Litet om varje

Jag har inte riktigt bestämt om jag ska låta blogga vila helt och hållet eller försöka åstadkomma något inlägg då och då. När jag ikväll såg att jag fått flera kommentarer idag, då fick jag litet att skriva.

Visst är det härligt med våren och all den fina grönskan vi har, åtminstone i södra delarna av landet. Hörde att Härjedalen och norröver hade det kommit en massa snö igen. Jag väntar på kommande veckas värme, betydligt roligare att ge sig ut i skogen eller på utflykter när solen skiner och värmer oss. För ett par veckor sedan gjorde jag utflykter, två dagar efter varandra. Tänk att det genast gav utslag på mätningen av hur vi svenskar rör oss. I vart hade folkhälsomyndigheterna snappat upp att vi var ute och rörde på oss mer än tidigare:-) Nåja, det var nog inte bara jag som rörde på sig. Vårvärmen lockade ut folk. När jag körde iväg hade jag inte ens någon tanke på att det inte var något önskvärt beteende. Jag var ju ensam i bilen, var ensam på mina vandringar på de platser jag begav mig till. Som tur är så krockade jag inte, eller blev sjuk så jag belastade inte sjukvården.

Ju mer som kommer fram om hur Covid-19 angriper människokroppen, desto mer otäck blir sjukdomen, tycker jag. Måtte både jag och alla andra slippa den. Ja, alla andra slipper den inte, det vet jag, men önska måste jag förstås få göra.

Kristina Lugn var en person som många gillade, andra var inte så förtjusta i hennes framtoning. Jag tillhör de som gillar henne och hennes sätt att fundera och formulera sig runt livet. Ikväll har jag tittat på ”Min sanning” med henne på svtplay. Programmet är från 2012, väl värt att se!

Skogsvandring

Idag gjorde jag en skogsvandring och förundrades över hur vacker skog kan vara. Numer ser man ofta många döda träd och det är inte speciellt vackert. Idag var det det vackra som lyste mest. Bilderna får talar för sig själva.

Väldigt torrt är det i våra marker, säkert ingen som tvivlar på det! Blåbär åt jag på många ställen under min promenad, men på något ställe var det endast små förtorkade bär, stenhårda. Ja, jag förundras faktiskt över att det finns så många saftig bär som det gör. Lingonen, de är inte riktigt mogna än… men snart om värmen håller i sig.

Att det är torrt det syntes tydligt på många ormbunkar. Nog brukar de vara gröna och prunkande så här års? Jag har varit ute i skog och mark mer än vanligt den senaste tiden, har sett gröna, prunkande ormbunkar också så det skiljer sig förstås litet från ställe till ställe.

Sniffar natur så gott som dagligen

Bloggen går på vilopuls medan bloggägaren sniffar natur dagligen! Jag hoppas att även ni läsare, såväl yrkesarbetande som daglediga, har tid att insupa allt det vackra runt oss. Årets absolut bästa tid är nu! Fotot ovan tog jag igår kväll vid 21.30-tiden när jag var ute på promenad. Så ljuvligt väder.

Men dagarna är förstås läckra också. Naturen bjuder på så mycket vackert och jag har fångat några naturscener som jag njutit av. Jag delar gärna med mig.

Några kallar lupiner ogräs, vackert ogräs i så fall!

Oansenliga, men vackra i all sin enkelhet.

Till och med en gammal stubbe i skogen är vacker!

Åter till gårdagskvällen, på väg hemåt under min promenad upptäcker jag att månen verkade en aning full! 🙂 Hen visade i vart fall upp sig i hela sin månskepnad…

Jag hoppas att alla har det lika gott som jag har det!

Mitt Småland

Även idag har jag varit ute i naturen, försöker ta en runda varje dag när jag har möjlighet och det är så här vackert väder.

Idag kom jag till platsen ovan, vackert och typiskt Småland, tyckte jag. 🙂 Vet inte om det är en åretruntbostad eller sommarbostad, spelar inte så stor roll. Väldigt mysigt i alla fall.

