Tankar om Utöya och Drottninggatan

Utöya-filmen är klar. Det sätter säkert igång många känslor hos väldigt många i Norge. Men nu är filmen klar och den kommer säkert bli omtalad. Mina tankar börjar syssla med hur många år dröjer det tills det finns en film om attentatet på Drottninggatan? En sådan film tror jag kommer, frågan är när. Rätt eller fel när en sådan traumatisk händelse filmatiseras så snart efteråt? Ja, jag vet inte vad jag tycker. Vet ju att många i Norge fortfarande har psykiska skador av dådet på Utöya och en del har även fysiska skador. Hur många som drabbades av fysiska skador vet jag inte, men de finns. Gör en film för alla dessa någon skillnad, egentligen?

I rättegången som nyss börjat i Stockholm är det ett hundratal målsägare, det är väldigt många som utsatts för trauman under några få sekunder. Säkert ännu fler som har skräckupplevelser från 7 april i fjol, som inte kunde ta sig hem, rädsla för någon ny attack osv. Anhöriga till de avlidna kommer att få leva med detta så oerhört onödiga lidande. En bilolycka eller annan olycka, ja, det är svårt i sig att bearbeta och gå vidare efter om det drabbat en själv eller någon närstående. Hur är det då att bearbeta efter en så meningslös och ondskefull händelse som ett planerat illdåd? Sorg är sorg, går inte att gradera – men illdåd är så oerhört ”onödiga” utförda av människor, i dessa båda fall, enstaka män, som vill skada sin omgivning bara för att….. Ja, det är svårt att förstå. Så svårt det måste vara för många att nu genomlida en utdragen rättegång…

Visst fanns det en tanke bakom. Minns inte riktigt hur förövaren i Norge motiverade, men det var av politisk karaktär. Stockholmsförövaren, vad jag förstår var det väl mer hans eget missnöje över sitt liv som utlöste det. I vart fall är den slutsats jag kommer fram till utifrån det jag hört och läst om hans motiv.

PS! Jag har medvetet valt att inte namnge förövarna. Den norske förövaren tror jag njuter av att en film producerats över hans attentat.

Bankärende

Första året jag arbetade i Norge fick jag kvarskatt. Inte så konstigt med tanke på att jag beräknade för låg inkomst under året än min slutliga inkomst blev. Beräknad inkomst får man ange när man hämtar ut skattekort där. Sedan hade jag förmodligen räknat  fel på avdrag man fick göra som gästarbetare, men jag orkade inte bry mig. Jag var nöjd och belåten, trots kvarskatten, över det årets inkomst.

Åren därefter jag arbetade i Norge fick jag alltid tillbaka pengar på inbetald skatt. Det kändes givetvis roligare. I fjol arbetade jag endast under några sommarveckor i vårt kära grannland. Utan att efterforskat hur de beräknar skatt på låg årsinkomst trodde jag i min enfald att jag skulle få tillbaka det mesta jag inbetalt i skatt. Men icke! Jag fick kvarskatt, inte så mycket, knappt 3.000 kronor, men ändå.

De ville ha pengarna senast idag. I måndags sökte jag mig till ett av Swedbanks kontor i Stockholmsregionen p.g.a att jag inte kunde överföra summan elektroniskt på egen hand. Förstår att man måste ha tillstånd för att föra ut pengar ur landet elektroniskt. Det är väl ett sätt att stoppa penningtvätt, men nog kändes det snopet. Hos skatteetaten kan man väl inte göra några dumheter eller penningtvätt med ett litet finare ord 🙂 När jag betalade in den 29 räknade jag med att pengarna skulle vara dem tillhanda senast idag, den 31. Men när pengarna var överförda sa bankkillen att det tar cirka 4-5 dagar innan pengarna kommit fram p.g.a att Norge inte är med i EU! Men, ojsan, det var inte så klokt att vänta i det längsta med att betala in pengarna, jag tyckte inte de behövde ha dem ”för tidigt”. Norge är väldigt bra på att ta ut avgifter är min erfarenhet. Ska bli spännande att se om de accepterar att pengarna kom in för sent eller om jag nu  får en förseningsavgift också… I så fall blir det en ny runda till banken… 🙂

Funderar över varför det tar längre tid att överföra pengar elektroniskt till icke EU-land än inom EU:s gränser. Någon som kan förklara? För mig låter det som ett skämt…

I år har jag inte arbetat i Norge alls, så nästa år har jag inte norsk deklaration att fundera över… Alltid något positivt, plus ingen risk  för kvarskatt till dem heller.

