Att de världsstjärnor jag gillar börjar ge sina avskedskonserter är inte så konstigt. Det ligger i tiden, med tanke på min egen ålder. 🙂
Idag hörde jag på radion att Elton John planerar en treårig turnering med avskedskonserter. Då hoppas jag, och tror, att Sverige är ett av de länder han tänker besöka. Om jag har hälsan och möjlighet så kommer jag att finnas med i publiken någonstans i Sverige. 🙂
Det gäller att ha ögon och öron öppna framöver.
Jag ångrar att jag inte tog med min kamera, men trodde att mobilen skulle fixa ett bra foto på Joan Baez. Jag tog massor med foto på henne, men alla blev kass. Får leva på minnena för de är fina!
Alltid kul att komma till Stockholm, men betydligt roligare sommartid när vädret är behagligt för utomhuspromenader. Å andra sidan, lyssna på musik, äta och dricka gott, kolla in butiker från trottoaren går bra oavsett väder.
Joan Baez, jag tyckte hon började litet trevande, men konserten i sin helhet blev väldigt bra. Jag är imponerad av våra ”gamla” artister som orkar resa över tidszoner, uppträda flera kvällar i rad på olika platser. Kollade in och såg att hon är född 1941, ingen ungdom med andra ord. Instrument, Baez själv tillsammans med hennes son och en annan musiker, ja, mer behövdes inte för att det skulle bjudas på en riktigt bra konsert. Som min väninna sa, när vi lämna konsertsalen – ”det kändes inte som en avskedskonsert!” Jag höll med henne i denna tanke.
Jag var inte enbart imponerad av själva underhållningen utan även av lokalen. Trots att det var lång kö till entrén så gick det relativt snabbt när vi väl kom in i Waterfront-huset. Flera köer till garderoben, gick snabbt att få kläderna inhängda. Garderobsavgiften skulle betalas via kort, inget annat godkändes. Jag som trodde jag varit klok som tagit ut kontanter, har någon gång råkat på motsatsen, endast kontanter som gällde. Å andra sidan är det länge sedan det hände, men sedan dess har jag alltid kontanter med mig vid sådana här tillfällen. De senaste gångerna jag gått på konserter, teater och liknande i Jönköping så ingår garderobsavgiften i biljettpriset – det tycker jag är det allra bästa! Tänk att Jönköping är föregångare i detta 🙂
Väl inne i konsertsalen så kändes det inte som om det var så himla mycket folk där! Funderade på hur de lyckats med ett sådant bygge!? Det finns alltid saker att fundera på om man så vill…
Hursomhelst, vi var jättenöjda när vi lämnade konserten, fick ut kläderna relativt snabbt sedan gick väninnan och jag ut och åt. Under de två-tre dagarna jag var i Stockholm känns det som jag ätit betydligt mer än jag gör hemma. Det var inte bara känslan… det blev så. Att gå ut på restaurang är också ett nöje, allra helst i trevligt sällskap. Vi satt så länge så servitören undrade om han fick ta våra tallrikar trots att vi inte gjort något tecken på att vi inte skulle äta mer… Jag misstänker det började närma sig stängningsdags då vi upptäckte att lokalen hade blivit ganska tom på folk, trots att det var svårt att få platser när vi kom! 🙂 Är man på festhumör så är man, kanske inte så konstigt att jag varit trött efter den här resan.
Kort summering: Toppendagar! Sådana här festtillfällen piggar upp ett pensionärshjärta 🙂
Till sist ett stort tack till bloggaren gunnardeckare som skrev att han och hans hustru köpt biljetter till föreställningen. Om jag inte hade läst om Baez Sverige-besök i hans blogg tror jag att jag hade missat att hon var på gång till Stockholm!
Kom hem för en stund sedan från en konsert med Lill Lindfors och fyra duktiga i ensemblen.
Jag har sett henne live ett par gånger tidigare. Idag hade hon inte samma tempo som tidigare, i övrigt i stort som förr. Rösten kanon, humorn fanns där och bjöd på en lång konsert med mycket bra musik och sång. Min väninna som var med drog upp telefonen en kvart in i föreställningen, kollade Lindfors ålder. Hon är född i maj 1940, sedan kan ni räkna själva. 🙂
På litet avstånd såg hon nästan ut som förr, jag blir imponerad när artister i den åldern orkar hålla på så länge och är så smidiga i kroppen som hon var. Hon kanske tränar yoga!? Ja det blev min gissning! Helt suveränt!
