Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för kategorin ‘Okategoriserade’

Alla är vi modeslavar!?

Idag har det känts som jag var tillbaka i skolans värld, även om vi endast haft två ämnen.


Idag på förmiddagen lyssnade jag till Moa Kärnstrand, journalist som berättade och visade bilder från Burma och framförallt Bangladesh. Ja, inte semesterbilder utan hon har studerat hur många av våra kläder tillverkas, våra billiga kläder. Nu minns jag inte vilka år hon var där, men det var under det här årtiondet. Det som sades var inga nyheter för mig, egentligen, men jag behöver höra det gång på gång. 2013 inträffade en stor industriolycka då 1100 arbetare dog, byggnaden rasade ihop. Moa berättade att hon samtalat med en kille, både han och hans fru arbetade där då och överlevde. Han har traumatiska skador av olyckan. Läderarbetarnas medellivslängd var 50 år, stigit en del nu med litet bättre  arbetsförhållanden. Jättelåga löner, förstås, fattig befolkning. Moa bedömmer det som att Bangladesh kanske är det land med sämst arbetsvillkor i världen.

Det är lätt att förfäras, men trots allt går det framåt även i de länderna. Detta var en förläsning kommunen bjöd på i Agenda 2030-andan. Det låter litet konstigt kanske, men tanken är förstås att vi som lyssnade ska tänka till än en gång litet mer hur och vad vi handlar, att vi kan använda vår konsumentmakt, för den är de känsliga för. Nu ikväll när jag gick hem från en annan föreläsning gick jag in på bibblan för att låna Moas bok i ämnet. ”MODESLAVAR den globala jakten på billiga kläder”. Jag ska läsa den. Hur många av oss kan säga att ”jag använder alla kläder jag har i garderoben, gång på gång, tills de är utslitna?” Jag kan det inte… en del kläder blir totalt utslitna, de flesta inte.


Sedan förflyttade jag mig till helt andra lokaler. Hade anmält mig till en föreläsning i Senioruniversitetets regi med rubriken ”Ett farligt Ryssland – eller är det vi i västvärlden som är farliga”. Det var den svenske f.d Moskvakorrespondenten  Vladislav Savic som var föreläsare. Ser att han också skrivit en bok som ligger till grund för det han pratade om idag misstänker jag. Den heter ”Putin och Rysskräcken”. Den ska jag också låna, Vladislav var också mycket intressant att lyssna till.


Tänk vilken lyx att vara pensionär och kunna välja vilka ”lektioner” man ska delta i. Dessutom inget läxförhör heller 🙂

Girighet

Girigheten breder ut sig i samhället. Jag reagerar på sådant, men är ganska van. Det är inte bra att bli tillvand när det gäller dumheter, brottslighet eller girighet.

När jag läste gårdagens Jönköpings-Posten häpnade jag dock. Uppfinningsrikedomen ligger inte på normalnivå, skamnivån är överskriden med råge vad gäller en advokat som varit verksam vid tingsrätten i Jönköping. Rubriken till artikeln löd ”Advokat begärde 5800 kronor för 30 minuters jobb” . I själva texten stod det att tingsrätten bedömt att 2.500 kronor är mer rimlig. Dessutom hade advokaten tagit upp en del tid som inte godkändes, dels att resan tog längre tid pga vägarbete mellan Ljungby och Värnamo! Men det räckte inte med det, han hade även begärt ersättning för att behöva leta efter parkeringsplats i Jönköping, det tog tid. 🙂 Sedan bedömde tingsrätten en del andra tillägg som begärts ersättning för som icke skäliga. Slutresultatet blev att hans nota för ärendet sänktes med över 100.000 kronor till 130.013 kronor totalt!

Visst är det skrämmande hur vissa försöker utnyttja systemet, eller i vart fall försöker. Hur ser dessa människors moral ut?

Jag antar att han inte riskerar att ställas inför rätten.

Trash-Tiki

Trash-Tiki

Kvarteret Ödlan i Jönköping har bjudit på en hel del intressanta arrangemang den här sommaren. Tyvärr har jag inte deltagit, eller rättare sagt varit åhörare till mer än ett par. Idag var jag dock på plats då Glenn Mattsing föreläste om plasten i haven, berättade och visade bilder från en seglats runt Svalbard. Väldigt vackra foton visades, en duktig fotograf är han vid sidan om sitt naturengagemang, biolog som han är.

