Pandemin och resande
Hur odödliga tror vi att vi är Ja, så tänker jag ibland när jag läser om hur ganska många gör resor enbart i syftet att ha trevligt, att det är kul att resa osv.
Jag och många med mig gillar att resa, men trots det har vi inga större problem med att hålla oss på hemmaplan. Den längsta utflykt jag gjort sedan pandemins start var i månadsskiftet april/maj i fjol. Dagen efter att en faster hade begravts. Jag avstod från själva begravningen, men körde dit dagen efter för att se hennes grav medan blommorna var fräscha. Den resan blev cirka 25 mil innan jag var hemma igen – hade inte träffat någon överhuvud taget. Butiker har jag varit inne i, väljer i regel min närbutik där det aldrig är mycket folk om jag inte går dit vid 17.00-18.00-tiden. I början handlade sonen åt mig under pandemin, men jag tyckte ganska snabbt att det inte blev detsamma – med andra ord, jag är ingen perfekt person…. det är inte det jag försöker säga.
Däremot har jag svårt att förstå de som ”måste” resa iväg på semestrar, för att åka skidor eller till främmande länder bara för att de vill…. Hur mycket det påverkar pandemins spridning och utbredning i landet är jag inte rätt person att svara på, men…. är det inte ganska onödigt i dessa tider!? Är det så himla svårt att trivas hemma när vi vet att en pandemi pågår i stort sett världen över?
Eller, hur omdömeslösa får ungdomar vara. Då syftar jag på ett bilburet ungdomsgäng som träffats och umgåtts en sen lördagkväll på vårt köpcentrums parkering. Polisen uppskattade dem till ett 100-tal. Visst, man kan skylla det på ungdomligt oförstånd, men borde de inte förstå bättre när de kommit upp i ”bilåldern”? Ingen av oss är odödlig. Varje dödsfall är tragiskt, dödsfall som uppstått efter olämpligt beteende är dessutom onödigt, kunde undvikits.
Vi har väl alla läst eller hört om vilka följdeffekter vissa får som insjuknat i covid-19? En del blir väldigt nedsatta och behöver långvarig rehabilitering, om dessa blir återställda helt och hållet det vet vi inget om i dagsläget.
Vi människor är alla olika, har olika behov av socialt umgänge osv, det har jag full respekt för. Men ändå… hur svårt är det att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer någorlunda?
Var rädda om er och gör det bästa av situationen! Tack och lov. många, många av oss gör så gott vi kan, tänker om och finner andra sätt att ha trevligt, t.o.m andra sätt att umgås på.
Lördagshälsning från Mia