Dessutom gillar jag när ”stora stjärnor” lyfter fram sin orkester, en och en, flera gånger – och de lyfte fram henne också för den delen! En jättefin kväll! Sådant gör även en mörk novemberkväll ljus!
Idag var jag på Senioruniveristetets ”månadsmöte” som skulle handla om Vikingarna. Salen var fullsatt, inte en stol var tom, vad jag kunde se. Intresset var med andra ord stort, men det blev en besvikelse. Föredraget handlade inte så mycket om vikingarnas färder och härjningar. Mer om hur de rest och sedan uppehöll sig föreläsaren mycket runt Lindisfarne, en ö utanför Skottland, om hur tidvattnet kommer och går, tidvis är borgen belägen på en ö, medan när vattnet drar sig tillbaka finns det asfalterad väg nästan ända fram.
Det märktes att publiken var besviken, ingen föreläsare som fångade intresset, läste mest innantill i sina stödanteckningar och hade svårt att uttrycka sig. Efter kaffepausen var nog ungefär hälften av platserna tomma. Det misstänkte jag redan på förhand och så blev det.
Desto roligare idag är att jag fann ett tips hos bloggaren gunnardeckare, att han köpt biljetter till en föreställning i Stockholm när Joan Baez åker ut på sin sista utlandsturné med start just i Stockholm. Wow, tankarna gick igång snabbt, fick en kompis jag kontaktade med på noterna och nu är hotell bokat och biljetterna i min hand. Det känns jättekul! Tänk vilka underbara kompisar jag har, nästan alltid finner jag någon som hänger med på allt jag vill dra ut folk på… 🙂
Habo kyrka
Under de senaste dagarna har jag haft besök av en väninna från Västerås. Vi har haft jättetrevligt, hunnit med både kyrkobesök och en musikal, ”Les Misérables”. I eftermiddag efter att väninnan styrde kosan mot Västerås igen har jag känt mig väldigt nöjd med allt vi hann med.
Måndagen ägnades mest åt prat, mat och vin. Igår började vi med att besöka Habo kyrka, den är välkänd för många med kyrkointresse även utanför landets gränser. Turister som reser med buss har väldigt ofta inplanerat besök i kyrkan, guidade turer finns det möjlighet till. Under flera år bodde jag i Habo och vid flera tillfällen blev jag tillfrågad om vägen till kyrkan, ofta på engelska och det tyckte jag inte var så kul. Hursomhelst, kyrkan var öppen så vi kunde beskåda alla målningar inne i kyrkan. Den är dekorerad med målningar i stort sett hela kyrkan på väggar och i taket. Inte så stor kyrka, men väldigt vacker. Därefter åkte vi till Brandstorps kyrka, den fick vi endast beskåda på utsidan, för den var låst.
Brandstorps kyrka
Sedan var vi nöjda, åkte hem till mig igen, mat och slappade innan vi begav oss iväg till Kulturhuset Spira här i Jönköping där Les Misérables går för fulla hus. En helt fantastisk uppsättning precis som recensionerna antytt, stående ovationer efter föreställningen. Jag är glad jag läst böckerna med tanke på att jag hade haft svårt att hänga med i handlingen. Det är svårt, i alla fall för mig med hörselnedsättning, att höra orden i det musikaliskt framförda budskapet. Allt framfördes via musik och många andra ljud runt omkring. Men som sagt, väldigt bra, duktiga skådespelare!
Med andra ord, innehållsrika, roliga och intressanta dagar! Sparar dagarna i avdelningen ”positiva minnen” i skallbanken! 🙂
En kväll i förra veckan hade jag biljett till ”The Simon and Garfunkel story”.
Det är två engelska killar, Dean Elliott (som Paul Simon) och Johnny Smart (som Art Garfunkel) som turnerar med Simon and Garfunkels kända låtar. De hade även efterapat originalens frisyrer och klädsel. Då jag gillar många av Simon and Garfunkels låtar så såg jag fram emot en kväll med fin musik.
