Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för kategorin ‘Kultur’

Baranov och Aivazovsky

 

Igår fick jag ett vykort från en kvinna i Ryssland som bor öster om Uralbergen. Med tanke på dagens möjligheter med olika slags kommunikationer kan man fundera på hur kortet transporterats då det är poststämplat den 23 maj och kom alltså fram igår den 3 juli. Det är säkert så att Ryssland har en trög postgång, de kort jag sänt dit har tagit lång tid på sig, fastän inte riktigt så här  lång tid.

Slutet gott, allting gott, sägs det – jag blev väldrigt glad för vykortet som kom, det sticker ut bland de kort jag fått tidigare. Fått flera vackra, men det här gjorde mig glad på ett annat sätt. Konstnären heter Leonid Baranov, jag sökte på nätet och fann många tavlor, som också blivit vykort  målade av honom, ni kan själva titta här. Alla målningarna som finns på den sidan har inte nämnde Baranov gjort, men de översta och hans karakteristiska stil gör att det inte är så svårt att se när någon annan konstnärs alster smyger in. Apropå Baranov sökte jag information om denne man, fick inte fram så mycket men litet. Det är en man som aldrig blivit rik på sin konstnärliga ådra, det bekymrar honom inte så mycket, han är mer intresserad av rysk vodka stod det på något ställe. Kan inte länka, minns inte var jag läste. Hur det stammer med verkligheten vet jag inte, stämmer kanske inte alls, kan vara en namne som också är konstnär!? I vart fall så fick jag ett mail med en  länk  från kvinnan som sänt vykortet senare under dagen när hon förstod att jag blivit intresserad av konstnären. Där kunde jag läsa att han är född 1955, vilka konstnärliga utbildningar han gått och var han undervisat elever på konstskolor. Ingenting om vodka, men å andra sidan, det brukar inte nämnas i CV. Dessutom är det inte alltför ovanligt med konstnärer som tittar i flaskan allt emellanåt… 🙂 Jag funderar på om promillen ger inspiration, men det bör också försvåra penselns arbete!

Igår blev en dag då jag verkligen gillade postcrossing, jag erkänner villigt att jag varit nyfiken på idén – men skeptisk! Igår fick jag alltså det vykort som finns över själva inlägget från Ryssland, dessutom fick jag ett färgrikt och dramatiskt, men supervackert kort från Turkiet. Det är det ni ser här ovan. Visst är det vackert? Desto vackrare ju mer jag tittar på det. Jag förblir förmodligen en ”glad postcrossare” under lång tid, misstänker jag. Det trodde jag inte från början, tänkte testa, sedan lägger jag av när det känns ointressant.

Jag googlade även på Ivan Aivazovskys namn och fann många fler målningar även av honom, ni kan se dem här. Jag förstorade bild för bild, satt länge fastklistrad vid datorn. Vilka bilder! De här tavlorna gillar jag skarpt, även i längden. Vykortet med Baranovs målning ger mig mer en glädjekick för stunden, härliga målningar, människor i aktion eller vilande, medan Aivaovsky´s målningar är mer vackra, rogivande, kan drömma mig bort i dessa bilder.

Vykorten igår gav mig faktiskt en lika stor upplevelse som att gå på Fotografiska museet – fick t.o.m sitta hemma i min fåtölj! 🙂

Louisiana

Museet Louisiana i Danska Humlebaek var huvudmålet för min son Tobias och min helgutflykt. Museet uppfyllde mina förväntningar med råge. Man fick fotografera där inne, men då utan blixt så de flesta bilderna blev inte så bra, men det påverkar förstås inte minnena i hjärnan nu, på sikt är foton alltid bra att ha för att hjälpa minnet på traven.

