Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för kategorin ‘Livet’

Negativt tandläkarbesök

Som vuxen älskar jag inte att gå till tandläkaren, men inget som jag känner oro inför heller. Men ibland blir allt fel och jobbigt, trots att jag är lugn och avspänd när jag kommer dit. Jag visste att jag skulle få en ”ny” tandläkare vid mitt besök igår. Senast jag var hos min föregående tandläkare berättade hon att hon skulle sluta på den kliniken. Dumt nog frågade jag inte vart hon skulle ta vägen! Men det går förstås att efterforska.

Igår var det dags igen, jag stegade iväg glad i hågen till tandläkaren. Gick därifrån besviken, arg och ledsen i hågen! Det blev definitivt inget bra besök. Det började mer eller mindre med att tandsköterskan som stod snett bakom mig ”kastade” på mig en blykrage i ögonblicket innan hon sa att vi ska ta några bilder. Jag var inte förberedd på det, hade inte sett vad hon höll på med. Det blev inga bilder! Jag tackade nej, vill inte röntga gång på gång, mycket beroende på att jag har svårt med ”saker” och bökande långt bak i munhålan. Jag har röntgat tänderna många, många gånger, väldigt sällan de har sett något av värde. Jag kommer att tillåta röntgen i vissa sammanhang, men inte slentrianmässigt.

Sedan var det dags för undersökning av tänderna… Tur jag inte hade någon frisyr jag var rädd om för tandläkaren förflyttade sig, gång på gång utmed mitt huvud, kände hur håret for hit och dit… 🙂 När sedan tandläkaren benämnde mina framtänder som ”i fronten” skrattade jag inombords, inte sjutton kände jag mig som en bil. Om hon kände sig som en bilmekaniker, ja, det förtäljer inte historien. Jag har aldrig hört det uttrycket  när det gäller munhålan eller tänderna.

Efter undersökning skulle en tand långt bak i munnen lagas och det var här det gick fullständigt snett. Personalen verkade inte ha den minsta kunskap om att när jag som kund/patient eller vad vi nu kallas, tycker det är jobbigt, avvakta 10-15 sekunder så går det sedan bra att fortsätta med deras arbete. Jag får kväljningar väldigt lätt när det bökas långt bak, jag hade både en stor bomullstuss, en plastbit, tandläkares instrument och sedan var tandsköterskan också i munnen med sug och jag tror det var något annat instrument till. Istället för att stanna upp några sekunder började tandsköterskan mästra om att gapa större, titta ut genom fönstret (som fanns rakt bakom mig), stäng inte munnen osv… ja då blev det för mycket. Jag kräktes inte, men fick starka kväljningar så att bomull och plastbit var tvungen att komma ut. De talade om för varandra och mig att nu var de tvungna att börja från början igen! Jag hade fullt upp att återhämta mig innan det var dags igen.

Behöver jag säga att jag var förbannad när det var slut. Även när allt var klart sa tandsköterskan att det går mycket bättre om jag gapar stort och tittar ut genom fönstret… då var jag ur stolen och kunde tala igen. Då var jag väldigt tydlig med att jag får kväljningar vid arbete långt bak i munhålan – att jag inte motarbetar dem med vett och vilja. Jodå, det påstod dom att dom förstod! Jamen, då är det inget att diskutera….

Nu funderar jag på hur jag ska agera, jag vill gå till en annan tandläkare nästa gång. Det gäller att ett samarbete mellan yrkespersonen och patienten uppstår, inte att mästra. Här fanns inte mycket tecken till att vilja samarbeta, tyvärr! Det finns yrkesmänniskor som har förmåga att läsa av patienten och det finns människor som inte har det, eller om det beror på att de inte bryr sig, jag vet faktiskt inte!

Tja, vi är nog många som har dåliga minnen av läkarbesök eller tandläkarbesök eller något annat liknande. Idag är det nog inte så lätt att byta klinik misstänker jag, med tanke på att tandläkarna verkar vara fullbokade. Jag kan göra ett försök, men kan också begära att byta tandläkare inom samma klinik. Eller efterforska min ”gamla” tandläkare, kanske arbetar hon fortfarande som tandläkare någonstans i sta´n….