Föreställningen började litet stelt och stillsamt men det var baske mig varken stelt eller stillsamt mot slutet av föreställningen. Tempot höjdes och många av de allra bästa låtarna framfördes helt suveränt. För att nämna några av mina favoriter så fick vi lyssna till Bridge over troubled water, Mrs Robinson och The Sound of Silence. Givetvis många fler med tanke på att dessa båda killar höll på att lira i drygt två timmar effektiv tid! Det blev en mycket fin kväll och jag promenerade hem med musiken kvar i kroppen.
Igår plockade jag fram en cd jag har med Art Garfunkel, en annan kväll letar jag säkert fram en annan skiva där båda sjunger tillsammans.
Stockholm verkar gilla att retas med mig, eller hur ska jag tolka nedanstående.
I går skulle en vän och jag gått på teater, ätit en bit mat och haft det mysigt. Biljetter inköptes. Vad hände? I lördags hade jag feber, låg hela dagen, likaså igår… alltså ingen teater! Trist som tusan. Jag som väldigt sällan är sjuk knockades av stockholmsbacillerna… 🙂
Fr.o.m idag har jag ett jättetufft schema fram tills jag reser hem till Småland igen. Upptäcker dock att jag är ledig den kväll Paul Simon uppträder i Stockholm. Skulle genast boka biljett, men fanns inga biljetter kvar. 😦 Skit med, får lyssna på hans musik via cd jag har hemma, eller via datorn… Men det hade varit en höjdare att fått uppleva honom live.
Hoppas på bättre fortsättning på mina lediga dagar, inatt är det arbete igen. Jag har varit ute, en runda till affären och köpt kaffe, går ju inte att bli utan en så viktig dryck… 🙂
Min väninna och jag startade torsdagens promenad med sikte på Fotografiska muséet men hamnade på Fjäderholmarna! Solen sken på oss och det verkade bli en fin dag… Planerna blev dock snart ändrade när vi såg båten till Fjäderholmarna. Där var jag en gång för många år sedan och ända sedan dess har jag tänkt att dit vill jag återvända någon gång…. och den gången blev då, i torsdags – i strålande solskensväder!
En rofylld ö, vacker med små butiker litet här och där. Vi såg en tjej med fjärilsvingar på ryggen och med en liten flicka i sällskap. Det visade sig att tjejen har ett företag och sysslade med ansiktsmålning. Jag såg henne som en liten sagoprinsessa som gav oss varsin ”önskesten”. Budskapet var att om vi höll om den riktigt, riktigt hårt så skulle vår önskan gå i uppfyllelse! 🙂
Vi fortsatte vår vandring och jag fann en t-shirt som jag köpte innan jag föll för en tavla i stort format- Jag har länge letat efter en sådan till en vägg i mitt hem. Träffat på en del som jag blivit intresserad av, funderat hit o dit, men till sist har jag backat… Här funderade jag inte så länge… Jag lämnade utställningen, gick in i en annan affär, men det dröjde inte länge förrän jag var tillbaka vid ”min” tavla – då var även konstnären på plats. Under trevligt småprat så beskådade jag den ännu mer och efter moget övervägande i huvudet så blev den min. Jag insåg att det skulle bli ett visst besvär innan den var hemma i lägenheten… men det gick betydligt smidigare än vad jag kunnat tänka mig. Tavlan kom hem hel och nu ska den bara ”få stå till sig” innan den kommer upp på väggen… 🙂
Efter mat och kortkort eftermiddagsvila var det dags att planera inför nästa evenemang. Ta oss till Globen för att uppleva Leonard Cohen. Jag har hört negativa ord om Globen när det gäller sådana här evenemang och kan bara instämma. Vilken tråkig lokal. Stolarna, som vi satt på under fyra timmar, kändes inte bra ens från start. Dessutom var den långa trappan nog tänkt för ungdomar med full rörelseförmåga. Här var vi ett gäng medelålders och äldre, ja, det fanns en del ungdomar i publiken också. Men att gå i denna trappa, höga trappsteg och bred, inga trappräcken kändes som ett äventyr. Här kom kvinnor och män med käppar, kryckor och en del andra rörelseproblem – det var ingen hit!
