Midsommar

Jag har inte plockat några blommor till midsommar, men här kommer ett blomsterkort i alla fall, vykort!

Med det vill jag säga GLAD MIDSOMMAR!

 

Lupiner

Det är så vackert i naturen vid den här årstiden. Det är verkligen ett nöje att färdas på cykel eller i bil och bara insupa naturens färgprakt. Lupinernas färgprakt vid vägkanterna är enorm.

Nu hörs det fler och fler rapporter om att lupinernas spridning i Sverige börjar få negativa konsekvenser då de hotar den biologiska mångfalden. De förökar sig i rekordfart och gör att ängsblommor får stryka på foten. Vart ska ängsblommorna ta vägen nu? Tidigare var de i ängsmarker men den typ av natur har omvandlats till annat i dagens samhälle.

Trist om inte alla arter kan finns kvar? Vad jag förstår så är det kanske dags att bekämpa lupinernas framfart. Misstänker att det inte är så lätt.

Har du kunskap eller tips i den här problematiken.

Passar på att önska alla en riktigt bra midsommarhelg!

 

 

Datorkrasch

Japp, så illa är det. Snart hemma, återkommer då

Sameblod och vykortsklubb

Bild från SF Bio

För ett par kvällar sedan var jag iväg och såg ”Sameblod”. Jag rekommenerar den gärna, gå och se filmen om den känns intressant för dig. Förmodligen blir du inte besviken.

Betyg: 4,5/5.

Så till något helt annat. Det finns väldigt mycket man kan lägga energi på om man vill… 🙂 Häromdagen kom jag i kontakt med en sida för postcrossing. Det går ut på att sända vykort till okända som också är med i samma grupp, oavsett var de bor i världen. Ja, man kan välja litet; om man vill ha vykort från ”alla” eller från något ”speciellt land”.

Jag har alltid gillat att skriva, haft många brevvänner under mina barn-  och ungdomsår så jag nappade förstås. Har nu köpt vykort plus frimärken till fem ”medlemmar”, idag sänder jag iväg mina första två kort. Det ena går till Turkiet och det andra till Novosibirsk i Ryssland. Novosibirsk, nog låter det kallt? För varje vykort jag sänder ska jag få ett tillbaka, inte från samma person som jag sänt till utan till någon annan som postcrossing-systemet väljer. På min medlemssida hos postcrossing registreras det noga vart jag ska sända, mottagaren ska registrera när hen mottagit vykortet. Först då sänds min adress till någon som vill sända ett vykort till mig. Det bästa med det här, man kan sända när man får lust, kan hoppa av när man vill utan att någon väntar och blir besviken. Jag ska sända mina fem inköpta vykort, så får jag se om det känns kul att fortsätta.

Visste du att det kostar 21 kronor att sända ett vykort inom Europa? Inom Sverige kostar det sju kronor. Jag tycker att 21 kronor är skitmycket för att sända ett vykort inom Europa, å andra sidan, vad får man för 21 kronor i övrigt? Inte speciellt mycket. Kanske beror min reaktion på att jag inte sänt brev eller vykort utomlands på många år! 21 kronor är inte mycket för att förgylla dagen för någon medmänniska.

Första vitsppan och nattligt äventyr

Igår var dagen då jag såg första vitsippan för i år, i verkligheten vill säga. Har sett att andra bloggare, på andra ställen i landet, har sett den tidigare. Plockade inga, de första sipporna får alltid stå – i alla fall plockar inte jag dem!

För övrigt så gav gårdagen mig baksmälla tills idag. Som så många gånger tog jag mig en kvällspromenad innan jag skulle gå till sängs. Den blev inte lång, dessutom kom jag hem i bil! Det blåste ganska kraftigt, huvan på jackan uppe, kanske hade jag skygglappar för ögonen, men det var även ganska mörkt under en del av min promenad. En gren hade blåst ned och den satte krokben för mig fullständigt. Jag fick den mellan mina ben i ett steg, alltså låste steget sig och  jag damp som  en fura. Slog i pannan och näsan i asfalten, ont gjorde det, kände mig snurrig, näsblod, det blev en stor blodpöl på asfalten. En man som nyss parkerat bilen frågade om jag behövde hjälp och jag svarade jakande…. just då kändes det tungt att andas under ett kort ögonblick, när jag lutade huvudet nedåt gick det snabbt över.

För att göra en kort historia av det hela så propsade mannen på att skjutsa hem mig när jag nu inte ville till sjukhuset. Jag började få kontroll på läget, tyckte jag, även om jag hade ont här och var. När jag kom hem tyckte jag det var tur att jag tackade ja till bilskjuts, jag var blodig i stora delar av ansiktet, från näsborrarna var det små bäckar med blod, jackan var nedblodad. Det hade kunnat väckt frågor hos eventuellt mötande gångtrafikanter.

