Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för kategorin ‘Miljön’

Medborgarförslag

Är det någon som minns vad jag skrev om nyårsdagen i år? Inte det? Konstigt att jag inte gör mer avtryck i folks hjärnor 🙂 Ni kan läsa här.

Tja, det här inlägget jag länkade till innehöll inte riktigt det jag trodde. Idén kom kanske litet senare, vet att jag skrev om det i bloggen och fick många uppmuntrande kommentarer. Inlägget handlade om att lämna förslag till kommunen att starta en tävling i att bli ”Sveriges renaste stad”. Hur den ska utformas och utvärderas lämnar jag till kommunanställda att klura ut. All nedskräpning på Vätterstranden i sommar har triggat igång mig igen och idag sände jag in min idé som ett Medborgarförslag.

Den som lever får se om de nappar på detta vilket jag givetvis hoppas. Det skulle vara kul att känna att jag ligger bakom något sådant. Och än roligare att se en ren, fin stad. 🙂

Geocaching

Vad gör ni när det är så här varmt? Ligger ni på stranden? Aktiva inomhus, eller inaktiva inomhus?

Vi har haft några dagar då det har varit litet svalare här i norra Småland, men idag är det riktigt varmt igen, snudd på 30 grader idag (i skuggan). Hörde av en granne att hennes termometer visade 44 plusgrader… men det var förstås i solen.

Trot eller ej, jag har geocachat! Igår åkte jag till ett samhälle några mil härifrån och promenerade mellan några cacher i stekande sol, men trots allt överkomligt. Någon dag dessförinnan for jag iväg på ett annat håll och gick en lång runda i skogen för att leta cacher. Ja, har man inget att lägga händerna på så kan man ju leka. Skämt åsido, periodvis är det en väldigt trevlig hobby. Den tar mig till platser jag aldrig skulle upplevt annars. I år har jag inte upptäckt någon jättefin plats, vad jag minns, men andra år har jag gjort det.

För övrigt läser jag och gör inte så himla mycket mer än jag måste, handla och laga mat. Ja inte ens mat lagar jag idag, jag passade på att äta på en av Asecs restauranger, ingen gourmetmiddag, men det hade jag inte förväntat mig heller. 😉 Jag är t.o.m dålig på att läsa bloggar, känns litet som att dagarna bara går.

Igår var jag inne på Facebook och såg ett inlägg från Jönköpings kommun där de presenterade några killar som städar Vätternstranden varje morgon. De berättade om att papperskorgarna var överfulla och sedan kastas det bredvid. När jag läste det hade några kommenterat inlägget, människor som uttryckte uppskattning till killarna osv, att vi har en fin strand. En kvinna ifrågasatte varför de inte kan ha större sopbehållare så skräpet får plats! Då skrev jag ett svar där jag ställde frågan varför inte folk kan ta skräpet med sig hem när det är fullt osv… Jag ondgjorde mig över hur skräpigt där är vid Vätterstranden, hur folk bara lämnar skräp. Berättade också om mina upplevelser av hur det ser ut där varje nyårsdag! Trodde jag skulle få massor med påhopp! Det brukar inte gå att provocera på Fb utan att man får på pälsen. En kvinna har klickat på gilla-knappen vid min kommentar, det är allt, inga svarskommentarer! Jag är mycket FÖRVÅNAD! Jag var beredd på att bli betraktad som ”missnöjd satkärring” 🙂

Vad är det för fel på folk som inte kan försvara sina handlingar!? 🙂 Så funderar jag också över HUR STORA sopbehållare skulle behövas där för att det inte skulle finnas skräp på stranden eller gångbanan?

 

Lycka och gnällspikar

Vad är lycka och vad blir vi lyckliga av?

