Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för kategorin ‘Postcrossing’

Erotiskt!?

Jag har snöat in på vykort sedan jag gick med i Postcrossing. Kollar vykort vart jag än drar fram. Många vackra har jag köpt, en del roliga osv.

Önskemålen av vad för slags vykort folk vill ha skiftar väldeliga. En del vill ha tåg, kvinnor, män, folk i arbete, mat, någon vy från hemtaden osv. Kortet här ovan har jag tänkt skicka till någon som önskar erotiska bilder. Hoppas hen har humor!

 

Baranov och Aivazovsky

 

Igår fick jag ett vykort från en kvinna i Ryssland som bor öster om Uralbergen. Med tanke på dagens möjligheter med olika slags kommunikationer kan man fundera på hur kortet transporterats då det är poststämplat den 23 maj och kom alltså fram igår den 3 juli. Det är säkert så att Ryssland har en trög postgång, de kort jag sänt dit har tagit lång tid på sig, fastän inte riktigt så här  lång tid.

Slutet gott, allting gott, sägs det – jag blev väldrigt glad för vykortet som kom, det sticker ut bland de kort jag fått tidigare. Fått flera vackra, men det här gjorde mig glad på ett annat sätt. Konstnären heter Leonid Baranov, jag sökte på nätet och fann många tavlor, som också blivit vykort  målade av honom, ni kan själva titta här. Alla målningarna som finns på den sidan har inte nämnde Baranov gjort, men de översta och hans karakteristiska stil gör att det inte är så svårt att se när någon annan konstnärs alster smyger in. Apropå Baranov sökte jag information om denne man, fick inte fram så mycket men litet. Det är en man som aldrig blivit rik på sin konstnärliga ådra, det bekymrar honom inte så mycket, han är mer intresserad av rysk vodka stod det på något ställe. Kan inte länka, minns inte var jag läste. Hur det stammer med verkligheten vet jag inte, stämmer kanske inte alls, kan vara en namne som också är konstnär!? I vart fall så fick jag ett mail med en  länk  från kvinnan som sänt vykortet senare under dagen när hon förstod att jag blivit intresserad av konstnären. Där kunde jag läsa att han är född 1955, vilka konstnärliga utbildningar han gått och var han undervisat elever på konstskolor. Ingenting om vodka, men å andra sidan, det brukar inte nämnas i CV. Dessutom är det inte alltför ovanligt med konstnärer som tittar i flaskan allt emellanåt… 🙂 Jag funderar på om promillen ger inspiration, men det bör också försvåra penselns arbete!

Igår blev en dag då jag verkligen gillade postcrossing, jag erkänner villigt att jag varit nyfiken på idén – men skeptisk! Igår fick jag alltså det vykort som finns över själva inlägget från Ryssland, dessutom fick jag ett färgrikt och dramatiskt, men supervackert kort från Turkiet. Det är det ni ser här ovan. Visst är det vackert? Desto vackrare ju mer jag tittar på det. Jag förblir förmodligen en ”glad postcrossare” under lång tid, misstänker jag. Det trodde jag inte från början, tänkte testa, sedan lägger jag av när det känns ointressant.

Jag googlade även på Ivan Aivazovskys namn och fann många fler målningar även av honom, ni kan se dem här. Jag förstorade bild för bild, satt länge fastklistrad vid datorn. Vilka bilder! De här tavlorna gillar jag skarpt, även i längden. Vykortet med Baranovs målning ger mig mer en glädjekick för stunden, härliga målningar, människor i aktion eller vilande, medan Aivaovsky´s målningar är mer vackra, rogivande, kan drömma mig bort i dessa bilder.

Vykorten igår gav mig faktiskt en lika stor upplevelse som att gå på Fotografiska museet – fick t.o.m sitta hemma i min fåtölj! 🙂

Omberg

I tisdags blev det återbesök för mig på Omberg i södra Östergötland tillsammans med Anna-Lena. Henne har jag lärt känna via bloggen och geocaching. Det har sedan några få år tillbaka blivit en tradition att vi ses en gång varje sommar för att träffas, trivas tillsammans och gå en lättare geocachingrunda. Mycket trevligt! I år gick turen till Omberg. Jag har varit där några gånger tidigare, men det är en plats jag gärna gör återbesök till.

Vi började med kaffe innan vi gav oss ut i skogen. Ljuvligt lätt terräng att promenera i, oftast. Bokskog, många böcker (förlåt bokar) fanns det och sex geocacher loggade vi utan några större svårigheter. Behållningen blev dock allt det vackra vi såg. Bilderna får tala för sig själva.

