Diktatur som diktatur

Diktaturer har en hel del gemensamt oavsett om de hör hemma långt till höger eller långt till vänster på den politiska skalan. Jag tror att vi flesta känner till ganska bra vad som hände i Europa strax före och under andra världskriget, med andra ord Hitlers herravälde.

Kuba ligger längre bort för oss och även om det var väldigt laddad stämning i världen under 60-talet så stelnar jag till när jag läser citerad text här under i boken ”Fidel Castro.” En biografi av ”Anne M. Sörensen.

Redan 1961 hade Fidel tagit de första stegen mot att styra Kubas kulturliv. Han kallade till en konferens tre lördagar i rad på Havannas bibliotek och fyllde rummet med landets författare, intellektuella och konstnärer, som alla slutade med att ge honom stående ovationer, trots att han under de tre dagarna rejält beskar deras konstnärliga frihet. Det var ännu ett exempel på hans osedvanliga förmåga att manipulera varje församling i den riktning han ville.

Han hade redan skaffat sig full kontroll över merparten av pressen genom att ersätta de ursprungliga journalisterna med folk han litade på. Det nya filminstitutet hade fått hans gamle vän Alfredo Guevara som ledare, Haydée Santamaria var chef för det prestigefyllda kulturhuset i huvudstaden. Nu återstod egentligen bara litteraturbilagan varje vecka i tidningen Revolución, men det var i gengäld landets mest lärsvärda kulturmagasin. (sid 188)

Jag skulle gärna citera flera sidors text, men det ovan talar ganska tydligt att just konstnärers frihet i sitt arbete begränsas tidigt när det gäller totalitära styren. Men om någon är intresserad att läsa vidare har ni både bokens titel, författare, som sidangivelse här i inlägget. Boken finns helt säkert på ert bibliotek, låt dem annars ta hem den. 🙂

När jag hamnar i diskussion om sd:s politik, för det gör jag med jämna mellanrum , så verkar alltför många inte förstå allvaret i de begränsningar sd vill och även genomför i vissa kommuner i södra Sverige! Jag blir helt kall, när jag läser om hur lika det verkar vara när diktaturer byggs upp, vad de ger sig på, vad som begränsas, konstnärers frihet och oberoende journalister verkar vara sådana som genomgående styrs upp i tidigt skede. Homosexuella var också illa behandlade tidigt i Castros styre. Homosexuella i Sverige står inte så högt i kurs hos sd. Det här inlägget föds direkt ur hjärtat utan att leta efter bilder och fundera över hur det var. Men jag tycker det är viktigt att det finns motkrafter mot de mörka krafter som vill ta över mer och mer i vårt land. Att vi är många som ifrågasätter och vågar syna och diskutera vad det är som sägs och vad det är som pågår – innan det är för sent!

Jo, jag är oroad av utvecklingen i Sverige.

Har jag lyckats skrämma bort någon så är det tråkigt, men får jag någon enda att tänka till, söka kunskap så är det värt att det blev ett inlägg som inte handlar om min resa och mina upplevelser i Kuba. Min personliga åsikt är att en hel del obehagliga krafter växer sig starkare och starkare i vårt samhälle.

Valet

Jag kan inte låta bli att kommentera valet. Jag satt upp så länge TV1 sände från valvakan.

Det som förvånade mig är att i stort sett alla utom MP, utropade sig som segrare, oavsett om deras siffror pekade på drygt 4 procent eller 28 procent! Det kändes desperat, hur kan man skrika att man är vinnare när man ligger på 4-8 procent av valrösterna? Ja, att det gått bättre än de vågat hoppas på, det är en sak, men att utropa sig till vinnare det var dålig stil tycker jag.

Även om jag sympatiserar med den ”rödgröna” sidan så tycker jag att Löfvén borde avgått och sedan hade det varit klädsamt om ALLA partiledarna hade ”stillat sig litet” och funderat på vilken konstellation som de trodde skulle gynna landet Sverige bäst! Nu är alla så taggade och vill ha makten.

Var finns de vuxna i församlingen!? Maktkampen måste taggas ned helt enkelt!

