Förändras över tid

Jag har svårt att disciplinera mig så jag studerar litet spanska varje dag. Trots att jag är pensionär och förfogar helt och hållet över min tid! Annat var det för cirka 45 år sedan då jag arbetade heltid och studerade halvtid och strävade efter och fick toppbetyg! Då hade jag fokus på studierna under 1,5 år. Jag ägnade mig dock inte lika mycket åt det sociala livet som jag gör nu.

Men, som pensionär borde det inte vara så knepigt att studera 1 timme per dag!? Idag har jag gjort det, men långt ifrån alla dagar. Jag hänger med, ska hänga med, men får verkligen ”ta tag i mig själv” emellanåt.

Sådant är mitt pensionärsliv 🙂

 

Att finna ord

Det är absolut en fördel att bli äldre, alternativet är som bekant sämre. Men en sak börjar jag irritera mig över – jag hittar inte rätt ord snabbt längre.

Senast var när jag bevarade en kommentar till Paula under inlägget om ”Stenålderskvinnorna”. Jag tänkte på högkulturers ”uppgång” och fall. Ett känt uttryck, men ordet uppgång fann jag inte, jag visste vad jag ville ha fram, men det gick inte. En baggis, kanske, kan ju finna en synonym. Men det här händer gång på gång. Ofta dyker ”ordet” upp en kort stund efter jag behövde det, eller något dygn senare! Det kan variera. Obekvämt och irriterande är det!

Julmat och handeln

Tänk vad bra det är att vara pensionär. Julhandeln när jag arbetade var inget kul, trångt i matbutikerna, folk som verkar glömma bort att det finns andra som kanske vill komma fram blockerar gångarna osv.

Idag var jag på ICA Maxi 08.40, var absolut inte ensam, men så smidigt att handla, kunde leta varor i lugn och ro. När jag kom till kassan var det kö, men inte alls lång, högst fem minuters köande. Så smidigt! Behöver säkert komplettera, kör en runda till i så fall tidigt en morgon eller så blir det närbutiken, de ska också överleva!

Ni som inte är pensionärer än – håll ut, ni har något att se fram emot! 🙂

Vykort – julkort

Det sänds många julkort nu, inte så många som förr, men en hel del, misstänker jag.

I år är första året på minst 30 år som jag sänt några julkort. Det beror på att jag i år har både julkort som frimärken hemma, smidigt att bara sätta sig ned och fixa till dem, passera en brevlåda under en promenad. Mycket  som förändrat sig efter att jag blivit pensionär.

Ovanstående kort är inte julkort – sänder det till Ryssland idag. Jag är barnsligt förtjust i Rolf Lidbergs trollkort, dekorerade även på baksidan. Jag har ytterligare några av hans trollkort hemma som väntar på ”rätt” mottagare”. Visst är de underbara?

Sänder du julkort fortfarande? Tror mina svenska ”mottagare” blir litet fundersamma när de finner ett julkort från mig. Överraskningens tidevarv!

Apropå höjd pensionsålder

Apropå förslaget om höjd pensionsålder så är jag VÄLDIGT glad att jag hann bli pensionär innan det här beslutet. Förvånad är jag inte, tror det är nödvändigt också, med tanke på att vi lever längre och längre.

Hur kul jag än tyckte arbetslivet var, jag gillade utmaningarna,  vet att jag tänkte HUR ska jag kunna gå i pension, att trivas med ett liv utan arbete. Minns inte när det var så mina tankar gick, men ungefär 10-15 år sedan, tror jag, kanske än senare.

Var ålder har sina tankar, man förändras över tid. Det gäller att få näringslivet med på de nya tankarna också, det haltar litet fortfarande. Det är ett annat frågetecken – hur påverkas arbetsgivarna, blir de mer rädda igen för att anställa folk i 55-60-årsåldern?

En stor fråga med många olika vinklingar på problemet ”pensionsålder”.

Träna balansen

Hur har du det med balansen?

