Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för kategorin ‘Mänskligt’

Lycka och gnällspikar

Vad är lycka och vad blir vi lyckliga av?

Just nu läser jag boken ”Hållbar utveckling. Teknik, Samhälle och Livskvalitet” På sidan 83 kan jag läsa följande: ”Hur stor del av den lycka vi upplever har att göra med hur fint hus vi har, eller om vi har bil, teve och hund! Om vi hade bara det allra nödvändigaste, hur mycket skulle vår lycka minska? En del forskare skulle hävda att den bara skulle minska med maximalt 10 procent, i alla fall för oss i den industrialiserade världen, som tar materiellt välstånd för givet

Därefter fortsätter ett resonemang om vår förmåga att känna lycka. ”Hur stor del är genetiskt betingad? Med hjälp av studier på tvillingar har man kommit fram till att ungefär 50 procent av vår förmåga till lycka är nedärvd (Fors 2012, Sheldon m.fl 2004). Det innebär att fel föräldrar kan vara en katastrof!” (sid 84). Låter det dystert? Författarna fortsätter med att jämföra med det halvt urdruckna ölglaset eller om det nu är halvfullt!? ”Om man är född olycklig och har det tungt materiellt och socialt har man i alla fall en rejäl potential till relativ förbättring”.

Boken handlar om hållbar utveckling men efter ovanstående resonemang funderar jag än en gång över varför så många känner och sprider uppgivenhet och missnöje i vårt land. Vi är ett av världens rikaste länder, vi har ett starkt socialt skydd i vårt samhälle ändå så verkar väldigt många ha svårt att inse hur bra vi har det. Även om alla dessa har ”katastrof-föräldrar” så borde en stor grupp av dessa ha förmåga att se möjligheterna (glaset är halvfullt) som finns istället för att hänge sig åt att blunda för den verklighet jag ser – ett land, en tid full av möjligheter! August Strindberg sa redan på sin tid att ”det är synd om människorna”, visst hade han litet rätt!? 🙂 Hängde ni med i min senaste vändning? Precis, lyssna till de politiska debatterna, läs insändare osv… svenska folket verkar vara missnöjda i alltför stor utsträckning, tycker jag.

Hur tänker du?

 

Framtida mål

Vet du vad Agenda 2030 står för? Det är framtida mål för hållbar utveckling, otroligt viktiga mål, men hur ska vi kunna nå dit?

Här kan du läsa målen: Agenda 2030. Det är väldigt högt satta mål, men det är givetvis till sådan utveckling världen måste sträva. Förmodligen så högt ställda att man inte vågat uttala dem, de har känts helt omöjliga.

Nu tror jag inte vi når dit tills 2030, men det ligger mycket i ”att man ska sikta mot stjärnorna så når man trädtopparna” eller hur man nu brukar säga. Det är en god början!

Jag var på en heldagskonferens i ämnet för någon vecka sedan. En grupp med människor med olika bakgrunder och erfarenhet och jag hoppas att en arbetsgrupp kommer igång i min stad. Jag uppfattade svaret på frågan om vi ville det som litet svävande, även jag var svävande, mest för att ”hur mycket tid krävs det för detta” dök upp i mitt huvud, kanske i de andras också.

Ju mer jag tänkt på det sedan dess, desto mer hoppas jag att vi kommer igång. Det skulle kännas väldigt viktigt, meningsfullt och spännande att få delta i en sådan grupp.

Apropå viktkurvor

Alla vi som har eller har haft små barn vet ju hur det mäts och vägs under barnets första tid. Från de ligger i mammas mage och några år framåt. Flitigast med mätningar är det under graviditeten och barnets första år utanför magen.

En bloggvän, Znogge, skrev idag ett inlägg där hon bl.a nämnde sitt barnbarns vikt och längd. Lilla barnbarnet är fem månader så hon är i den åldern då det följs flitigast. Under tiden jag kommenterade det inlägget föddes det här inlägget där inne i hjärnkontoret! Min ena son följde nog kurvorna inom ”medelvärden” hela tiden, medan den andre var liten från start och låg utanför ”medelvärden” i stort sett hela tiden, om jag minns rätt. Det poängterades dock att det viktiga var att han följde sin egen kurva – och det gjorde han. Man kan tycka vad man vill om dessa kontroller under fostrets och sedan barnets tidiga utveckling, trots allt är det i bra syfte!

Sedan löpte mina tankar vidare…. Tänk om vi skulle vägas och mätas hela livet, hur många av oss skulle hamna inom normalvärde då? Med handen på hjärtat, ur hälsosynpunkt skulle det förmodligen vara lika viktigt för oss, som för de små människorna. Men vilket liv det skulle bli på svenska folket!

Tanken roar mig, och jag kan med en gång säga att jag inte skulle följa normalvärde-kurvan, ligga litet i överkant! Det vet jag utan någon mätning och vägning. 🙂

Det är inte klokt!