Skogspromenad

Idag borde jag ha städat litet, men segade under förmiddagen så jag bestämde mig för att ge mig ut i skogen istället. Ljuvligt. Hade matsäck med mig, satt och njöt av väder och naturen. Gick en lång runda, loggade tre geocacher också, min stegräknare sa att jag gått drygt 12.000 steg i skogen! Inte så illa 🙂

Naturen har mycket fint att bjuda på, skogsstjärnorna blommar för fullt liksom lingonriset. Hoppas det blir mycket lingon även i år. Det får gärna bli många kantareller som visar sig för mig framöver. Men först vill jag förstås ha en riktigt lång och behaglig sommar. Som ni ser på bilden ovan så bjuder naturen även på litet konstverk. Ett så fint hjärta! 🙂

Hornborgasjön 2018

Igår hade vi ett underbart vårväder i mina trakter, kanske i hela Sverige?

Jag och en väninna gjorde en utflykt till Hornborgasjön för att titta på tranor. Upptäckte att där fanns väldigt många svanar också, för visst är det svanar, alla de vita fåglarna? Oavsett fågelart så är det en mäktig känsla att stå där, bland alla andra människor, och bara titta och lyssna till fåglar i sådant stort antal.

Tranorna räknas varje dag under den här perioden de mellanlandar vid Hornborgasjön för att sedan fortsätta sin resa norrut. Igår var det ”störning” i räkningen men drygt 15.000 tranor tror jag säkert var på plats, med tanke på de närmast föregående räkningar. Lågt räknat.

Jag hade behövt ha stativ med mig för att få riktigt tydliga bilder.

Solen sken, mat fick de här, jag tyckte att tranorna borde fått lust att dansa! Men inte en enda trana bjöd upp till dans. Har aldrig lyckats att få se någon storslagen trandans, men antydan till dans har jag sett flera gånger. De gångerna trodde jag att vädret inte var tillräckligt vackert, för ofta är det kallt, småruggigt, litet regn i luften. Kanske vill de ha dåligt väder för att dansa? inte vet jag. Oavsett dans eller ej, så är det mäktigt att uppleva så många fåglar på plats.

Vid ett tillfälle måste det ha varit något som oroat tranorna, för de flög upp i stora flockar. Vi spånade om de hade kommit överens om att nu drar vi norrut. Men de kom tillbaka efter en kort stund. Det kanske var ett ”träningspass” tänker en ovetande människofigur. 🙂

När vi hade sett oss mätta på tranorna så reste vi hemåt igen med ett par stopp. Ett för att handla i ”Falbygdens Ost”, där vi köpte knäckebröd och ost. I den butiken finns så mycket läckerheter så väninnan och jag konstaterade att det var tur att vi inte tog någon korg. Vi hade bara våra händer att hålla varorna i. Med korg hade vi nog plockat på oss mer än vi gjorde nu…

Därefter gjorde vi ett stopp för att få litet mat i magen. Det smakade bra. En trevlig vårutflykt blev det!

 

 

Vem uppskattar vildsvin?

(s.k free image, jag har egna bilder på tranor men är för lat att leta upp dem just nu)

Det är många som inte gillar vildsvinens framfart på jordbruksmarker, skogsmark o.s.v. På en del ställen har de grävt upp väldigt mycket, förstår markägarnas irritation. Vildsvinen ökar i antal också, som bekant.

Här på mina breddgrader har vi snö, frost och ingen vår i sikte, om man bortser från ljuset. För nu är ljuset tillbaka på allvar. När jag vaknar på morgnarna tror jag ”att jamen idag har jag väl sovit alldeles för länge”! Det är så himla ljust, tycker jag, men när jag tittar på klockan så visar det i regel något mellan 07.00-07.30.

Någon dag under den senaste tiden så läste jag i lokaltidningen att första tranan kommit till Horborgasjön som inte ligger alltför många mil från mig. Frågan var hur den skulle klara sig, men där hade vildsvinen gjort en insats, bökat upp jord så tranorna kommer åt mat och tros överleva. Sedan har jag inte sett någon rapport om tranan fortfarande är kvar där och inväntar fler kompisar eller hur den klarar sin tillvaro där vid sjön.

Idag har vi strålande solsken och drygt -6 grader minus kl 08.30. Kyligt för en trana, misstänker jag.