En positiv man, som trots att han är väl medveten om hur fulla våra vatten är av plast så tror han på en framtid. Vi måste dock plocka upp plasten och återanvända den. Det bästa vore om ingen mer plast får flyta iväg i våra vatten. Glenn är uppfinnare, han visade vad man kan göra av återvunna produkter. Bl.a en stol som ni kan finna på nätet om ni söker på Glenns namn. Han visade olika produkter som är producerade av återvunnet material, bl.a en bikini-BH i modell tränings-BH. Väldigt mjukt och behagligt material som jag gärna skulle velat testa under ett gym-besök. Vet förstås inte hur det skulle vara att svettas i den. Plåster, sandal m.m fick cirkulera bland oss åhörare, sandalen var kanonfin – allt producerat av återvunna produkter!

Kunskapen och uppfinningsengagemang behöver dock spridas över världen.

Så till Trash-Tiki, jag höll på att glömma skriva om den. En flotte gjord av skräp hämtat från havet, plastdunkar, fiskenät och drivved. Ja, den ser inte så lockande ut att jag skulle vilja resa med den. Men Glenn och två andra personer seglade med den från Oskarshamn till Almedalen under politikerveckan i fjol. Nåja, de fick ta hjälp av bogserbåten som fanns med sällskapet sista biten pga ”hårt väder”.

Spännande tankar, minst sagt! Bra föredrag, tyvärr är inte lokalens akustik bra för en med nedsatt hörsel.

Trevlig helg!

Bilden är inte tagen idag!

Helgen har redan börjat, men bättre sent än aldrig sägs det, därför blir min önskan om fortsatt trevlig helg och att starten kändes bra 🙂

När jag gick ut på kvällspromenad sent igår kväll kändes det riktigt eländigt kallt. +5 grader visade termometern. Hallå, hösten har ju precis anlänt, inte ska vi ha vinter redan. När jag promenerade ut vid kl 10 idag, ja då var det +4 grader. Inte mycket att hurra för med tanke på att det inte är speciellt vindstilla 🙂 Mössa, handskar och höst-/vinterkappa på så klarade jag mig utan några köldskador 🙂 I natt ska vi visst få frost… Nåja, den kommande veckan ska det bli mer behaglig hösttemperatur igen, sägs det.

Jag är inne i en period då mina tankar kretsar mycket runt mat, finna nya goda maträtter. Det finns en hel del att välja på när man söker på nätet. En del nappar jag på, sparar recept. Alla kommer jag säkert inte att tillreda, men en del av dem i alla fall.

Ny dag i morgon. Jag hoppas att förkylningen inte blommar ut, jag har litet andra planer för dagen i alla fall. Tiden får utvisa vad det blir 🙂

Ett minst sagt svamligt inlägg… ett inlägg blev det i alla fall…

Hasse & Tage

Hälleflundra

Dagen idag har inneburit enbart trevligheter. Vackert höstväder, men ack så kyligt. Nog märks det att hösten är här. Handskar hade varit varit skönt att haft när jag vandrade hemåt framåt 17.30-tiden. Men det hade jag inte alltså. Även en tjockare tröja hade inte skadat, men visst sken solen. Bilden nedan är från tidig kväll, långa skuggor bjöd solen på, visst hör det hösten till.

Sista delen av min promenad hem var så här sprakande vacker idag

Vad har jag då gjort idag? Jag hade bestämt en dejt med en väninna för en bit mat på en fiskrestaurang. Vi åt hälleflundra, supergott! När vi suttit på restaurangen bortåt ett par timmar så drog vi oss mot SF-biografen, vi hade biljetter till Hasse och Tage-filmen. Mycket sevärd för folk i min ålder i alla fall. Funderar över om jag skulle rekommendera mina söner att se filmen. Den yngste föddes samma år som Tage dog… men Lindeman och annat ur deras produktion har ju levt kvar efter det. Ska fråga sönerna hur mycket de minns av Hasse & Tage.

Skratt, blandat med nostalgi och litet sorg också visades i filmen. Det kom fram saker både om Hasses som Tages privatliv som jag inte kände till. Sådant ger givetvis en ytterligare dimension.

