Glad Påsk

Jag önskar ALLA som fortsätter att kolla in min sida en RIKTIGT HÄRLIG PÅSK!

Vädret verkar bli kanon, så det finns många möjligheter att kunna njuta på många sätt, av god mat, solstrålar m.m.

Bloggstängt t.v.

Jag känner att jag tappat intresset för bloggvärlden och ”stänger” bloggen tills vidare. Om det kommer något enstaka inlägg då och då eller om det blir helt tyst vet jag inte just nu.

Som alltid så lyssnar jag mycket på radions P1 och i Plånboken som sändes idag handlade det bl.a om pensionerna. Det diskuterades om hur de som är unga idag, hur ska deras pensioner bli? Vi blir fler och fler äldre som ska försörjas av en glesnande skara i arbetsför ålder. När de uppnår pensionsålder, hur blir dera pension då? Ja, det skiljer mycket beroende på de avtal arbetsgivarna har runt tjänstepension för de anställda. Programmet är väl värt att lyssna på.

En tanke som slog mig är som följer: Varför inte göra som med barnbidraget? Alla får samma belopp. De som har höga löner under sitt arbetsliv kan själva sätta undan pengar för en mer ”lyxig pension” om de så önskar. Om pensionerna fördelades lika skulle bli ett bra lyft för de som annars skulle få sämst pension. Dessutom skulle det minska antal bidrag till den senare gruppen. Fattigpensionärsbegreppet skulle försvinna.

Vad sägs om förslaget? 🙂

Vitsippan

När vitsippan visar sig, ja då är våren verkligen på gång, enligt mig! Jag var ute på en långpromenad under förmiddagen, fann många nya vårtecken, kände mig nöjd. Fotograferade vintergäck och ??? nu tappade jag namnet på de små blå som brukar breda ut sig. De blå fanns det massor av. När jag vänder mig om för att vandra vidare, ja, då stod några vitsippor där och sträckte sig upp mot solen. Självklart blev det ett foto till!

Härliga tider!

Vårtecken

Våren är på stark frammarsch nu. I helgen var det blåsigt, men idag betydligt lugnare i luften och +12 visad min termometer, i skuggan.

Det bådar gott inför kommande dagar, veckor och månader. Dessutom har vi sommartid, som jag gillar, behagligt ljust fram till 20.00, ja, nästan ända fram till 20.30.

Engelsmän

Vad jag är trött på engelsmännen som tramsar om sitt medlemsskap i EU. Eller rättare sagt hur de ska lämna unionen.

Å andra sidan förvånas och förundras jag över Theresa Mays uthållighet! Hon hånas och föraktas, hennes förslag röstas ned gång på gång, hur orkar hon? En strong kvinna i den ”stora röran”.

Vår i luften!

Igår hade vi underbart vårväder i Jönköping. Idag ser det ut att bli ett urläckert väder – och jag är ”uppe med tuppen”. Det gäller att ta vara på en sådan här dag 🙂

Vi som var så lyckliga

Det finns väldigt mycket intressant att låna på våra bibliotek. Jag har mer än en gång uttryckt vilken fin service vi har och får ta del av gratis. Senast jag var där sökte jag en bok om Sveriges stormaktstid, hamnade förstås då på hyllan för historia. En bok om svenska stormaktstiden fann jag, den är på drygt 600 sidor och den ska jag ge mig i kast med nu. Fick dock med mig även ett par andra böcker, bl.a den jag berättar om nedan.

”Vi som var så lyckliga” handlar om Albaniens Enver Hoxa som var Albaniens kommunistiske diktator ända fram tills han dog i april 1985. Boken bygger på intervjuer som Peter Kadhammar gjort med människor som överlevt hans regim och funnits i Hoxas närhet. Under Hoxas dryga 40 år som diktator beräknas det att drygt 5.000 människor avrättades, många gånger på ogrundande rykten eller ibland p.g.a Hoxas egna farhågor. Kretsen runt ledaren var ett tyst sällskap, de kunde inte lita på någon, vågade inte prata med varandra inom hemmets väggar, de fick gå ut och viska till varandra om det var något som måste stanna mellan två makar t.ex.

Jag citerar från baksidestexten: ”Peter Kadhammar har träffat människorna som levde och arbetade i Kvarteret, från den kommuistiske diktatorn Enver Hoxhas änka till politibyråmedlemmar, deras familjer, livläkaren som skrev falska sjukintyg för att Hoxhas barn skulle kunna resa till Paris och städerskan som också putsade riskornen Hoxha skulle äta. Resultatet är en unik och levande skildring av en värld som fanns alldeles nyss, en berättelse om politik, makthunger, fruktan – och kärlek”.

”Kvarteret” var ett litet, litet område i Tirana som bestod av två parallella gator. I detta lilla område bodde Hoxha och hans familj plus de allra viktigaste människorna runt honom, utvalda av Hoxha. Ditin kom ingen oinbjuden.

Det är en intressant bok, även om jag mer än en gång hade svårt att hålla reda på familjeförhållandena, men det är inte nödvändigt. Personernas utsagor är likväl intressanta och skrämmande.

Min reflektion är att jag är väldigt glad att jag lever i ett demokratiskt samhälle 🙂