Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för kategorin ‘Okategoriserade’

Trash-Tiki

Trash-Tiki

Kvarteret Ödlan i Jönköping har bjudit på en hel del intressanta arrangemang den här sommaren. Tyvärr har jag inte deltagit, eller rättare sagt varit åhörare till mer än ett par. Idag var jag dock på plats då Glenn Mattsing föreläste om plasten i haven, berättade och visade bilder från en seglats runt Svalbard. Väldigt vackra foton visades, en duktig fotograf är han vid sidan om sitt naturengagemang, biolog som han är.

En positiv man, som trots att han är väl medveten om hur fulla våra vatten är av plast så tror han på en framtid. Vi måste dock plocka upp plasten och återanvända den. Det bästa vore om ingen mer plast får flyta iväg i våra vatten. Glenn är uppfinnare, han visade vad man kan göra av återvunna produkter. Bl.a en stol som ni kan finna på nätet om ni söker på Glenns namn. Han visade olika produkter som är producerade av återvunnet material, bl.a en bikini-BH i modell tränings-BH. Väldigt mjukt och behagligt material som jag gärna skulle velat testa under ett gym-besök. Vet förstås inte hur det skulle vara att svettas i den. Plåster, sandal m.m fick cirkulera bland oss åhörare, sandalen var kanonfin – allt producerat av återvunna produkter!

Kunskapen och uppfinningsengagemang behöver dock spridas över världen.

Så till Trash-Tiki, jag höll på att glömma skriva om den. En flotte gjord av skräp hämtat från havet, plastdunkar, fiskenät och drivved. Ja, den ser inte så lockande ut att jag skulle vilja resa med den. Men Glenn och två andra personer seglade med den från Oskarshamn till Almedalen under politikerveckan i fjol. Nåja, de fick ta hjälp av bogserbåten som fanns med sällskapet sista biten pga ”hårt väder”.

Spännande tankar, minst sagt! Bra föredrag, tyvärr är inte lokalens akustik bra för en med nedsatt hörsel.

Trevlig helg!

Bilden är inte tagen idag!

Helgen har redan börjat, men bättre sent än aldrig sägs det, därför blir min önskan om fortsatt trevlig helg och att starten kändes bra 🙂

När jag gick ut på kvällspromenad sent igår kväll kändes det riktigt eländigt kallt. +5 grader visade termometern. Hallå, hösten har ju precis anlänt, inte ska vi ha vinter redan. När jag promenerade ut vid kl 10 idag, ja då var det +4 grader. Inte mycket att hurra för med tanke på att det inte är speciellt vindstilla 🙂 Mössa, handskar och höst-/vinterkappa på så klarade jag mig utan några köldskador 🙂 I natt ska vi visst få frost… Nåja, den kommande veckan ska det bli mer behaglig hösttemperatur igen, sägs det.

Jag är inne i en period då mina tankar kretsar mycket runt mat, finna nya goda maträtter. Det finns en hel del att välja på när man söker på nätet. En del nappar jag på, sparar recept. Alla kommer jag säkert inte att tillreda, men en del av dem i alla fall.

Ny dag i morgon. Jag hoppas att förkylningen inte blommar ut, jag har litet andra planer för dagen i alla fall. Tiden får utvisa vad det blir 🙂

Ett minst sagt svamligt inlägg… ett inlägg blev det i alla fall…

Hasse & Tage

Hälleflundra

Dagen idag har inneburit enbart trevligheter. Vackert höstväder, men ack så kyligt. Nog märks det att hösten är här. Handskar hade varit varit skönt att haft när jag vandrade hemåt framåt 17.30-tiden. Men det hade jag inte alltså. Även en tjockare tröja hade inte skadat, men visst sken solen. Bilden nedan är från tidig kväll, långa skuggor bjöd solen på, visst hör det hösten till.