Känner ni igen er i att vissa vårdbesök går helt fel?

Kristi Himmelfärdsdag

I torsdags var det Kristi Himmelfärdsdag, en religiös helgdag. Men det  var även Folknykterhetens dag.

I min barndoms hemtrakter så var det även tradition med metartävling. Jag och min kompis var där några år, vi fiskade inte men vi spanade in killar!

Det kan kanske också kallas för ”fiskafänge” – vad jag minns så fick vi aldrig napp. Å andra sidan så var vi så unga så det var just att titta som var litet spännande! 🙂

Den nya staden

Mikael Wiehe tar till musiken för att förstå/bearbeta det som händer i omvärlden, både långt borta och nära. I många sånger lägger han in  en politisk vinkling i sin musik, en del gillar det, andra gillar det inte. Så är det oftast så fort det handlar oom privata åsikter… Det är mänskligt och det är kanske t.o.m olikheterna oss människor emellan som för utvecklingen framåt. 🙂

Efter attentatet på Drottninggatan i Stockholm har Wiehe skrivit en sång, den spelades in i hans hem den  12 april. Väl värt att lyssna på, oavsett politisk hemvist. Med det menar jag att det är ingen politisk text – tror den kan gillas av de flesta.

Tack Mikael Wiehe!

Makten över matkassen

mat

Ikväll har jag varit och lyssnat på en intressant föreläsning på Jönköpings bibliotek. Det var journalisten Ann-Helen Meyer von Bremen som var föreläsare i ämnet.

Hon har tillsammans med sin jordbrukande make skrivit boken med samma namn ”Makten över matkassen” och baksidestexten lyder som följer: ”Det här är en bok om matens ursprung. Samtidigt som det talas om surdegar, närodlat och småskaligt, pågår en helt annan utveckling där en livsmedelsindustri som orsakar stora miljöproblem, har usla arbetsvillkor och dålig djuromsorg ändå kan stå som vinnare. Den pågående förändringen av det svenska jordbruket kommer att påverka dig betydligt mer än alla dieter, matlarm och krogtrender. Spåren syns i det förändrade landskapet men också på tallriken. Men hur ska vi kunna välja vår mat, när vi inte vet vad vi väljer? Har vi tappat makten över vår matkasse?”

Min egen tanke i frågan är att det finns väldigt mycket åsikter vad gäller mat som går härs och tvärs, men hon tryckte på flera aspekter som jag tyckte var intressanta. Jag nämner endast några få.

  1. Vi översvämmas av kokböcker, men väldigt få eller ingen visar djuret uppritat på bild, vad de olika delarna kallas för och vad de lämpligen kan användas till. Under 40-  50-talen kom inte så många kokböcker, men de som utgavs hade alltid sådan information. Ja, kanske t.o.m på 60-talet för jag kommer ihåg att i min hemkunskapsbok vi använda i skolköket på min tid fnns det en sådan bild!
  2. Hon anser att i stort är det EU som tagit hand om jordbruksfrågorna.
  3. Hon tog upp antibiotikan i kött. Enligt henne har både Island och Norge lägre andel antibiotika i sin djuruppfödning än Sverige, men sedan kommer Sverige. Vi har väldigt litet i jämförelse med t.ex Spanien, Tyskland, Luxenburg med flera länder. Ja, vi ligger väldigt bra till vad gäller antibiotikan i jämförelse med andra länder. Hon berättar att i Danmark är problemet så stort att grisbönder  som läggs in på sjukhus isoleras tills man vet om de har resistenta bakterier eller ej! (Hur många av oss köper fortfarande danskt billigt kött? Inte jag, i alla fall, men att det var så här illa visste jag inte).
  4. Mer än 50% av kött i svenska butiker kommer från utlandet! Det  måste betyda att vi i Sverige har dålig kunskap om problemet!?

Frågestund och diskussion följde, publiken var inte så stor men många kloka frågeställningar kom upp. Oj, det var så mycket mer hon berättade om, måste smälta det. Jag köpte hennes bok för att ta del av hennes kunskap och  hennes idéer.