Marina Abramovic´s utställning berörde mig mest. Ganska dämpad belysning, mycket folk och kanske brist på energi så läste jag inte så mycket på texterna som fanns litet här och var. Därför blev mina tolkningar högst personliga. Mycket stark utställning som jag tolkade till stillbilder från kriget i forna Jugoslavien där konstnären är uppvuxen. Även utan fasansfulla skrik som förekom på något ställe  väckte konstverken många känslor. Mycket kroppar överhuvudtaget och det är det hennes utställning är känd för. I en dörröppning stod två nakna figurer, en man och kvinna, först tog jag för givet att det var naturtrogna dockor, men jag tvivlar. Absolut att det var två levande människor. Trång passage mellan dem, där snirklade folk sig försiktigt förbi! Trots att det gick att gå runt, fast det syntes inte, utan man fick utforska! Häftigt. Jag studerade deras ansikten en lång stund, men absolut att de rörde sig litet, litet och blinkade med ögonen. Tror dock att de flesta tog för givet att det var dockor! Tänk om jag har fel!? Ja, jag är inte helt säker! Jag kunde inte med att gå fram och känna på dem även om det inte stod någon skylt om ”Rör ej” 🙂

Museet är jättestort, tror inte jag besökt något så stort. Jag fastnar gärna litet här och där, vandrar sedan snabbare andra partier. Men ska man besöka det stället ska man ha gott om tid på sig!

Miljön utanför museet var helt fantastisk också. Utsikt över Öresund och Helsingborg! Soligt, vackert väder hade vi också på vår utflyktsdag – helt perfekt.

Vi hade bokat in oss på två övernattningar i Helsingborg så vi hade en hel helg i Skåne och Danmark. Supernöjda var vi när vi sedan rattade mot Småland igen.

Allra häftigast var nog, trots allt, att gå in i ett litet utrymme, max 4 personer åt gången, stänga dörren om oss och uppleva rymden (tror jag), egen tolkning även här. Men det här var nog än mer läckert än rymden. Har du läsare varit där och har annan tolkning eller kunskap om det här utrymmet så berätta det jag inte förstod! 🙂

Man stod mitt inne i dessa färger, som skiftade hela tiden. Ibland var det rött, sedan gult osv… Vackert!

Ett museum att rekommendera för personer som gillar sådana här ställen.

Jag är jättenöjd med helgen, ätit gott och kul att umgås med vuxen son på det här sättet.

 

Bloglivet i träda

Konstverk av Joan Miró

Just nu ligger min blogg i träda, jag vistas inte i bloggvärlden alls, eller väldigt litet. Förmodligen återkommer jag, men just nu räcker inte energin, eller förmodigen lusten, till.

Arbetar jag inte, vilar jag inte så är jag ute i verkligheten och upptäcker mer och mer av vår huvudstad. Här finns hur mycket som helst att upptäcka. Igår promenerade jag massor. Nästan 27.500 steg, så än hänger gumman med. Hann få kännedom om en konstnär som jag inte har något minne av att jag hört talas om tidigare, Joan Miró, född i Barcelona 1893. Första tanken när jag såg första verket, se nedan, var min tanke… jaha… vem skulle inte kunna göra något sådant. Men ju mer jag såg, desto mer fascinerad blev jag. Det är definitivt inte vem som helst som skulle kunna göra sådana alster… 🙂

Var jag var och såg den här utställningen? Valdemarsudde i Stockholm. Djurgården var helt fantastiskt i vårsolen. Kommer att återvända till Djurgården för att promenera fler gånger! Finns mer att upptäcka där.

The swedish theory of love

dahlia

Är det någon som sett TV-programmet ”The swedish theory of  love”? Vad tyckte du i så fall?

Jag har tittat på det ikväll och finner det intressant, men målas Sverige upp  så för omvärlden så framstår vi säkert som ett underligt folk! Är vi det?

Oavsett vad  man tycker om programmet så är det tänkvärt. Vad är lycka? Är verkligen singellivet så destruktivt som det framställs?

Vinterpratare

Lerslerin

Bilden lånad från Sveriges Radios sida

Jag hörde delar av vinterpratarna, hade en hel del annat för mig så jag lyssnade inte så noga.

Sitter just nu och lyssnar på Lars Lerins program. Helt underbar, tycker jag…. han verkar som att han tar livet med en klackspark, men så är det absolut inte. Han har haft sina dalar, men har förmågan att berätta på ett intressant och medryckande sätt. Jag lyssnar med ett leende på läpparna och skrattar högt för mig själv emellanåt. Åldrandet är ett tema han har i programmet… 😉

Vill du också lyssna finns programmet här.

