Kiva

Det finns många sätt att stödja de som har det sämre än oss. Jag har känt till Kiva.org under ett par år, tror jag, men först igår gjorde jag slag i saken!

För en gångs skull så handlar det inte om att ge bort pengar utan att låna ut. Låna ut till fattiga som via Kiva-sidan presenterar vad de vill uppnå och vad de behöver låna pengar till. Som alltid betalar man en liten summa till förmedlingsbyrån för varje 25 USD man lånar ut. Om man får tillbaka alla pengarna? Njae, det vet man inte säkert, det finns mycket oro i världen så inga garantier, men till drygt 96 % av de utlånade pengarna kommer tillbaka till utlånaren i dagsläget. Delvis beror det förstås på växlingskursen också.

Kvinnor har sämre möjligheter till det mesta, även till att få låna pengar, därför ligger gruppen ”Kvinnor” mig varmt om hjärtat. Jag lånade ut pengar till två olika kvinnor i den gruppen. Den tredje, också kvinna, jag lånade ut pengar till är i gruppen för ”eco-friendly” som också ligger mig varmt om hjärtat. Totalt 1.000 svenska kronor lånade jag ut. Ingen större summa än att jag överlever även om jag inte skulle få tillbaka en enda krona. Men det är jag säker på att jag får, risken är nog inte så stor att man blir helt utan återbetalningar. Förmedlingsbyrån håller i det och avbetalningsplan är redan uppgjord.

De kvinnor jag lånat ut pengar till bor i Ghana, Kenya och Vietnam. Kanske något även du vill kolla in? Logga gärna in på Kivas hemsida!  Jag tycker det är ett lovvärt initiativ och de jag känner till som redan lånat ut under en längre tid har fått tillbaka sina pengar, allt efter betalningsplanen!

Könsstympning

Mitt deltagande i Brottsofferjouren är ett ideellt uppdrag, alltså ingen ersättning mer än reseersättningar till och från till det vi deltar i för deras räkning. Men, jag tycker jag får ut så himla mycket av uppdraget, allt handlar inte om pengar.

Igår var jag på en heldagskonferens om könsstympning. Det utförs fortfarande i många länder, trots att det är förbjudet. Det var först en kvinna från Somalia, Anissa, som berättade om sina erfarenheter i ämnet från sitt hemland. Hon berättade också en hel del om kulturen, önskvärt är att alla skulle kunna se skillnaden mellan kulturen och religionen. Hon poängterade att det finns ingenstans i Koranen som förespråkar eller försvarar ett sådant ingrepp på något sätt. Om jag minns rätt så är det inte ens nämnt i Koranen. Alltså det är inte en religiös företeelse utan en kulturell. Anissa berättade om hur det hade funnits olika meningar runt om sina egna barn skulle könsstympas eller ej. Kulturen sitter djupt i oss alla, men Anissa visste vad hon ville. Hon älskade sin man men i detta avseende var det vitt skilda åsikter, hon hotade till sist med skilsmässa om han inte gav sig. Innan hon gjorde det så hade hon noga undersökt om det var lagligt och möjligt med skilsmässa för henne här i Sverige! Till sist gav maken med sig och de lever fortfarande som lyckligt gifta! 🙂 Superduktig föreläsare som föreläste om ett tungt ämne, men det fanns även mycket humor under hennes 3,5 timmes föreläsning.

Under efteriddagen var det en polis, en kammaråklagare och en gynekolog som berättade om sina arbeten i just sådana här ärende.