Så var det dags för Cohen, kl blev 19.30! Ingen Cohen, däremot en massa folk som fortfarande kom till lokalen, en strid ström hela tiden… Folk fortsatte att strömma in kl 20.00 men i litet mindre strid ström. Först kl 20.15 började konserten! Att folk fick vänta 45 min efter utsatt tid på att evenemanget skulle komma igång var väl inte bästa förutsättningen för en konsert. Första delen av den var det dessutom en mycket avslagen Cohen vi fick lyssna till och jag kände mig minst sagt en aning besviken. Så blev det paus… och efter den var det som om Cohen verkligen var på G! Hade han fått en injektionsspruta under pausen eller vad hade hänt!? Nu fick han verkligen glöd i sin musik och bjöd på en fantastisk föreställning ända fram till 23.15, ja, kanske ännu längre för det var extranummer på extranummer…. När den ”gamle mannen” väl hade kommit igång var det svårt att få stopp på honom! 🙂
Dagen blev en kanondag… En dag att minnas! Cohen fyller 79 i höst – minst sagt beundransvärt att orka hålla på med så långa konserter. Dessutom hade han ett gäng helt underbart duktiga musiker med sig som han ödmjukt lyfte fram. Sådant gillar jag… att en stjärna lyfter fram sina mindre synliga medarbetare! De gör faktiskt en stor del av helheten även om publiken mest är koncentrerad på huvudpersonen!
Så har jag landat ordentligt på hemmaplan och har hunnit med litet olika grejer, bl.a ett besök på Jönköpings stolthet Spira. Det nya kulturhuset mitt i centrum. Jag var där igår tillsammans med en väninna för att se och lyssna till Mikael Wiehe. Ett helt suveränt framträdande, om ni frågar mig!
Wiehe har fina visor, ofta med ett tänkvärt politiskt budskap. Han tog sig även tid att småprata med alla efter föreställningen under tiden han sålde sina skivor. Trevlig, humoristisk och ödmjuk kille. Vart tog alla artister som har ett budskap med sina låtar vägen?
Hade jag vetat att jag skulle komma i närkontakt med artisten hade jag givetvis haft en riktig kamera med. Det här fotot togs med mobilens kamera som jag knappast testat tidigare!
Dessutom är det väldigt gott att vara hemma i Småland igen. Här finns det snö här och var, men mest barmark i alla fall. Och jag hör på radio och ser på webben att de bara får mer och mer snö långt där uppe i Nord-Norge. De smålänningar som hållt sig på hemmaplan senaste tiden och jag har litet olika referensramar har jag märkt.. Medan ”de” klagar på kall och eländig vår så tycker jag de är litet bortskämda. Här finns ju barmark, t.o.m någon blomma, och en tydlig ”doft” av vår! Jag tycker det är härligt. Nu ska jag möta våren dels i Småland, litet senare i södra Norge.
Foto: Britt-Marie Rasmusson
Var och såg Jonas Gardell här i Jönköping igår kväll. Jag blev besviken.
Mer än halva tiden roade han oss med underlivshumor, mycket lättförtjänta skratt. Sedan fanns det partier i hans framträdande där hans djupa tankar kom fram, då var han riktigt bra. Men det var alldeles för litet av den varan.
Jag har sett honom en gång tidigare och då var han helt lysande…Så jag hade väntat mig mer, men kanske är det som min väninna sa, han har lagt så mycket energi på ”Torka aldrig tårar utan handskar”-serien så han hade inte ork till fler klokheter. Kanske är det så, men då borde han väntat med scenframträdandena.
Däremot så hade vi, min väninna och jag, en trevlig stund både före och efter föreställningen hemma hos mig då vi utväxlade egna klokheter. Vi åt räkwok med grönsaker och drack vinet Viognier till. Vinet fick väl godkänd, eller vad det nu kan heta i betygssammanhang nu för tiden.
I en del av kommentarerna till inlägget där jag skrev att jag köpt det här vinet verkar vinintresset vara stort, jag har några favoritviner bland de vita, som jag gärna rekommenderar, men då måste jag ut i butiken och kolla vad de heter. Det får bli vid annat tillfälle, för nu har jag fullt upp inför resan i morgon.
Miatankar 