Idag så är det småsår litet här och var i ansiktet, mest på näsan, där finns större sår. Knä, handleder smärtar och under bröstet höger sida gör det ont vid rörelse. Förmodligen ett revben som fått sig ett knick! Men mest ont gör det faktiskt i näsan,  den verkar ha fått ta den största smällen!

Gamla människor brukar ramla litet här och  där. Snart får jag inräkna mig i deras skara… Vill inte… vill inte… det blir i vart fall inga sena kvällspromenader de närmaste dagarna. Känner att jag ska ta det lugnt ett par dagar. Jag tänker mest på slaget mot pannan, hjärnkontoret är jag rädd om.

Den här mannen vore utan tvekan värd en  blombukett. Jag frågade efter hans förnamn, minns bara hur det började, han är av utländsk härkomst. Han pekade ut vilket hus han bor i, han hade parkerat utanför huset… Funderar på att gå till trappuppgången och kolla in dörrskyltarna och se om jag kan lista ut i vilken lägenhet han bor! Jag vet ju i alla fall första bokstaven i förnamnet, kanske de tre första… men första är jag helt säker på.

PS! Jackan tvättades under natten och där finns inga spår av nattens äventyr längre! Tänk om det vore lika enkelt att få mig att se ren och hel ut igen! Jag har försökt, men det hjälpte inte, inte lika mycket i alla fall… 🙂

Tillägg till diskinlägget

Efter att ha läst det mesta jag kommit över på nätet som låter som seriösa tester så blir jag egentligen inte så mycket klokare. Inte om jag vill se till helheten. Råd och Rön har ganska mycket när det gäller energi- och vattenförbrukningen där vinner maskindiskningen i att vara mest prisvärt, alltså lägst förbrukning. Men, människohanden är överlägsen att göra ren  prylar som är svåra att få rena.

I jämförelse mellan maskin- och handdiskning utgick man ALLTID från de nyare maskinerna, alltså yngre än tio år. Det tycker jag blir problematiskt, hur tänker de, ska vi kasta ut äldre maskiner, sopberget växer och den miljöaspekten räknas inte in alls. Dessutom hänvisade de ibland till Elektrohelios undersökningar! Det har jag svårt att lita på, ElektroHelios är part i målet!

Så till diskmedlen, där fanns inte så mycket att hämta. Yes är miljöfarligt  och rekommenderas inte trots att små mängder räcker för att göra rent disken i jämförelse med andra diskmedel. De diskmedel som rekommenderas finns oftast inte i butikerna (kan undra varför) men kan skickas efter fraktfritt.

De båda länkade artiklarna är de som jag fann mest matnyttigt i frågan. Är det någon läsare som har testat de handdiskmedel som rekommenderas? När det gällde maskindiskmedel så skrevs det på ett ställe att man ska anpassa mängden diskmedel till mängden disk (maskinens storlek?). Jag köper alltid ”tabletter”, tycker det är bra för då vet jag hur mycket som går åt 🙂 Som ni förstår är inte frågan helt enkel, ska nog fördjupa mig litet mer. Jag har ofta svårt att komma igång att söka kunskap, går och funderar fram och tillbaka… men så får jag litet respons i bloggen och vips kör jag igång och blir inspirerad! 🙂

Tur att ni finns, tacka era föräldrar från mig! 🙂

Bloglivet i träda

Konstverk av Joan Miró

Just nu ligger min blogg i träda, jag vistas inte i bloggvärlden alls, eller väldigt litet. Förmodligen återkommer jag, men just nu räcker inte energin, eller förmodigen lusten, till.

Arbetar jag inte, vilar jag inte så är jag ute i verkligheten och upptäcker mer och mer av vår huvudstad. Här finns hur mycket som helst att upptäcka. Igår promenerade jag massor. Nästan 27.500 steg, så än hänger gumman med. Hann få kännedom om en konstnär som jag inte har något minne av att jag hört talas om tidigare, Joan Miró, född i Barcelona 1893. Första tanken när jag såg första verket, se nedan, var min tanke… jaha… vem skulle inte kunna göra något sådant. Men ju mer jag såg, desto mer fascinerad blev jag. Det är definitivt inte vem som helst som skulle kunna göra sådana alster… 🙂

Var jag var och såg den här utställningen? Valdemarsudde i Stockholm. Djurgården var helt fantastiskt i vårsolen. Kommer att återvända till Djurgården för att promenera fler gånger! Finns mer att upptäcka där.