Just nu läser jag boken ”Hållbar utveckling. Teknik, Samhälle och Livskvalitet” På sidan 83 kan jag läsa följande: ”Hur stor del av den lycka vi upplever har att göra med hur fint hus vi har, eller om vi har bil, teve och hund! Om vi hade bara det allra nödvändigaste, hur mycket skulle vår lycka minska? En del forskare skulle hävda att den bara skulle minska med maximalt 10 procent, i alla fall för oss i den industrialiserade världen, som tar materiellt välstånd för givet

Därefter fortsätter ett resonemang om vår förmåga att känna lycka. ”Hur stor del är genetiskt betingad? Med hjälp av studier på tvillingar har man kommit fram till att ungefär 50 procent av vår förmåga till lycka är nedärvd (Fors 2012, Sheldon m.fl 2004). Det innebär att fel föräldrar kan vara en katastrof!” (sid 84). Låter det dystert? Författarna fortsätter med att jämföra med det halvt urdruckna ölglaset eller om det nu är halvfullt!? ”Om man är född olycklig och har det tungt materiellt och socialt har man i alla fall en rejäl potential till relativ förbättring”.

Boken handlar om hållbar utveckling men efter ovanstående resonemang funderar jag än en gång över varför så många känner och sprider uppgivenhet och missnöje i vårt land. Vi är ett av världens rikaste länder, vi har ett starkt socialt skydd i vårt samhälle ändå så verkar väldigt många ha svårt att inse hur bra vi har det. Även om alla dessa har ”katastrof-föräldrar” så borde en stor grupp av dessa ha förmåga att se möjligheterna (glaset är halvfullt) som finns istället för att hänge sig åt att blunda för den verklighet jag ser – ett land, en tid full av möjligheter! August Strindberg sa redan på sin tid att ”det är synd om människorna”, visst hade han litet rätt!? 🙂 Hängde ni med i min senaste vändning? Precis, lyssna till de politiska debatterna, läs insändare osv… svenska folket verkar vara missnöjda i alltför stor utsträckning, tycker jag.

Hur tänker du?

 

Framtida mål

Vet du vad Agenda 2030 står för? Det är framtida mål för hållbar utveckling, otroligt viktiga mål, men hur ska vi kunna nå dit?

Här kan du läsa målen: Agenda 2030. Det är väldigt högt satta mål, men det är givetvis till sådan utveckling världen måste sträva. Förmodligen så högt ställda att man inte vågat uttala dem, de har känts helt omöjliga.

Nu tror jag inte vi når dit tills 2030, men det ligger mycket i ”att man ska sikta mot stjärnorna så når man trädtopparna” eller hur man nu brukar säga. Det är en god början!

Jag var på en heldagskonferens i ämnet för någon vecka sedan. En grupp med människor med olika bakgrunder och erfarenhet och jag hoppas att en arbetsgrupp kommer igång i min stad. Jag uppfattade svaret på frågan om vi ville det som litet svävande, även jag var svävande, mest för att ”hur mycket tid krävs det för detta” dök upp i mitt huvud, kanske i de andras också.

Ju mer jag tänkt på det sedan dess, desto mer hoppas jag att vi kommer igång. Det skulle kännas väldigt viktigt, meningsfullt och spännande att få delta i en sådan grupp.

Ljuset och sopsortering

Det gäller att hänga med nu när man är som jag och vill njuta av ljusets återkomst!

De sista åren jag yrkesarbetade tyckte jag sämre och sämre om november och hösten. Säkerligen förknippad med att jag har ett fel på gula fläcken i ögat som gör att synen försämras så sakteliga. Som pensionär så behöver jag inte dra iväg till arbete, jätteskönt, tycker jag, och då blir inte mörkret så jobbigt för mig.

Redan nu, 19 januari, tycker jag det är jättestor skillnad mot för en månad sedan, det här med ljuset. Högre och torrare luft och dessutom fler ljusa timmar per dygn. Bara fördelar, livsandarna börjar vakna till liv igen.

