Könsstympning

Mitt deltagande i Brottsofferjouren är ett ideellt uppdrag, alltså ingen ersättning mer än reseersättningar till och från till det vi deltar i för deras räkning. Men, jag tycker jag får ut så himla mycket av uppdraget, allt handlar inte om pengar.

Igår var jag på en heldagskonferens om könsstympning. Det utförs fortfarande i många länder, trots att det är förbjudet. Det var först en kvinna från Somalia, Anissa, som berättade om sina erfarenheter i ämnet från sitt hemland. Hon berättade också en hel del om kulturen, önskvärt är att alla skulle kunna se skillnaden mellan kulturen och religionen. Hon poängterade att det finns ingenstans i Koranen som förespråkar eller försvarar ett sådant ingrepp på något sätt. Om jag minns rätt så är det inte ens nämnt i Koranen. Alltså det är inte en religiös företeelse utan en kulturell. Anissa berättade om hur det hade funnits olika meningar runt om sina egna barn skulle könsstympas eller ej. Kulturen sitter djupt i oss alla, men Anissa visste vad hon ville. Hon älskade sin man men i detta avseende var det vitt skilda åsikter, hon hotade till sist med skilsmässa om han inte gav sig. Innan hon gjorde det så hade hon noga undersökt om det var lagligt och möjligt med skilsmässa för henne här i Sverige! Till sist gav maken med sig och de lever fortfarande som lyckligt gifta! 🙂 Superduktig föreläsare som föreläste om ett tungt ämne, men det fanns även mycket humor under hennes 3,5 timmes föreläsning.

Under efteriddagen var det en polis, en kammaråklagare och en gynekolog som berättade om sina arbeten i just sådana här ärende.

Gynekologens del var mycket intressant också. Nog för att jag förstått att det måste vara fruktansvärt att ha blivit könsstympad, men det kan vara betydligt värre än jag ens kunnat tänka mig. Det finns tre olika grader av ingreppet. Nr 1 tror jag endast var att klitoris var borttagen, nr 2 klitoris + inre blygdläppar, medan nr 3 innebär nr 1 + nr 2 + att de yttre blygdläpparna sys ihop av varierande grad. När blygdläpparna så gott som fullständigt sys ihop blir det ett svårt lidande för kvinna. På grund av att det blir svårt att kissa så dricker de här flickorna/kvinnorna alldeles för litet. De kissar hemma på morgonen, sedan kissar de först när de åter är hemma efter skola eller arbetsdag och då kan man inte dricka stora mängder! Det gör att de ofta har huvudvärk och mår allmänt dåligt. När de unga flickorna får sin första menstruation så samlas blodet inne i magen, även vid andra, ofta så är det först vid tredje som de får starka smärtor i magen och blodet pressas då ut genom att man trycker på och masserar magen!

Polis och kammaråklagaren berättade om själva rättsprocessen om det misstänks att flickor/kvinnor som bor i Sverige förts ut ur landet för ingreppet. De berättade om svårigheterna i rättsprocessen. De berättade bl.a om ett fall där en skolsköterska först hade slagit larm om en flicka som denne misstänkte hade könsstympats. Barnmorska och en läkare plus en läkare som hade speciell kunskap om sådana ingrepp trodde det också och rättsprocess skulle inledas. Men, hur det upptäcktes minns jag inte, men det visade sig att den här flickan inte var könsstympad utan hade fått en ovanlig sjukdom som jag inte minns namnet på. Med andra ord, det finns olika svårigheter i själva bevisningen och sedan även i rättsprocessen. Ska kanske tillägga att flickan hade själv sökt hjälp hos skolsköterskan p.g.a klåda i underlivet.

Könsstympning är en kulturell ritual som helt och hållet bottnar i männens MAKT över kvinnor!

Det var en mycket intressant dag dit många yrkesgrupper var inbjudna som kan komma i kontakt med dessa kvinnor. Sedan så var vi några från Brottsofferjouren som deltog.

John Bauer-utställning i Jönköping

Det har pågått en John Bauer-utställning i Jönköping under många veckor nu. Jag har länge tänkt att jag ska kolla in den, och i söndags blev det av tillsammans med mina barnbarn. I och för sig var jag för trött efter bröllopet för att orka ta till mig utbudet, njöt mer av barnbarnens glädje i halvmörkret med litet hoande från ugglor och gök emellanåt. Jättemysigt.

Ska göra ett nytt besök på egen hand och gå runt i alla rummen, läsa, titta på alla bilder osv. Det finns säkert mycket intressant information även för vuxna där.

