
Hur kul är det att åldras?
Att vara frisk och åldras är en förmån, något att glädja sig åt. Jag räknar mig till den skaran. Trots det så tycker jag det är skit att jag orkar alltmindre. Efter att jag fyllde 60 år tycker jag att jag märker att jag orkar allt mindre för varje år. Idag gick jag till biblioteket och hem igen, ja, jag var där inne också, lämnade tillbaka böcker och lånade några andra. Totalt blev det nästan 8.000 steg. När jag kom hem var jag genomsvett, var egentligen inte tvungen att vila, jag hade orkat litet till – men så skönt att få lägga sig raklång på sängen med en bok.
Igår chattade jag med en väninna, hon besväras av artros och just nu har hon väldigt ont. Idag pratade jag med en gammal arbetskamrat, han berättade att han blir fort trött när han gör något. Han hjälper ibland en syster som har så svår artros att hon ibland inte kan gå.
På ett sätt är det behagligt att åldras, att inte ha stora krav på sig, varken från sig själv eller från andra. Men, varför ska det bli så besvärligt att åldras? Borde vi inte be regeringen att ändra på det – istället för att ändra pensionsåldern!? 🙂
När du ser gamla människor som går med rollator som hjälpmedel, brukar du försöka tänka dig in i att du en gång kommer att gå så? Sakta, krumbuktig… Jag brukar tänka på det ibland, och det gör ont… Samtidigt… om jag får leva länge så kommer jag förmodligen att behöva hjälpmedel för att ta mig fram.
Kanske inte så glada tankar, men relevanta och jag ÄR glad för varje gång jag fyller år. Alternativet vore betydligt sämre. En annan tanke jag tänker ibland är – varför ska man dö när man vet som mest? Jag tycker jag lär mig saker hela tiden…
OBS! Jag är ingen dystergök idag, bara realistisk, tar upp sådant många inte ens vill tänka på. Jag tror det är bra att tänka så ibland för att inte bli helt överraskad när krämporna slår till – för det gör de förr eller senare. 🙂
TREVLIG FÖRSTA ADVENT till alla som tittar in hos mig.