Håller de på som nu finns kanske endast två alternativ, antingen nyval (till vilken nytta?) eller M + kd + sd – det sistnämnda vore djupt olyckligt är min bestämda åsikt. Det är tankar från en politisk amatörtyckare 🙂

Valdagen

Så, äntligen kom valdagen! Ja, jag är inte politiskt engagerad, men ingen har väl undgått den intensiva valspurten som pågått ett tag. Jag var och röstade i vallokal under förmiddagen, hade en kille framför mig i kön till killen som delade ut valkuverten. Killen framför mig frågade: ”Får man lägga två lappar i samma kuvert”? Det såg verkligen ut som om frågan var seriös, att han faktiskt inte visste! Trodde att de lärde sig detta i skolan (se föregående inlägg) eller hade föräldrar de frågade innan de kom till vallokalen. Det är inte lätt att vara ung och förstagångsväljare, för det tror jag han var. Å andra sidan är det inte så svårt att läsa på om man vill vara förberedd.

Har hunnit med en hel del annat under dagen också, sitter just nu och dricker eftermiddagskaffe och lyssnar på Leonard Cohen – cd-skiva! Har du cd-skivor kvar och i så fall lyssnar du på dem? Jag börjar känna mig ensam om det, men gillar mina cd, jag skulle kunna sortera bort en del, för jag lyssnar inte på alla. Ska nog göra det, kommer jag på nu. Men många, många av dem lyssnar jag på då och då, en del ganska ofta!

När jag var i butiken köpte jag en del frukter och krispigt knäckebröd. Ost glömde jag! Det ingick i planeringen, men det får gå utan, finns en del annat att knapra på under kvällens valvaka. Visst är det kul med politik, även om jag kanske inte kommer att bli speciellt nöjd med resultatet. Blir det inte som jag vill så är det bara att hoppas på ”bättre tur nästa gång!” 🙂

Lovvärt initiativ

Mitt förra inlägg hade ett tungt ämne, nu kommer ett mer upplyftande inlägg.

Jag blev glad när jag läste dagens Jönköpings-Posten (JP). Där berättas om ett lovvärt initiativ på en skola i Huskvarna, eleverna i sjätte klass får lära sig hur det går till att rösta i val. Men det är inget vanligt skolval.

Eleverna delas in i grupper, varje grupp får skapa ett ”låtsasparti”, göra upp ett valprogram, göra valaffischer. Litet styrda verkar de ha varit om jag uppfattar det rätt. Det står ”De fick välja mellan olika teman – skola, miljö, integration, migration, att vara ung och jobben – som de sedan utgick ifrån i sitt arbete.”

Igår var det dags för debatt där deras argument ifrågasattes ordentligt, enligt tidningen. Efter debatten fick de rösta bakom skärm, allt så likt ”riktiga livet” som möjligt.

Vad partierna hette? Matpartiet, Socialpartiet och A.R.M.I.

Det här tycker jag låter som ett mycket lovvärt initiativ! Tanken från lärarna/skolan är att de ska få upp ögonen på eleverna att vem som helst kan bli politiker! Ja, det behövs fler unga som engagerar sig i politiken, det tycker jag att jag kan läsa om med jämna mellanrum. Jag tror det var en skoldag eleverna inte kommer att glömma i första taget – en dag som sticker ut från alla andra.

Jag tar mig friheten att sprida idéen, ett undervisningssätt runt politik och val som jag aldrig tidigare hört talas om.

Uppdrag granskning

Regn i Jönköping idag. Då passade jag på att kolla in ”Uppdrag granskning” som jag inte hade tillfälle att se när det sändes. Programmet handlade om ”Alternativhögern” – absolut inget upplyftande program, men nog så viktigt! Har ni inte redan sett programmet rekommenderar jag det om ni är det minsta samhällsintresserade!

Mina funderingar går till ”hur har de här unga männen blivit sådana”? Varför tycker de att vi vita, nordiska är så mycket bättre än andra? Hur kan de tycka att det är OK att använda skjutvapen, våldsmetoder osv mot oliktänkande?

Hur har dessa till det yttre synes väletablerade män ha så mörk, farlig agenda. Jag har länge sagt att NMR inte hade demonstrerat öppet på våra gator om inte Sverigedemokraterna hade ”sopat vägen” för dem. Här bekräftas det att mörka, rasistiska, nazistiska organisationer har koll på SD:s parti och väljare och tar sig steg för steg in i det svenska samhället.