Som ni kanske redan vet föddes John Bauer i Jönköping 1882 och dog redan 1918 genom en drunkningsolycka på Vättern tillsammans med sin familj, hustrun Ester och sonen Bengt, kallad Putte. Olyckan ska ha berott på fellastad båt i samband med att det blåste upp, har det sagts mig.

Älgen nedan, den funderade jag på hur de tänkte, de som arrangerade utställningen. Var det precis det de ville, att folk skulle bli fundersamma över det vi såg? Hur tänker du? Inte står älgar stilla så det varken växer mossa eller skog runt dem!

Avskedskonserter

Att de världsstjärnor jag gillar börjar ge sina avskedskonserter är inte så konstigt. Det ligger i tiden, med tanke på min egen ålder. 🙂

Idag hörde jag på radion att Elton John planerar en treårig turnering med avskedskonserter. Då hoppas jag, och tror, att Sverige är ett av de länder han tänker besöka. Om jag har hälsan och möjlighet så kommer jag att finnas med i publiken någonstans i Sverige. 🙂

Det gäller att ha ögon och öron öppna framöver.

Skara

Igår var jag i Skara för geocaching. Jag har varit i Skara flera gånger tidigare, mest sommartid och inte för att flanera. Vilken vacker småstad.

Jag läser på om Skara, den har betraktas som storstad. Det var under medeltiden som Skara blev centralpunkt för både kungamakten som för kyrkan, invånarantalet på den tiden imponerar inte på oss nutidsmänniskor. Cirka 900 invånare i en storstad! Men det var så på medeltiden.

Där finns små kullerstensbelagda gator som verkligen gav mig en känsla av ”för länge sedan”. Mysigt. Att vandra i en stad en ganska mulen höstdag gav mig ett lugn, lugnt tempo i sta´n, inga turister som stressar fram. Ganska stilla en lördageftermiddag.

Skara är känd som en gammal kyrkstad, det finns tecken som visar att det fanns en kyrka där redan på 1000-talet.  Kyrkan har under årens lopp härjats av krig och brand, restaurerats och ändrat utseende. Kyrkan har två torn som i folkmun kallas för ”Skaras byxor”. Vi var inte inne i kyrkan igår, har varit det ett par gånger där tidigare, men gör gärna ett nytt besök nu när jag läst på! Knepigt att jag inte läser på mer före jag reser iväg… 🙂 Jo, ibland gör jag det, men sällan inför en geocachingrunda.

Apropå att gå in i kyrkor. Trots att jag aldrig går till kyrkor under högmässa eller andra kyrkliga sammankomster, går jag gärna in i kyrkor bara för att titta! Konst, målningar och arkitekturen kan fascinera mig. Dessutom är det ju ofta gamla byggnader och det fascinerar mig också. Det blir dock inte så många besök i kyrkor under ett år. Misstänker att jag endast varit inne i Vadstenas klosterkyrka i år, så jag nöter inte ut några kyrkogolv! 🙂

Baranov och Aivazovsky

 

Igår fick jag ett vykort från en kvinna i Ryssland som bor öster om Uralbergen. Med tanke på dagens möjligheter med olika slags kommunikationer kan man fundera på hur kortet transporterats då det är poststämplat den 23 maj och kom alltså fram igår den 3 juli. Det är säkert så att Ryssland har en trög postgång, de kort jag sänt dit har tagit lång tid på sig, fastän inte riktigt så här  lång tid.

Slutet gott, allting gott, sägs det – jag blev väldrigt glad för vykortet som kom, det sticker ut bland de kort jag fått tidigare. Fått flera vackra, men det här gjorde mig glad på ett annat sätt. Konstnären heter Leonid Baranov, jag sökte på nätet och fann många tavlor, som också blivit vykort  målade av honom, ni kan själva titta här. Alla målningarna som finns på den sidan har inte nämnde Baranov gjort, men de översta och hans karakteristiska stil gör att det inte är så svårt att se när någon annan konstnärs alster smyger in. Apropå Baranov sökte jag information om denne man, fick inte fram så mycket men litet. Det är en man som aldrig blivit rik på sin konstnärliga ådra, det bekymrar honom inte så mycket, han är mer intresserad av rysk vodka stod det på något ställe. Kan inte länka, minns inte var jag läste. Hur det stammer med verkligheten vet jag inte, stämmer kanske inte alls, kan vara en namne som också är konstnär!? I vart fall så fick jag ett mail med en  länk  från kvinnan som sänt vykortet senare under dagen när hon förstod att jag blivit intresserad av konstnären. Där kunde jag läsa att han är född 1955, vilka konstnärliga utbildningar han gått och var han undervisat elever på konstskolor. Ingenting om vodka, men å andra sidan, det brukar inte nämnas i CV. Dessutom är det inte alltför ovanligt med konstnärer som tittar i flaskan allt emellanåt… 🙂 Jag funderar på om promillen ger inspiration, men det bör också försvåra penselns arbete!

