Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för kategorin ‘Mänskligt’

Tack och adjö till BR Leksaker, Asecs, Jönköping

För två år sedan handlade jag julklappar till barnbarnen under Black Friday, utan att känna till begreppet eller att det var just den dagen. I kassan blev jag upplyst om det och hur mycket jag ”tjänat” på det jag handlat hos dem just den dagen.

I går återvände jag till samma affär fullt medveten om att det var just Black Friday. Jag tänkte att jag ska handla mina julklappar till barnbarnen då, trots att jag läst en del varningens pekfinger om bluffen med dagen. Det jag ändå ska handla kan jag lika gärna handla den dagen, tänkte jag, den rabatt jag kommer att få är bättre än ingenting.

När jag kom till butiken möttes jag förstås av stora skyltar om Black Friday. I ingången till affären var ett ”bord” uppställt som man inte kunde missa. Budskapet var 50 % på varorna som fanns där. Det stod inget om någon generell procent på övriga varor. Plockade på mig det jag ville ha, bl.a en grej som skulle kosta 30:- enligt märkningen på hyllan, liknande grejer strax intill kostade 99:90! Funderade, men trodde det berodde på att det var sista varan av just den modellen – OK, jag köper den, tänkte jag och la den i min korg.

När jag kommer till kassan slår expediten in 99:90 för den här grejen! Jag påtalade att det var fel, förklarade hur det var märkt på hyllan, tänkte i samma stund att ”min” grej kan ha varit felplacerad. Expediten ändrade priset direkt, utan att kolla! Så frågade jag hur stor procent det var på det jag handlat med tanke på Black Friday. Inget, det är bara det som är på ställningen där (pekade mot ingången) som är prisnedsatt fick jag till svar.

Fy säger jag till BR Leksaker på Asecs i Jönköping! Jag kommer att utnyttja min konsumentmakt, kommer inte att handla hos er mer! Inget formellt fel, jag köpte inte heller mer än jag hade gjort en annan dag. Tycker dock att det är dålig stil att lura in kunder genom att annonsera vitt och brett i ingången med några få varor som är nedsatt med 50 %. Bra rabatt på just de sakerna, men det var inget jag ville köpa!

Behandlar butiker mig bra, återvänder jag gärna. I annat fall väljer jag annan affär. Jag är ingen storkonsument, men många bäckar små…

#BR Leksaker, Jönköping

Utgått

Calvin Kleins doftagott ”Shock” har jag gillat, tror jag köpte den på Gardemoen vid en flygresa. Nu är den på upphällningen, använder den endast vid speciella tillfällen numer, använder en annan eau de parfum oftast numer. Allt för att Shock ska vara lääänge tills jag finner en ny. Har sökt, har börjat misstänka att den utgått, men aldrig fått det bekräftat. Jag har tittat efter den både i Prag som i Rugen plus att jag tittat efter den här hemma utan att finna det jag sökte.

Idag fick jag tips hos bloggaren Znogge, hon hade handlat sin favoritdoft via internet, jag började söka efter min – precis som jag misstänkte har den UTGÅTT!

Hur många gånger har man inte råkat ut för detta faktum under livet? Varför måste de hela tiden byta ut dofter, läppstift osv. Inte tror jag att det beror på att just den produkten säljs för litet, mer att det hela tiden ska komma nytt, nytt och locka kunder. Jag vill väldigt gärna återkomma till produkter jag fastnat för.

Jag är inte riktigt nöjd med den jag använder till ”vardags”, får söka vidare… Tycker det är svårt med dofter, det är inte alltid att det som dofter gott hos kompisar passar på mig! Man måste pröva sig fram själv!

Att dö ensam eller ha nära och kära hos sig

Den här frågan återkommer. Det är ett politiskt mål i vårt land att ingen ska dö ensam, vid förväntade dödsfall. Jag har skrivit om det ett par gånger tidigare, letade upp ett av inläggen och läste kommentarerna med intresse. Blandade tankar, vi tänker olika, litet försiktigt, för vi vet förstås inte nu i vårt aktiva liv hur vi vill ha det i slutet av vårt liv. Den här frågan har blivit aktuell än en gång i och med att nyhetskanalerna berättar att målet att ingen ska dö ensam inte är nått än!

Jag kopierar en del av mitt inlägg från januari 2016:

”Ja, en del dör knall och fall, andra är så ensamma att ingen saknar dem förrän efter lång tid, så visst finns det djup ensamhet. Ibland är det ett medvetet val, av någon anledning har de vänt sig bort från andra människor, andra att de förlorat sina vänner av olika anledningar. På de äldreboenden jag har arbetat har det alltid sagts, politiska beslut, att ingen ska dö ensam på ett äldreboende i kommunen. Ofta finns anhöriga där som naturligt inslag, i annat fall är tanken att en personal ska finnas tillgänglig i rummet. Det låter vackert och jag har tyckte det var naturligt och ”fint” att vi har det så. Ovanstående inlägg fick igång mina tankar… Hur vill jag ha det när jag dör? Det kan jag givetvis inte veta, men som jag känner det nu så tror jag det kvittar. När jag är sjuk med feber, ja då vill jag vara i fred, ville inte bli störd när jag bodde i familj. Små barn styr man inte men när de blev litet äldre så visste både de och pappan att morsan ligger där inne tills hon piggnar till… 😉

Det här är så intressanta funderingar, tyckte jag, att jag bestämde mig för att kolla med vänner som var här på ”tjejträff” i går kväll. Jag frågade hur de tänkte i frågan…. ja, frågan kom väl litet oväntat, något de inte funderat på någon gång… de som levde i goda förhållanden ville ha sin make vid sin sida, om inte han fanns kvar så spelade det ingen roll, trodde de. Andra tyckte i stort sett som jag, att det gör dem inget om de dör ensamma. Att någon utomstående skulle finnas i rummet verkade de inte alls bli så ”tröstade” av.

