Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för kategorin ‘Kvinnofrågor’

Snabba förlossningar

blom

Jag har under flera dagar hört på radio, TV och läst i tidningar om folk som förfasar sig över stängningen av KK i Sollefteå. Som bekant föddes ett barn i en bil när föräldrarna var på väg till BB för någon vecka sedan.

Vad jag vet så slutar snabba förlossningar alltid bra. Under årens lopp har vi emellanåt läst om barn som fötts på väg till BB, jag minns inte att någon av dem har slutat med att barnet dött. Största risken är nog att barnen har navelsträngen runt halsen eller att kvinnan förblöder.

Det går aldrig att komma ifrån  att vissa barn föds innan mamman kommer fram till KK. Jag själv är född i bilen utanför BB, trots att mina föräldrar endast hade två mil till BB. Mitt första barn föddes på toaletten i mitt hem i väntan på ambulans. Det var inte ambulansen som dröjde, det var en snabbförlossning och jag hade åtta mil till KK.

Nu var det pengar som gjorde att BB stängdes i Sollefteå, jag vet inte hur många förlossningar de hade per år. Men om en klinik, oavsett inriktning, får för få ”fall” så går det inte upprätthålla kompetensen i personalgruppen. Då menar jag inte kompetensen för de enkla, snabba förlossningarna, utan för de födslar som det blir problematiskt eller livshotande för barn eller för mamman.

Jag förminskar inte problemen eller upplevelsen för de kvinnor som föder snabbt och tycker det är hemskt och otryggt. Men som sagt, snabba förlossningar brukar vara oproblematiska är den information jag fått. Men till alla som gör en stor affär av det här vill jag ställa en fråga: Hur tätt tycker ni att BB-kliniker ska finnas i vårt land? Är närheten viktigare än kompetensen vid akuta och problematiska tillstånd? Är vi ovanligt mycket trygghetsnarkomaner i vårt land?

Kvinnors rättigheter i Iran

14feb

Idag skulle jag ha fikabesök,  promenerade iväg för att köpa semlor trodde jag. Kom hem med bakelser med anledning av alla hjärtans dag! Allt går ju att göra ”affär” på. Söta att titta på, trodde förstås de skulle vara smaskiga att äta också. Men jag tyckte inte det. Kanske äter jag sådana här sötsaker allt för sällan numer för att uppkatta dem.

Så till något annat. Det här med kvinnors klädsel är något som engagerar många, jag tänker på svenska ministrars beök i Iran. Flera protesterar här i Sverige mot att svenska kvinnor kan förnedra sig till att ta efter den sedan att täcka håret när de besöker landet. Är det månne samma människor som ropar högst om att de nyanlända ska ta efter, respektera och helst leva enligt ”svenska regler och lagar” från första dagen? Jag behöver väl inte tillägga att i Iran är det lag på att kvinnan ska dölja håret.

HUR människor i olika länder klär sig bryr jag mig inte så mycket om. Däremot så kan jag känna mig skeptisk till ministrars besök i diktaturer. Jag har för dåliga kunskaper om hur kvinnor har det i just i Iran, däremot vet jag att 60 % av de som studerar vid universitet är kvinnor, så kvinnor verkar i vart fall vara på frammarsch.

Som vanligt tycker jag man ska protestera mot problemet och inte mot symtomen. Alltså om kvinnor lever förtryckta, inte har samma rättigheter som män, då är det det som ska kritiseras vid statsbesök, inte hur de klär sig. Kanske täcker kvinnorna håret efter egen önskan och/eller tradion, om de gör det utifrån männens makt och direktiv, ja, då är det den makten som ska kritiseras. Det hjälper ju inte att plocka bort symtomet, eller hur?

Håller du med mig eller hur tänker du?

Pillerknaprande kvinnor

bron

50-talet uppfattar jag oftast skildras som en ”lycklig period” i Sveriges historia. Rätt eller fel?

Ekonomisk framgång, mannen tjänade pengar, kvinnan skötte hemmet och  familjen. Hemmafruars glättiga tillvaro, ja, så har jag uppfattat 50-talets skildring.

Igår läste jag, eller hörde, minns inte var. Att väldigt många hemmafruar just på 50-talet hade för litet att göra, barnen var i skolan, en liten lägenhet sköttes snabbt. Gardiner, handarbeten o.dyl. blev kanske enahanda och därför kändes som ganska meningslös sysselsättning? Depressioner, ångest kom som ”ett brev på posten” – dåtidens post då när posten delades ut snabbt! 🙂 Resultatet blev att många kvinnor fick lugnande och stämningshöjande piller för att orka med sin vardag.

Dåtidens stress för kvinnor såg helt annorlunda ut än för dagens kvinnor. Alla vet vi nog hur reklambilder från den tiden ser ut. Kvinnan, serverar kaffe till mannen och saft vid bordet iklädd fräsch klänning och  förkläde!

