när jag kom söder om Gränna. Att färdas söderut utmed Vättern i soligt väder är väldigt läckert. Jag blir aldrig trött på de upplevelserna.

Borta bra, men hemma bäst. Sanningen är att man måste resa bort för att se och uppskatta det ibland 🙂

Renare än rent?

Kan någonting bli renare än rent? Hur blir det då och framförallt hur vet man  att det blivit renare? Ja, ni hör att jag håller på att knäcka världsfrågor så här i påsktider… 🙂

Att jag ställer ovanstående fråga har en förklaring. Ibland hör jag folk säga att de använder diskmaskin i stället för att diska för hand med argumentet att disken blir renare då! Jag diskar också i diskmaskin men det gör jag därför att det är smidigt och  eventuellt miljövänligt. Det senare vet jag inte om det stämmer, men de som påstår att disken blir renare i maskin än vid handdisk brukar också påstå att det är miljövänligt. Jag har inte kollat upp den uppgiften.

Att porslin blir renare i diskmaskin än vid handdisk håller jag inte med om. Ibland får jag gnugga en del på maskindiskat eftersom det inte blev helt rent. Om jag diskar för hand ger jag mig inte förrän det är rent.

Hur tänker du i den här frågan? Visst är detta en livsviktig fråga så här i påsktider?

Njut av påskledigheten, det ska jag göra… 🙂

Tulpaner

tulpaner

Jag köpte tulpaner för drygt en vecka sedan. De har inte slagit ut, däremot vissnade bladen och blommorna hängde, såg inte alls kul ut. Klippte av tulpanknopparna och la dem i vatten, tror inte de slår ut nu  heller, men de kan få pryda sin plats en stund innan de åker till kompostering.

Det är inte första gången detta händer, misstänker att det beror på snabb framodling som ger dålig kvalitet. Någon som kan mer än jag i ämnet?

Tupaner kan vara en läcker blomma, ett löfte om att våren är på gång! Men när de ser mer ledsna ut än vackra, ja, då uppfyller de inte sitt syfte! Inte blir jag speciellt glad av att titta på dem. Så här i en liten skål går an,  nu när jag ser dem på bild så tycker jag något saknas, ska testa med att lägga i litet lecakulor på botten, tror inte de skämmer blommorna… 🙂

Hur tänker du när ni köper en soffa?

soffa

Mitt hem vill jag ha praktiskt och bekvämt. Bekvämligheten går hand i hand med utseendet, utseendet har betydelse men nog slår bekvämligheten ut skönheten om det står och väger. 🙂

Att jag börjat fundera på en sådan fråga beror på att i boendet jag haft i Stockholm, där finns en soffa som det inte går att sitta bekvämt i, varken för äldre eller yngre. Vi var helt överens om det, vi som träffades där. Den var inte ens snygg att titta på. Jag drog slutsatsen att den var inköpt på loppis eller liknande av ägarna när de skulle hyra ut bostaden, men jag vet inte. Oavsett, de som köpte den som ny… hur tänkte de?

I min bekanskapskrets har nästan alla soffor som är bekväma att sitta i, men det finns undantag. Jag tänker på en soffa hos en ytlig bekant där det inte heller går att sitta bekvämt. Jättesnygg soffa, men… vad var det som var viktigast!?? Skönheten eller bekvämligheten?

Givetvis lägger jag mig inte i hur folk har det hemma hos sig, men en stilla undran dyker upp i skallen ibland. Kanske beroende på att jag inte känner mig riktigt bekväm i situationen. Att sitta och samtala, försöka se oberörd ut av att jag sitter illa, visst går det några timmar, men ändå… 🙂

Min soffa är inte lika nätt och snygg, men betydligt mer sittvänlig…

Barndomsminnen – nostalgi

axel

Många människor glömmer man, eller de blir åtminstone väldigt suddiga i minnesbanken. Jag minns namn på många avlägsna släktingar som vi besökte när jag var liten, men jag minns inte hur de bodde eller personens utseende eller personlighet. Någon enstaka kan jag minnas att jag var litet försiktig med, eller kanske t.o.m rädd för. Jag var ett blygt och ganska känsligt barn, tror jag så här i efterhand. En tant Elly minns jag inte mer än att jag satt på mammas cykel och vi var på väg till Elly. Varför minns jag det, vad är det som gör att vissa små obetydliga händelser fastnar i minnet. Vi vurpade inte, jag bara satt där bak på cykeln när mamma trampade iväg på grusvägen! Varför minns jag det när jag inte minns själva besöket eller Elly? 🙂