Sista delen av min promenad hem var så här sprakande vacker idag

Vad har jag då gjort idag? Jag hade bestämt en dejt med en väninna för en bit mat på en fiskrestaurang. Vi åt hälleflundra, supergott! När vi suttit på restaurangen bortåt ett par timmar så drog vi oss mot SF-biografen, vi hade biljetter till Hasse och Tage-filmen. Mycket sevärd för folk i min ålder i alla fall. Funderar över om jag skulle rekommendera mina söner att se filmen. Den yngste föddes samma år som Tage dog… men Lindeman och annat ur deras produktion har ju levt kvar efter det. Ska fråga sönerna hur mycket de minns av Hasse & Tage.

Skratt, blandat med nostalgi och litet sorg också visades i filmen. Det kom fram saker både om Hasses som Tages privatliv som jag inte kände till. Sådant ger givetvis en ytterligare dimension.

En del tankar ger filmen. Hasse & Tage var uppskattade i samhället, oavsett politisk åskådning hos oss, de gick hem i var mans stugor. De gav en ”vi-känsla” i det svenska samhället. Idag är det mycket vi och dom. Var har vi en enande kraft i dagens samhälle? Det behövs, så vi får slut på fifflande, pajkastande m.m.

Tack Gerd för en trevlig eftermiddag! 🙂

Greta-effekten

Oavsett vad man tycker om Gretas budskap så borde folk se vad hon lyckas med! Alltså att engagera folk, undrar hur många som mött och lyssnat till henne ”live”?! Visst hon upprör också, men ibland behöver folk ruskas om. T.o.m president Trumph lyckades hon nå med sitt budskap, eller om det var med sitt ”onda öga” som media får det till! Funderar vidare; i hur många hem har inte hennes aktioner diskuterats – världen över? Det är helt otroligt vilken genomslagskraft hon har…

Jag är så gammal så jag upplevde Vietnamrörelsen som drog över världen i slutet på 60-talet. Det engagerade också folk, många var aktiva, positiva, andra negativa…. Stora demonstrationer visades på TV från olika platser i världen, ja i USA och Europa i alla fall, förmodligen Asien också. Det satte helt säkert avtryck i världen – precis som jag tror att Gretas kampanj gör, oavsett vad var och en av oss tycker om respektive nämnda kampanjer. Får något så kraftig genomslagskraft så tror jag att det påverkar samhället på något sätt under lång tid. Svårt att utvärdera. Jag tror att det är bra för utvecklingen, oavsett vad kampanjerna handlar om, att folk ruskas om, väcks från sitt slumrande ”låt-gå-anda”. Engagemang behövs i samhället!

PS. Vietnamrörelsen och Greta-rörelsen är två helt olika sorters protestaktioner. Det är just engagemanget hos människor som förenar dem och att aktionerna uppstod från den unga generationen!

,

Dagen efter-trötthet

Att tröttheten kommer ”dagen efter” är ju ett känt begrepp. Idag har jag känt mig dagen efter så gott som hela dagen. Inte gjort så mycket väsen av mig, inte fått så mycket gjort heller. 🙂 Jag sov t.o.m middag någon timme mitt på dagen, trots det är jag trött och ska gå och lägga mig ganska snart. Men fick ett uppslag när jag läste Gunillas svar på en kommentar jag skrivit i hennes blogg. Bäst att skriva när blogglusten infinner sig, annars blir det förmodligen ingenting av mina tankar i ämnet.