Igår blev en dag då jag verkligen gillade postcrossing, jag erkänner villigt att jag varit nyfiken på idén – men skeptisk! Igår fick jag alltså det vykort som finns över själva inlägget från Ryssland, dessutom fick jag ett färgrikt och dramatiskt, men supervackert kort från Turkiet. Det är det ni ser här ovan. Visst är det vackert? Desto vackrare ju mer jag tittar på det. Jag förblir förmodligen en ”glad postcrossare” under lång tid, misstänker jag. Det trodde jag inte från början, tänkte testa, sedan lägger jag av när det känns ointressant.

Jag googlade även på Ivan Aivazovskys namn och fann många fler målningar även av honom, ni kan se dem här. Jag förstorade bild för bild, satt länge fastklistrad vid datorn. Vilka bilder! De här tavlorna gillar jag skarpt, även i längden. Vykortet med Baranovs målning ger mig mer en glädjekick för stunden, härliga målningar, människor i aktion eller vilande, medan Aivaovsky´s målningar är mer vackra, rogivande, kan drömma mig bort i dessa bilder.

Vykorten igår gav mig faktiskt en lika stor upplevelse som att gå på Fotografiska museet – fick t.o.m sitta hemma i min fåtölj! 🙂

Louisiana

Museet Louisiana i Danska Humlebaek var huvudmålet för min son Tobias och min helgutflykt. Museet uppfyllde mina förväntningar med råge. Man fick fotografera där inne, men då utan blixt så de flesta bilderna blev inte så bra, men det påverkar förstås inte minnena i hjärnan nu, på sikt är foton alltid bra att ha för att hjälpa minnet på traven.

Marina Abramovic´s utställning berörde mig mest. Ganska dämpad belysning, mycket folk och kanske brist på energi så läste jag inte så mycket på texterna som fanns litet här och var. Därför blev mina tolkningar högst personliga. Mycket stark utställning som jag tolkade till stillbilder från kriget i forna Jugoslavien där konstnären är uppvuxen. Även utan fasansfulla skrik som förekom på något ställe  väckte konstverken många känslor. Mycket kroppar överhuvudtaget och det är det hennes utställning är känd för. I en dörröppning stod två nakna figurer, en man och kvinna, först tog jag för givet att det var naturtrogna dockor, men jag tvivlar. Absolut att det var två levande människor. Trång passage mellan dem, där snirklade folk sig försiktigt förbi! Trots att det gick att gå runt, fast det syntes inte, utan man fick utforska! Häftigt. Jag studerade deras ansikten en lång stund, men absolut att de rörde sig litet, litet och blinkade med ögonen. Tror dock att de flesta tog för givet att det var dockor! Tänk om jag har fel!? Ja, jag är inte helt säker! Jag kunde inte med att gå fram och känna på dem även om det inte stod någon skylt om ”Rör ej” 🙂

Museet är jättestort, tror inte jag besökt något så stort. Jag fastnar gärna litet här och där, vandrar sedan snabbare andra partier. Men ska man besöka det stället ska man ha gott om tid på sig!

Miljön utanför museet var helt fantastisk också. Utsikt över Öresund och Helsingborg! Soligt, vackert väder hade vi också på vår utflyktsdag – helt perfekt.

Vi hade bokat in oss på två övernattningar i Helsingborg så vi hade en hel helg i Skåne och Danmark. Supernöjda var vi när vi sedan rattade mot Småland igen.

Allra häftigast var nog, trots allt, att gå in i ett litet utrymme, max 4 personer åt gången, stänga dörren om oss och uppleva rymden (tror jag), egen tolkning även här. Men det här var nog än mer läckert än rymden. Har du läsare varit där och har annan tolkning eller kunskap om det här utrymmet så berätta det jag inte förstod! 🙂

Man stod mitt inne i dessa färger, som skiftade hela tiden. Ibland var det rött, sedan gult osv… Vackert!

Ett museum att rekommendera för personer som gillar sådana här ställen.

Jag är jättenöjd med helgen, ätit gott och kul att umgås med vuxen son på det här sättet.

 

Bloglivet i träda

Konstverk av Joan Miró

Just nu ligger min blogg i träda, jag vistas inte i bloggvärlden alls, eller väldigt litet. Förmodligen återkommer jag, men just nu räcker inte energin, eller förmodigen lusten, till.