Andra personer minns jag desto bättre, t.ex Axel född 10 februari 1892. Idag är det alltså 125 år sedan han föddes! Han bodde hela sitt liv i sitt föräldrahem tills han flyttade in på ålerdomshemmet någon gång i slutet på 1970-talet. Den mannen betydde väldigt mycket för mig. Han var aldrig gift, han hade hur mycket tid som helst med barn (mig). Jag bodde på landsbygden som barn, inte så många barn i husen runt om, och de barn som fanns var alla killar, ja, i alla fall de som var i någorlunda ålder med mig. Jag minns att jag fick följa med honom till skogen för att hugga julgran, släpa hem den, svagt minne av att vi kollade på solförmörkelse någon gång på 50-talet men framförallt minns jag de gånger han läste sagor för mig. Det gjorde han ofta. Han läste en sorglig saga, jag minns inte vilken. Jag tyckte så mycket om den sagan, ville han skulle läsa den ofta. Jag tror inte jag grät varje gång, men den gång jag minns speciellt så levde jag mig in i sagan så mycket att jag låg i hans säng och grät när han läste. När han upptäckte att jag var ledsen blev han också ledsen och  sa att han aldrig skulle läsa den sagan mer! Om den sagan blev bojkottad efter den händelsen vet jag inte, men det var förstås inte det jag ville!

I min släktforskning ser jag att Elly var storasyster till Axel. Dessutom ser jag att de förlorade fem syskon under åren 1887-1892, tre av dem 1888, i något som Axel brukade berätta om som ”pesten”. Jag har väldigt lätt för att försjunka i tankar runt hur det såg ut i deras barndomshem då på 1880-talet, hur deras föräldrar och hur de själva mådde under sådana förhållanden. Att förlora ett barn, ja, den sorgen och saknaden går inte att föreställa sig, för mig som aldrig upplevt det. Att förlora fem små barn under så kort tid, hur mår familjen då? Var de ständigt deprimerade? Säkert behövde de även kämpa hårt för egen överlevnad, dessa år var ju nödår och många drog till Amerika.

Tänk vad ett födelsedatum på en kär gammal släkting kan sätta igång minnena! Härligt! Jag har fler foton av Axel än det ovan, men det är detta lilla jag har tillgängligt i datorn. Så fin, uppklädd, när han ska posera framför en kamera! Idag tar vi foton i alla situationer.. 🙂

Sunt eller osunt?

drammen4

gympa? 😉

Till och från hör jag vänner, bekanta, ja fok jag möter över huvud taget berättar hur de nyttjar servicetjänster, beställa hem mat via nätet, köpa städ- och tvättjänst, hemkörning av pizza, ja jag kommer inte på allt som går att få hjälp med. Mer än en gång har jag funderat på om det är en sund utveckling eller ej. Visst, det ger arbetstillfällen och det hamnar på pluskontot. Pluspoäng även för äldre och handikappade som har svårt att fixa en del saker, även sunt för barnfamiljer som har mycket runt sig,

Men alla vi andra? Är det sunt att ett par som arbetar heltid får allt serverat? Ja, de betalar för det,  men i alla fall. Friska pensionärer som egentligen har hur mycket tid som helst att fixa ”sitt eget liv”. Ibland har dessa personer svårt att få tiden att gå…

Absolut är det varje persons val och jag lägger inga moraliska synpunkter i det. Det jag vill komma till är att just att vara i rörelse, att ha mål med vad man gör håller kroppen i rörelse, med andra ord gympa. Visst kan man gå till gym och låta någon annan handla och städa hemmet… 🙂 Att böja  sig och knyta skorna så länge man kan är gympa, vid städning gör man många olika rörelser. Jag är nog litet uppslukad av det här med ”vardagsgympa” som jag kallar det. Att från golvläge ta sig upp stående är en annan sak många äldre kan få problem med ganska tidigt i livet. Jag vill kunna för mitt eget välbefinnande, därför är jag på golvet liggande eller sittande, varierar, och tar mig upp minst ett par gånger i veckan. Sådant här är faktiskt urviktigt för oss med många år på nacken.

Ibland tänker jag att jaja, folk får mer tid för sådant som är kul när de köper tjänster av olika slag. Andra gånger tycker jag att folk nog är en aning tokiga som inte ser det tokiga i att köpa alla dessa tjänster… 🙂 Hur kommer dagens barn att lära sig hur man städar osv?

Hur tänker du?

Etikettmoln