Utmanande relationer

Drammenrestaurang i bästa sommarläge

När jag är ute på mina jobbturnéer i Norge så bor jag alltid tillsammans med okända. Om jag fick välja skulle jag ha singelboende, men den möjligheten finns inte. Å andra sidan, oftast har vi väldigt bra boenden, ibland t.o.m riktigt mysiga och hemtrevliga lägenheter.

Det här med att bo med okända människor har sina sidor. Alla människor älskar man inte, sällan jag bott tillsammans med någon jag verkligen gillat så där riktigt mycket. En del har jag haft kontakt med en tid efter att vi skilts åt, men de här snabba kontakterna rinner ut i sanden förr eller senare, utan någon saknad egentligen. Däremot har vi haft trevligt tillsammans en period i livet. Även de sambo-skap som inte ”gillats” speciellt bra av mig göms i minnet med någon slags ömhet, det är medmänniskor jag mött och delat en tid och boende tillsammans med. Jag har aldrig blivit riktigt arg på någon, passar inte sällskapet drar jag mig tillbaka till eget rum och det har jag gjort vissa perioder

Den senaste omgången bodde jag först ihop med ett par, hon syrra, han sambo till henne. Trevliga, men det som stör mig är att män som är med som sällskap har en tendens att häcka i lägenheten hela tiden när hon arbetar! Varför inte ge sig ut och se sig om när de är lediga och på främmande ort? Trots allt inget stort problem.

Därefter bodde jag ensam två veckor! Ensam i femrumslägenhet, lyxigt! Trivdes kanon!

Sedan kom en manlig syrra indånande med buller och brak, högljudd både i tal och rörelse. Han stängde inte en dörr utan smällde igen den som ivriga barn brukar göra… Ja, han hördes verkligen. Första dagen hade jag överseende, tänkte han är nog stressad, resande är stresssande, hitta rätt adress där nyckel ska hämtas, sedan hitta till lägenhet osv. Dessutom skulle han börja arbeta några timmar efter ankomsten.

När dagen efter började i samma högljudda läge plus att min handduk på toaletten var genomblöt när jag kom hem efter flera timmars utomhusvistelse var det nog. Jag är mycket för ”rakt på sak, vänligt, men bestämt” sedan utagerat… Tog upp både med ljudnivån och att handduken är min personliga! Dagen efter var min handduk endast litet blöt, då fick den flytta in på mitt rum. 🙂 Fann även en pytteliten handduk jag hade i köket för att torka av händer på vid behov genomblöt! Därefter inga blöta handdukar som störde mig.

Nu kan man tro att det här samboskapet blev ansträngt. Icke. Nästa gång jag träffade honom frågade jag hur det varit på jobbet och vi kom igång med litet trevligt småsnack. Vi upptäckte att vi hade en del gemensamt, diskuterade litet ”livets svåra frågor”, alltså hur vi blir de vi blir, barndomens prägling osv. Både han och jag är psykiatriska syrror så det ligger oss nära. Vi hade jättetrevligt tillsammans, samtidigt skulle jag inte kunna leva ihop med en sådan man, vi hade väldigt olika syn på en del praktiska saker… 🙂

Det är viktigt att finna gemensamma punkter för att inte snabba relationer ska spåra ur… Det gäller förstås även längre relationer, men mina samboskap blir aldrig långvariga numer… Hur som helst, det är en utmaning att träffa okända på det här sättet. Jag är betydligt mer ordningssam när jag lever på bortaplan tilsammans med andra än när jag huserar här hemma… 🙂

Den sista veckan jag bodde där kom även en danska som var ute på sitt första Norge-uppdrag. Säkert jättetrevlig, men inte helt enkel att förstå. Det ligger mycket i det någon norsk person på jobbet sa. Norrmännen förstår svenska, men svenskarna förstår inte norska. Norrmännen förstår danskarna, men danskarna förstår inte norska. Danskarna förstår inte svenskarna, och svenskarna förstår inte danska! 🙂

Trim i Norge

Att det finns vackra promenadvägar i Drammen har jag nämnt flera gånger…

Utförlig information om hur maskinen ska användas och vilka muskler som får jobba mest finns vid alla träningsmaskiner.