Igår när jag gick på ojämt underlag märkte jag att min balans försämrats under senaste året. Jag har inte varit ute i naturen, gått på ojämnheter speciellt mycket under året, betydligt mindre än tidigare. Plus att jag också blivit äldre, båda de komponenterna ligger förstås bakom problemet med sämre balans.

För ett tag sedan pratade jag med en väninna om balans och hon hade köpt en platta för att träna upp sin balans, och kunna behålla balansen så länge som möjligt. Tänkte redan då att det ska jag också köpa en sådan. Tiden har gått, men efter gårdagens osäkerhetskänsla ute i buschen så var det dags. Att träna upp balansen är förstås bra även för vandring på halt underlag nu när det börjar bli vinterväder litet varstans i landet. Trottoarerna där jag bor är jättehala idag, så det är en annan slags träning att försöka stå på benen även där… 🙂

Plattan är konstruerad så att man har tre olika svårighetsgrader på den. Jag började med den lättaste och fixade inte att stå på den utan att hålla mig i något. När jag testade något senare samma resultat, tog av mig strumporna och fick bättre grepp på plattan då kunde jag åtminstone stå en kort stund på plattan utan att hålla mig i något, t.o.m vicka på den litet. Men lätt är det inte.

Nu kommer det bli träning av här. Det var väl sjutton med om jag ska bli stapplig fortare än jag behöver.

Livets gång

Hur kul är det att åldras?

Att vara frisk och åldras är en förmån, något att glädja sig åt. Jag räknar mig till den skaran. Trots det så tycker jag det är skit att jag orkar alltmindre. Efter att jag fyllde 60 år tycker jag att jag märker att jag orkar allt mindre för varje år. Idag gick jag till biblioteket och hem igen, ja, jag var där inne också, lämnade tillbaka böcker och lånade några andra. Totalt blev det nästan 8.000 steg. När jag kom hem var jag genomsvett, var egentligen inte tvungen att vila, jag hade orkat litet till – men så skönt att få lägga sig raklång på sängen med en bok.

Igår chattade jag med en väninna, hon besväras av artros och just nu har hon väldigt ont. Idag pratade jag med en gammal arbetskamrat, han berättade att han blir fort trött när han gör något. Han hjälper ibland en syster som har så svår artros att hon ibland inte kan gå.

På ett sätt är det behagligt att åldras, att inte ha stora krav på sig, varken från sig själv eller från andra. Men, varför ska det bli så besvärligt att åldras? Borde vi inte be regeringen att ändra på det – istället för att ändra pensionsåldern!? 🙂

När du ser gamla människor som går med rollator som hjälpmedel, brukar du försöka tänka dig in i att du en gång kommer att gå så? Sakta, krumbuktig… Jag brukar tänka på det ibland, och det gör ont… Samtidigt… om jag får leva länge så kommer jag förmodligen att behöva hjälpmedel för att ta mig fram.

Kanske inte så glada tankar, men relevanta och jag ÄR glad för varje gång jag fyller år. Alternativet vore betydligt sämre. En annan tanke jag tänker ibland är – varför ska man dö när man vet som mest? Jag tycker jag lär mig saker hela tiden…

OBS! Jag är ingen dystergök idag, bara realistisk, tar upp sådant många inte ens vill tänka på. Jag tror det är bra att tänka så ibland för att inte bli helt överraskad när krämporna slår till – för det gör de förr eller senare. 🙂

TREVLIG FÖRSTA ADVENT till alla som tittar in hos mig.

Det är dyrt att vara pensionär

Jag brukar säga att man slipper en hel del omkostnader som pensionär och så är det helt klart. Pendlingskostnader, fördyrade omkostnader vad gäller mat och kläder försvinner.

Däremot, när man är ledig hela tiden har man tid att göra just det man vill… Mycket är gratis, annat kostar. Känner att den senaste tiden har jag levt litet väl generöst mot mig själv. Förutom julklappar till mina nära och kära kommer jag att dra in på mina ”nöjen” en tid framöver. Samtidigt så kommer jag att unna mig det jag riktigt gärna vill göra, t.ex Joan Baez och dylikt, kommer jag att unna mig så länge jag har råd.