Ni som bor i hyreshus eller bostadsrätter – fungerar sopsortering hos er? Vi har haft viss sopsortering tidigare, men nu har vi i vår bostadsrättsförening invigt ett nytt miljöhus. Tidningar kastas ibland i en ihopknuten plastkasse i containern för tidningar, även i matavfall ser jag plastpåsar ibland. Idag såg jag en Arlas gräddförpackning kastad i papper (alltså för kartonger och liknande) – jag anser den ska i plastförpackningarnas låda. Hur mycket kan återvinnas när det är sådan röra? Ibland funderar jag på om vi sorterar helt i onödan, precis som det påtalats emellanåt. Olyckligt i så fall.

Jag kommer att ta upp sorteringsproblemet på årsmötet, en del kanske beror på att vi har för litet kunskap, jag är inte helt säker på att gräddförpackningen ska vara i papper- eller plastförpackningslådan. Men som sagt, hur mycket kan återvinnas när plastförpackningar hamnar i matavfall t.ex? Jag vet inte, vill ha mer kunskap. Kommunen måste ju ha någon som kan komma och föreläsa om vad som ska vara i vilken contaner, misstänker jag!?

Någon av er läsare som vet eller har funderingar i det här ämnet?

Morgonstund har guld i mund

Tänk, jag som är en riktig nattuggla vaknade kl 05.00, utsövd. För tidigt att stiga upp, tyckte jag, började därför bläddra i en bok jag fick i julklapp. Vilken fantastisk bok! Har ni sett och fascinerats av ”Hästmannen” eller ”Kokvinnorna” så vet ni vad jag menar, den här boken går i samma stil. Samma författare, Peter Gerdehag, har skildrat familjen på släktgården Kroxhult 1:4 som ligger i östra Småland med sin kamera under 36 år. Boken väcker måna barndomsminnen för mig, från 50- och 60-talet. I det här tidsdokumentet är det häst och mannakraft som är huvudsaken i jordbruksarbetet. I slutet av boken finns en traktor med i bilden. Kanske måste man ha en bakgrund från en jordbruksfamilj för att uppskatta boken, funderar jag. Kanske, kanske inte.

En film ska också vara gjord om dessa tre människor, ett gift par och så mannens bror som blivit kvar på gården, ”vad skulle han annars ha gjort?”, säger storebrodern. Den här boken kommer jag att läsa från pärm till pärm, för inte är det endast de underbara bilderna som fascinerar utan även berättelsen om gårdens invånare.

 

 

Onödvändiga prylar

Läste hos Pysbloggen om tankar om köpstopp under några månader. Det verkar som om vi är ganska många som funderar över vårt förhållande till prylar över huvud taget.

Förra året försökte jag införa köpstopp för mig själv när det gällde kläder, jag undantog  jeans och underkläder. Hur det gick? Ja, jag gick inte i mål med flaggan i topp. Jag köpte inga kläder i början av året, minns inte riktigt hur länge det höll, men 2-3 månader i alla fall, om jag minns rätt. En minskning över året blev det helt säkert, men jag är inte riktigt nöjd med resultatet.

I år har jag inte tänkt införa köpstopp, men väl att jag ska tänka till 2-3 gånger extra inför varje köp. Behöver jag  verkligen den här prylen? Det har redan hindrat mig från att köpa en termos! Jag har sett en sådan under lång tid som jag gillar skarpt, velat ha, tyckt den varit för dyr, tänkt att om de sätter ned priset på den så köper jag den. Väntat länge på den där prisnedsättningen, icke! Men vad händer nu under de första dagarna i januari – nedsatt med 460:-! Instinktivt tänkte jag beställa! Men så tänkte jag till… behöver jag den… nej! OK, då handlar jag inte! Tänk,  hade nedsättningen skett en vecka tidigare så hade jag köpt den!

Vår planet klarar inte av all vår konsumtion! Min plånbok mår bra av att handla mindre! Onödvändiga prylar har jag så det räcker, inte behöver jag så himla mycket, egentligen, om jag tänker efter 🙂

Iland är det skönt att känna sig nöjd med sina beslut. Hoppas jag är nöjd med mina köp när jag summerar det här årets konsution för min del.

 

Etikettmoln