Om allt går som jag vill åker jag till Karlstad i sommar för att se den permanenta(?) utställningen som finns där med hans konst.  Jag har sett en utställning av hans konst om det var i Huskvarna eller Gränna för några år sedan, vet inte om jag gillar hans konst lika mycket som jag gillar att lyssna till honom. Men gillar man en person blir man nyfiken på hans verk också! Humor och glimten i ögat har han… hörde förresten att han ska ha någon programserie i TV med start nu i januari. Det ser jag fram emot.

#larslerin #vinterpratare

Tankar för dagen

hosta

Man kan fundera över varför vi människor har behov av att tycka illa om, förnedra och t.o.m misshandla eller döda andra människor.

När jag tänker tillbaka på när jag var ung så var det de arbetslösa, sjukpensionärer och kriminella som det spyddes galla över. Då, i mitten av 60-talet hade vi inte många invandrare. Senare halvan av 60-talet hade vi stor arbetskraftsbrist och svenska företag var nere i södra Europa och raggade folk som var villiga att flytta. De som kunde tänka sig att flytta hit hämtades med bussar, allt för att Sverige skulle kunna fortsätta att utvecklas i den snabba takt som landet då var inne i. Vad jag minns så sågs sydeuropeerna med misstänksamma ögon, men efterhand har de som kom då smält in i samhället och har varit en stor resurs för landets ekonomiska och kulturella utveckling.

Att jag fick detta i tankarna idag började med att jag läste en artikel om att hatbrotten mot afrosvenskar och HBTQ-personer ökar. En  man med afrikanskt ursprung, Hassan Likhaya, boende i Forserum utanför Jönköping, berättar att en del afrikaner bosatta i Sverige är rädda för att gå ut p.g.a rädsla för att något ska hända dem. Likhaya tror på relationer och samtal mellan människor, att vi hälsar på grannen, hejar på dem vi möter i vår vandring.

I en annan artikel i anknytning till hatbrott framkommer det att Jönköpings län är det län där hatbrotten mot HBTQ-personer ökar mest i landet. Jönköping tillsammans med Stockholm och Västmanlands län är de län där antalet anmälda hatbrott relaterat till sexuell läggning är vanligast.

Varför har så många människor behov av att finna syndabockar och hata andra människor? Jag tror att det i de allra flesta fallen beror på rädsla för det okända…  Hela sanningen är det förstås inte, för ingen var väl rädd för arbetslösa och sjukpensionärer på 60-talet? Ingen är väl rädd för en person bara för att den är homosexuell eller har en annan hudfärg?

Idag kan man höra att barn och ungdomar ofta använder ordet ”hata” när de snackar med varandra. De hatar en kompis för att hen varit dum, hatar att göra vissa saker osv… Hur många hatar inte att se tiggarna som sitter utanför affärer? Vad och varför triggas hatet igång i oss människor? Jag är ganska säker på att ordet ”hata” inte användes på det sättet när jag var barn. Hur mycket påverkar språkbruket oss människor?

 

 

Tillbaka till 70-talet

våg Våg, där lösviktsvaror vägdes

För en kort stund var jag igår tillbaka i 70-talet! Så här i efterhand inser jag att jag hade svårt att insupa allt när jag var där… det blev nästan ofattbart… Jag skulle kunnat stannat kvar där och låtit tankarna och känslan inta mig mer och mer tror jag…

flerburkar

Nu ska jag sluta att skriva i gåtor och tala klarspråk. Vi, mina båda bröder och jag med våra familjer träffades igår. Åt gott, samtalade och trivdes tillsammans innan vi åkte iväg på ”hemlig överraskning”. I ett litet småländskt samhälle finns en lanthandel bevarad med inredning som den var när den stängdes 1973. De två som ägde och drev affären var då 72 resp  88 år! De var båda döda innan 70-talet tog slut så något längre pensionärsliv fick de inte.

kaffekvarn Kaffekvarn

Affären hade under tidigare tider även inrymt både postutlämning som telefonväxel.

telefonväxel Telefonväxel som var i drift 1914-1942.

Bilderna i inlägget får tala för sig själva. Jag har själv i min tidigaste ungdom arbetat vid en likadan våg som kassaapparat som visas här. Men det var i en helt annan lanthandel.

vimmerbykaramellfabrik

Samtliga bilder i detta inlägg är tagna av min svärdotter!  Stort tack till dig A.C för att jag fick publicera dem här!

kassaapparat Kassaapparat

Etikettmoln