Igår var jag ute och lunchade med en väninna, en libanesisk restaurang. Är inte speciellt förtjust i deras smaker, men kan förstås äta dem utan att må dåligt. Den väninnan är vegan så då väljer vi restauranger som tilltalar oss båda. Lax som jag älskar valde jag som en av fyra meza, ja den älskade jag inte igår 😦 Men det fanns annat som föll mig någorlunda i smaken.

På måndag ska jag ut och luncha tillsammans med en annan väninna, hon som hänger med till Stockholm och Joan Baez. Vi ska kolla in de nya matställena på asecs, vårt köpcentras nya restauranger. Därefter får jag laga min mat hemma, för nog blir det mycket billigare även om det inte är så himla dyrt att äta ute heller. Mat är viktigt och ska kunna njutas av… oavsett var den lagas.

Nöjen, nöjen…

Idag var jag på Senioruniveristetets ”månadsmöte” som skulle handla om Vikingarna. Salen var fullsatt, inte en stol var tom, vad jag kunde se. Intresset var med andra ord stort, men det blev en besvikelse. Föredraget handlade inte så mycket om vikingarnas färder och härjningar. Mer om hur de rest och sedan uppehöll sig föreläsaren mycket runt Lindisfarne, en ö utanför Skottland, om hur tidvattnet kommer och går, tidvis är borgen belägen på en ö, medan när vattnet drar sig tillbaka finns det asfalterad väg nästan ända fram.

Det märktes att publiken var besviken, ingen föreläsare som fångade intresset, läste mest innantill i sina stödanteckningar och hade svårt att uttrycka sig. Efter kaffepausen var nog ungefär hälften av platserna tomma. Det misstänkte jag redan på förhand och så blev det.

Desto roligare idag är att jag fann ett tips hos bloggaren gunnardeckare, att han köpt biljetter till en föreställning i Stockholm när Joan Baez åker ut på sin sista utlandsturné med start just i Stockholm. Wow, tankarna gick igång snabbt, fick en kompis jag kontaktade med på noterna och nu är hotell bokat och biljetterna i min hand. Det känns jättekul! Tänk vilka underbara kompisar jag har, nästan alltid finner jag någon som hänger med på allt jag vill dra ut folk på… 🙂

Spanska

Wow! Ansökningstiden gick ut den 2:e eller om det var den 3:e augusti för de olika aktiviteterna hos Senioruniversitetet. Cirka 10 dagar därefter ska allt vara klart, om man kommer med i det man ansökt om, eller ej. Enstaka föreläsningar har jag sett sedan några dagar tillbaka att jag får komma med till. Spanskan var det jag prioriterat högst och igår såg jag att jag fått OK även där. Blev så himla glad.

Jag började läsa spanska på KomVux för cirka tio år sedan, men det var ett högt tempo och det fixade jag inte att kombinera med tufft och intensivt arbete i arbetslivet. Jag hängde nog med 4-5 kapitel, tror jag. Sedan förstod jag att jag skulle knäcka mig själv om jag skulle fixa både spanskan och arbetet. Hoppade av spanskan, men har hela tiden velat lära mig mer.

Nu är det dags igen, men med pensionärstempo? Vad det innebär vet jag inte riktigt, men vi har endast lektioner varannan vecka? Kanske ett kapitel på två veckor istället för ett kapitel/vecka som KomVux hade. Jag får väl se, samma bok verkar det som…

Kul, kul. Nu väntar jag endast på  klartecken för den aktivitet jag prioriterat som nr två. Allt annat har jag redan fått klartecken på. Både spanskan och min prio två-aktivitet verkar vara uppskattade aktiviteter, eller vad det nu beror på att just de aktiviteterna blir klara sist

Spännande tider när det börjar närma sig hösttermin igen!