Är ni läsare kunniga inom botaniken? Jag tror det här är en Jungfru Maria nyckel, men vet att flera arter finns det som är väldigt lika varandra. Rätta mig gärna om jag har fel.

När jag är i de trakterna drar jag mig gärna mot Ellen Keys sommarbostad Strand som ligger väldigt vackert vid Vätterns strand. Anna-Lena och jag satt en lång stund på hennes brygga och njöt av sommarens värme och lugn. Dessutom hade jag sett att den geocache som fanns en kort promenad från Strand och jag loggade för några år sedan var arkiverad och en ny utlagd. Den letade vi förstås upp.

Jag misstänker att en del människor tycker att vallmon är ett ogräs, men i så fall ett väldigt vackert ogräs.

Efter Omberg åkte vi till Vadstena, var inne i kyrkan där, Anna-Lena kollade runt medan jag valde några vykort som jag ska använda i postcrossingen. Många i den gruppen önskar olika sorters motiv vilket  jag irriterade mig mycket på den allra första tiden jag var medlem. Jag ville välja sådana kort jag tyckte var vackra eller tyckte om på något sätt. Nu har jag vänt på de tankarna efter att någon sa… Men visst är det roligt att göra någon annan glad?! Jomenvisst… En del vill ha vykort på fyrar, järnvägar, religiösa kort, erotiska motiv, pin-up,  historiska, gamla vykort osv… i all oändlighet verkar önskemålen gå… Sedan kan det stå en hel radda med vilka sorts motiv de inte vill ha… någon har skrivit att hen inte ville ha några fler vykort med blommor på från Nederländerna. Vederbörande hade lagt till ”det räcker nu”. 🙂 Det fick mig att dra på smilbanden… Ibland struntar jag i önskemålen, ibland uppfyller jag dem! 🙂 I Vadstena åt vi också en både välbehövlig som supergod lunch.

(Foto: Anna-Lena Larsson)

Dagen gick fort, det var snart dags att dra oss hemåt igen, Anna-Lena hade aldrig varit vid Rökstenen och jag hade tänkt köra dit någon gång i sommar. Jag har varit där en gång för många år sedan när barnen var halvstora. Tideräkningen i många fall räknas ju i hur stora barnen var när man gjorde olika saker… 🙂 När vi ändå var i de trakerna bestämde vi oss att ta den omvägen när vi styrde kosan söderut igen. På fotot ser ni mig studerande Rökstenen. Det är Anna-Lena som är bildmakaren och hon har sagt ja till att jag lägger upp det här.

 

Sameblod och vykortsklubb

Bild från SF Bio

För ett par kvällar sedan var jag iväg och såg ”Sameblod”. Jag rekommenerar den gärna, gå och se filmen om den känns intressant för dig. Förmodligen blir du inte besviken.

Betyg: 4,5/5.

Så till något helt annat. Det finns väldigt mycket man kan lägga energi på om man vill… 🙂 Häromdagen kom jag i kontakt med en sida för postcrossing. Det går ut på att sända vykort till okända som också är med i samma grupp, oavsett var de bor i världen. Ja, man kan välja litet; om man vill ha vykort från ”alla” eller från något ”speciellt land”.

Jag har alltid gillat att skriva, haft många brevvänner under mina barn-  och ungdomsår så jag nappade förstås. Har nu köpt vykort plus frimärken till fem ”medlemmar”, idag sänder jag iväg mina första två kort. Det ena går till Turkiet och det andra till Novosibirsk i Ryssland. Novosibirsk, nog låter det kallt? För varje vykort jag sänder ska jag få ett tillbaka, inte från samma person som jag sänt till utan till någon annan som postcrossing-systemet väljer. På min medlemssida hos postcrossing registreras det noga vart jag ska sända, mottagaren ska registrera när hen mottagit vykortet. Först då sänds min adress till någon som vill sända ett vykort till mig. Det bästa med det här, man kan sända när man får lust, kan hoppa av när man vill utan att någon väntar och blir besviken. Jag ska sända mina fem inköpta vykort, så får jag se om det känns kul att fortsätta.

Visste du att det kostar 21 kronor att sända ett vykort inom Europa? Inom Sverige kostar det sju kronor. Jag tycker att 21 kronor är skitmycket för att sända ett vykort inom Europa, å andra sidan, vad får man för 21 kronor i övrigt? Inte speciellt mycket. Kanske beror min reaktion på att jag inte sänt brev eller vykort utomlands på många år! 21 kronor är inte mycket för att förgylla dagen för någon medmänniska.

Etikettmoln