Att det finns träningsmaskiner utsatta litet varstans utmed promenadstråken har jag inte nämnt. Det finns t.o.m en träningspark med flera olika redskap som är uppsatta av kommunen och där det är gratis att träna. I träningsparken har jag ofta sett folk (män) som tränar. Kvinnor tränar ungefär lika mycket som män, misstänker jag, men endast en gång har jag sett en kvinna använda sig av dessa redskap. Varför kan man undra?

Ett mycket bra koncept, tycker jag.

PS. Jag har aldrig använt mig av dem… 🙂

Vädret

Träning ger färdighet, sägs det. Jag har långt till att få den ”flygande fågelbild jag strävar efter” 🙂

Vädret är väl inget att skrvia om! Det är ju som det är, bara att acceptera. Visst gör jag det, men förundras över de snabba kasten.

Hade jättevarmt och soligt dag efter dag och natt efter natt… ja inte soligt på natten, men väldigt varmt och behagligt. Så slog det om till helgen som gick. Regnet forsade ned och temperaturen sjönk, 9 plusgrader hade vi en av dagarna och det är ju inte mycket för att vara augusti. Hur många grader det var på natten vet jag faktiskt inte.

Så igår var det soligt och alldeles underbart varmt och behagligt igen. Tunn och sval klädsel, jag var ute på fotorunda en stund, satt i parkerna och bara njöt, Lyssnade på musikunderhållning på Bragernes torg, Drammens stora torg. Njöt. Idag regnar det igen, inte speciellt kallt, men betydligt kallare än igår. Jag som strävar efter 10.000 steg/dygn i snitt drog på mig regnkläderna idag och gått en runda. Strax uppe i 10.000 steg. Problemet är att målet har successivt höjts till 12.000 steg/dygn och än så länge är jag uppe i det… Känner mig väldigt nöjd…

Nästa vecka utlovas sommarväder igen. Härligt, vi får stå ut tills dess…. Naturen behöver vätan…

PS! Jag har sett på Fb att det kommit snö i norra Småland! Ja, inte så det ligger kvar, men tydlig snövall under morgontimmarna… Ur led är tiden…

Prylar

Ibland får bloggkommentarer mig att tänka till… eller fundera över något jag kanske inte tänker på så ofta. I och för sig tänker jag ibland på vad prylsamhället gör med oss. Hur många handlar inte för att döva ångest, impulsköper något som ”kan vara bra att ha” utan att vi  egentligen har något behov av det.

Jag fick frågan om jag inte saknar mina prylar när jag är borta. Väldigt sällan jag saknar något. Under de första resorna saknade jag ofta en sax – men det finns alltid med numer. Böcker har jag alltid med mig, annars skulle jag sakna det. Hygienartiklar är förstås nödvändiga och litet kläder…några ombyten… behöver inte så himla mycket. Varje gång jag kommer hem inser jag att jag haft med mig prylar som jag inte använt! Å andra sidan vet jag ju aldrig hur vädret blir om 2-5 veckor så litet ”gardering” behövs förstås.

Detta i sin tur leder mina tankar till vad ska jag ha alla mina prylar till? Här har jag t.ex köpt fyra klädesplagg jag definitivt inte behövde – bara för att det var billigt… 🙂

Vad känns nödvändigt för dig, något du inte skulle kunna undvara? Jag tänker på alla mina ”bra-att-ha-saker”, jag rensar ut emellanåt… kommer att rensa mer… Döstädning pågår kontinuerligt när jag är hemma, trots det så finns det massor med ”onödiga” prylar….

