Idag lyssnade jag på radions ”Söndagsintervju” där Tommy Körberg var intervjuoffret.
En urduktig artist med en brokig bakgrund som ”säger som det är”, förstår inte problemet med det. Det är en man som är behaglig att lyssna till såväl när han intervjuas som när han står på scen och sjunger. Den som vill kan lyssna till intervjun här.
Jag kommer med all säkerhet att lyssna till många av årets sommarpratare. Vid en första titt på listan så är några självklara sådana som ”dig ska jag inte missa”.
Här är namnen jag inte missar: Rickard Söderberg, Negra Efendic´, Malin Persson Giolito, Janne Josefsson, Tommy Ivarsson, Jerzy Sarnecki samt Magda Gad.
Den programvärd jag ser allra mest fram emot är Negra Efendic´- en kvinna som jag lyssnat på tidigare vid besök i Huskvarna. Mina tankar efter den kvällen kan du läsa om här.
Brukar du lyssna på sommarprogrammen? Har du kollat in årets lista och har du några favoriter där som du absolut inte vill missa?
Det skulle inte förvåna mig om jag finner någon ny ”favorit” som jag inte har några förväntningar på alls. Ofta är det så, tycker jag.
Jag har under flera dagar hört på radio, TV och läst i tidningar om folk som förfasar sig över stängningen av KK i Sollefteå. Som bekant föddes ett barn i en bil när föräldrarna var på väg till BB för någon vecka sedan.
Vad jag vet så slutar snabba förlossningar alltid bra. Under årens lopp har vi emellanåt läst om barn som fötts på väg till BB, jag minns inte att någon av dem har slutat med att barnet dött. Största risken är nog att barnen har navelsträngen runt halsen eller att kvinnan förblöder.
Det går aldrig att komma ifrån att vissa barn föds innan mamman kommer fram till KK. Jag själv är född i bilen utanför BB, trots att mina föräldrar endast hade två mil till BB. Mitt första barn föddes på toaletten i mitt hem i väntan på ambulans. Det var inte ambulansen som dröjde, det var en snabbförlossning och jag hade åtta mil till KK.
Nu var det pengar som gjorde att BB stängdes i Sollefteå, jag vet inte hur många förlossningar de hade per år. Men om en klinik, oavsett inriktning, får för få ”fall” så går det inte upprätthålla kompetensen i personalgruppen. Då menar jag inte kompetensen för de enkla, snabba förlossningarna, utan för de födslar som det blir problematiskt eller livshotande för barn eller för mamman.
Jag förminskar inte problemen eller upplevelsen för de kvinnor som föder snabbt och tycker det är hemskt och otryggt. Men som sagt, snabba förlossningar brukar vara oproblematiska är den information jag fått. Men till alla som gör en stor affär av det här vill jag ställa en fråga: Hur tätt tycker ni att BB-kliniker ska finnas i vårt land? Är närheten viktigare än kompetensen vid akuta och problematiska tillstånd? Är vi ovanligt mycket trygghetsnarkomaner i vårt land?
50-talet uppfattar jag oftast skildras som en ”lycklig period” i Sveriges historia. Rätt eller fel?
Ekonomisk framgång, mannen tjänade pengar, kvinnan skötte hemmet och familjen. Hemmafruars glättiga tillvaro, ja, så har jag uppfattat 50-talets skildring.
Igår läste jag, eller hörde, minns inte var. Att väldigt många hemmafruar just på 50-talet hade för litet att göra, barnen var i skolan, en liten lägenhet sköttes snabbt. Gardiner, handarbeten o.dyl. blev kanske enahanda och därför kändes som ganska meningslös sysselsättning? Depressioner, ångest kom som ”ett brev på posten” – dåtidens post då när posten delades ut snabbt! 🙂 Resultatet blev att många kvinnor fick lugnande och stämningshöjande piller för att orka med sin vardag.
Dåtidens stress för kvinnor såg helt annorlunda ut än för dagens kvinnor. Alla vet vi nog hur reklambilder från den tiden ser ut. Kvinnan, serverar kaffe till mannen och saft vid bordet iklädd fräsch klänning och förkläde!
Var jag hörde eller läste detta? Ja, jag har funderat, kanske var det i söndagsintervjun från i våras med Karin Johannisson som jag lyssnade på igår kväll. Oavsett om det var hon som kom in på det eller ej, så var det ett intressant program!
Blev sittande inomhus trots att vi har haft strålande sommarväder utanför fönstret p.g.a dagens Sommar-program.
Ett mycket känslofyllt och engagerande program om kvinnoförtryck, könsstympning och hederskultur av Sara Mohammad. Hon berättade om sitt eget liv och hennes kamp mot kvinnoförtryck.
Mycket bra! Rekommenderas! 🙂
Nu är jag tillbaka en sväng i Norge igen, ska arbeta en period på samma avdelning jag var ganska mycket under 2012-2013. På väg hit idag lyssnade jag på dagens Sommarprogram med Malou von Sivers. Jag lyssnade med stort intresse ända tills inte svensk radio gick att få in på min bilradio. Ligger på rygg i min säng nu och lyssnar igen, jag vill höra hela programmet.
Vilken fantastisk berättarförmåga den kvinnan har! Rekommenderar programmet starkt!
Bloggaren ”Dammsamlare” skrev ett inlägg om tystnaden och jag hakar på med mina tankar. Jag stänger av radion direkt.
Det är ljuvligt att få vila öronen ibland. Trots att radion är avslagen är det inte helt tyst hos mig, trafiken utifrån gatan hörs, men så här dags så är trafiken inte så intensiv. Trafiken på motorvägen hörs också litet, men inget jag tänker speciellt mycket på. Det är få platser i mina trakter som man kan uppleva den absoluta tystnaden, alltså att inget av människor uppfunnet stör! När jag googlar på total tystnad får jag upp länkar som handlar om öronproppar, pinsam tystnad, tysta tågvagnar m.m, alltså konstruerad tystnad! Jag finner även en länk där tystnaden framstår som något positivt ”Introverta får stimulans av tystnad”.
Jag vet att jag hört/läst att det är ovanligt med helt tysta områden i vårt land , tysta = ljud från mänskligheten, där man endast kan njuta av naturen. Om jag inte minns fel ska det finnas en sådan plats några mil från mig, minns inte riktigt. Fjällvärlden borde bestå av stora tysta områden?
Jag trivs himla bra i mitt boende, trots det så tänker jag ibland att det skulle vara skönt att bo någonstans där det är tystare! Det händer oftast när jag sitter ute i solen. På sommaren har jag fönster öppna och stänger då dörr mot rum mot gatan…
Konklusion: Det är brist på tystnad i vårt samhälle på väldigt många platser. Än så länge kan jag dra ut i skogen när jag vill, kan sitta på en tuva eller stubbe och bara lyssna till naturens egna ljud. Har jag dessutom med mig litet kaffe och en macka också är lyckan total! Idag är det inte riktigt lämpligt med tanke på vädret, men snart, snart… tror jag…
Hur bor du? I tyst område eller hör du brus så gott som hela tiden? Saknar du tystnaden ibland?
PS! Nu när jag sitter och tänker på tystnaden blir jag riktigt irriterad på alla ljud från trafiken! Ska förflytta mig till köket, där är det betydligt tystare…
47/100 
#blogg100, #tystnad