År det helt enkelt så att vi har sådan respekt/rädsla för döden att vi tycker att alla ska ha någon hos sig? Är det vår egen dödsrädsla?  Eller är det för att det låter så ”fint” att hen inte dog ensam.

Nu mina läsare utmanar jag er. Har du tänkt på din egen död? Tror du att du kommer att uppskatta om ”någon” finns i rummet när du lämnar det här livet?

Givetvis vill vi alla ha den omvårdnad, smärtlindring osv tillgodosedd… Frågan gäller bara om ensamheten i dödsögonblicket är något som till varje pris måste bekämpas? Eller tror du att  närvaro vid dödsbädden är viktigare för de anhöriga än för den döende?”

När min mamma var döende i mitten av 80-talet så satt en vilt främmande människa i ett hörn i rummet när vi anhöriga kom på besök. Då kändes det bra för oss anhöriga, men var det verkligen någon tröst för mamma? Jag är tveksam. Varför kommer inte den tanken upp i debatten? Det tas för givet att alla vill ha någon hos sig i dödsögonblicket,  jag är inte alls säker på det… Det finns de som passar på att dö så snart anhöriga lämnat rummet… Tillfällighet? Ja, kanske, men jag är långt ifrån säker.

Vill du läsa kommentarerna till mitt inlägg 2016 så finner du både inlägg och kommentarer här:  https://miatankar.wordpress.com/2016/01/08/att-do-ensam/ En del som brukar läsa min blogg regelbundet kommenterade redan för 1,5 år sedan, ni får gärna kommentera igen förstås… men ni får också tycka att jag börjar bli tjatig. Jo, ett ämne jag återvänder till då och då, vet att många inte vill diskutera frågan alls, medan många, precis som jag tycker om att fundera över livets slut – i alla fall när det gäller så där i största allmänhet.

De första stegen på morgonen

Vad är det som händer i kroppen under de första 100-200 stegen på morgonen?

Jag har noterat flera gånger att om jag väger mig direkt jag stiger upp, har vågen i sovrummet, så väger jag 2-3 hg mer än om jag väger mig när jag endast gått något-några hundra steg. Jag upptäckte det för några månader sedan, har kollat flera gånger, varje gång handlar det om 2 eller 3 hg:s skillnad.

Kanske är det latmasken som hoppar av min kropp när jag avslutat viloläget 🙂

Ibland har jag tur

När jag var på gymmet idag började jag med ett kort pass i motionshallen för uppmjukning.

Gick sedan en våning upp för styrketräningen som jag lägger betydligt mer tid på än motionsträningen. Hade nog varit där cirka 30 minuter när jag insåg att jag hade lagt mobiltelefonen på en träningscykel en våning ned. Svor litet inom mig, gick ned, motionsrummet tomt och mobilen låg där jag lagt den. Tack och lov.

Med ”fel person” som tränat så hade mobilen utan tvekan varit borta, å andra sidan är de allra flesta ärliga.

Fina du!

Gillar du smicker? Gillar du obefogat smicker?

Smicker, vad är det? Ja, litet knepigt att skilja på det jag ser som positivt = ärlig uppmuntran eller om jag tycker att någon/något är ovanligt snygg. T.ex om en väninna till mig har en ovanligt vacker klänning som klär henne och jag säger att jag tycker den är läcker, då är det en komplimang för mig. En del kallar sådant för smicker också…

Jag känner att jag vecklar in mig litet, men att ge beröm, uppskattning tycker jag är viktigt och sprider glädje, det jag vill komma åt är det här slentrianmässiga ”fina du”, ”fining”, ”snygging” osv som florerar både i talspråk och som jag ser i överflöd i bl.a facebook.

Är det här språkbruket för yngre? Men senast igår fick jag ett mail som började så… Jag vet att den personen menar något positivt i relation till mig. Trots det så hade det känts bättre med ”Hej Mia!” 🙂 Det räcker så gott.

Bottnar det i att de som använder sådana ord vill stärka självförtroendet hos den andre? Eller sitt eget? Eller ställa in sig, jag uppfattar det som litet smetande… smickrande… ställa in sig…

Hur använder du det? Använder du det här språkbruket själv, kanske? Hur reagerar du på smicker? 🙂

Jag misstänker att det är litet åldersrelaterat… jag har nog aldrig skrivit så, kommer nog aldrig att göra det heller…. eller säga…

Bättre med litet skit i hörnen…

Jag är ingen pedant, blir ibland irriterad över min egen oordning. Ensamboende, borde vara lätt att ha ordning… hehe… inte här inte.

Idag har jag kommit till skott i alla fall, putsat ett par fönster, men det finns fler. De som blivit putsade idag, blir nog inte putsade fler gånger i år.  En eller högst två gånger om året gäller här. Oftast en + en gång på insidan är nog det vanligaste.

Känns kul i alla fall när jag kan njuta av att se bra ut 🙂

Bättre med litet skit i hörnen än ett rent helvete, efter den devisen lever jag nog en hel del. Trivs med det, även om irritationen kommer vissa dagar.

Etikettmoln