Gynekologens del var mycket intressant också. Nog för att jag förstått att det måste vara fruktansvärt att ha blivit könsstympad, men det kan vara betydligt värre än jag ens kunnat tänka mig. Det finns tre olika grader av ingreppet. Nr 1 tror jag endast var att klitoris var borttagen, nr 2 klitoris + inre blygdläppar, medan nr 3 innebär nr 1 + nr 2 + att de yttre blygdläpparna sys ihop av varierande grad. När blygdläpparna så gott som fullständigt sys ihop blir det ett svårt lidande för kvinna. På grund av att det blir svårt att kissa så dricker de här flickorna/kvinnorna alldeles för litet. De kissar hemma på morgonen, sedan kissar de först när de åter är hemma efter skola eller arbetsdag och då kan man inte dricka stora mängder! Det gör att de ofta har huvudvärk och mår allmänt dåligt. När de unga flickorna får sin första menstruation så samlas blodet inne i magen, även vid andra, ofta så är det först vid tredje som de får starka smärtor i magen och blodet pressas då ut genom att man trycker på och masserar magen!

Polis och kammaråklagaren berättade om själva rättsprocessen om det misstänks att flickor/kvinnor som bor i Sverige förts ut ur landet för ingreppet. De berättade om svårigheterna i rättsprocessen. De berättade bl.a om ett fall där en skolsköterska först hade slagit larm om en flicka som denne misstänkte hade könsstympats. Barnmorska och en läkare plus en läkare som hade speciell kunskap om sådana ingrepp trodde det också och rättsprocess skulle inledas. Men, hur det upptäcktes minns jag inte, men det visade sig att den här flickan inte var könsstympad utan hade fått en ovanlig sjukdom som jag inte minns namnet på. Med andra ord, det finns olika svårigheter i själva bevisningen och sedan även i rättsprocessen. Ska kanske tillägga att flickan hade själv sökt hjälp hos skolsköterskan p.g.a klåda i underlivet.

Könsstympning är en kulturell ritual som helt och hållet bottnar i männens MAKT över kvinnor!

Det var en mycket intressant dag dit många yrkesgrupper var inbjudna som kan komma i kontakt med dessa kvinnor. Sedan så var vi några från Brottsofferjouren som deltog.

Flickfadder

Jag har ett fadderbarn i Lesotho via SOS Barnbyar. Det fungerar jättebra, autogiro varje månad, får information två ggr per år hur det går för tjejen osv. Ofta ett foto med på flickan, kanske i varje brev, minns inte riktigt.

Nu i juletider så tog jag beslutet att bli flickfadder via Plan International för ännu en flicka. Det är ett skriande behov i världen, flickor är väldigt utsatta, vi har det så bra i vårt land. Trots att jag är pensionär och ensamstående har jag det väldigt bra om jag tittar mig runt om i världen, det beror på vad/vilka jag jämför mig med 🙂

Det ska bli spännande att se i vilket land den här flickan finns. I SOS Barnbyar fick jag välja världsdel. Här vet jag bara att det blir i Asien, Afrika eller Sydamerika. Jag hoppas på Asien av någon anledning, tror det sker mycket negativ med flickor därborta. Sydamerika vet jag alldeles för litet om i det sammanhanget, men säkert finns det många flickor även där som har det svårt.

Det här blir min julklapp till mig själv den här julen.

Me too

Jag förundras över antalet män som inte kan uppföra sig mot kvinnor! Samtidigt så är jag inte så förvånad, med tanke på vad jag och en hel del vänner utsatts för genom åren.

Det jag funderar på är varför sd är så tysta nu, när de värnade sååå om ”våra” kvinnor när de pekade ut att det var unga invandrarpojkar som var de som utsatte kvinnor för övergrepp? Kanske har de fått tid att tänka efter, hoppas de omvärderar sina åsikter… 🙂 Fan tro´t!

För övrigt tycker jag det är himla bra att det blivit ett så massivt upprop från kvinnor! Det är minst sagt på tiden, det här har förekommit i alla tider är jag ganska säker på. Tro inte det skiljer så himla mycket mellan grupper som nationer eller social tillhörighet. Ska bli intressant att se vad det gett för efterverkningar om sisådär fem år!