Hur kan svenska män som vuxit upp i vårt välfärdssamhälle få sådana sympatier?

Valaffischer hett stoff

Tog en kort promenad nyss. Såg något som verkade vara som en lykta bakom någonting. När jag kom fram såg jag att det var valaffischer. Min första tanke var ”vilket parti har satt en lykta för att dra uppmärksamheten till sig”, såg att det var Liberalernas affischer. Direkt därefter noterade jag att det var ingen lykta, det brann i affischen! Bara litet, litet, men lågan växte ju… någon måste ha varit där precis innan jag kom och tuttat på. Jag hade inte sett någon, å andra sidan går jag i andra tankar och ser mig inte omkring under mina vandringar.

När jag väl förstod att det brann så ringde jag 112. Räddningstjänsten kom inom några få minutrar och därefter en brandbil. Från 112 blev jag uppmanad att stanna kvar tills räddningstjänsten kom, två cyklister kollade in mig under tiden, två bilister hann stanna och fråga vad som var på gång! Jag kände mig minst sagt misstänkt. Med tanke på att jag hade tagit ett par glas vin innan jag gick ut och suttit och ”mediterat” litet… så kanske jag uppträdde som misstänkt, vad vet jag. Éfter ett par frågor fick jag gå. Men många var på väg dit, tänk att folk är så nyfikna. Jag är glad jag får lämna en brandplats och kunna ge utrymme till professionen att göra det de ska!

Frågan är – ska det tuttas på fler affischer i sta´n i natt? Förmodligen är det dags att sluta upp med valaffischer! Folk kan helt enkelt inte hantera sina känslor utan att förstöra!

Sådant är himla trist, och vad kostar det inte kommuninvånarna? Tack och lov att det hade regnat litet idag, så det tog sig inte jättesnabbt i gräset… Ursäkta uttrycket, men sådana här människor kallar jag för ”djävla puckon”!

Filmen

Det har väl inte undgått någon att SD har gjort en nästan två timmar lång ”nidfilm” om socialdemokraterna och socialdemokratin. Jag har tänkt se den, men inget jag prioriterat i värmen. Igår gjorde jag slag i saken, såg en bit i taget. Vad jag tyckte? Jag är mest frågande om vad syftet är? Valfilm hade jag trott, men icke, endast en propagandafilm mot socialdemokraterna.

Jag instämmer i det som redan framkommit i media, att det är starkt vinklat så det låter som om just (s) var ensamma bakom beslut som togs då för länge sedan. Hjalmar Branting, Per-Albin Hanson, Tage Erlander, Olof Palme, Göran Persson och t.o.m Stefan Löfvén har de fått in. De senaste 2-3 namnen mest som små parenteser.

Aftonbladet verkar vara ett annat hatobjekt. Det de glömde var att överhuvudtaget säga något om den allmänna stämningen, människosynen och politiska klimatet på den tiden. Vilket land har en historia som anses fräsch även i nutid? Våra värderingar förändras över tid. Att lyfta fram Aftonbladet i så negativa ordalag är dock en flopp. Idag ägs Aftonbladet av mediekoncernen Schibstedt Media (91 %) och av LO (9 %). Åren 1851-1929 ägdes tidningen av Sohlman och blev mer och mer konservativ och tyskvänlig, dessförinnan var den ”borgerligt liberal”. (Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Aftonbladet#LO_och_Schibsted). SD-filmens innehåll är till stor del uppbyggd på att en mansröst läser högt just ur spridda klipp från Aftonbladet.

Hur som helst, det här med Aftonbladets ägarförhållanden genom tiderna var nytt för mig, för övrigt var det inte mycket nytt i filmen. Jag är historieintresserad, men inte speciellt historiekunnig. Under de senaste tio åren har jag läst en hel del just i ämnet svensk historia, främst 1900-talet.

Är det så att SD som parti vill visa att sossarna är inte bättre än oss? I så fall så har de glömt att vi lever i en helt annan tid idag, vi har lärt oss av historian, de flesta av oss vill absolut inte tillbaka till en sådan människosyn som fanns på kvinnor, mindre bemedlade, handikappade eller av människor från främmande länder! Det är ju i den tidens tänkande som SD fortfarande stampar till stor del. Man bör sätta in händelser i sitt historisk sammanhang, alltså den tiden som skildras.