En del tankar ger filmen. Hasse & Tage var uppskattade i samhället, oavsett politisk åskådning hos oss, de gick hem i var mans stugor. De gav en ”vi-känsla” i det svenska samhället. Idag är det mycket vi och dom. Var har vi en enande kraft i dagens samhälle? Det behövs, så vi får slut på fifflande, pajkastande m.m.

Tack Gerd för en trevlig eftermiddag! 🙂

Greta-effekten

Oavsett vad man tycker om Gretas budskap så borde folk se vad hon lyckas med! Alltså att engagera folk, undrar hur många som mött och lyssnat till henne ”live”?! Visst hon upprör också, men ibland behöver folk ruskas om. T.o.m president Trumph lyckades hon nå med sitt budskap, eller om det var med sitt ”onda öga” som media får det till! Funderar vidare; i hur många hem har inte hennes aktioner diskuterats – världen över? Det är helt otroligt vilken genomslagskraft hon har…

Jag är så gammal så jag upplevde Vietnamrörelsen som drog över världen i slutet på 60-talet. Det engagerade också folk, många var aktiva, positiva, andra negativa…. Stora demonstrationer visades på TV från olika platser i världen, ja i USA och Europa i alla fall, förmodligen Asien också. Det satte helt säkert avtryck i världen – precis som jag tror att Gretas kampanj gör, oavsett vad var och en av oss tycker om respektive nämnda kampanjer. Får något så kraftig genomslagskraft så tror jag att det påverkar samhället på något sätt under lång tid. Svårt att utvärdera. Jag tror att det är bra för utvecklingen, oavsett vad kampanjerna handlar om, att folk ruskas om, väcks från sitt slumrande ”låt-gå-anda”. Engagemang behövs i samhället!

PS. Vietnamrörelsen och Greta-rörelsen är två helt olika sorters protestaktioner. Det är just engagemanget hos människor som förenar dem och att aktionerna uppstod från den unga generationen!

,

Dagen efter-trötthet

Att tröttheten kommer ”dagen efter” är ju ett känt begrepp. Idag har jag känt mig dagen efter så gott som hela dagen. Inte gjort så mycket väsen av mig, inte fått så mycket gjort heller. 🙂 Jag sov t.o.m middag någon timme mitt på dagen, trots det är jag trött och ska gå och lägga mig ganska snart. Men fick ett uppslag när jag läste Gunillas svar på en kommentar jag skrivit i hennes blogg. Bäst att skriva när blogglusten infinner sig, annars blir det förmodligen ingenting av mina tankar i ämnet.

Det här med samhällets utveckling, så snabbt det går. När jag var cirka 23-25 år, tror jag, började det snackas om att den teknik jag arbetade i på en lokal dagstidning skulle i framtiden övergå till en datoriserad variant. Dator? Vad var det, jo, jag hade nog ett hum… men vet att jag kläckte ungefär så här ”jaja, när det händer är jag gammal”. Jag blev motsagd av äldre, klokare… men inte kunde jag tro det skulle gå så fort! Inom tio år så var yrket datoriserat, i alla fall den del jag höll på med. Vi satt vid dataterminaler och utförde arbetet! Under övergångstiden behöll jag min tjänst, men började läsa in en del ämnen vid sidan om. Efter barnafödande och deltidsarbete på tidningen började jag omskola mig så småningom, valde sjuksköterskeyrket för det var jättestor brist på den yrkesgruppen! Brist på den yrkeskategorin är det även i dag, men när jag blev klar med utbildningen i januari 1991 var det början på lågkonjunkturen och då var det en massa neddragningar överallt. Snacka om hur snabbt samhället kan förändras! Jag hankade mig fram på timanställningar, sommaren 1991 blev det anställningsstopp inom landstinget och även ute i kommunerna var det neddragningar! Det var inget jag i min vildaste fantasi kunde tro när jag började med min omskolning till ”ett säkert yrke”. 🙂

Ibland fuderar jag över vilka förändringar samhället kommer att gå igenom under mina barns levnad. Hur det ser ut innan mina barnbarn går i pension, ja, det kan jag inte ens fantisera om. Kanske lika bra det 🙂

När jag sänt iväg det här så blir det tandborstning, sedan direkt i säng. Tidigt för att vara mig…

Etikettmoln