Ja, så sa jag för mig själv när jag hörde på TV:n att det är konstaterat att det är svårare att få arbete efter 40 års ålder! Det där har man hört under många år, men jag har tvivlat om det verkligen varit så. Jag själv märkte inget av det förrän i 60-årsåldern, eller strax under. Minns inte riktigt när jag började söka arbeta sista gången innan jag sa upp min sista fasta tjänst. 58-59 år, tror jag. När jag inte ens blev kallad till intervju till sådana tjänster jag ”alltid” tidigare tagit för självklart att komma till intervju, fick dem också oftast. När jag insåg faktum började jag snegla på bemanningsbranschen och tog mig så småningom dit.

40 år och åldersdiskrimineras vid jobbsökningar! 40-åringar är inte lika formbara som yngre, men då har de ju hunnit få erfarenhet, har driv och ork kvar. Framåt 60 år, ja, det kan jag mer förstå… att det inte ens var någon idé att kolla in mig 😉

Jag hann inte smälta detta förrän det togs upp om akutmottagningarnas långa väntetider i Rapport. Jag tror det sas att Södersjukhuset hade allra längst väntetider. Då gick mina tankar till min bloggkompis Maria65 som har erfarenhet av just Södersjukhusets akutmottagning. 🙂

Mansöverskott

Hos en bloggkompis läste jag att kineserna saknar kvinnor, kvinnorna är för få!

Ganska naturlig effekt av enbarnspolitiken där många flickfoster aborterades just p.g.a könet. De allra flesta ville ha en son! Ibland verkar inte människan tänka ”efter före”.

Tack och adjö till BR Leksaker, Asecs, Jönköping

För två år sedan handlade jag julklappar till barnbarnen under Black Friday, utan att känna till begreppet eller att det var just den dagen. I kassan blev jag upplyst om det och hur mycket jag ”tjänat” på det jag handlat hos dem just den dagen.

I går återvände jag till samma affär fullt medveten om att det var just Black Friday. Jag tänkte att jag ska handla mina julklappar till barnbarnen då, trots att jag läst en del varningens pekfinger om bluffen med dagen. Det jag ändå ska handla kan jag lika gärna handla den dagen, tänkte jag, den rabatt jag kommer att få är bättre än ingenting.

När jag kom till butiken möttes jag förstås av stora skyltar om Black Friday. I ingången till affären var ett ”bord” uppställt som man inte kunde missa. Budskapet var 50 % på varorna som fanns där. Det stod inget om någon generell procent på övriga varor. Plockade på mig det jag ville ha, bl.a en grej som skulle kosta 30:- enligt märkningen på hyllan, liknande grejer strax intill kostade 99:90! Funderade, men trodde det berodde på att det var sista varan av just den modellen – OK, jag köper den, tänkte jag och la den i min korg.

När jag kommer till kassan slår expediten in 99:90 för den här grejen! Jag påtalade att det var fel, förklarade hur det var märkt på hyllan, tänkte i samma stund att ”min” grej kan ha varit felplacerad. Expediten ändrade priset direkt, utan att kolla! Så frågade jag hur stor procent det var på det jag handlat med tanke på Black Friday. Inget, det är bara det som är på ställningen där (pekade mot ingången) som är prisnedsatt fick jag till svar.

Fy säger jag till BR Leksaker på Asecs i Jönköping! Jag kommer att utnyttja min konsumentmakt, kommer inte att handla hos er mer! Inget formellt fel, jag köpte inte heller mer än jag hade gjort en annan dag. Tycker dock att det är dålig stil att lura in kunder genom att annonsera vitt och brett i ingången med några få varor som är nedsatt med 50 %. Bra rabatt på just de sakerna, men det var inget jag ville köpa!

Behandlar butiker mig bra, återvänder jag gärna. I annat fall väljer jag annan affär. Jag är ingen storkonsument, men många bäckar små…

#BR Leksaker, Jönköping

Utgått

Calvin Kleins doftagott ”Shock” har jag gillat, tror jag köpte den på Gardemoen vid en flygresa. Nu är den på upphällningen, använder den endast vid speciella tillfällen numer, använder en annan eau de parfum oftast numer. Allt för att Shock ska vara lääänge tills jag finner en ny. Har sökt, har börjat misstänka att den utgått, men aldrig fått det bekräftat. Jag har tittat efter den både i Prag som i Rugen plus att jag tittat efter den här hemma utan att finna det jag sökte.

Idag fick jag tips hos bloggaren Znogge, hon hade handlat sin favoritdoft via internet, jag började söka efter min – precis som jag misstänkte har den UTGÅTT!

Hur många gånger har man inte råkat ut för detta faktum under livet? Varför måste de hela tiden byta ut dofter, läppstift osv. Inte tror jag att det beror på att just den produkten säljs för litet, mer att det hela tiden ska komma nytt, nytt och locka kunder. Jag vill väldigt gärna återkomma till produkter jag fastnat för.

Jag är inte riktigt nöjd med den jag använder till ”vardags”, får söka vidare… Tycker det är svårt med dofter, det är inte alltid att det som dofter gott hos kompisar passar på mig! Man måste pröva sig fram själv!

Etikettmoln