Var jag hörde eller läste detta? Ja, jag har funderat, kanske var det i söndagsintervjun från i våras med Karin Johannisson som jag lyssnade på igår kväll. Oavsett om det var hon som kom in på det eller ej, så var det ett intressant program!

Karin Johannisson död

blommor

Hur har jag kunnat missat att ta del av Karin Johannissons böcker? Det frågar jag mig själv idag. En kvinna som fokuserat på kvinnors villkor och framförallt inom vården, t.o.m psykiatrisk vård där jag är verksam när jag arbetar.

Svaret på frågan är ”vet inte”. Men jag tänker åtgärda det. Jag ska absolut låna hennes böcker, ska börja med ”De sårade divan” om den är inne på biblioteket när det är dags. Just nu håller läser jag historiska böcker, fångar mitt intresse. Det finns mycket att upptäcka i böckernas värld.

Sanningen att säga, jag har missat denna kvinna. Har aldrig hört talas om henne, vad jag kan minnas.

Kvinnoklädsel

promenad2

Varför i herrans namn engagerar kvinnors klädsel andra människor så mycket?

På 60- och 70-talen snackades det mycket om bikini på kvinnor, oanständigt eller skulle det accepteras? Kjollängd osv. Nu är intresset inriktat på invandrarkvinnors klädsel. Såväl män som kvinnor har åsikter.

Att man håller en klädkod på arbete p.g.a hygien t.ex, ja, där måste det finnas och det får alla finna sig i. Men hur folk klär sig till vardags är väl deras eget val.

Det enda jag känner mig tveksam till är heltäckande ”ansiktsskydd” (niqab och burka) p.g.a att det kan missbrukas. Så länge allt görs av egen fri vilja av kvinnan tycker jag att det mesta är OK, varken du eller jag kan se vilka av kvinnorna som tvingas till att klä sig som de gör  eller till de som av egen vilja väljer sin klädsel. Frågan är alltså inte helt enkel…

Du får gärna berätta hur du tänker i denna fråga! Motivera också.

 

Våldtäkt som maktmedel

sommaren

Denis Mukwege är en man som är känd över stora delar av världen för sin kamp för våldtagna kvinnor i Kongo. Jag har läst om honom tidigare, tror det varit något program i TV också om och med honom. Han riskerar sitt eget och sin familjs liv genom sitt arbete för utsatta flickor/kvinnor och därför bor han tillsammans med familjen inom sjukhusområdet under ständig bevakning.

Idag finns det en artikel i min lokaltidning om två kvinnor från organisationen ”Barnsamariten” som träffade Denis Mukwege under ett besök i Kongo för att genomföra ett gemensamt projekt för att hjälpa våldtagna kvinnor. De besökte också bordeller och träffade dessa kvinnor, bl.a berättar de: ”På en skitig madrass sitter ett barn. Hon har en bebis i famnen och väntar på nästa kund som betalar sju kronor för henns kropp.” Ett samlag kostar alltså sju kronor på den här bordellen, bordellägaren ska ha hälften och dessutom ska han ha 20 kronor dagligen för uppehället på bordellen. Då kan man fundera över vad har dessa unga flickor för möjligheter i framtiden om de inte får hjälp att komma ifrån det destruktiva livet. Ofta har de hamnat i den här verksamheten pga att de utsatts för våldtäkt och då anses som en skam för familjen och förskjuts. ”Det är ingen som vill ha en förstörd kvinna. Hon blir bara en belastning.”

Flickor som fått hjälp av olika projekt har fått hjälp med att bearbeta allt de gått igenom så att de själva kan knyta an till sina barn. Dessutom har de efter en yrkesutbildning under nio månader kunnat börja försörja sig själva och sitt barn. De yrken som nämns i artikeln är sömmerska och yrkeschaufför. Detta finns alltså publicerat i dagens Jönköpings-Posten som intervjuat Ann Kristin Moeller och Britt-Marie Ström som besökt Kongo och är engagerade hjälparbetare, nu planerar de, som nämnts, projekt tillsammans med inhemske läkaren Denis Mukwege.

I artikeln berättas att landets problem är makten över naturtillgångar. Det handlar alltså inte om strider mellan olika folkslag eller religionsinriktningar. Att våldta en ung flicka är ett ”strategiskt vapen” för att splittra familjer och därmed försvaga folket. Folk vågar inte odla och bruka sin jord för de vet att rebellerna kommer för att döda och våldta, allt för att ta makt över naturtillgångar. Människor tar sin tillflykt till städer istället. Det framkommer ingenting i artikeln om deras möjligheter att få arbete där… kan bara gissa att många möts av arbetslöshet, fattigdom och förtvivlan.

Den här artikeln tycker jag är så viktig att jag vill dela med mig. Vi vet alla att det finns fattigdom, elände men ibland behöver vi ruskas om litet… Tragiskt att våldtäkt används som maktmedel än i våra dagar.

#Denis Mukwege, #Kongo, #Barnsamariten, #våldtagna kvinnor

Etikettmoln