Det som är synd är att de endast fokuserat på allt negativt, hade, de visat hela bilden, om samregerande, om hur landet gick från fattigt land, utvandrarland till ett land som utvecklats enormt, hade man kunnat se den som en film om 1850-1999 historia. Varje tid har nog sina felbedömningar, misslyckanden som utveckling. Men nog ska vi sträva framåt, inte bakåt? Filmen benämndes som dokumentär, men litet mer förväntar jag mig av dokumentärfilmer. 🙂

Kontentan blir:
* Även Sverige har en smutsig historia, om nu någon inte visste det!
* En fundering på vad som har hänt med vår politik om det går ut på att smutskasta andra istället för att tala om vad och hur de vill förbättra vårt samhälle!? Den här punkten gäller alla partier, mer eller mindre.

Lycka och gnällspikar

Vad är lycka och vad blir vi lyckliga av?

Just nu läser jag boken ”Hållbar utveckling. Teknik, Samhälle och Livskvalitet” På sidan 83 kan jag läsa följande: ”Hur stor del av den lycka vi upplever har att göra med hur fint hus vi har, eller om vi har bil, teve och hund! Om vi hade bara det allra nödvändigaste, hur mycket skulle vår lycka minska? En del forskare skulle hävda att den bara skulle minska med maximalt 10 procent, i alla fall för oss i den industrialiserade världen, som tar materiellt välstånd för givet”

Därefter fortsätter ett resonemang om vår förmåga att känna lycka. ”Hur stor del är genetiskt betingad? Med hjälp av studier på tvillingar har man kommit fram till att ungefär 50 procent av vår förmåga till lycka är nedärvd (Fors 2012, Sheldon m.fl 2004). Det innebär att fel föräldrar kan vara en katastrof!” (sid 84). Låter det dystert? Författarna fortsätter med att jämföra med det halvt urdruckna ölglaset eller om det nu är halvfullt!? ”Om man är född olycklig och har det tungt materiellt och socialt har man i alla fall en rejäl potential till relativ förbättring”.

Boken handlar om hållbar utveckling men efter ovanstående resonemang funderar jag än en gång över varför så många känner och sprider uppgivenhet och missnöje i vårt land. Vi är ett av världens rikaste länder, vi har ett starkt socialt skydd i vårt samhälle ändå så verkar väldigt många ha svårt att inse hur bra vi har det. Även om alla dessa har ”katastrof-föräldrar” så borde en stor grupp av dessa ha förmåga att se möjligheterna (glaset är halvfullt) som finns istället för att hänge sig åt att blunda för den verklighet jag ser – ett land, en tid full av möjligheter! August Strindberg sa redan på sin tid att ”det är synd om människorna”, visst hade han litet rätt!? 🙂 Hängde ni med i min senaste vändning? Precis, lyssna till de politiska debatterna, läs insändare osv… svenska folket verkar vara missnöjda i alltför stor utsträckning, tycker jag.

Hur tänker du?

 

Sd ej missgynnat av media

Idag berättades i radions nyheter om en mediaundersökning som gjorts om vilka partier som omtalats negativt respektive positivt under år 2017 i media.

Moderaterna har lyfts fram flest gånger i negativa sammanhang. Kanske inte så förvånande med tanke på deras turer innan partiledarbytet skedde så småningom. Centerpartiet har omnämnts flest gånger i positiva sammanhang och det hänger förstås samman med problemen inom moderaterna.

Sverigedemokraterna hamnade någonstans i mitten av partiernas ”negativ-omnämnda” liga. Detta trots att deras partiföreträdare och många, många bland deras anhängare brukar gny över hur taskigt behandlade de är.

Mycket bra att sådana här undersökningar görs. Jag tror nämligen att många sd-anhängare själva tror att de är så orättvist behandlade. Så är inte fallet inom svensk media. Tänk så bra med olika undersökningar som görs – om man nu tror på dem! Det gör jag. Offerkoftor har jag svårt för 🙂

 

Mansöverskott

Hos en bloggkompis läste jag att kineserna saknar kvinnor, kvinnorna är för få!

Ganska naturlig effekt av enbarnspolitiken där många flickfoster aborterades just p.g.a könet. De allra flesta ville ha en son! Ibland verkar inte människan tänka ”efter före”.