Arbetar jag inte, vilar jag inte så är jag ute i verkligheten och upptäcker mer och mer av vår huvudstad. Här finns hur mycket som helst att upptäcka. Igår promenerade jag massor. Nästan 27.500 steg, så än hänger gumman med. Hann få kännedom om en konstnär som jag inte har något minne av att jag hört talas om tidigare, Joan Miró, född i Barcelona 1893. Första tanken när jag såg första verket, se nedan, var min tanke… jaha… vem skulle inte kunna göra något sådant. Men ju mer jag såg, desto mer fascinerad blev jag. Det är definitivt inte vem som helst som skulle kunna göra sådana alster… 🙂

Var jag var och såg den här utställningen? Valdemarsudde i Stockholm. Djurgården var helt fantastiskt i vårsolen. Kommer att återvända till Djurgården för att promenera fler gånger! Finns mer att upptäcka där.

The swedish theory of love

Är det någon som sett TV-programmet ”The swedish theory of  love”? Vad tyckte du i så fall?

Jag har tittat på det ikväll och finner det intressant, men målas Sverige upp  så för omvärlden så framstår vi säkert som ett underligt folk! Är vi det?

Oavsett vad  man tycker om programmet så är det tänkvärt. Vad är lycka? Är verkligen singellivet så destruktivt som det framställs?

Vinterpratare

Bilden lånad från Sveriges Radios sida

Jag hörde delar av vinterpratarna, hade en hel del annat för mig så jag lyssnade inte så noga.

Sitter just nu och lyssnar på Lars Lerins program. Helt underbar, tycker jag…. han verkar som att han tar livet med en klackspark, men så är det absolut inte. Han har haft sina dalar, men har förmågan att berätta på ett intressant och medryckande sätt. Jag lyssnar med ett leende på läpparna och skrattar högt för mig själv emellanåt. Åldrandet är ett tema han har i programmet… 😉

Vill du också lyssna finns programmet här.

Om allt går som jag vill åker jag till Karlstad i sommar för att se den permanenta(?) utställningen som finns där med hans konst.  Jag har sett en utställning av hans konst om det var i Huskvarna eller Gränna för några år sedan, vet inte om jag gillar hans konst lika mycket som jag gillar att lyssna till honom. Men gillar man en person blir man nyfiken på hans verk också! Humor och glimten i ögat har han… hörde förresten att han ska ha någon programserie i TV med start nu i januari. Det ser jag fram emot.

#larslerin #vinterpratare

Tankar för dagen

Man kan fundera över varför vi människor har behov av att tycka illa om, förnedra och t.o.m misshandla eller döda andra människor.

När jag tänker tillbaka på när jag var ung så var det de arbetslösa, sjukpensionärer och kriminella som det spyddes galla över. Då, i mitten av 60-talet hade vi inte många invandrare. Senare halvan av 60-talet hade vi stor arbetskraftsbrist och svenska företag var nere i södra Europa och raggade folk som var villiga att flytta. De som kunde tänka sig att flytta hit hämtades med bussar, allt för att Sverige skulle kunna fortsätta att utvecklas i den snabba takt som landet då var inne i. Vad jag minns så sågs sydeuropeerna med misstänksamma ögon, men efterhand har de som kom då smält in i samhället och har varit en stor resurs för landets ekonomiska och kulturella utveckling.

Att jag fick detta i tankarna idag började med att jag läste en artikel om att hatbrotten mot afrosvenskar och HBTQ-personer ökar. En  man med afrikanskt ursprung, Hassan Likhaya, boende i Forserum utanför Jönköping, berättar att en del afrikaner bosatta i Sverige är rädda för att gå ut p.g.a rädsla för att något ska hända dem. Likhaya tror på relationer och samtal mellan människor, att vi hälsar på grannen, hejar på dem vi möter i vår vandring.

I en annan artikel i anknytning till hatbrott framkommer det att Jönköpings län är det län där hatbrotten mot HBTQ-personer ökar mest i landet. Jönköping tillsammans med Stockholm och Västmanlands län är de län där antalet anmälda hatbrott relaterat till sexuell läggning är vanligast.

Varför har så många människor behov av att finna syndabockar och hata andra människor? Jag tror att det i de allra flesta fallen beror på rädsla för det okända…  Hela sanningen är det förstås inte, för ingen var väl rädd för arbetslösa och sjukpensionärer på 60-talet? Ingen är väl rädd för en person bara för att den är homosexuell eller har en annan hudfärg?

Idag kan man höra att barn och ungdomar ofta använder ordet ”hata” när de snackar med varandra. De hatar en kompis för att hen varit dum, hatar att göra vissa saker osv… Hur många hatar inte att se tiggarna som sitter utanför affärer? Vad och varför triggas hatet igång i oss människor? Jag är ganska säker på att ordet ”hata” inte användes på det sättet när jag var barn. Hur mycket påverkar språkbruket oss människor?