PS: Glömde jag kameran hemma skulle jag sakna den!

Himlen har öppnat sig

,

Idag verkar det gått hål på himlen… Vaknade vid 06-07-tiden av bullrande och mullranade plus ihärdigt skvalande… mullrandet har upphört,  men skvalandet består. Välbehövligt på många sätt, för inte har det kommit mycket regn sedan jag kom till Drammen. Men varför idag?

När jag kollar yr.no så ser jag att det finns ljusning i sikten. Efter kl 18.00 ska det inte regna mer idag över Drammen… om deras prognos håller. Jag tror på dem, vill tro på dem, jag är nämligen långledig… den längsta ledigheten under min tid här. Visst skulle jag kunna använda den till roligare ting än i ryggläge med en bok i handen, eller mobilen i handen för att spela spel?

Vila, dammsugning, bokläsning är i och för sig inte det sämsta det heller….

God helg till er alla, med eller utan regn…

Jag gick på tur till Spiraltoppen i Drammen

Igår gick jag på tur. Lagom varmt, visste jag skulle få jobba för att nå målet. När jag kommit dit bilden ovan visar tyckte jag att jag hade fin utsikt, dessutom hunnit bli rejält svettig för att komma dit.

Värre lutning skulle det bli, när det var som brantast då jobbade jag på, inga foton under den sträckan. Jag hade fullt upp med att stånka och pusta och beundra utsikterna.. plus hålla rätt kurs. Jag tog en del felvägar som inte blev genvägar utan tvärtom. Ska man promenera, så ska man… 🙂

Nu har jag kommit upp, nästan plan promenadväg i alla fall…. börjar se vattnet och litet av Drammen långt där nere…

Här blev jag förstås litet fundersam… Skulle jag göra hopp enligt bilden för att komma till måle!? 🙂 Jag ignorerade uppmaningen…

Väl framme vid utsiktsplatsen var det en bedårande utsikt. Bilder visar en del, men en annan känsla när man står där på  toppen Svettig, luktar säkert inte fräscht, men vad gör väl det… Jag är uppe, jag har  nått målet för dagen!

Tjusigt värre!

Så tyckte jag att jag var väl värd en våffla med kaffe. Gott, men nog gör jag minst lika goda våfflor hemma… 🙂

Från jag lämnade lägenheten tills jag åter var hemma visade stegmätaren att jag tagit nästn 18.000 steg. Målet av steg var avklarat för dagen… Det blev inte så många fler heller… men några till.

Underbar sommar

Det här årets sommar har haft allt vad jag kan önska, i stort sett.

Mycket ledighet, sol, värme, tid för fotografering, tid för reflektion, tid för läsning och så resa till Norge för att fylla på både upplevelsebanken som plånboken. Jag har varit mycket i Drammen tidigare, men aldrig på sommaren, det var den årstid som saknades. Tyckte Drammen var vackert tidigare… men i år med många promenader och vackert väder i stort sett varenda dag så är jag väldigt imponerad av denna lilla stad. Här finns mycket promenadvägar och det gillar jag.

Jag har ”värsta” arbetsperioden bakom mig, det har varit intensivt. Resten av tiden jag ska vara här har jag inte så mycket nätter att jobba så det blir säkert än mer uplevelser.. 🙂

 

Piggnat till

Nu har jag vilat och sovit så jag känner mig redo för fler nattpass.

Vad har jag gjort av dagen då? Jo, jag var på Skatteetaten och fixade skattekort. Utan ett sådant drar arbetsgivaren 50 % i skatt och det är ju litet onödigt att ligga ute med de pengarna.

Sedan tog jag en runda på rean i stadens butiker. Ja, det blev endast en, jag gillar inte att gå i butiker, jag går hellre i skogen… Läste dock att Anna-Lena hade varit i Oslo och shoppat till belåtenhet. Det är så att när det reas i vårt grannland, då reas det ordentligt, 50-70  % nedsatta priser. Jag köpte fyra plagg (toppar, tröjor) för under 1.000-lappen, det är inte så illa för att vara i Norge!

Kände mig nöjd och belåten efter den rundan  och traskade hem igen… 🙂