Utgått

Calvin Kleins doftagott ”Shock” har jag gillat, tror jag köpte den på Gardemoen vid en flygresa. Nu är den på upphällningen, använder den endast vid speciella tillfällen numer, använder en annan eau de parfum oftast numer. Allt för att Shock ska vara lääänge tills jag finner en ny. Har sökt, har börjat misstänka att den utgått, men aldrig fått det bekräftat. Jag har tittat efter den både i Prag som i Rugen plus att jag tittat efter den här hemma utan att finna det jag sökte.

Idag fick jag tips hos bloggaren Znogge, hon hade handlat sin favoritdoft via internet, jag började söka efter min – precis som jag misstänkte har den UTGÅTT!

Hur många gånger har man inte råkat ut för detta faktum under livet? Varför måste de hela tiden byta ut dofter, läppstift osv. Inte tror jag att det beror på att just den produkten säljs för litet, mer att det hela tiden ska komma nytt, nytt och locka kunder. Jag vill väldigt gärna återkomma till produkter jag fastnat för.

Jag är inte riktigt nöjd med den jag använder till ”vardags”, får söka vidare… Tycker det är svårt med dofter, det är inte alltid att det som dofter gott hos kompisar passar på mig! Man måste pröva sig fram själv!

Flickor bak i bussen

Visst är det märkligt att DO anser att det inte är diskriminering att vid en skola i Vällingby skall flickor gå in i bakdörren på skolbussen och sitta bak i bussen medan pojkarna sitter i främre delen!? Det är inte alltför ofta jag håller med M-politiker, men det händer.

Den här beslutet DO kom fram till förstår jag inte, jag hoppas det kommer att rivas upp! Skulle vara intressant att höra en förklaring till hur de kommit fram till det beslutet!

Beslutet liknar reglerna USA tillämpade för de svarta medborgarna, de skulle sitta bak i bussen. Om det blev fullsatt på bussen och en vit person ville stiga på fick en svart som redan fanns på bussen stiga av för att ge plats.

Backa inte jämställdhetsarbetet i Sverige!

Snabba förlossningar

Jag har under flera dagar hört på radio, TV och läst i tidningar om folk som förfasar sig över stängningen av KK i Sollefteå. Som bekant föddes ett barn i en bil när föräldrarna var på väg till BB för någon vecka sedan.

Vad jag vet så slutar snabba förlossningar alltid bra. Under årens lopp har vi emellanåt läst om barn som fötts på väg till BB, jag minns inte att någon av dem har slutat med att barnet dött. Största risken är nog att barnen har navelsträngen runt halsen eller att kvinnan förblöder.

Det går aldrig att komma ifrån  att vissa barn föds innan mamman kommer fram till KK. Jag själv är född i bilen utanför BB, trots att mina föräldrar endast hade två mil till BB. Mitt första barn föddes på toaletten i mitt hem i väntan på ambulans. Det var inte ambulansen som dröjde, det var en snabbförlossning och jag hade åtta mil till KK.

Nu var det pengar som gjorde att BB stängdes i Sollefteå, jag vet inte hur många förlossningar de hade per år. Men om en klinik, oavsett inriktning, får för få ”fall” så går det inte upprätthålla kompetensen i personalgruppen. Då menar jag inte kompetensen för de enkla, snabba förlossningarna, utan för de födslar som det blir problematiskt eller livshotande för barn eller för mamman.

Jag förminskar inte problemen eller upplevelsen för de kvinnor som föder snabbt och tycker det är hemskt och otryggt. Men som sagt, snabba förlossningar brukar vara oproblematiska är den information jag fått. Men till alla som gör en stor affär av det här vill jag ställa en fråga: Hur tätt tycker ni att BB-kliniker ska finnas i vårt land? Är närheten viktigare än kompetensen vid akuta och problematiska tillstånd? Är vi ovanligt mycket trygghetsnarkomaner i vårt land?