Morgonstund har guld i mund

Tänk, jag som är en riktig nattuggla vaknade kl 05.00, utsövd. För tidigt att stiga upp, tyckte jag, började därför bläddra i en bok jag fick i julklapp. Vilken fantastisk bok! Har ni sett och fascinerats av ”Hästmannen” eller ”Kokvinnorna” så vet ni vad jag menar, den här boken går i samma stil. Samma författare, Peter Gerdehag, har skildrat familjen på släktgården Kroxhult 1:4 som ligger i östra Småland med sin kamera under 36 år. Boken väcker måna barndomsminnen för mig, från 50- och 60-talet. I det här tidsdokumentet är det häst och mannakraft som är huvudsaken i jordbruksarbetet. I slutet av boken finns en traktor med i bilden. Kanske måste man ha en bakgrund från en jordbruksfamilj för att uppskatta boken, funderar jag. Kanske, kanske inte.

En film ska också vara gjord om dessa tre människor, ett gift par och så mannens bror som blivit kvar på gården, ”vad skulle han annars ha gjort?”, säger storebrodern. Den här boken kommer jag att läsa från pärm till pärm, för inte är det endast de underbara bilderna som fascinerar utan även berättelsen om gårdens invånare.

 

 

Igår var en fin dag

Igår hade vi behagligt höstväder. Det känns verkligen att hösten har kommit. Vissa år vid den här tiden har vi haft sommarväder…

Singelsonen och jag drog iväg på en inte alltför betungande geocachingrunda. Geocaching känns inte lika lockande längre, ofta behövs det sällskap för att jag ska dra ut. Men när jag väl kommit iväg känns det toppen. Skogspromenader vid den här tiden på året är toppen. Igår blev det inte så mycket av den varan.

I lördags var jag ute i skogen och sökte kantareller. Jag fann massor med små, små knappshuvud till kantareller men endast en liten större… Som ni förstår blev det inte någon stuvning  av den skörden.  Fler än jag som är kantarellsökande och som t.o.m varit ute betydligt tidigare för att plocka hem godiset. Fick dock en skön skogspromenad.

Åter till igår, vi började resan med att äta gemensam lunch på en ”krog”, jag hade kunnat lagat en enkel måltid som smakat bättre, utan tvekan! 🙂 Geocachingletandet gick bra. Ett par av de vi sökte var borta, jag tror de var borta då flera inte hade funnit dem och de skulle vara lätta att finna. Några andra kunde vi logga utan större problem.

Vi kände oss nöjda när vi reste hemåt igen. Utomhusvistelser är alltid behagligt, om inte vädret busar för mycket. I em blir det en föreläsning för mig. Om jag kommer att blogga om alla föreläsningar jag kommer att gå på kommer ni läsare förmodligen bli trötta på dem, men det är sådant som ingår i mitt nutida liv

Hästen och tjejen ovan mötte vi under vår vandring. Häst är det vackraste djuret jag vet, så vackra, tycker jag. Vilket djur tycker du är vackrast?

Om du möter en varg

Jag har en bekant som i sin tur har en bekant vars hund blev dödad av en varg. Ägaren var ute och promenerade med sin hund, hade släppt den lös när de mötte en varg och det blev inget bra möte. Vargen visade dock inget intresse för hundägaren.

Vargen breder ut sig i vårt land precis som vildsvinen gör. Friska rovdjur, och även vildsvinen, skyr förmodligen människorna lika mycket som vi människor skyr dem.

Jag vistas en del i skogen, konstigt nog har det inte blivit speciellt mycket i år, trots att jag är pensionär och har möjlighet på ett helt annat sätt än tidigare. Har jag blivit bekvämare? Kanske är det så. Men jag bestämde mig för att läsa på hur man bör bete sig när när man möter en varg eller annat rovdjur. Jag sökte på nätet och fann den här sidan som jag tycker är intressant. Varken skrämselpropaganda eller förringande av problemet, utan just det jag sökte  – information. Kanske det är någon mer än jag som vill läsa på? Det känns alltid bra att veta hur man bör agera, i den akuta situationen får man göra så gott man kan.

Trots allt tror jag det är väldigt liten risk att jag ska stå ansikte mot ansikte med en varg.