Det här med samhällets utveckling, så snabbt det går. När jag var cirka 23-25 år, tror jag, började det snackas om att den teknik jag arbetade i på en lokal dagstidning skulle i framtiden övergå till en datoriserad variant. Dator? Vad var det, jo, jag hade nog ett hum… men vet att jag kläckte ungefär så här ”jaja, när det händer är jag gammal”. Jag blev motsagd av äldre, klokare… men inte kunde jag tro det skulle gå så fort! Inom tio år så var yrket datoriserat, i alla fall den del jag höll på med. Vi satt vid dataterminaler och utförde arbetet! Under övergångstiden behöll jag min tjänst, men började läsa in en del ämnen vid sidan om. Efter barnafödande och deltidsarbete på tidningen började jag omskola mig så småningom, valde sjuksköterskeyrket för det var jättestor brist på den yrkesgruppen! Brist på den yrkeskategorin är det även i dag, men när jag blev klar med utbildningen i januari 1991 var det början på lågkonjunkturen och då var det en massa neddragningar överallt. Snacka om hur snabbt samhället kan förändras! Jag hankade mig fram på timanställningar, sommaren 1991 blev det anställningsstopp inom landstinget och även ute i kommunerna var det neddragningar! Det var inget jag i min vildaste fantasi kunde tro när jag började med min omskolning till ”ett säkert yrke”. 🙂

Ibland fuderar jag över vilka förändringar samhället kommer att gå igenom under mina barns levnad. Hur det ser ut innan mina barnbarn går i pension, ja, det kan jag inte ens fantisera om. Kanske lika bra det 🙂

När jag sänt iväg det här så blir det tandborstning, sedan direkt i säng. Tidigt för att vara mig…

Tidig höst

Kan jag lära mig att tycka om hösten? Nja, september och oktober är helt OK, enligt mig, men det finns något i luften som säger att vi går mot mörkare och mörkare tider 🙂

Naturen går mer och mer till vila, de flesta blommor vissnar ned, men visst finns det de som kämpar emot och fortfarande visar sin fulla färgprakt.

Det är utlovat mycket regn under helgen. Passade på att ta en promenad under morgonen, var hemma innan kl 09.00 och stegräknaren visade på drygt 7.000 steg! Nog bör jag få ihop 10.000 steg innan kl 24.00!

Så dags en lördagmorgon var det inte speciellt mycket liv och rörelse i mina kvarter, ej heller utmed Vättern-stranden. Några motionärer och några som var ute och rastade sina hundar. Några bilar och så kollektivtrafiken förstås.

Hösten har sin tjusning. Men jag tror att fler än jag sänder längtande tankar till nästa vår. Hur många är det som sänder längtande tankar efter hösten i den allra första början av våren? Ja, jag vet inte, men tror inte de är lika många. 🙂

Vad gör jag när jag inte bloggar? Ja, jag har haft fullt upp. Så pass, så jag missade en sopplunch i Sensus regi där Alexandra Pascalidus var gäst! Upptäckte det igår kväll, då var det för sent! Det grämer mig. När jag arbetade hade jag superkoll på kalendern, inbokade möten m.m. Nu kollar jag den några gånger/vecka och tror jag har koll på läget! Men tydligen inte…

Nästa vecka har jag endast två aktiviteter inbokade, det ska jag nog klara av att komma ihåg! Så önskar jag TREVLIG HELG till er som läser det här!

Mumrik

Vissa politiker, kanske alla egentligen, borde få professionell hjälp med sitt tal när de blir politiker på riksnivå. Just nu lyssnar jag på Gunnar Strömmer som talar eller mumlar i radion. Jag kan inte få något sammanhang i det han säger, jag hör inte. En Mumrik.

En annan som mumlar är Morgan Johansson. Ibland hör jag allt vad han säger, andra gånger är han också en Mumrik.

Sedan finns det en tredje politiker som också är en Mumrik för mig, minns just nu inte vem det är. Tror att även det är en man, konstigt nog, för det brukar vara de ljusaste rösterna som är svåra att uppfatta när man har en hörselnedsättning.

Även om man är äldre och inte hör som i ungdomen borde man kunna förstå vad våra politiker säger. Det klagas på journalisternas tal ibland, men deras budskap hör jag och förstår även om det kanske är en del slang o.dyl. Att förstå är det viktigaste för mig.

Är det någon mer än jag som reagerat på talet, alltså inte innehållet i vad politikerna säger utan just att höra VAD de säger!?

Etikettmoln