Kvinnors rättigheter i Iran

Idag skulle jag ha fikabesök,  promenerade iväg för att köpa semlor trodde jag. Kom hem med bakelser med anledning av alla hjärtans dag! Allt går ju att göra ”affär” på. Söta att titta på, trodde förstås de skulle vara smaskiga att äta också. Men jag tyckte inte det. Kanske äter jag sådana här sötsaker allt för sällan numer för att uppkatta dem.

Så till något annat. Det här med kvinnors klädsel är något som engagerar många, jag tänker på svenska ministrars beök i Iran. Flera protesterar här i Sverige mot att svenska kvinnor kan förnedra sig till att ta efter den sedan att täcka håret när de besöker landet. Är det månne samma människor som ropar högst om att de nyanlända ska ta efter, respektera och helst leva enligt ”svenska regler och lagar” från första dagen? Jag behöver väl inte tillägga att i Iran är det lag på att kvinnan ska dölja håret.

HUR människor i olika länder klär sig bryr jag mig inte så mycket om. Däremot så kan jag känna mig skeptisk till ministrars besök i diktaturer. Jag har för dåliga kunskaper om hur kvinnor har det i just i Iran, däremot vet jag att 60 % av de som studerar vid universitet är kvinnor, så kvinnor verkar i vart fall vara på frammarsch.

Som vanligt tycker jag man ska protestera mot problemet och inte mot symtomen. Alltså om kvinnor lever förtryckta, inte har samma rättigheter som män, då är det det som ska kritiseras vid statsbesök, inte hur de klär sig. Kanske täcker kvinnorna håret efter egen önskan och/eller tradion, om de gör det utifrån männens makt och direktiv, ja, då är det den makten som ska kritiseras. Det hjälper ju inte att plocka bort symtomet, eller hur?

Håller du med mig eller hur tänker du?

Pillerknaprande kvinnor

50-talet uppfattar jag oftast skildras som en ”lycklig period” i Sveriges historia. Rätt eller fel?

Ekonomisk framgång, mannen tjänade pengar, kvinnan skötte hemmet och  familjen. Hemmafruars glättiga tillvaro, ja, så har jag uppfattat 50-talets skildring.

Igår läste jag, eller hörde, minns inte var. Att väldigt många hemmafruar just på 50-talet hade för litet att göra, barnen var i skolan, en liten lägenhet sköttes snabbt. Gardiner, handarbeten o.dyl. blev kanske enahanda och därför kändes som ganska meningslös sysselsättning? Depressioner, ångest kom som ”ett brev på posten” – dåtidens post då när posten delades ut snabbt! 🙂 Resultatet blev att många kvinnor fick lugnande och stämningshöjande piller för att orka med sin vardag.

Dåtidens stress för kvinnor såg helt annorlunda ut än för dagens kvinnor. Alla vet vi nog hur reklambilder från den tiden ser ut. Kvinnan, serverar kaffe till mannen och saft vid bordet iklädd fräsch klänning och  förkläde!

Var jag hörde eller läste detta? Ja, jag har funderat, kanske var det i söndagsintervjun från i våras med Karin Johannisson som jag lyssnade på igår kväll. Oavsett om det var hon som kom in på det eller ej, så var det ett intressant program!

Karin Johannisson död

Hur har jag kunnat missat att ta del av Karin Johannissons böcker? Det frågar jag mig själv idag. En kvinna som fokuserat på kvinnors villkor och framförallt inom vården, t.o.m psykiatrisk vård där jag är verksam när jag arbetar.

Svaret på frågan är ”vet inte”. Men jag tänker åtgärda det. Jag ska absolut låna hennes böcker, ska börja med ”De sårade divan” om den är inne på biblioteket när det är dags. Just nu håller läser jag historiska böcker, fångar mitt intresse. Det finns mycket att upptäcka i böckernas värld.

Sanningen att säga, jag har missat denna kvinna. Har aldrig hört talas om henne, vad jag kan minnas.