Det som egentligen är mest skrämmande för Sveriges del kan jag tycka är att jordbruksmarken minskar helt med den politik som drivits under många år. Jordbruksmark som inte används förstörs med tiden. Tiden var begränsad och det blev inte så mycket sagt om Sveriges möjligheter att bli självförsörjande ifall vi någon dag av någon anledning blir avstängda från  handel med utlandet. Att kunna/vara självförsörjande när det gäller mat borde vara en självklarhet för alla länder, än mer i en orolig värld med  folkvandringar, oavsett om de beror på krig eller klimatförändringar.

Arrangörerna för sammankomsten var Ordfront Vätterbygden samt Svenska Kyrkan.

Tack för en mycket intressant kväll!

 

Hört i omklädningsrummet

vattern-6-nov-nr-2

 

Barn/ungdomar är ofta roligt att lyssna till.

Vid besök i simhallens omklädningsrum kunde jag inte undgå att höra samtal mellan tonårsflickor, flickor i de första tonåren, tror jag.

Flicka A: Berättar om hur rädd hon blev när hon badade/simmade i havet under en utlandssemester. Ganska lång utläggning om höga vågor, kallsupar och hur hemskt det var enligt flickan.

Flicka B: Tänk om du hade drunknat! VAD hade du gjort då?

Flicka A: Drog litet efter andan, sedan kom något mumlande till svar…

🙂

Generationstankar

tunna

På avdelningen jag arbetade på i Stockholm arbetade jag ofta tillsammans med en 23-årig kille. Vi trivdes gott ihop, trots åldersskillnaden. Vid något tillfälle nämnde jag något från min barndom, minns inte vad, men något som säkert kändes som antikt för honom. Minns inte hans kommentar, mer än att det var en reaktion från honom.

Jag spann vidare på ämnet, att Sverige förändrats mycket under min korta vandring på jorden, men störst förändring tror jag att min föräldrageneration har haft. Det höll han inte med om, han kontrade med att han tror att de som  är födda på 1980-talet är dom som upplevt störst förändring/utveckling över tid. Öh, tänkte jag, vad tänker du på då? undrade jag… Det var en helt omöjlig tanke för mig…  Jo, internets intågande är den största förändring världen genomgått,  menade han.

Han har ingen aning om hur mycket jag har tänkt på det här samtalet vi hade. Jag kan inte säga att han har fel, vi vet inte vad den generationen kommer att gå igenom under sin livstid, de är fortfarande någorlunda unga. Min föräldrageneration upplevde fattigdom, svält, två världskrig, bilar på gatorna, ja, hela ekonomiska välståndet, penicillinets upptäckt, kvinnors rätt att rösta, först 1921 som kvinnor (oavsett om de var ogifta eller gifta) blev myndiga osv. Trots allt tycker jag att det är större förändring än internet!

Jag har tänkt jättemycket på det här samtalet som vi hade en mörk natt, det är några veckor sedan. Hur fungerar mänsksligt tänkande, hur långt sträcker sig våra referensramar? har mina tankar gått. Känns det störst och viktigast som ligger i en greppbar  tidsperiod för oss? Alltså att vi känner/kommer ihåg människor som levde just i den tidsperioden? Förmodligen är det så.

Livslängd

ataborma

Äta bör man, annars…..

”Vi har nått vår maximala livslängd” läser jag att forskare fastslagit i Nature. Max 125 år tror de människan kan bli. Fransyskan Jeanne Calment avled vid en ålder av 122 år 1997 och det åldersrekordet står sig än och kommer förmodligen att bli svårslaget, tror forskarna.

Ja med tanke på ålderskrämpor och annat otyg är det nog lika bra att lämna in då. Livet består inte bara av glädjeämnen, som bekant, och frågan är hur många människor som verkligen skulle vilja leva längre? De finns säkert, men jag tror inte de är så många.

Själv har jag siktet inställt på 100 år! 🙂 Det tror jag att jag skulle vara nöjd med… 🙂 Helst utan sjukdomar, om jag nu får önska! Ålderskrämpor har jag redan, så det får jag stå ut med…

Etikettmoln